1001 replies to this topic

[Synon]

Eden Log, låter som en intressant film. Tack för tipset!

[Wylie Times]

Låter indeed intressant. Får ta och kolla upp den.

[Crusader]

The Expendables (20010)

The Expendables är en grupp stenhårda legosoldater som specialiserar sig på tuffa självmords uppdrag som inga andra vill ta sålänge de får bra betalt.
När de blir erbjudna ett jobb att lönmörda en diktator i ett mindra land så tackar de snabbt ja. Men snart visar det sig att jobbet inte var så lätt som de trodde.

För ett gammalt 70-90-tals action fan så var det här en dröm som förverkligades med några av de största actionhjältarna grenom tiderna i samma film.

8,5/10

[Crusader]

The Commish: In the Shadows of the Gallows

Dagen efter att en seriemördare blir avrättad så erkänner en annan dödsdömd fånge att han begick morden och har dessutom information om andra offer som polisen inte känner till. Han erbjuder Tony Scali, som var den som fångade seriemördaren, att ta tillbaka erkännandet men bara om Scali åker till Indianreservatet och hittar bevis för att han inte begick de mord som han från början dömdes för.

Första TV-filmen efter TV-seriens slut.
Bra och spännande. Scali och Paulie ska lösa ett fall på ett Indianreservat där de flesta, inklusive poliserna, är fientliga. Kul också att se en Indianmaffia, något jag inte kan minnas ha sett tidigare.
Intresant action också. Speciellt jaktscenen på hästrygg var kul.
Sammarbetet med FBI var roligt. Speciellt i slutet när de hjälpte Scali att bli av med psykologen som skulle utverdera polishusets personal.
Sido storyn om David Scali som ska starta sitt sexliv och hur Tony och hans fru hanterar det är också lite intresant. Fast det förvånar mig att de låter en 16-årig kille ha den typen av relation med en 18-årig tjej utan att nämna hela grejen med sex med minderårig och "vänta tills du är 18" moralkakan som alltid annars brukar följa med. Modigt gjort tycker jag och uppfriskande mer verklighetstroget.

6,5/10

[Crusader]

The Commish: Father Image

En seriemördare med personlighetsklyvning löper amok i staden. Hennes offer är alla rika äldre män men skillnaden i de olika fallen gör det svårare att lösa och den politiska pressen från Borgmästarvalet samt de påhoppande journalisterna. Men Tony Scali får hjälp av sin gammla Pensionerade mentor som är och hälsar på.

Andra TV-filmen efter TV-seriens slut.
Även det här är ett intresant fall och givetvis mer kompliserat än man tror. Tonys mentor som vägrar tro att hon har en kluven personlighet och planterar bevis för att få fast henne vilket tvingar dem att släppa henne och försöka fånga henne på annat vis. Och det krossar ju givetvis deras vänskap.
Bra och underhållande men inte lika bra som första filmen.

6/10

Edited by Crusader, 08 September 2010 - 19:58.

[Wylie Times]

Banshun (Sent om våren)

Den första filmen jag ser av Yasujiro Ozu som i Japan är ett större namn än Akira Kurosawa. På ätt och vis är det inte svårt att förstå varför. Ozu har en mer distinkt japansk stil (om man nu kan tala om en sån) medan Kurosawa var betydligt mer influerad av västerländsk film.

Banshun handlar om Noriko en kvinna som börjar närma sig 30 och lever tillsammans med sin far. Hon är fullt lycklig så och vill absolut inte gifta sig trots påtryckningar från omgivningen. Men när även hennes far som tycker om hennes sällskap också börjar försöka övertala henne eftersom han vill se henne få ett eget liv börjar Noriko ge efter samtidigt som hon blir mer nedstämd. Setsuko Hara som spelar Noriko har ett härligt brett leende i början av filmen som lätt smittar av sig men det försvinner allt jämt efter påtryckninarna om äktenskap. Även musiken blir mer dyster som i början är glättig och rätt besynnerlig. Den påminde mig om musiken i tomteverkstan på Kalle Ankas julafton. Slutet är väldigt vemodigt och tragiskt.

