3 replies to this topic

[theseraphim]

År 1954 April 19

Att vissa saker inte alltid går som planerat stämmer väl med våran historia, romarna hade inte räknat med Attila och britterna hade nog inte räknat med den där Washington som förstörde deras planer. Kriget som skulle vara slut 1945 slutade 1950 och kriget som skulle jämna Hitlers tredje rike med marken jämnade, förorenade, brände och besmittade hela världen. Jag som enkel soldat kan inte alla delar men vad jag hört både uppifrån och bakom örat så hade Hitler en massa kemiska och biologiska vapen som gjorde att den stora offensiven fick vänta. Stalins gossar backade lite grann och jänkarna likaså men snart hade de ju sin A-Bomb och hotade Hitler med den, Hitler hotade då med sina vapen som han stoppade i sina V2 och V3 raketer. Stalin fick panik och lyckades sno Bomben från jänkarna och byggde sina egna och 1949 hade dom ett större antal och bestämde sig för att jämna Berlin och en del andra tyska städer med marken, Hitler svarade med att skicka iväg allt han hade över England, Ryssland, Amerika och lite varstans som han trodde var fientligt. Jänkarna gillade inte detta och bombade hela det ryska moderslandet åt fanders men inte utan att Fabror Josef han spränga jänkarnas allierade Kina i luften plus delar av Amerika.

Ganska ironiskt att medans allt detta händer sitter jag i en liten bunker i Magiont linjen och skriver brev för en general som vill lugna sin unga älskarinna i London. Världen dog ut medans jag skrev patetiska kärleksverser och prosa så sockersöt att jag nästan fick hål i tänderna. Vi bestämde oss för att vi skulle stanna kvar i minst ett år innan vi öppnade porten igen, långa år var det också. Radion dog och inget hördes utan brus och man låg och tänkte på vad som skulle mötas när vi öppnade för omvärlden igen.
När vi öppnade möttes vi utav tystnad som var total, jag och löjtnant Morris tog en tur ner till byn för att se hur det var men vi önskar att vi stannat kvar då det enda som mötte oss var död och förruttnelse som låg som en dimma över hela staden. Liken låg överallt och det var inte mycket kvar av dem, mest ben och skinn som hade äckliga blåsor och fläckar överallt. Vi hörde att det rörde sig i gränderna men vi valde att inte utforska för tillfället utan återvände hem. Vid basen träfade vi några av de andra scout-patrullerna och de sa alla samma sak, inga levande utan alla döda förmodligen genom sjukdom eller gas. Stackars satar var det enda som man kunde tänka om dom, vi hade befirat dem från Hitlers skräckvälde och så dödas de alla av någon sorts gas eller bacill.
Veckorna gick och vi utforskade mer dag för dag och nu började rapporter strömma in om överlevande men att de uppförde sig underligt och såg missbildade ut.
I går var vi ute i en liten by vid floden när Morris ropade på mig så jag tog mitt gevär och gick dit. Morris visade mig ett litet hus i anknytning till en gård, han hade sett en gestalt gå in där men nu verkade det gömma sig. Med en ganska stor nervositet tog jag fram min Colt 45, osäkrade den och gick mot dörren. Hjärtat slog i galopp när jag stormade in ropandes "Brittiska Armen, händerna i luften!" i efterhand så skrattar jag av mitt ordval med de var orden som kom till mitt sinne just då. Jag såg genast att något gömde sig under ett skynke i hörnet av rummet, "Vem där? Kom fram eller jag skjuter! Jag menar det verkligen!" då hörde jag någon som snyftande och började gråta. Vad som hände sen glömmer jag nog aldrig, skynkte gled av och där satt ett litet flickebarn kanske 12 år gammalt, gråtandes med tårarna forsandes nerför kinderna och allt hon sa var "mama mama mama!", herregud vad hade jag gjort tänkte jag och gick fram och kyfte upp den lilla flickan och bar ut henne till lastbilen utanför.
Jag kunde nästan ingen franska så Morris fick vara tolk och vad vi fick veta gjorde oss mer modslagna då alla andra som hon kände var döda utan hennes mamma som hon inte hade hittat. Hon hette Marie och var elva år gammal men hon kom väl ihåg hennes tioårsdag då raketerna slog ner och ganska omedelbart började folk få konstiga utslag och sedan dog de inom 48 timmar men inte Marie hon överlevde av någon anledning men inte utan att betala priset att vandra omkring ensam i dödens landskap i ett år.
Chefen har nu bestämt att skicka mig på en enmans expedition ut i europa för att se vad som finns kvar, bestämt och bestämt kanske jag inte skulle säga då jag kom med förslaget och ställde upp friviligt. Jag har fått mat för en längre tid plus en del utrustning som kan behövas, Marie ville följa med mig men jag vägrade då hon har upplevt nog ändå. Ja då får det väl vara nog för den här gången för min "dagbok" men jag får skriva lite i blocket under resans gång.

