167 replies to this topic

[DanielSchenström]

Nummer 1:
Den här delen av mina åsikter är helt ny, skriven 2007, långt efter mina omdömen om nummer 2-4. Jag har också lagt till lite saker i mina gamla omdömen.

Omslaget är okej, teckningarna är sådär men känslan för färg är bra. Logon är lite tråkigt beskuren i övre högra hörnet men detta fixades till i efterföljande nummer. Trycket var inte det bästa men det skulle också komma att åtgärdas i och med nummer 3.

Ledarsidan är och förblir den största stötestenen i SSS design, den är i stort behöv av att göras roligare, den ser lite för stram och allvarlig ut som det är nu. Har ingen aning om hur nummer 5:s kommer se ut, men jag hoppas att redaktion och layout kommer ihåg diskussionen från förra forumet.

Avatar:
Tecknad av mig själv och skriven av Dan Degerman så är det en intressant introduktion till en karaktär vi inte fått se igen. Jag har fått befogad kritik för mitt duplicerande av bildrutor, ett experiment som inte föll väl ut helt enkelt. När den tecknades var tanken att det skulle vara gråskalor eller raster i serien men eftersom det var första numret vågade vi inte testa det och med en deadline blev det ingen ersättning för detta. Speciellt sista sidan med helbilden på Avatar blev därför kass. Ska lägga upp hur det är meningen att den ska se ut online när jag har tid. Är det något jag är nöjd med så är det dräktdesignen.

Superkillen:
Ett sjysst tempo på berättelsen och teckningar som för det mesta fungerar (de kan kännas tomma på sina ställen som de nedre tre rutorna av sid 15). Dialogen varierar från bra till lite krystad (moderns replik när David ligger hjärndöd på sid 17). När serien slutar kan man inte ana vart den kommer att ta vägen och hittills har vi inte fått se det heller. (Fast jag har fått se mer än de flesta misstänker jag då jag sett en del av fortsättningen.)

G-19:
I efterhand måste jag nog säga att G-19 är favoritserien och jag hoppas att det kommer en fortsättning på den så småningom. Skaparna har sinne för pacing och avslutar med en snygg cliffhanger och dialogen är nästan alltid riktigt bra (bäst i SSS, helt klart). Om det skulle ägnas mer tid och noggrannhet åt teckningarna skulle de vinna mycket.

Blaze:
Rasmus Ramö St:s teckningar är här i första delen mer Bisleyeska än de kommit att utvecklas till men man får inte mycket känsla för berättarteknik i den här delen. Serien står verkligen ut tack vare sin stil och har förtjänat de lovord Bild & Bubblas recensent/er (?) gett honom.

Katt:
Precis som Blaze får man inte mycket att gå på här men bilderna fungerar ju för att berätta berättelsen. Jag tror att de stiliserade elementen med de realistiska figurerna kan bli intressant om den får utvecklas.

Trevligt med presentationen av redaktionen. Jag tror att liknande korta presentationer av skaparna skulle vara trevligt i framtida nummer.

Sett som fristående så är det ett bra första nummer, alla berättelser får fart på aptiten. Sett som en del av utgivningen är den ganska dålig. (Jag låter tjatig jag vet, men...) Vi får se början av fem serier i detta nummer och de enda som inte fått en fortsättning är de där redaktionsmedlemmar varit involverade. De om några borde ju ha insett (och de har ju insett det) att folk vill läsa vidare.


Nummer2:

Omslaget har jag gjort själv, så teckningen tänker jag inte kommentera, men färgläggningen är Patrick Lius och låt mig säga att jag är glad att han har kompenserat för mina missar.

G-19:
Seriens styrka fortsätter att vara dess dialog som i mina ögon (öron?) är den som låter mest naturlig av SSS alla serier. Teckningarna kunde så klart vara bättre, ett enkelt steg uppåt skulle vara att använda linjaler till rutornas kanter, och till en del saker i bilderna (säger jag ock struntar sen själv i det i min serie i nummer 3). Även textningen skulle kunna använda linjal för att få lite tjusigare text.

Blaze:
Andra delen känns mindre Bisley, inte lika många taggiga linjer som han kör med. Teckningsmässigt håller stilen rakt genom och de enda gånger jag tycker det brister är i de allra ljusaste bilderna, som exempelvis sista rutan på sidan 19. Berättelsen börjar bli intressant fast berättarrösten konfunderade mig lite på sidan 14-15, är det verkligen vad Blaze tänker? Jag gissar på inte av nästa sida att döma, men eftersom den är i samma ton så blir det lite underligt.

Revolution:
Berättelsen verkar intressant men tecningarna är alldeles för slarviga. Jag vet att herrarna Degerman och Rydén kan bättre. Kanske låsa in sig med en bunt Sin City, Hellboy och Love & Rockets så att svärtan i bilderna kan användas lite fylligare. Och framförallt spendera lite tid på att putsa bort slarviga linjer. Såg att censuren varit framme på bilderna också.

Endeavour:
Aargh, det är så kul att se alla sina fel. Jag är nöjd med rastreringen i alla fall så det kommer bli mer sånt i mina serier. Martin har fått höra mina åsikter via msn så vi skippar det här.

Polly:
Berättelsen faller mig inte i smaken, mest för att det egentligen inte händer något intressant i den. Däremot gillar jag verkligen hur gråtonerna använts, bilderna känns väldigt levande.

Överlag tycker jag andra numret känns tajtare, och om man skulle kombinera allas talanger skulle man kunna få riktigt bra serier (inte för att någon är dålig nu alltså). Vill tacka för gråtonskalan på sidan 46, den kommer bra till i skapandet.