Filmens handling är inte direkt typisk för något. Jag försökte jämföra filmen med något och det som dök uppe i huvudet var Mike Leighs socialrealistiska dramakomedier. Det händer inte så mycket och humorn är sådär härligt charmig som i Leighs filmer. Jag skulle inte bli förvånad som han blivit inspirerad av Ozu. En anmärkningsvärd grej är att han hela tiden skippar förbi viktiga händelser och istället fångar upp vad som händer mellan dom. Dessutom gör han ett riktigt bra jobb med att säga mycket med lite eller ingen dialog. Väldigt fint foto också som är statiskt och vilar långsamt på karaktärerna. Lite som i Jarmusch eller Hanekes filmer. Eller Kitano för att ta en landnsman.

4/5

Slutsats: Jag ska definitivt se fler filmer av Ozu. Det finns t.ex. två filmer till där Setsuko Hara spelar Noriko fast inte samma karaktär.

[Crusader]

The Commish: Redemption

Staden plågas av en rad rasistiska brott mot Judar.
Samtidigt drabbas Rachel Scali av en personlig tragedi när hennes far, Ben, dör. Bland hans tillhörigheter finns bevis att han låg bakom en grupp textilfabriker som nyligen brändes ned. Tony Scali försöker reda ut det hela i hopp om att bevisa sin svärfars oskuld men bevishögen mot Ben blir bara högre och det är ont om tid för där finns 2 brandbomber kvar.

Tredje och sista TV-filmen efter TV-serien.
Bra och intresant. Som vanligt är där en oväntad twist till det hela och i det här fallet så var det en rätt unik och oväntad grej att den Judiska fabriksägaren igentligen var en Nazist och krigsbrottsling från WWII. Tyckte synd om hans dotter när hon fick veta.
Kul att unga David Scali fick en chans att leka hjälte och vara med i en slagsmålscen även om resultatet var en rätt ordentlig misshandel.
Fast jag tycker att de fegade ur när de hade en stor explosion i en textilfabrik full med kvinnor och barn men ingen blir skadad.
Bra avslutning på serien och passande att den hade en rasistisk handling med tanke på att familjen Scali är Judar.

6/10

[Wylie Times]

Day & Night (3D)

Som alltid visar Pixar en ny kortfilm före sina långfilmer och dom är nästan alltid bra. Det här är inget undantag. Det är svårt att beskriva den här filmen. Personifikationerna av dag och natt möts och upptäcker skillnaderna på varandra genom att dom är genomskinliga "Linus på linjen" siluetter varigenom man ser världen i deras kroppar. Ja ni hör själva. Ska se om jag hittar en bild som förklarar det hela bättre. Ah, there we go: http://laist.com/att...night-PIXAR.jpg

Iaf så är det en väldigt cool och originell idé som dessutom är väldigt snyggt gjord på ett enkelt sätt.

4/5

Toy Story 3 (3D)

Ganska lite nytt under solen i den här uppföljaren. Speciellt då om man, som jag nyligen gjort, sett om det två första filmerna i 3D. Undviker man det så blir det kanske ett kärare återseende och man missar kanske att mycket är upprepningar samt att 3D kanske känns lite fräschare. Fast..nä jag tror inte det. Ok, det är roligt att se karaktärerna igen och det finns en hel del nya roliga karaktärer men det är ändå bara variationer på tidigare teman. Det här med att barn växer upp och inte leker med sina leksaker längre togs upp betydligt bättre i tvåan och här är det centralt för hela filmen. 3D:n är dessutom inte speciellt upphetsande. I stort sett där det samma grej som i de två första filmerna. Mer djup i bilden. Det är visserligen riktigt bra gjort men det är inte direkt som att filmen på nåt sätt utnyttjar att den är i 3D. Och visserligen är det väl bra att dom inte gör en massa scener för sakens skull men samtidigt är det väl lite sånt man vill se. Som det är så är det väl tveksamt om det är värt extra slantarna bara för att få mer djup i bilden. Klart det ser bättre ut men...

Anyway. Det är ändå en bra film. Bättre än första men inte alls lika bra som den andra. Dags att pensionera den här serien nu hoppas jag. Gör en uppföljare på Nemo istället.

