49 replies to this topic

[Peak]

Nu har jag snart kommit igenom hela Pratchetts verk och tänkte jag skulle försöka göra nån slags sammanfattning:

Det bästa han skrivit är utan tvekan Discworld-böckerna. Även Nome-(eller Bromeliad-)-trilogin är också mycket bra, även om de är skrivna för en yngre målgrupp. Strata gillade jag inte alls. Även om den på något sätt var prototypen till Discworld. Eller iaf idén till den. Johnny-böckerna har jag också svårt för, även om jag gillade den första (Who Can Save Mankind).

Discworld då. Efter så pass många böcker och år så är jag rätt fascinerad över att han lyckats hålla kvalitén uppe. Visst, jag tyckte den dippade lite runt Soul Music till Maskerade, men inte så mycket att det blev direkt dåligt. Sedan fick han tydligen upp nån slags andra vind, och böckerna blev bättre igen.

Tycker att utvecklingen är rätt fascinerande. Från början var Discworld en slags parodi på fantasy. Vi har stendumma barbarer och diverse vinkningar till andra bokserier inom fantasygenren, från Fritz Leiber till Anne McCaffrey. Personligen tyckte jag serien tog ordentligt med fart i och med "Wyrd Sisters", första "riktiga" boken om Häxorna (Equal Rites var väl ok, men man märker att han inte riktigt spikat Granny Weatherwax i den, och eftersom Esk aldrig nämns mer så är den boken väl mer en slags fotnot i DW-världen).

Min minsta favorit är och har alltid varit Rincewindböckerna, medan Witch- och Watch-böckerna förblir mina favoriter (med Death och diverse annat emellan).

Efter ett antal böcker så märker man att serien utvecklar sig mot nåt slags socialrealistisk (eller vad man skall kalla det) humor. Speciellt Watch-böckerna, men även andra böcker. Även om humorn behålls så undersöker varje bok någonting (Rasism, pengar, journalistik, krig) på ett oefterhärmeligt "Pratchettskt" vis. Böckerna blir också mörkare. Bra mycket mörkare.

En riktigt kul sak är att varje del i varje "miniserie" på något sätt utvecklar inte bara Discworld-världen, utan även karaktärerna. Granny Weatherwax är och förblir den absolut bästa karaktären någonsin. Till och med när hon slogs mot vampyrerna i Carpe Jugulum så hamnar hon på topp även om hon var i extremt underläge ändra fram till slutet (twisten var otroligt kul där).

Nästa favorit är naturligtvis Carrot, världens längsta dvärg.. Människan som vars föräldrar dog i ett överfall när han var liten och blev adopterad av dvärgar. Öppen och ärlig, men betydligt intelligentare och farligare än han ser ut.

Något förvånad blev jag när jag funderade på vem som skulle kunna inneha tredjeplatsen på "bästa karaktär". Och kom fram till att Detritus, vårt kära vakttroll, passar bra där. Han började som ett vanligt, våldsamt troll (som arbetade som splatter (som bouncer ungefär, fast troll är lite mer hårdhänta) av sig. Men som stadsvakt har han bara utvecklats åt det positiva hållet. Bara det att kuta omkring med ett gigantiskt armborst med namnet 'Piecemaker' som kan demolera större delen av ett hus (eller en rätt stor folksamling) inger ju respekt.

Nån som har några kommentarer eller åsikter?

Edited by Peak, 26 January 2006 - 06:39.

[Spidde]

Jag tycker du gjort en bra sammanfattning!

Jag gillar verkligen Discworld-världen med sina häftiga miljöer och karaktärer, och jag har läst en hel del böcker av Pratchett. Men tyvärr tycker jag ofta att det blir väldigt, väldigt rörigt. Det är jämt så många sidospår och hoppande mellan olika karaktärer att jag har svårt att hänga med. De få böcker som koncentrerar sig på ett fåtal karaktärer och en central historia tycker jag bättre om...Hur många böcker är serien uppe i nu, förresten?

[Peak]

Om man räknar med "ungdomsböckerna" och novellerna så blir det väl...

*räknar på fingrarna... fortsätter på tårna... skriver upp 20 på en lapp... börjar om med fingrarna...*

Omkring 36.