James Callister
Skotte i Paris

---

James beger sig sedan från sitt rum i Magiont linjen och vidare till De stora portarna som skiljer deras skyddade värld från den nya världen utanför. Generalen står där och väntar på han, han börjar att prata med James när han närmar sig.

"Ahhh där är du ju!"

"Ja general, Löjtnant Callister anmäler sig för tjänstgöring!"

"Du behöver inte vara så officiell längre, kalla mig Gates!

"Okej...Gates. Vet vi något nytt?"

"Vi har fått viss kontakt med en sändare i Tyskland men vi vet inte om det är något än. Annars är ditt första mål ren Recon och gärna ta dig till tex Paris och se vad som är kvar. Vi vet ju inte om det är så att bara detta område är drabbat, kanske sitter mina officerskollegier på Sandhurst och dricker Whisky just nu och skrattar åt gamla minnen."

"Vi kan ju hoppas det! Jag spar av och försöker återupprätta kontakt allt efter som jag reser"

Några av arbetarna ropar åt Callister och portarna börjar öppnas

"Jag måst gå nu genera...förlåt Gates! Önska mig all tur i världen"

"Jag saluterar erat mod Löjtnant"

General gates gör honnör åt Callister vilket Callister halvhjärtat besvarar. Han småspringer mot portarna och snart står han på utsidan och dörrarna börjar att stängas. Han ville inte slösa bort en bil på hans syfte utan han börjar i stället gå i rikting mot Paris. För att vara April så verkar inte välden vara så full av liv som den brukar utan mer död och rutten. Callister kan inte släppa tanken på vad han kommer stöta på där ute när han vandrar ut efter grusvägen mot ett okänt öde i en ny värld.

Där slutar inledningen på min nya värld The 4´th Reich som är en udda post-apokalyptisk värld som utspelar sig i mitten av 50 talet då andra världskriget tog en ny vändning då ABC vapen och Ballistiska raketer gjorde det möjligt att förstöra världen och skicka in den i en ny medeltid ärrat av Nukleära rester, virus och gifter.
Världen som sedan uppenbarar sig är mer dyster men visar också på en ny ordning som måste stoppas innan det är för sent. Historien är ganska grå och dyster och är ingen Sci-Fi för de minsta utan de lite äldre.

Jag skriver mer och det kommer att läggas upp mer om ni vill men ni kan få vänta lite

MVH
fredrik

[Hofling]

Verkar vara en helt klart intressant story du arbetar med, och jag ser fram emot fortsättningen

[theseraphim]

Verkar vara en helt klart intressant story du arbetar med, och jag ser fram emot fortsättningen

Ni skulle bara veta vad min twistade hjärna har kokat ihop, det är det jag gör bäst nämligen att skapa en intressant värld med starka karaktärer. Gillar inte klichesaker.
4th Reich är sprunget ur mitt stora intresse för andra världskriget(krigshistoria över lag) och är en Post apokalyptiskt värld i dåtiden där en större maktkamp om framtiden kommer att ta plats. Vad hände? Varför, Hur? och vad har Josefe Mengel med allt att göra ja det kommer ni att få höra...läsa om i framtiden.

Jag kommer även inom kort presentera mitt tio års projekt TFT som alla ni Sci-Fi fans och även ni som diggar Lovecraft kommer att gilla men ge er till tåls då det är först nu som jag anser att jag kan börja renskriva detta. Tidigare existens var i form av lappar och min hjärna men jag bygger mina världar så att allt skall vara logiskt och uppordnat så man tex skulle kunna göra ett RPG av det, sådana krav ställer jag på mig själv:-)

MVH
Fredrik Robertsson
Nybörjare till viss del men velat designat dataspel sedan ca 20 år

[Aztecface]

RPG i all ära men skriv en ordentlig bok om det där. Det verkar väldigt intressant.