Nummer 3:

Omslaget: Snyggaste omslaget hittills och det känns annorlunda också. Annan tryckteknik?

Blaze:
Jag gillar att vi nu fått en bakgrund om världen som den utspelar sig, vilken inte alls var vad jag väntat mig (trodde det bara var vår jord i nutid). Sidan 11 och 12 tror jag kunde ha sett bättre ut med mer svärta.

Ut ur Tunneln och in i mörkret:
Okej, 24 (25) sidor i numret till en serie är i saftigaste laget, speciellt när man ser hur många andra serier som slåss om utrymmet i tidningen. Jag är ganska kluven till teckningarna. Layoutmässiga är de intressanta, men stilen är en slags slarvig variant av överstiliserad Image. Det blir alldeles för många linjer och alldeles för slarvigt här och var. Det gäller även gråtonerna (se exempelvis första rutan på sidan 19). Skulle behövas en del basträning också. Berättelsen flyter på fint, lite vemod och aggressivitet i balans.

Slaveri:
Min första helt egna serie. (Nästan, Martin Wiknér assisterade mig med textning.) Tecknad i lite lösare stil vilket inte föll alla på läppen. Själv tyckte jag att det passade på nåt sätt med de yvigare rutorna till seriens ämne. I efterhand kan jag konstatera att den kunde vart lite snyggare upplagd och passat in sista rutan på ett snyggare sätt.

Okej, vi har sex serier som vi kan få se i kommande nummer som visas upp i tidningen, plus mer av Katt, Superkillen och Avatar (antar jag), plus Endeavour som jag Martin och Mario håller på med, plus Mutagen Talent som jag, Thomas och andra jobbar på, plus mer Golden Gang från mig. Martin och en av tjejerna (sorry, har glömt namnet) håller också på med en. Tretton serier och vi fick tre i detta nummer. Riktigt dåligt enligt mig och jag hoppas att det inte upprepas på ett bra tag. Skulle jag sitta i redaktionen skulle jag försöka ha som policy att ingen fortsättningserie ska gå i mindre än varannat nummer.


Nummer 4:

I ledaren avslutar redaktionen med att skriva att de avslutar med den lättsamma serien G-19, men jag tycker hela numret kändes lättsamt sånär som på Blaze. Många skämt och skön jargong bidrar till den känslan trots mängden våld och ett par dödsfall.

Spring för livet
Tempot känns lite off i Sfl. Jag vet inte riktigt vad det beror på, eller om det bara är jag som tycker det, men jag tror en två sidor till eller så hade varit bättre så att vissa händelser fått ta mer bildyta. Och så känner jag mig lite lurad på striden mot Glorian. Jag läste manuset för ett bra tag sedan och undrar varför jag inte reagerade på det då...
Teckningarna varierar lite i hur genomarbetade de verkar, på vissa håll är det till och med lite slarvigt, det gäller också gråskalan, men de är tydliga och de berättar storyn. ett plus för att den lilla sjöjungfruposen i profil verkligen fåtts till på sid 4.
En liten besserwissring, kanske, men betyder inte nedteckna att skriva?

Blaze
Teckningarna känns inte Bisley längre, inga små hack som bryter upp linjerna annat än på något enstaka ställe och det är i mina ögon en förbättring. En lite solidare grund, och aningen mindre slarvig stil skulle tilltala mig mer dock.
Jag var under uppfattningen att Blaze skulle avslutas efter 4 delar men jag måste läst fel eller något. Eftersom Blaze är den enda serie som gått i alla nummer hittills och som fått bäst kritik i Bild & Bubbla så är det bra att den fortsätter. Historien fortsätter att vara mystisk och det går inte att ana sig till vart den är på väg vilket är intressant.

STHLM Utopia
Berättelsen hinner utvecklas och man får trevliga hintar om bakgrunden trots att majoriteten av sidorna utgörs av actionsekvenser. Tonen i berättelsen känns som Uncanny X-men cirka 1988 vilket är positivt. Jag undrar dock vad som är euforiskt, som Sebastian Rex inleder sin inledningsmonolog med.
Kritiken jag gav för teckningarna på Marios förra projekt gäller även här. Något jag ogillar är de tunna ljusa linjerna som går runt rutorna, de ser ut som artefakter från ihopplockning i ett bildbehandlingsprogram.

G-19
G-19 var klart numrets roligaste läsning. För det första är dialogen den bästa i tidningen sen var själva berättelsen berättad på ett bra sätt. Sen hette den söta alienkvinnan Cute.
Det är synd att inte teckningarna ligger på samma nivå, men för det mesta är de tydliga nog för att man ska se vad som händer. Men det verkar som linjal har använts för rutornas kanter här och där, och texten är nu datorgjord vilket är en förbättring mot tidigare delar.
Jag vet inte om jag vill kalla G-19 för SSS bästa serie överlag, men den är i alla fall den roligaste att läsa och skulle teckningarna vara bättre skulle den vara just "bäst".

Tidningen får gärna fortsätta vara 64 sidor om det bär sig, just för att få utrymme för seriena. Vi har nu haft 4 omslag som har folk som mest står och poserar, jag tycker det är dags att ha ett omslag som visar folk som gör något.

[SuperJelcander]

Det var ett tag sedan jag läste den här tråden på vårt förra forum och det var verkligen bra att du tog hit den. Den här typen av kritik och omdömme är vad vi behöver, och måste, ha för att kunna utvecklas. Du säger så många kloka saker och många av dessa åsikter ligger till grund för hur vi nu försöker utveckla tidningen.

