Star Trek
Regi:J.J. Abrams
Manus: Roberto Orci & Alex Kurtzman
Skådespelare: Eric Bana, Leonard Nimoy, Zachary Quinto, Anton Yelchin, Bruce Greenwood, Simon Pegg etc.
Jag har lite svårt att definiera min relation till Star Trek egentligen. Om någon frågar mig om jag föredrar Star Trek eller Star Wars skulle svaret tveklöst bli Star Wars. Jag gick till och med och såg filmen igår med en Darth Vader-T-shirt. Mig veterligen har jag heller inte sett särskilt mycket av den gamla serien, det skulle varit som liten då. Däremot brukade jag titta på TNG när den gick på fyran (?), såg allt jag mäktade av Voyager, men framförallt gillar jag många av filmerna, åtminstone de med jämna nummer ( ). Så helt obekant med originalbesättningen är jag inte (fast vem är egentligen det?).
När det då var dags för en reboot av Star Trek hamnade jag personligen i en ganska så intressant sits. Ofta när det handlat om reboots eller nya versioner av något, brukar jag befinna mig i ringhörnan som är ganska så rejält insatt, vrider mig av obehag när jag ser något som kan verka respektlöst mot källmaterialet och protesterar i högan sky när det ser ut att bli för stora förändringar. Nu kunde jag luta mig tillbaka, konstatera att Star Trek verkligen behövde en liten nystart, och följa utvecklingen med intresse. För jag hade ju inga större band till Kirk, Spock och de andra. Trodde jag, ja.
Filmen slösar ingen tid, vi får en explosiv början som introducerar James T. Kirk (fast kanske inte så man trodde från början, smart!) och Spock, och jag befinner mig redan i Roddenberrys skapelse, sväljer det med hull och hår. Vi får sedan följa dessa två män när de växer upp och tar sina första stapplande steg i sin karriär. Under tiden får vi möta de flesta av den klassiska besättningen, bitarna börjar falla på plats. Det rör sig ju om en tidsresa och en alternativ verklighet som skapats genom denna, och detta sköts och förklaras i mitt tycke väldigt snyggt, rakt och okomplicerat.
I brist av kunnande om regi får jag kalla J. J Abrams insats i registolen stilsäker. Jag tänker lite på hur Bryan Singer skötte X-Men 1 och 2, det är inte alls samma stämning eller så, men Abrams har sina knep med att få till sin stil. Det känns retro men samtidigt inte, starka och klara färger när det handlar om Star Fleet, och romulanerna är mer mörka och skitiga. Spock har t om ett slags sken omkring sig (alltså inte bara när han strålar ner sig), som mest uppnåtts genom ljusreflexer från någon panel i bakgrunden eller så. Detta ger Spock ett slags övernaturligt skimmer då och då, inget stort, bara små subtila glimtar då och då. Abrams ger också många skådespelare closeups, vilket fungerar bra. Särskilt Chris Pine som Kirk får många närbilder. Rymdstrider skildras så man ofta tappar hakan, och för första gången vad jag vet, får man ett intryck av att Enterprise är ett riktigt stort skepp, något utöver det vanliga.
Manuset är i stort sett fläckfritt. Orci & Kutrzman har lyckats med en reboot som känns fräsch och samtidigt respektfull mot tidigare filmer och serier. Det kan bli lite övertydligt i vissa fall, och man kan förutse en del saker, men på något sätt kan jag acceptera det i genren. Filmen handlar i mångt och mycket om karaktärerna, vi får framförallt lära känna Kirk och Spock igen.
Det finns saker att reagera på, men det är egentligen småsaker. Men, vissa scener (detta har egentligen lika mycket med regin att göra) känns lite som främmande fåglar, då menar jag några humoristiska scener med Kirk, som närmast får liknas vid slapstickscener. Jag skrattade dock, och det kan ha hjälpt till med att få sympatier för (blivande) Kapten Kirk. Några gånger känns inte dialogen inte alls särskilt Star Trek, och då tänker jag mest på Neros och hans hantlangares scener; när ett annat skepp anropas på skärmen hälsar de dem med ett "hello", kändes lite udda i en Star Trek-film. Likaså utbrister Nero en gång "fire everything!!!!", vilket också känns lite malplacerat.
Det finns också en scen där det blir väldigt tydligt att karaktärerna bryter den fjärde väggen, och nästan apostroferar, tilltalar biopubliken, när de förklarar att det nu rör sig om en alternativ tidslinje, att saker och ting har ändrats. Lite övertydligt och halvt märkligt, saknades bara att Spock skulle blinka mot kameran egentligen. Men, detta är smådetaljer i ett bra och genomarbetat manus.
Skådespelarna gör bra ifrån sig. På förhand tänkte jag att Zachary Quinto skulle vara född till rollen som Spock, och han levererar verkligen. Chris Pine som Kirk lyckas också riktigt bra, han är tillräckligt lik William Shatner, samtidigt som han hämtar en hel del inspiration ifrån Han Solo eller Indiana Jones. Som Nathan Fillion sa en gång, Harrison Ford är en mästare på att ta emot stryk och få det att se ut som att det gör ont, och där har nog Pine sneglat en hel del på Harrison. Men mest handlar det om den lite kaxiga, rebelliska attityden samtidigt som han ofta är mer illa ute än han trodde. Kirk är helt klart den karaktär som växer mest genom filmen, och detta lyckas Chris Pine visa. Pine är helt klart ett fynd.
Annars är det stabilt rakt igenom, Anton Yelchin gör en genuin och lite komisk Chekov, Karl Urban verkar kusligt lik och är riktigt bra som "Bones" McCoy, John Cho funkar som Sulu och Eric Bana är riktigt bra som Nero. Dessutom dyker Leonard Nimoy upp som Spock "Prime" ganska så sent i filmen, men han är bra, har en viktig roll, och guidar oss tryggt genom det som komma skall.
Det är också späckat med referenser, såklart. Och jag lyckades snappa upp förvånansvärt många trots allt. Dels finns det några små blinkningar till Star Wars, som när Sulu ska gå in i Warpfart första gången, men vi har även en klassisk red shirt i en scen. Fast det fattade jag först i efterhand. Annars verkar filmen ha hämtat mycket inspiration ifrån min favoritfilm i Star Trek-serien, 2:an, the Wrath of Khan. Vi har hämndmotivet ifrån en skurk, iglar som sätter sig i hjärnstammen och repliker som "I have been, and always will be your friend", som väl är direkt hämtat från den filmen? Skurken Nero utbrister t om en gång "SPOCK! SPOOOOOCK!!!", vilket ju bara måste vara en blinkning till det klassiska "KHAAAAAAAAN!!!".
Allt som allt handlar det om en lyckad helhet, en genomtänkt och genomarbetad film som lyckas med allt åtminstone jag är ute efter; jag köper handlingen och vad som sker på rutan rakt av, rycks med och är inne i världen vi får se. Jag bryr mig också om alla karaktärer, vilket är väsentligt. Det är duktiga typer som har gjort den här filmen, som visar omtanke och kärlek till originalserien, och detta lyser igenom. Det är möjligt att vissa delar av Star Trek har fått kliva åt sidan, kanske är det en enklare handling och mindre technobabble än man sett förut, men för mig har Star Trek ofta handlat om karaktärerna i första hand, detta har varit genomgående i allt jag har sett, både tv-serier och filmer. Och det lyckas filmen förmedla.
Star Trek är en kul och engagerande sci fi-film, bland det bästa som har gjorts i genren på bra länge faktiskt. Ser fram emot en uppföljare.
Betyg: 4,5/5
Edited by Kermit, 11 June 2009 - 13:27.