Jag, som många andra, var lite lätt småroad när jag hörde/såg "Gimme Chocolate" en gång i tiden på Youtube. Jag skakade dock inte på huvudet och sade nåt om galna japaner, eftersom jag är härdad i stål efter all japansk konst (mest TV-serier dock, jpop har aldrig varit min grej) jag konsumerat under åren.
Eftersom vi är i lilla Sverige så är det lätt att saker går en förbi, speciellt för mig som aldrig köper skivor (jag har inte ens Spotify, trots att jag faktiskt jobbat där en sväng för ett gäng år sedan). Vill jag lyssna på nåt så söker jag efter "Heavy Metal Playlist" på Youtube och hoppas på att andra kurerat en bra lista. Vilket faktiskt händer då och då.
Så Babymetals framgångar sedan deras virala video av "Gimme Chocolate" gick mig förbi tills jag såg "Road of Resistance" på... jo, ni
gissade rätt: Youtube (jag är trots allt en Youtube-junkie. Och jag tittar inte bara på när andra spelar spel).
"Road of Resistance" fick mig att lystra till iaf, och när "Karate" dök upp så gick jag till deras Youtube-kanal och kollade in samtliga musikvideos. Och googlade litegrann. Roade mig att läsa lite när några väldigt inskränkta metalheads tjatade om "riktig metal" och "japanska tillverkade musikgrupper".
För er som inte vet så består gruppen av tre sångerskor som "tagit examen" från det mer normala idolbandet "Sakura Gakuin". Den jättegruppen som består av 12-15-åringar har diverse undergrupperingar, varav en var "Heavy Music Group" som bestod och fortfarande består av:
Suzuka Nakamoto (Su-metal)
Yui Mizuno (Yuimetal)
Moa Kikuchi (Moametal)
Instrument: Kami Band.
Så, jag bestämde mig att för första gången på säkert 20 år köpa en skiva. Det blev två. Men första Babymetal-skivan är så pass gammal att jag hoppar över den (mycket bra dock). Andra skivan, "Metal Resistance" är lika bra, om inte bättre. Kvalitén på låtarna är mer jämn hög, även om jag fortfarande har en svaghet för "Megitsune", Headbangeeeeerrrrr!!!!!!! (jo, jag fick gå till Youtube och klistra in detta låtnamn så det blev rätt antal e och r) och "Ijime,Dame,Zettai" Detta är väl de tre låtar på första skivan som jag tycker är riktigt, riktigt bra. "Babymetal DEATH" måste väl nästan ses live för... vänta lite, jag skulle ju inte tala om första skivan, sade jag ju.
Nå, lustigt nog så är "Karate" nog den låt jag gillar minst på skivan (trots att den är mycket bra, men som jag sade: hög jämn kvalite). Det märks att de har många låtskrivare i bakgrunden, eftersom genres skiftas hejvilt. Allt från gammal hederlig (nå, nästan) trash till nån ballad.
Skall man ändå välja några favoriter så blir det nog knepiga "Meta Taro" med sin marchliknande rytm, Sis, Anger (Black Babymeal, en av låtarna som de två "körsångerskorna" (ja, vad skall man annars kalla dem) sjunger, och Yava.
Tycka vad man vill. Babymetal har tydligen tagit även västvärlden med storm och efter en hel del hyllade gig så sålde de ut Wembley -stadion i England i April, och nyss så har de haft två konserter i Tokyo Dome (affisch nedan).
4.8 avslitna huvuden av 5 möjliga.
Nå, vi avslutar väl med några Youtubevideos från första skivan, ifall någon lyckats missa gruppen.