Jag vill se mer sånt här. Alla tjänar på ett klimat där vi vågar säga till varandra vad vi tycker. Så länge man motiverar sina åsikter tycker jag att det är ok att vara hur kritisk som helst. Vi som publicerar våra alster i forum som är tillgängliga för alla måste kunna ta det.

Även om jag iofs hade svårt att ta recenssionen som vi fick i B&B för vårt senaste nummer med jämnmod. =)

[DanielSchenström]

Även om jag iofs hade svårt att ta recenssionen som vi fick i B&B för vårt senaste nummer med jämnmod. =)

Se det såhär, du har i alla fall fått din serie omnämnd, jag har inte fått ett ord sagt, fast jag misstänker att det finns någon strof där och där som skulle kunna vara en påpekning av det jag gjort. All reklam är bra reklam

[Hofling]

Hi-jackar denna tråd, då jag bara ville droppa in och säga att den nya loggan ni har på senaste numret är riktigt snygg.
Stilren och enkel = good in my book. Stjärnan är pricken över i:et

[TFels]

Tackar angående loggan. Fick en del konstruktiv kritik på vägen av Fredrik och Patrick Liu då jag skapade den.

[DanielSchenström]

Då jag äntligen fått hem nummer 5 så fortsätter jag den här tråden. Bara för att jag blivit redaktör betyder ju inte att jag inte har åsikter längre.

Nummer 5:
Omslaget är tyvärr det som tilltalar mig minst av de 5 vi har haft av den enkla anledningen att en person som slår en annan är lite väl osäljande. (Därmed inte sagt att poserande säljer det heller som tidigare nummer bjudit på.) Jag tror dock att det inte förlorade på att bli lite mörkare än Rasmus tänkt. Jag önskar att samma målerska stil använts till figurerna som bakgrunden.

Hade jag själv fått välja, och om det var ett alternativ hade jag mycket hellre tagit Anna-Karins bild på Grodan med vänner som går att se på hemsidan.

Nåt jag gillar mindre än själva bilden är det riktigt tråkiga typsnittet för seriepresentationstexten och färgerna.

Ledarsidan är fortfarande alldeles för tråkigt designad, det är för mycket svart och vitt, trots Blazebilden med lite grått i. Ledarsidan smälter på nåt sätt in i Blaze första sida på grund av allt vitt. Sen att seriebeskrivningstexten går utanför den spalt som etablerats av serierubrikerna är inte snyggt.

Jag skulle säga att den sida som behöver störst uppryckning är just Ledarsidan.

Blaze:
Inledningen började intressant. Jag trodde först att det Blaze upplevt bara var nån slags virtual reality-händelse och att han nu skulle vakna upp till sanningen, men tyvärr blev det mer mundant än så.
Själva slutslutet blir väldigt antiklimaktiskt då jag känner att vi aldrig får upp nån sympati för Ultra utan det känns mest som vi förlorat det enda intressanta i serien: huvudkaraktären.
Mycket möjligt att slutat bara är början som det påstås, men det känns nu som enskild berättelse svagt.
Teckningarna fungerar väl rakt igenom och det enda svaga är väl att vissa få enstaka rutor är lite för mycket vitt.

STHLM Utopia:
Det är aldrig fel med fart och fläkt, men det är lite väl snabb berättartakt för min smak. Det är också alldeles för mycket berättartext från reportern och från Nanaj. Men den utvecklas åt rätt håll känns det som, efter första delen var jag osäker.
Om Mario skulle ta lite mer tid med teckningarna och ihopsättningarna skulle serien ta ett tydligt kliv uppåt. Den kritk jag gett för de tidigare Marioproduktionerna gäller fortfarande.

Svanen:
En del slarvigheter hittar man också här i denna ganska lustiga serie. Det är lite tråkigt att nästan alla rastertoner har moiremönster i sig men det är sånt man får pröva sig fram till vad som fungerar i tryck.
Precis som Mario tror jag att Anna-Karin skulle bli bättre om hon lade ner mer energi på varje panel och figur, och kanske att sluta använda pensel för att tuscha.
Storyn är ju helt okej och lite bisarr, något som jag förknippar med de flesta japanska serier jag läst och som den uppenbarligen är inspirerad av. Jag tycker också det är bra att vi har en serie av det stuket med i tidningen för att det breddar tidningen. Nu ska vi bara hitta nån som är lite mer euroinspirerad också.


Avslutande:
Jag hoppas det där inte lät alltför negativt, överlag var det okej, och jag tror det var ett bra drag att ha med intervjuer i tidningen.

[DanielSchenström]

Nummer 6:

Framsidan som jag själv står för försöker åstadkomma två saker, först och främst ville jag och Martin göra ett klassiskt serieomslag som reflekterar vad som händer i serien vi gjort men lite over the top som gamla omslag oftast var. Det andra var att det skulle gå i samma ton som förra Endeavouromslaget från nummer 2 och därför är alla färger tagna från Patrick Lius färger.
Jag tycker Thomas omslagstext är ganska kul också.

Jag gillar verkligen Marios baksida, som jag också är skyldig till färgen på. Mario har en god känsla för layout och dynamik. Den hade fungerat väl som framsida också.

Ledarsidan har tagit ett steg uppåt gentemot tidigare. Det är tråkigt att gråskalorna blir så flammiga bara. Med bilder här blir det iaf en roligare sida.

Endeavour
Efter två nummers frånvaro är ja tillbaks igen, med Martin Wikner den här gången och fortsättningen på vårt Endeavour som haft sina svåra stunder och problem men som nu är halvvägs klart. Större delen av arbetet har ni kkunnat följa i seriens egna tråd på forumet. För den som inte orkar det så är det här mitt första stora gråskalearbete och jag är nöjd med hur det blev så det kommer jag fortsätta med i mina serier.

