* * *
Storyn som byggs upp är inte på något vis unik, man skulle kunna dra paralleller till både klassiska Arkiv X och filmen Secret Window (med bl.a. Johnny Depp). Däremot så är det ju det här med verklighetsförankringen som gör att man fastnar, den där lilla naggade chansen att det kan faktiskt ha hänt. Trots att det ibland känns lite fejk och dialogen i intervjuerna lite för tillrättalagd följer man engagerat med ändra fram till eftertexternas slut och man hör hur ljudkanalen slår av.
* * *
Som karaktär känns Abigail aningen splittrad, och det är en del av det smarta i den här filmen. I den (förmodade verkliga) Abigail ser vi en bruten kvinna som i det närmaste apatiskt redogör från sin synvinkel om vad som hände i Alaska den där oktobermånaden 2000. Å andra sidan ser vi Milla Jovovich som den starka kvinnan som väljer att slutföra sin makes arbete, som ser mönster i sömnlösheten och tar strid när hon anklagas för sin dotters försvinnande. Motsatserna i de båda versionerna är smart utlagd och driver handlingen framåt.
Milla Jovovich gör ett strålade jobb, där det är svårt att tycka annat än synd om Abigail själv så är det hon som blåser liv i karaktären. Hon ger karaktären dynamik, karisma, styrka och trovärdighet. Så som Abigail själv säkert vill minnas historien; jag tror det är avsikten: man vill belysa kontrasten. Och i slutändan så är det bara synd om henne.
Det finns en del klichékaraktärer också. Som polisen som redan bestämt sig hans kollega som piskas till tystnad, sonen som ilsket kritiserar sin mor och dottern som isolerat sig själv. Kollegan som i slutändan vänder kappan efter vinden. Det är inte så tydligt att det stör, men det skämmer filmen lite. Men det kan vara ett resultat av Hollywoods dramafernissa mer än något annat.
* * *
Tekniskt sett är det en smart film. Sättet man mixar "arkiv material" med nyinspelat material blåser liv i en historia som med all säkerhet skulle ha framstått som platt och ooriginell i ett mer konventionellt drama-dokumentärsformat. Enda lilla bristen här är att "arkiv materialet" kanske inte känns helt trovärdigt alla gånger - Abigail är t.ex. väldigt apatisk redan här. Och flimret på "de rätta ställena" känns mer som en medeltida skräckeffekt än något som inger rysningar. Uppe på det bra musik - speciellt låten på slutet är riktigt medtyckande.
* * *
Trots de små naggarna i kanten så är det en väldigt bra historia man serveras och för den som vill är den nästan trovärdig. Så trovärdig man nu kan få en historia helt byggd på paranormala händelser. Fakta är varken kalla eller etsade i sten på det här området. Det är kul att leka med tanken, men som jag sade tidigare så är det mer synd om kvinnan som står i centrum än något annat.
Den är smart upplagd, välproducerad och spelar på känslorna. Jag upplever den inte som läskig, men faktiskt rätt spännande.
Och oavsett om man tror eller inte, oavsett om man ser filmen som lyckad eller inte - tror jag det tekniska upplägget kommer att återanvändas i flera produktioner. För det gör vad det skall: skakar liv i något som kan vara väldigt svårt att acceptera.
Extra Material / Länkar:
× Officiell Hemsida: theFourthKind.net
× Filmens tråd på forumet #Carty i SSF
× @DuckDuckGo.com
× @MovieZine
Edited by XC, 26 November 2010 - 19:43.