Annars finns en bra lista här:

http://www.fantastic...erry-pratchett/

[Spidde]

Oj...jag visste att det var många, men inte så många...Jag kommer aldrig orka läsa igenom alla. Jag har aldrig läst en massa Discworld-böcker i följd, utan mest plockat upp någon då och då. Ibland har de varit bra, och ibland mindre bra...Den första jag läste var nog Mort, men det var länge sen, då var jag nog bara 11 år. Den senaste jag läste var Thief of Time...En av hans böcker som jag gillar skarpt är ju Amazing Maurice and His Educated Rodents. Jag såg nånstans att den hade översatts till svenska för inte så länge sen...En trevlig bok hursomhelst!

[Aztecface]

Mycket bra information till mig som nyligen tänkt att börja med Discworldböckerna. Tack för den infon.

[Peak]

Även om de olika "miniserierna" handlar om olika personer så rekommenderar jag att läsa böckerna i kronologisk ordning. Detta pga att huvudpersoner i vissa böcker återkommer som bipersoner, dessutom utvecklas världen hela tiden.

Det finns dock en slags lista över vilka böcker som tillhör vilken serie:

http://www.lspace.or...colour-1-25.gif

[Kizmiaz]

Wow, det var imponerande.

Jag försöker också komma igenom DW-serien men det går inget vidare. Jag läser tyvärr inte lika mycket som jag gjorde förr av nå'n anledning. Det verkar mest bli på bussen till & från jobbet, och så här års sitter man mest och nickar.

F. ö. får jag hålla med Spidde om sammanfattningen.

Själv får jag en känsla att jag missar en hel del poänger eftersom jag är urusel på Shakespeare och annan engelsk litteratur. (Speciellt Witches- driver med Macbeth och Othello misstänker jag) Men å andra sidan är det väl därför Pratchett lägger in referenser till Blues Brothers, Robocop och vad det nu är allt så vi popkulturoffer ska få nå't att flina åt.

[Peak]

Jo, speciellt "Wyrd Sister" är väldigt "Shakepeare". "Witches Abroad" och "Lord and Ladies" är väl mer om sagor och myter.

[Peak]

Nu har jag kommit igenom The Truth också.

Handlar om Anh-Morporks första riktiga tidningsman, och har ännu en helt underbar bikaraktär, stackars vampyren Otto, som arbetar som fotograf för tidningen. Problemet för Otto är när hans salamandrar (som används som blixt) lyser lite för starkt så förvandlas han till en liten hög med damm på golvet. Lyckligtvis så ordnar han detta genom att ha en liten glasbehållare med blod som halsband. Han förvandlas till damm -> Behållaren med blod hamnar på golvet och går sönder -> Otto återuppstår. Annars så är Otto en av de vampyrer som har slutat med blod. Det finns stödgrupper och allt.

Extra plus för att vakten är med på ett hörn, även om det bara är bipersoner.

Dessutom innehåller den två karaktärer så påminner till en viss del om två vissa mördare i Pulp Fiction..

[Kizmiaz]

Attans, jag som inte har läst den.
Men Otto dyker upp som biroll i Monstrous Regiment.

F.ö. så saknar jag Josh Kirby's omslag. Det är väl inget fel på Paul Kidby men det är inte det härliga kaos som rådde på Kirby's illustrationer. Kolla gärna in Twoflower på Colour of magic. Four-eyes and all.

[Oddrun]

Jag älskar alla böcker skriven av Terry Pratchett (Min favorit är Discworld-böckerna). Jag har 30 av dem (27 på engelska och 3 på polska)

[Peak]

Välkommen, Oddrun..

Jo, jag har väl kommit igenom nästan alla. Har gjort en paus för att ta mig igenom lite Anne McCaffrey för ögonblicket..

[Groundsplitter]

Discworld då. Efter så pass många böcker och år så är jag rätt fascinerad över att han lyckats hålla kvalitén uppe. Visst, jag tyckte den dippade lite runt Soul Music till Maskerade, men inte så mycket att det blev direkt dåligt. Sedan fick han tydligen upp nån slags andra vind, och böckerna blev bättre igen.