3/5

[Synon]

Day & Night känner jag igen, ja. (Delade artikel om den på GR tidigare.) På /Film kan man läsa lite om den plus se ett klipp från den. Kortfilmen fanns tidigare upplagd på YouTube, men Disney såg till att plocka bort den därifrån.

Jag har inte sett någon av filmerna (Toy Story alltså) och kan inte påstå att jag känner någon större brådska för att se dem. Nöjer mig med att se dem någon gång, om jag känner för det, på TV eller DVD... Om inte 3:an blir Oscarsnominerad för då måste jag ju se den inom en snar framtid.

[Wylie Times]

Har du inte sett någon av Toy Story filmerna?

Det är ju Pixar så risken är väl rätt stor att den blir nominerad.

[Synon]

Yes, jag misstänker starkt att den kommer att bli nominerad så... Annars så har inte filmerna av någon anledning lockat mig.

[Synon]

Ninja Assassin

Jag gillar ninjor. Svartklädda skepnader som ljudlöst smyger omkring i mörkret... Smidiga, snabba och ena hejare på sina speciella vapen. Mystiken som omger dem... What's not to like?

3/5

[Crusader]

G-Force (2009)

Tre Marsvin, en Mulvad och en Fluga är G-Force. En special tränad spion-grupp som tackvare den senaste tekniken även kan kommunisera med människor.
Men under deras första uppdrag så går något fel och projektet läggs ned. Nu är det upp till dem att på egen hand bevisa vad de verkluigen går för.

Underhållande, spännande och trevlig men ibland lite för fjantig och löjlig och lider av de problem som Disney's otecknade filmer nuförtiden ofta gör. Därför shiftar filmen ofta mellan att vara bra och vara löjlig. Oftast var det den mänskliga faktorn som förstörde. Även en del barnlig humor som t ex en glupsk, lat, jobbig, fisande karaktär.
Mycket för barn, givetvis men också en hel del humor som bara vuxna skulle förstå. Många repliker som var tagna från filmer och TV-serier som bara vuxna känner till. Som The Untouchables, Die Hard, MacGyver, Mission: Impossible mm. Många underbara repliker.
Handlingen var ibland intresant och bra, men ibland löjlig och sämre. Jag gillade hela domedagsplanen med att utrota mänskligheten som hämnd för hur de utrotar djur och mot slutet var det rätt maffigt men vissa saker, som t ex att de inte var Genetiskt skapade utan bara vanliga djur, sabbade lite.
Kanske inte alltid något för mig men filmen gav sina skratt och underhållning.
Bästa replik: Yippie-Kay-Yay Caffemaker!

6/10

[XC]

Oj. Man kanske skulle omvärdera g-force... Hade inte täkt sett en annars.

Edited by XC, 12 September 2010 - 12:01.

[Fiskrens]

Almost Famous (2000)

En film jag tänkt se "hur länge som helst" men alltid lyckats missa av olika skäl. En varm, rolig och framför allt välspelad skildring av rock och rockjournalistiken i början av 70-talet när man får följa 15-årige nybakade journalisten som får hänga med bandet Stillwater på turné. Cameron fångar tidsandan perfekt och som sagt med en massa värme, och han har ett gäng höjdarskådespelarinsatser (Billy Crudup borde vara värd en större stjärnstatus; tom. Kate Hudson spelar bra; Frances McDormand ) som gör den här filmen till en riktig höjdare. Kul med udda "skådespelare" som Red House Painters-sångaren Mark Kozelek som en av bandmedlemmarna. Om ni, som jag har lyckats missa den, se till att reparera det misstaget så snart ni kan!

Betyg: Mycket Bra

[Synon]

Ja, den är riktigt bra! Håller med dig i det du skriver om den. Jag blev väldigt positivt överraskad när jag såg den för några år sedan.

Oj. Man kanske skulle omvärdera g-force... Hade inte täkt sett en annars.

Själv drog jag en suck av lättnad då den ej blev Oscarsnominerad och jag slapp se den då.