X-Raymond
Den här serien har väntat väldigt länge på utgivning, vilket är synd för jag tycker det är en av de mest speciella serierna som vart med. Lords speciella stil passar ämnet bra, men den varierar i sin effektivitet. Jag skulle inte ha något emot fler serier av den här sorten. Det här numrets höjdpunkt enligt mig.

STHLM Utopia
Nåt jag inte reflekterat över är hur kompakta Marios sidor är. Han kan slå till med helsidor, men också med 11-rutorssidor. Mario är helt klart SSS motsvarighet till en sommaractionfilm från Hollywood. Det skulle vara intressant att tuscha över hans material för att få det lite renare. Det här var ju så att säga slutet på början och vi får se vad som kommer i framtiden.

Kenny & Goldberg
En sån där klassisk oväntat-slut-berättelse som svenska fansinserier har ganska många av och nu vi också. Nu är inte det här Thomas bästa arbete, men jag är ganska säker på att han är den bästa tecknare vi har publicerat i tidningen så jag hoppas vi får se mer av honom.

[PredaBot]

Har du måhända en länk till en halvsida eller nåt av herr Eliasson? Det var nämligen ett ganska rejält ros du gav nyss, men bilden på SSS hemsida är ganska intetsägande, då man bara ser ett huvud i princip.

EDIT: Såg en sida på previews. Såg väl intressant ut, dock verkar han ha en lite för spretig stil för mig, med oregelbundna linjer ibland.

Edited by PredaBot, 23 May 2008 - 23:50.

[DanielSchenström]

Har du måhända en länk till en halvsida eller nåt av herr Eliasson? Det var nämligen ett ganska rejält ros du gav nyss, men bilden på SSS hemsida är ganska intetsägande, då man bara ser ett huvud i princip.

EDIT: Såg en sida på previews. Såg väl intressant ut, dock verkar han ha en lite för spretig stil för mig, med oregelbundna linjer ibland.

Det är mer så att han och jag har haft kontakt ett par år så jag har sett en del av hans bilder, serier och målningar. Bisley är en av hans favoriter och den som han ligger närmast. Han brukar ibland visa upp sina alster på www.grafisktforum.org också.

[Hofling]

Fick idag hem mitt lass med tidningar, och har nu läst alla nummer av SSS förutom det första.

Mario Toro's stil föll mig verkligen i smaken, en hel del Silvestri-vibbar, och det gillar jag verkligen

Allmänt tycker jag historierna är bra, och inledningen(?) till S-Utopia var väldigt intressant, med tunnelbanevampyren.

Och jag tycker verkligen du ska vara nöjd med gråskalan i Endeavour, Daniel. Blev mycket bra.

Edited by Hofling, 29 May 2008 - 23:36.

[TFels]

Skriver en recension av nr 6 trots att jag sitter i redaktionen. Det här är det stabilaste numret hittills. Det är varierat i stil och innehåll och håller en ganska jämn nivå. Vi har ett nytt tryckeri och de har gjort ett ganska bra jobb. På ett par ställen har gråskalorna som sagt blivit lite flammiga men de fungerar bra för det mesta. Bättre skärpa i trycket än tidigare nummer.

Framsidan är enkel och snygg. Fina färger och bra med en tydlig figur i blickfånget.

Baksidan är rätt fin den också. Kanske att kombinationen rött/grönt påfrestar lite.

Ledarsidan är snäppet bättre än tidigare. Mindre text och ett par bilder gör att den känns mer läsvänlig.

Extra textsidan är informativ, enkel och snygg där vi bland annat berättar lite om den kommande superhjältefilmen Kapten Sverige.

Intervjun med Patrick Liu blev rätt lyckad. Patrick var med och startade Svenska Superserier, men här berättar han om hur han designade datorspelet The Darkness. Kanske för lite serieanknytning i intervjun.

Endeavour
En klassisk och modern serie på samma gång. Egentligen känns det som en scifi-äventyrs-serie med superhjältar. Gillar verkligen att Jeremias (en alldeles "vanlig" kille) står i centrum medan superhjältarna får utföra uppdragen för hans skull. Den nazi-inspirerade skurken Lupus gör det hela ännu roligare. Skön stämning! Snyggt tecknat! Bra berättat!

X-Raymond
Här har vi en ovanlig superserie. Teckningarna kan påminna lite om en skev variant av Kyle Baker medan manuset är helt eget. Tycker det är ganska kul med killen som har superkrafter och tvingas till psykologen av mamma. Aningen pratigt dock.

STHLM Utopia
Här gör Mario sina hittills bästa teckningar. De är betydligt tightare än tidigare och fulla av superhjälteaction och dramatik. En av Svenska Superseriers säkraste tecknare. Hoppas han fortsätter att utvecklas! Har dock lite svårt att följa storyn då den är lite rörigt berättad. En riktig actionserie.

Kenny & Goldberg
En klurig skräckserie som är mycket säkert tecknad. Slutet är både våldsamt och roligt. Eliasson måste rita mer åt SSS!

[DanielSchenström]

Nu sitter jag här med ett gäng nya gamla Svenska Superserier och ett nytt av den nyaste...eh. (Totalt har jag 10 olika Svenska Superserienummer, originalen, plus nytrycken av nummer 1, 2 och 4.)

Jag börjar med nytrycken:
Som Thomas nämnt är det mörka mörkare i Ka-Blams tryck än i ursprungstryckeriet och varma färger är lite gulare än tidigare på våra nytryckta exemplar men i övrigt är det mesta sig likt på omslagen.