Roligt, vi har tydligen liknande uppfattning om böckerna. Jag brukar läsa i snitt två Discworld-böcker per år (hinner egentligen bara läsa under sommarlovet), och efter att jag läste Soul Music, Interesting Times och Maskerade förra sommaren så var jag riktigt besviken - det kändes som Pratchett hade tappat stinget och kopierade sig själv, och i många fall stoppade in karaktärer och händelser (framför allt Death och bibliotekarien) enbart för att de förväntades vara med. Så det var med stor skepticism som jag köpte Feet of Clay förra veckan, men jag blev glatt överraskad - den här boken är minst lika bra som vanligt.

Min minsta favorit är och har alltid varit Rincewindböckerna, medan Witch- och Watch-böckerna förblir mina favoriter (med Death och diverse annat emellan).

Jag har också Watch-böckerna som favoriter. Är väl inte riktigt lika förtjust i Witch-böckerna, som jag placerar näst längst ned (i konkurrens med Rincewind och övriga trollkarlar, som ibland kan glimta till). Efter Watch-böckerna föredrar jag "diverse annat" - även om det kan vara lite jobbigare att komma in i dem, så får Pratchett utrymme att utveckla historierna i nya riktningar utan att hållas tillbaka av de bekanta figurerna. Jag var väldigt förtjust i Pyramids, som ju är helt fristående från serien i övrigt. Även Small Gods, med den illvilliga sköldpaddsguden, var mycket underhållande.

En riktigt kul sak är att varje del i varje "miniserie" på något sätt utvecklar inte bara Discworld-världen, utan även karaktärerna. Granny Weatherwax är och förblir den absolut bästa karaktären någonsin. Till och med när hon slogs mot vampyrerna i Carpe Jugulum så hamnar hon på topp även om hon var i extremt underläge ändra fram till slutet (twisten var otroligt kul där).

Här kan jag inte hålla med. Jag tycker skildringen av Granny Weatherwax varit på tok för inkonsistent, inte bara när man jämför hennes övriga uppdykanden med hennes debut i Equal Rites, utan även mellan övriga böcker. Eftersom jag läser dem med så stora mellanrum så är det svårt att kontrollera, men jag upplever att hennes förmågor och kunskaper förändrats under seriens gång. Och så är det svårt att gilla en person som är så osympatisk. Granny Weatherwax var i sitt esse i Lords and Ladies, där hon hade full kontroll över situationen. Men i Maskerade, som alltså var den senaste Witch-boken jag läste, var hon bara en vresig kärring. Då föredrar jag faktiskt Nanny Ogg.


Jag har svårt att utse några egentliga favoriter i serien, men jag håller nog Commander Vimes rätt högt. Här har vi en gammaldags stadsväktare som måste försöka hänga med när den tidigare ganska så statiska världen plötsligt börjar förändras runt omkring honom (inte bara vaktväsendet, utan också hans privatliv), och det är ju en utmaning som han hanterar bra.

The Bursar på trollkarlsuniversitetet är också en figur som roar mig, mycket för att han är Vimes raka motsats - en person som inte klarar av att hantera stress och förändring, utan ballar ur totalt.

Även Ankh-Morporks patricier, Lord Vetinari, fascinerar mig, även om jag kanske inte skulle kalla honom en stor favorit. Han är ytterligare en person i en utsatt position där mycket händer, och som faktiskt har full kontroll, tack vare en hjärna som måste vara briljant och sinnessjuk på samma gång. Idéer som att bilda gillen för lönnmördare och tjuvar är ju minst sagt provokativa, men han har lyckats få det att fungera, och stadens befolkning att acceptera det som en god lösning. Och sker det någonting i Ankh-Morpork som han inte har full kännedom om? Nu har jag inte läst klart Feet of Clay än, men till och med när han i boken utsätts för långvarig arsenikförgiftning, så tycks han ha situationen helt i sin hand.

[Peak]

Nu är ju inte Maskerade den bästa Discworldboken precis (och det var ett tag sedan jag läste den nu) så jag kan inte riktigt kommentera Weatherwax i den, men jag har inte sett några större inkonsistenta grejer (ja, mot Equal Rites då, men det var ju första boken så...)

Hon är ju även med i Tiffany Aching-böckerna, fast som biperson.