[Synon]

Orphan

I sakta mak byggs storyn upp och vi lär känna framförallt Kate, mamman i familjen som lider av sviterna efter att förlorat sitt ofödda barn. Men snart börjar saker och ting eskalera när en ny familjemedlem gör sin entré i familjen, Esther...

Ganska spännande och emellanåt smått obehaglig film. Men grundstoryn är på intet sätt nydanande då vi sett det förut. Ska inte nämna något mer om det för att inte spoilra något. Trots det så lyckas det ändå bygga upp en bra stämning i filmen och skådespelarna gör sitt till för att fånga ens uppmärksamhet. Framförallt Vera Farmiga, Isabelle Fuhrman och lilla Aryana Engineer sticker ut. Den sistnämnda ska ha en extra eloge för sitt skådespel sin ringa ålder till trots.


3/5

[Wylie Times]

Orphan dukeofnewyork och Synon har också sett filmen.

Nja det här var väl lite sådär. Det finns en hel del filmer om onda barn men kanske inte så många där barnen faktiskt är barn. Här är det t.ex. en vuxen kvinna i ett barns kropp vilket kändes som en lite tråkig twist men å andra sidan förklarar mycket av hennes beteende . Det här är dock inte alls lika bra som t.ex. Omen om man ska jämföra med en annan film med onda barn. Dom har dock ett gemensamt störande drag. Nämligen en pappa som in i absurdum vägrar sen vilket monster barnet i fråga är. Visst finns det omständigheter som orsakar sprickor i deras förhållande men inget som jag tycker befogar att han tjurskalligt slår dövörat till varje gång frugan kommer med ett nytt argument. Och det är inte oresonliga saker hon säger heller.

Sen använder sig Jaume Collet-Serra av lite väl många billiga fake skärmsel grejer (som jag hatar). Slutet mynnar också ut i en standard tråk slasher som jag hade klarat mig utan. Öht är filmen en aning för lång.

2,5/5

Edited by Wylie Times, 13 September 2010 - 01:09.

[Synon]

Jag tycker också att den dalade ordentligt mot slutet då jag ska erkänna att jag tappade intresset för vad som hände.. Men särskilt början av filmen gillade jag, hur vi fick lära känna Kate och hennes sorg som så totalt genomsyrade rutan.

[Wylie Times]

Jag håller med om Aryana Engineer. (Coolt namn) Hon imponerade faktiskt mycket mer än Isabelle Furman som ändå också var bra.

Ja filmen började faktiskt bra. Men jag förstår inte riktigt varför hon så nödvändigt ville adoptera när dom redan hade två barn. Jag köper inte riktigt resonemanget att dom ville ge den kärlek dom hade till sitt ofödda barn till någon annan. Varför inte dela upp det på Max och Daniel?

Glömde förresten nämna att jag kom att tänka på The Good Son (som jag inte har sett) med Macaulay Culkin och Elijah Wood. Den har väl ett liknande upplägg har jag för mig. Skulle vara intressant att se och jämföra.

Edited by Wylie Times, 13 September 2010 - 01:29.

[Crusader]

Clash of the Titans (2010)

Människorna har förklarat krig mot Gudarna. De svarar med ett ultimatum, offra Prinsessan Andromeda annars släpper Hades fri det mäktiga sjöodjuret Kraken.
Perseus, vars familj är några av de första som faller för Hades vrede, svär att finna ett sätt att besegra Kraken och Hades.

Underhållande äventyrsfilm av de klassiska slagen. Baserad på filmen från 1981 av samma namn och löst baserad på de Grekiska myterna om Perseus.

7,5/10

[dukeofnewyork]

The Changeling (1980)

Såg om denna skräckklassiker, för det får man kalla den, även om den inte har skapat en franchise… George C. Scott som kompositören som förlorar fru och barn (ingen spoiler) och sen flyttar in i ett gammalt hus där han snart upptäcker att han inte är ensam. En av få riktigt bra spökhusfilmer som levererar både drama och skräck och innehåller riktigt bra spooks… och en välskriven historia. George C. Scott bär naturligtvis filmen och han gör det med den äran.