Innuti visar sig en av fördelarna med Ka-Blams lite skarpare tryck. Främst är det Anna-Karin Bergkvists teckningar i nummer 4:as Spring för livet vars gråtoner nu är bättre definierade och inte är lika utsatta för moireeffekten. (Där "pixlarna" bildar mönster när de krympts ner från ursprungsstorleken.)

Nummer 4 har nu trade paperbackformat och det ger en helt annan känsla med den styva pärmen, tjockare pappret och glansigare omslag. Lyxigare helt enkelt.

I övrigt är jag glad att Avatar från nummer 1 nu ser ut som det var menat från början med enkla gråtoner.


Nummer7!

Omslaget
Herr Fels har ett öga för design och färger och en speciell typ av humor. Vågar man kalla den Göteborgsk? Det är en så fin kontrast mellan Plågarens våldsamma kalsongryck och de funkiga typsnittet och hjärtana.
Jag är också en fan av att det är ett omslag som reflekterar något som faktiskt händer i serien istället för en massa poserande. Det är också intressant i sitt användande av texturer.

Ledarsidan är det jag som står bakom, med inspiration från herr Fels och åsikter från bägge mina medarbetare. Den är också i färg vilket ger ett riktigt trevligt intryck.

Virtus
Alex Cieluchs målningar gör sig riktigt bra, de är bättre på papper än på datorn där jag sett dem tidigare. Själva storyn är ganska standard när det gäller introhistorier, men jag har ju läst hela och vet att den tar sig i andra delen. Där den utmärker sig är i hur världen beskrivs i början och där Virtus berättar sin roll, innan vi får läsa just början.

Tankar
En av mina egna serier och en del i en serie korthistorier om Golden Gang och dess medlemmar. Allt jag är med och ritar till SSS försöker jag ge en egen stil och experimentera lite. Första delen var spretig och slarvig och lite åt det realistiska hållet. Det här var mitt första försök med gråskalor och är en ganska simpel stil med platta gråskalor.
Från början var det meningen att den telepatiske huvudpersonen skulle ha rakat huvud, men Fredrik Jelcander tyckte det var för standard med flinttelepater så han fick hår och lite dialog om just det. Tack för det SuperJelcander!
Jag är nöjd med resultatet.

Plågaren
Det är en fart i Plågaren som särskiljer den från de två föregående serierna. Här ödslas inte heller tid på en bakgrundsstory, men ingen behövs heller utan man förstår allt. Thomas teckningsstil är lite som en korsning mellan indie och 80-talssuperhjältestil och jag tycker nog att den gärna får vara mer åt det senare. Det är ytterliggare en två-delarsserie och inte ens jag har läst fortsättningen så jag får också vänta till nästa nummer. Det är dåliga förmåner i det här redaktionsjobbet

Indestructible
Det är fantastiskt hur mycket som hinner hända i den här korta mangastilade serien från Mattias Bengtsson. Jag gillar de vibbar av serierna från gamla Svenska Serier den känns. Stilen är intressant och jag antar att herr Bengtsson utvecklats en del sedan han skickat in den, den blandar kraftiga kantlinjer med spretigare innehåll.

[Virtus]

Man tackar för de klart mjukare orden än jag hade förväntat mig av dig, Daniel.

[DanielSchenström]

Nummer 7 har tryckts i en andra upplaga. Den har tunnare omslagspapper, omslaget har blivit några procent ljusare och stavfel och liknande har ändrats.

Men nu till nånting helt annorlunda...


Nummer 8!

Omslaget
Anders Backlunds bild är som alla vet redan jäkligt snygg, det klart bästa vi har haft på omslaget enligt mig och färgerna ser ganska rätt ut, bara nån liten aning varmare än tänkt. Lons päls ser riktigt bra ut.
Major Gripen gör sin återkomst till omslaget, logon blir aningen mindre än tidigare och jag gillar den aningen mer serietidningsaktiga looken som det ger att ha en liten grafisk sak till vänster om logon som Marvel i en jäkla massa år.

Ledarsidan
Använder sig av samma layout som tidigare, men har blivit lite för förskjuten till vänster så några bokstäver och en grafisk detalj blivit beskurna.

Plågaren
Thomas fortsätter sin höga berättarfart som på nåt sätt helt enkelt känns helt rätt hela tiden. Stilen på teckningarna varierar en del så det känns som det ibland är olika tuschare som tuschat över samma tecknare. Bilder och vinklar är tydliga och varierade. Själva manuset är bra och överraskande.

Möt Nordens Stjärnor
Jag gör min bästa fejkmangastil med en riktigt ful chibi som avslutning... Serien på uppslaget i en av rutorna är den serie som jag först tänkte göra för SSS men lade ner i förmån för Golden Gang. Jag tror den funkar bra som ett intro till Nordens Stjärnor.

Nordens Stjärnor: Dedrups dödliga prisma
Målet med denna första Nordens Stjärnor-serie vara att göra en serie med stark retrofeeling, med glimten i ögat utan att bli för parodisk. Jag gillar att etst olika stilar och det var kul att också få en annan tuschare på en del av mina sidor. Det gör det klart mycket roligare för mig att rita när jag vet att jag inte kommer behöva gå över samma bildsida ytterligare en gång, det roliga för mig är bildlösningarna, inte exekveringen.
Det är åtminstone 4 referenser till andra SSS-serier inklämda i den.