Feet of Clay är en av mina absoluta favoriter i Discworld-serien för övrigt... Väldigt bra bok. Fast nästa i serien är "roligare". Och jag har reviderat min lista sedan sist (sedan jag läst samtliga böcker i serien alltså). Watch-böckerna är bara bäst! FoC är ju också en Watch-bok, så...

Det är ungefär nu som Discworldböckerna generellt (och Watchböckerna speciellt) börjar få en mörkare och allvarligare underton. Utan att förlora den komiska "edge" som Pratchett är så bra på att få in. Undantag finns naturligtvis. Som Hogfather och Going Postal som jag tycker är lite mer den "gamla" Pratchett-stilen... Kan jag väl säga utan att spoila för mycket, tycker jag... (slå mig annars... )

Och vissa efterverkningar från Bruthas (sp?) härjningar i Small Gods kommer i senare böcker..

[Marie Morot]

Efter att ha blivit övertalad om att prova på Pratchett har jag nu läst de fyra första i Discworld-serien. Bizarre, crazy, outrageous, whacky... påminner i sin stil och humor ganska mycket om Monty Python.

Equal Rites gillade jag mycket, hela power girl-grejen tilltalar mig. Granny Weatherwax var godhjärtad och snäll mot lilla Eskarina. Fruktar lite vad som komma skall med Granny när ni säger att hon förändras väldigt.

Mort tyckte jag var seg i många stycken. Och inte så rolig. Även om jag fnissade mycket åt att Death tog semester. "What is this 'fun' you're talking about?" (fritt citerat)

Glömde säga att jag köpte de två nästa böckerna i serien idag, Sourcery och Wyrd Sisters.

[Peak]

Sourcery tycker jag är lite seg, personligen. Men Wyrd Sisters rockar..

[Catholic Block]

Mort tyckte jag var seg i många stycken. Och inte så rolig.

Jag kan verkligen inte förstå att folk säger så. Min favoritbok i serien. Rolig, underhållande, intressant. Mort är underbar, både karaktären och boken. Men det handlar väl om smak... har bara hört så många på sistone som inte gillar boken och det kan jag bara inte se.

[Marie Morot]

Mort tyckte jag inte var så intressant, Death roade desto mer.

Jag tycker att det var segdraget i Morts historia med prinsessan. Blev trist i längden.

[Marie Morot]

Hmm... uppenbarligen hamnade kommentarerna om Sourcery i fel tråd. Nåja. Den boken var sådär. Bitvis var den seg och åtskilliga sidor såg jag enbart som en transportsträcka.

Nästa bok i serien - Wyrd Sisters - var desto bättre. Roliga häxor, en hysteriskt rolig "förklaring" till de klassiska sagorna om Snövit, Törnrosa etc ( ). Roliga spöken, en galen hertig med hans minst lika galna hertiginna, en bortbytt prins etc. Som sagt rolig. Största behållningen är dock Magrat, Nanny Ogg och Granny Wetherwax själv.

[Peak]

Det roliga är ju att alla häxor är rätt olika av sig. Magrat är den yngre som tvivlar på sig själv och sin plats i världen, vad jag minns. Granny är den mer puritanska, alldeles för mycket stolthet och betydligt mer godhjärtad än hon låtsas. Nanny är Grannys raka motsats. Hon gillar att leva livet, vilket bevisas av släkten hon tillverkat..

Och glöm för all del inte den lilla gosiga Greebo.

Snart kommer Marie till första Watchboken!..

[Marie Morot]

Magrat är en "modern" häxa som omger sig med allehanda parafernalia som ska hjälpa henne i hennes häxerier. I Wyrd Sisters har hon fått Nanny och Granny (Gytha och Esme egentligen) att gå med på att bilda en 'coven' - jag kan inget svenskt ord för det. Egentligen ville hon haft fler häxor med, men Nanny och Granny tycker att det räcker mer än väl med de tre, om de alls ska hålla på med sådana nymodigheter.

Nanny Ogg är gift (men mannens syns inte till), har många barn, svärdöttrar och -söner och barnbarn. Och Greebo.

