När jag först hörde talas om den här filmen på Twitter sa alla samma sak. Filmen har en riktigt cool twist och därför ska man helst försöka hålla sig så ovetande som det bara går om filmens handling. Sagt och gjort. Jag slog dövörat till och ignorerade alla nyheter om den. Det enda jag visste innan jag började s filmen i kväll var det jag tidigare nämnt och att Joss Whedon producerat och skrivit manus. Det senare bidrog stakt till att jag öht brydde mig om att ta på mig skygglapparna. Jag håller med om att... [tar på kravallutrustning och sätter mig i skottsäker bunker] Whedon ibland är översakttad. Framför allt när det gäller...[förstärker väggarna till bunkern och gömmer mig under ett bord].. Buffy. Ok lite överdrivet, jag vet att det finns fler som tycker det. Men när Whedon träffar rätt så blir det oftast helt klockrent och det här är pretty damn close.
Som påpekats har inte Joss skrivit manuset själv och inte heller regisserat utan det är debutfilm för en viss Drew Goddard. Goddard är förvisso ingen duvunge när det gäller manusskrivande. Han jobbade tidigare på Buffy och Angel och senare Alias och Lost så han har jobbat tillsammans med många kompetenta människor. Men det är som sagt hans debutfilm och det är också där det brister. Joss var förstås upptagen med en annan film som en av den här filmens stjärnor också var med i. Det är inte alls dåligt regisserat med det sticker inte ut heller på nåt sätt. Istället är det som sagt manuset som är styrkan. Joss fortsätter leka med prövade konventioner och vänder upp och ner på dom. Resultatet är precis lika smart och roligt som man förväntar sig av honom. I det här fallet dekonsturerar han den typiska ungdomar ute i vildmarken skräckfilmen. Det finns hur många som helst i olika varianter men den tydligaste inspirationen kommer faktiskt från en annan skräckkomedi, nämligen Evil Dead. Filmen är lite seg på att komma igång vilket f.ö. också är typiskt för genren men jag trodde att Whedon skulle lyckas göra nåt roligare där. Som tur var lockar han till sig bra skådespelare också som Bradley Withford, Richard Jenkins, Amy Acker och Fran Kranz (Dollhouse) Snacket mellan Withford och Jenkins på väg till "jobbet" är t.ex. lysande.
Mot slutet spårar det ur rejält och blir en splatterfest men jag skulle ändå inte säga att det spårar ur på ett dåligt sätt utan det fortätter vara riktigt underhållande ända fram till slutet
(där jag hellre sett tentakler komma upp ur marken än en hand med tanke på Lovecraft associationerna)
Sen är jag glad att filmens "twist" avslöjas rätt tidigt i filmen, visserligen gradvis men man är ändå fullt insatt långt innan slutet.
För att anknyta lite till citatet jag valde i SSF tråden kan man ju fråga sig logiken i att
ha en knapp som släpper ut alla monster i hela komplexet.
Men whatevs...
Edited by Wylie Times, 29 August 2012 - 00:35.