Virtus: Smidandet av en hjälte del 2
Detta är andra och avslutande delen av introt av Virtus. Manuset är för det mesta bra, den enda missen är exakt vad som får Virtus att känna sig vidrig av att läsa boken han får efter att ha slagit ner en mobbare. Kanske att våld inte är en bra lösning?
Det är två tecknare på denna del, först Viktor vars enkla stil är mycket tydlig och enkel att följa, och jag gillar verkligen hans tagning av den klassiska "hjälten klär på sig sin dräkt"-sekvensen. Jag tror dock att teckningarna verkligen skulle vinna på lite gråskalor. Eller bara en extra gråton.
Apropå gråtoner så var mina aningen för subtila känns det som på sina ställen. De första av mina sidor använde målarstil medans de sista två använde polygoverktyg och det gav bättre kontraster för det mesta. Jag är ganska nöjd med den lite mer överdrivna stilen jag använde här.

Serier överallt...
är titeln på vår nya sida för presentationer av andra fanzin och sjyssta serier. Det är meningen att det ska avar ett återkommande inslag men inte nödvändigtvis i varje nummer.

Golden Gang: Den förste superhjälten
Målet med den här serien var två, det ena var att reflektera över de olika erorna av den amerikanska superhjälteindustrin och det andra var som en bakgrund till Golden Gangs värld, och den typ av berättelse jag vill berätta, lite ovanligare perspektiv på superhjältar.
Det känns hur som helst som att jag missade det första målet.
Något som däremot blev väldigt lyckat var de massa olika stilarna som skulle förmedla känslan av att det var från olika perioder och tecknare från flera olika nummer i karaktärens historia. 11 olika stilar av 6 olika tecknare. Det var motigt ibland med en massa olika tecknare, men slutresultatet är jag grymt nöjd med och jag är ytterst tacksam till mina medtecknare.
Mittenrutan på den sista sidan innehåller en karaktär från de flesta av serierna som gått i SSS medans dem som inte känns igen är från en bunt av mina egna olika tidgare serier, de flesta opublicerade.

Baksidan
Ah, vi fick till att ha de omslagsbilder som inte hamnade på framsidan på baksidan istället. Det var hög klass på bidragen så det är kul att vi kunde få med dem på något sätt.



Nummer 9!

Omslaget
Förutom vår nu välbekanta logo så känns det ganska annorlunda, från de otypiska typsnitten till det oväntade färgvalet från PredaBot. På datorn är färgerna lite klarare men det är hur som helst ett coolt stilgrepp med oskräckiga, nästan pop-iga, färger. Det enda jag tycker är lite synd med det här omslaget är att vi har två mörka omslag efter varandra.

Ledarsidan
Ledarsidan är mitt andra försök. Färgerna och layouten är min, texten är till största delen Fredriks och bakgrunden är designad av Thomas. Jag är nöjd med hur det blev, jag tycker det ser stilrent ut och de olika nyanserna av rött fungerar. Jag var orolig för att ledartexten skulle bli grötig men det blev klart läsbart.

Johnny Mörk
SuperJelcanders manus är ett sånt som för det mesta räknar med att läsaren är lite skärpt och inte behöver få allt helt förklarat. Det är tecknat av tre personer, varav vi tappat bort namnet på en av dem. Först är Alexander Christiansson vars målerska blandning av blyerts och datorgråskalor (och kanske typ copic markers) passar ämnet väl. Sen kommer den okända tecknarens sida som jag tuschat över och lagt på blyerts. Jag bevarade så mycket av originalet som jag tyckte passade, men jag ser nu att jag borde ha klämt i lite mer med det gråa. Det gäller för övrigt alla mina sidor. Stilen jag anammade var ett försök till en slarvigare stil än jag själv vanligen använder, där jag försökte teckna mer med känslor än med hjärnan samtidigt som inspirationen var Alexanders grundarbete. Det var kul att få göra nåt som faktiskt var relativt avslappnande och där jag tillät nästan alla misstag att vara kvar.
Johnny Mörk är en intressant karaktär som jag inte skulle ha nåt emot att se igen, speciellt som man får se så lite av vad han gör i detta introavsnitt.


Stefan Nagy har förutom serierna (nedan) fått en känslosam hyllning och beskrivning av sin vän Mikael Bergkvist och det finns inte så mycket att nämna om det. Möjligen kunde vi klämt in ett par fler bilder från hans karriär.

Dark World
Dark World följer Napoleon Cross, en Sherlock Holmes-esk man, vars fall är lite utöver det som englands mest berömda detektiv tog tag i. Två av tre delar presenteras här. Det märks att Stefan var rutinerad för trots att det inte är lika polerat som en del annat så är bildlösningar och berättarfarten av hög klass. Stefans användande av skuggor är också riktigt bra. Det är nåt jg själv ofta sliter med då jag har så svårt att slita mig från verkliga skuggor för att kunna använda dem som dramatiskt verktyg.

Bwaaains
En seriestrip med Nordens Stjärnor och ett gäng zombies. Jag ville testa en enklare stil och göra en talking heads-strip. Jag vet inte om det finns nån direkt inspiration för stilen, den är ganska lik originalskissen som jag kluddrade fram under en fikarast på jobbet. Jag bör vara lite mer noggrann med min textning.

Pig Face
Tog det ett år, eller kanske mer (två?) från att Daniel Thollin dök upp innan vi fick med en serie av honom. Jag kan säga redan nu att den enda skräck jag själv ser på och gillar är komisk skräck, eller oläskig skräck som Elm Streetfilmerna exempelvis. Vad jag inte kan förneka är hur effektiv Daniel är i att framkalla rätt känslor med sin serie både manus och bildmässigt. De som gillar skräck bör absolut gilla detta. Kan inte vänta till jag får läsa nån trevlig serie av honom så jag kan njuta av hela innehållet. Han är en av favorittecknarna av de som vart med i SSS med längre serier tillsammans med Thomas Eliasson.