Granny Weatherwax är en häxa av den gamla skolan. Hon är ogift (nästan ett krav) och lever för sig själv i en stuga (Nanny Ogg bor mitt i Lancre och är aldrig själv) med sina getter och örtodlingar etc. Hon tycker att häxerier ska skötas som de alltid har utförts, men är inte helt låst för att prova på nymodigheter, som att ersätta vissa mindre önskvärda och mer svårtåtkomliga ingredienser med alternativ som är både billigare, mera lättåtkomliga, miljövänliga och mindre plågsamma för de donatordjur som skulle kommit ifråga. Ingredienser i dekokter och formler alltså.

Hon lever också efter axiomet att en häxa aldrig ska lägga sig i händelser och riskera att ändra historiens gång, men till och med den grundläggande regeln avviker hon ifrån för att rädda prinsen och kungariket.

Edit: Jag spoilermarkerade viss text som avslöjar en grundläggande stomme för bokens handling. Häxornas beskrivningar låter jag stå kvar om det är okej? Sorry, var inte meningen att spoila om något, men hur ska jag kunna diskutera böckerna om jag inte får skriva något om handlingen.

Vi hamnar här i spoilerdiskussionen som vi haft så många gånger förut. Om verket finns ute på svenska marknaden, kanske t o m sedan länge, är det inte rimligt att man ska måsta spoilertagga allting. Vill man inte veta får man gå in och läsa i tråden på egen risk, imho.

Edited by Marie Morot, 13 January 2007 - 01:26.

[Aztecface]

Ligger den här tråden i någon form av spoiler del???? Ni har ju berättat en hel del för dom som vill läsa böckerna själva. Som t.ex mig själv.

[Peak]

Mja, en hel del har ju kommit ut på svenska, men vi bör vara försiktig med alltför mycket spoilers, kanske, ja. Även om det går att inte läsa tråden, också, trots allt, ifall man är rädd för spoilers...

[Peak]

Discword (öhh) 35 tror jag: Wintersmith:

Det går inte att komma ifrån: Jag gillar verkligen Tiffany-böckerna. I denna tredje bok så är hon 13 år gammal, och har råkat bli uppmärksammad av "The Wintersmith" (Vinterns ande, eller nåt sånt). Så inte nog med att hon är tvungen att försöka få ordning på en rätt så hopplös häxkollega, hon måste även stå ut med Tiffany-formade snöflingor, rosor gjorda av is osv... Kul också att Roland (hennes absolut inte pojkvän) återkommer. Men den största behållningen (liksom i de två tidigare böckerna) är absolut Nac Mac Feegle (eller som Döden säger: OH NO, NOT YOU PEOPLE AGAIN). Absolut en av Pratchetts mest lyckade skapelser någonsin. Märks inte att detta skall föreställa vara ungdomsböcker.

Betyg: 8/10 (men bara för att det blir tråkigt att ge allt 10/10, och Pratchett har en så hög nivå att allt över 5 är omissbart).

[Restless]

Discword (öhh) 35 tror jag: Wintersmith:

Det går inte att komma ifrån: Jag gillar verkligen Tiffany-böckerna. I denna tredje bok så är hon 13 år gammal, och har råkat bli uppmärksammad av "The Wintersmith" (Vinterns ande, eller nåt sånt). Så inte nog med att hon är tvungen att försöka få ordning på en rätt så hopplös häxkollega, hon måste även stå ut med Tiffany-formade snöflingor, rosor gjorda av is osv... Kul också att Roland (hennes absolut inte pojkvän) återkommer. Men den största behållningen (liksom i de två tidigare böckerna) är absolut Nac Mac Feegle (eller som Döden säger: OH NO, NOT YOU PEOPLE AGAIN). Absolut en av Pratchetts mest lyckade skapelser någonsin. Märks inte att detta skall föreställa vara ungdomsböcker.

Betyg: 8/10 (men bara för att det blir tråkigt att ge allt 10/10, och Pratchett har en så hög nivå att allt över 5 är omissbart).

Jag gillade också Wintersmith, det är nog min favorit av Tiffany-böckerna. Det var ett tag sedan jag läste den (i vintras någon gång, har jag för mig) så jag minns inte allt så noga, men jag skulle väl ge den ungefär samma betyg som du gjorde.

Det coolaste i boken var i alla fall i början (eller slutet, kan man ju säga) när Tiffany gick in i snön för att rädda sin bror och fåren. Det där var riktigt häx-arbete, en liten flicka som försökte hjälpa en hel by. Kick-ass!