Ett måste för fans av genren och en film som i min bok hamnat oförtjänt i skymundan. Faktiskt en film som kan fungera även för icke-fans då dramat trots allt är i fokus, snarare än skräcken. Har dessutom åldrats med behag.

The Crazies (2010)

Det var ett bra tag sedan jag såg originalet, men men såpass kommer jag ihåg att de båda filmerna börjar likadant, nämligen med ett brinnande hus. Nåväl, man ska inte jämföra tror jag, det tjänar lite till när det sklijer över trettio år mellan filmerna. Det jag kan säga är att remaken följer mallen för remakes i stort. Mindre gore, mer våld, snyggare skådisar och mer militärer… Det som slog mig var att filmen var såpass oblodig, visst finns där scener, men som jag kommer ihåg var originalet blodigare, men framförallt "galnare". Tyvärr känns filmen lite blek just därför, den galenskap som är så att säga kärnan i filmen känns väldigt nedtonad och det handlar mer om belägring och flykt och ja, action. I kort, det hela är lite slickare, lite ofarligare. Ärligt talat är det lite svårt att engagera sig, trots att Timothy Olyphant (en favorit bland vissa forumiter ) sköter sig bra i huvudrollen, efter omständigheterna.

I korthet, en film som varken är bra eller dålig, underhållning för stunden, men inte mer. Iofs för fans av Romero eller av Olyphant är den något man nog ska se, men övriga kan se den om tillfälle ges. Men jag rekommenderar verkligen originalet, klart sevärd!

Edited by dukeofnewyork, 13 September 2010 - 16:08.

[Crusader]

One-Eyed Jacks (1961)

Rio och Dad var bästa vänner tills Dad lämnade Rio åt sitt öde och flydde Mexico med allt Guld de hade stulit medans Rio fick sitta i ett mardrömsfängelse.
5 år senare lyckas Rio fly fängelset och ger sig av för att hämnas på Dad, som nu har blivit en hederlig Sheriff. Men så träffar han Dad's styvdotter.

OK western film med Marlon Brando och Karl Malden. Men inte mycket mer än OK. Slutet var lite av en besvikelse och jag hoppades på en twist som aldrig kom. Lite verkligare än många andra westernfilmer men det kändes som att den saknade en massa scener.

5,5/10

[Synon]

The Changeling (1980)

Blev sugen på att se om den här filmen nu. Längesen jag såg den, men minns den som riktigt bra.

The Crazies (2010)

Måste se Olyphant... eh...jag menar, filmen.

[Wylie Times]

Måste se Olyphant... eh...jag menar, filmen.

Todake no kyodai (The Brothers and Sisters of the Toda Family)

Ännu ett välgjort familjedrama av Yasujiro Ozu. Filmen börjar med att fadern i familjen Toda dör. Han efterlämnar stora skulder som gör att familjen tvingas sälja hemmet och dom flesta ägodelarna för att ha råd att beta av skulden. Efteråt får änkan och den yngsta dottern bo hos de äldre syskonen som har flyttat ut och är gifta. Men där är dom inte alls välkommna. Efter att ha bott först med storebroden och sedan hos stora systern flyttar dom till ett gammalt hus vid havet som familjen inte kunnat sälja för att det är i för dåligt skick. Under tiden har yngste brodern, som innan faderns död varit familjens strulputt, åkt till Kina för att jobba. När han kommer hem ett år senare och får veta hur resten av familjen behandlat hans mor och yngsta syster blir hans förbaskad.

Mycket av Ozus stil som han började finslipa vid den här tiden återfinns. De låga kameravinklarna, bryter mot 180-regeln, hoppar över viktiga händelser i handlingen (faderns död), de statiska övergångarna och de långsamma och stilla tagningarna. Väldigt snyggt gjort. Väldigt bra spelat också av framför allt Shin Saburi som yngste sonen Shjiro som står för mycket av det komiska i filmen samt Mieko Takamine som spelar yngsta dottern Setsuko.

Tyvärr var det ingen bra kopia av filmen jag såg. Både ljud och bild blev sämre då och då. (brus i ljudet och repor i bilden) Och även om det blir samma betyg så gillade jag Sen vår mer som växte mycket i efterhand.

4/5