Splatter
Min andra seriestripp med Nordens Stjärnor är jag också nöjd med. Lite pseudomangastil för jag tyckte det saknades nåt sånt i detta nummer. Jag är ganska säker på att strippidén inte är originell, men jag kan inte komma på vart den kommer från, gissa på nåt från MAD kanske. Ursprungligen tänkte jag färglägga den helt och hållet men det fungerar fint som den är.


Baksidan med reklam för nummer 10 blev bra och jag tycker det ser ut som om Virtus: Rush om den kommer med kommer se mycket bra ut med Ka-Blamtrycket.

Edited by DanielSchenström, 15 May 2009 - 08:38.

[TerrorTub]

Tack för de fina orden, Daniel! Jag har uppfattat vid läsning av dina andra recensioner att du är rätt hård, så ditt beröm värmer.
vad gäller att läsa trevligare saker av mig så kolla in serie-tråden, där visar jag upp två sidor av ett superhjälteprojekt jag spånar på....

[DanielSchenström]

Jag har nu lagt till recensionen av nummer 8 i mitt förra inlägg.

Som redaktör vill jag alltid vara ärlig i min kommunikation med skapare. Det kan uppfattas som hård och jag försöker bli bättre på att lyfta fram sånt som är bra också men jag vet att det är en svaghet jag har. Men säger jag att något är bra så menar jag det verkligen. Det jag personligen tycker är svårast, det är att ge kritik på dem som inte har kommit så långt i sin utveckling, när det finns saker att förbättra inom varje område. Det är bra mycket lättare att påpeka om det är små brister. Sen finns det dom som är så bra att jag inte kan säga mer än just det.

[TFels]

Nummer 8

Jag kommenterar bara serier och omslag. Det är det roligaste!

Omslaget
Rent, tydligt och snyggt! De varierade figurerna lockar. Detta vill folk nog köpa! Svärtan är tung och den blanka ytan känns fräck.

Plågaren
Min egen serie. Jag är nöjd med manuset eftersom det flyter på bra, trots den svängiga intrigen. Den är både kul och cool. Teckningarna varierar i stil och kvalite. Några sidor är fina men de flesta är lite anonyma i stilen.

Nordens Stjärnor: Dedrups dödliga prisma
Roligt manus med skojig dialog. Mycket väl uttänkt. Jag saknar dock en riktig avslutning. Teckningarna håller god gammal klassisk klass.

Virtus: Smidandet av en hjälte del 2
Storyn är lite långsam, men ambitionen att skapa en ung och personlig superhjälte känns rätt. Påminner om Superkillen på så sätt. Sebastian borde höja tempot lite. Inte mer action, men komprimera berättandet något. Klämma in lite mer. Men det känns som det finns en gedigen bakgrund till serien och att detta kommer att bli bra, bara teckningarna blir jämnare i stilen. Nu är det ju flera tecknare som avlöser varandra.

Golden Gang: Den förste superhjälten
Jättekul att få se så många olika duktiga tecknare i samma serie. Det passar ju bra eftersom serien täcker in många olika epoker med egna stilar. Det känns dock lite konstigt att få läsa en summering av något som inte har publicerats varpå hela alltet avslutas. Här och var hänger storyn ihop bra men ibland är den lite splittrad. Fint slut!

Baksidan
På baksidan hamnade en bunt alternativa framsidor. Det var många fina bidrag och jag tror att framför allt Daniel Olséns hade blivit en kanon framsida.

Sammantaget tycker jag att det här numret är det bästa hittills och väldigt snyggt också!

[Sir-L]

Skaffade just #´8 och #9. Mycket välgjorda nummer. I mitt tycke mer jämnare, innehållsmässigt, jämfört med de tidigare numren.
Har dock en synpunkt...

SNÄLLA! Ha större typsnitt på ledaren, jag får anstränga mig till max för att kunna läsa texten, speciellt i #9 där det röda bara flyter ihop.

...
Nummer 9!
...
Ledarsidan
Ledarsidan är mitt andra försök. Färgerna och layouten är min, texten är till största delen Fredriks och bakgrunden är designad av Thomas. Jag är nöjd med hur det blev, jag tycker det ser stilrent ut och de olika nyanserna av rött fungerar. Jag var orolig för att ledartexten skulle bli grötig men det blev klart läsbart.
...

Här håller jag inte alls med dig, som sagt, den flyter ihop bra för oss med lite sämre syn än en falk.

Rent layoutmässigt tycker jag också det ser konstigt ut med en ledartext som har mindre stil än redaktionsrutan, för att inte tala om tomrummet som uppstår mellan ledaren och innehållsförteckningen.

[Edit] Nu har jag fått upp ångan, upptäckte just ett av mina personliga "pet peeves"; Inga sidnummer! Varför ha en innehållsförteckning där man refererar till sidnummer när sidnummer fattas i tidningen? Ska man räkna själv?

Edited by Sir-L, 26 June 2009 - 20:50.

[TFels]

Tack Sir-L! Vi får ta och förstora texten på ledarsidan då, antar jag. Men kul att du tycker numren är välgjorda!

[PredaBot]

Det här med sidnumrena är en helt valid och logisk fråga. Varför i guds namn har vi inte markerat ut sidnumrena?

[DanielSchenström]

Skaffade just #´8 och #9. Mycket välgjorda nummer. I mitt tycke mer jämnare, innehållsmässigt, jämfört med de tidigare numren.
Har dock en synpunkt...

SNÄLLA! Ha större typsnitt på ledaren, jag får anstränga mig till max för att kunna läsa texten, speciellt i #9 där det röda bara flyter ihop.

...
Nummer 9!
...
Ledarsidan
Ledarsidan är mitt andra försök. Färgerna och layouten är min, texten är till största delen Fredriks och bakgrunden är designad av Thomas. Jag är nöjd med hur det blev, jag tycker det ser stilrent ut och de olika nyanserna av rött fungerar. Jag var orolig för att ledartexten skulle bli grötig men det blev klart läsbart.
...

Här håller jag inte alls med dig, som sagt, den flyter ihop bra för oss med lite sämre syn än en falk.

Rent layoutmässigt tycker jag också det ser konstigt ut med en ledartext som har mindre stil än redaktionsrutan, för att inte tala om tomrummet som uppstår mellan ledaren och innehållsförteckningen.

Textstorleken på ledaren avgjordes helt av mängden text, den är så stor den kunde vara och fortfarande få plats inom den bakomliggande färgplattan som har en konstant storlek. Jag använde min egen syn och visade upp ledaren för Fredrik och Thomas som inte anmärkte på läsbarheten.

Detta är inte ett försvar, men en förklaring till varför det ser ut som det gör och hur jag arbetat med det.

Det här med sidnumrena är en helt valid och logisk fråga. Varför i guds namn har vi inte markerat ut sidnumrena?

Tidsfråga och att det inte finns nåt riktigt smart sätt att göra det i de bildbehandlingsprogram vi använder.

[Virtus]

Annars så skulle jag gärna åta mig uppdraget att numrera sidorna (innanför tryckramen) när vi väl bestämt oss för innehållet till 10:an och avslutat arbetet på ickeseriesidor.

[DanielSchenström]

Nu sitter jag här med det senaste i raden av vårt eminenta fanzin, och det sista med mig själv som redaktör, och nu ska här tyckas.

Nummer 10!

Omslaget
Jag ogillar att behöva börja med nåt negativt, men jag är inte så förtjust i det väldigt skissiga färgarbetet som påminner om en gouchemålningswip på omslaget. Mer kontrast mellan förgrunden och bakgrunden hade också suttit fint. Teckningen däremot är helt okej och motivet fångar vad numret firar, och jag gillar hur Hofling gjort med den dr förvrängningen som blir när ett föremål bryter vattenytan.


Ledarsidan
Mitt tredje och sista försök. Jag utökade storleken på den bakomliggande textrutan för att inte behöva förminska ledartexten så att det inte ska vara något läsproblem. Stilen försökte jag få att se ut som en blueprint (vad nu det kan heta på svenska? Byggskiss?) Numreringen över bildrutorna borde jag lagt till skuggor på ser jag då en del försvinner mot ljusare bitar av bakgrunden.

Nordens Stjärnor: Bit för Bit
Ett sant storsamarbete med åtta personer inblandade. En sak jag kan säga direkt som inte fungerar är de lite för stora "gammaldagstrycksfärgpixlarna" på första sidan. De konkurrerar för mycket med det "svarta" där. Till nästa gång bör både det svarta förstärkas och färgpixlarna bli mindre.
Jag tycker annars att både storyn och texten fungerar bra och visar på ett väldigt bra och snabbt sätt hur personerna är.

I förfäders spår
Det tog mig tre genomläsningar att förstå allt som försiggår i denna ändå rätt korta serie och det gör den intressant då den ger en den där aha-upplevelsen. Takten är bra och teckningarna tydliga för det mesta, och varierade i vinklar och även ibland något experimentella. Färgläggningen ä kompetent och används effektivt för att hjälpa berättelsen.

Framtid och baktid
Thomas krönika över åren med SSS tycker jag var den perfekta avslutningen på hans, min och Fredriks tid även om Thomas blir kvar ett nummer till. Fotobakgrunden är läcker och det enda som gjort hela krönikan perfekt var om alla bilder kommit bland texten.

Virtus: Rush
Den andra berättelsen med Virtus. Storyn bjuder på en god blandning av humor, action och överraskningar. Textningen har tagit ett rejält kliv uppåt, fast fonten får gärna bli en liten aning mindre. Alexanders målning är bra vad det gäller ljussättning, fokus, effekter och tydlighet men skulle ta ett stort kliv uppåt med tajtare anatomi, och lite mer "hårda kanter" för att särskilja objekt ibland och få bort suddighet när det inte behövs.

Internationell crossover
Det finns ett uppenbart skämt att komma med angående denna ensidas humorserie, men jag skonar er från det och nöjer mig med att konstatera att jag tycker den var kul. Ett plus för att ett manus som var som gjord för att bli en såkallad talking heads-strip varierades så man slapp det.

Deprogrammer
Det grafiskt mest slående bidraget står Daniel Thollin för och jag tror jag sagt tillräckligt mycket bra om det i mina dagar. Däremot så tycker jag berättelsen är ganska svag om jag förstår den rätt. Eftersom jag inte vill spoila nåt tar jag det senare när tidningen varit ute ett tag.

Baksidan
Mer vacker Thollinarbete.


Sammantaget så är jag stolt över att fanzinet kommit så långt och att vi fick till ett färgnummer också. Det är inte det bästa numret vi presterat totalt men fullt dugligt. Nu ska det bli spännande att se vad den nya" redaktionen hittar på med kommande nummer.

[TerrorTub]

Tack för berömmet på mina tecknigar, Daniel! Roligt att de uppskattas. Ja, historien är inte den djupaste direkt, men en typisk Lovecraft serie.

[Pepe]

Helfestligt med ett färgnummer... Måste säga att det är alla tummar upp.[attachment=1224:fantomen2.jpg]