Young and Innocent (1937)Den unga Robert Tisdall hittar en död kropp på stranden och springer efter hjälp. Ett par ögonvittnen ser det hela och missförstår vilket slutar med att Robert tas in av polisen misstänkt för mord där han grillas av Scotland Yard Inspktören Kent och där träffar han Polischefens unga dotter Erica Burgoyne. Innan han vet ordet av så har polisen avslutat utredningen och rättegången väntar honom med den inkompetenta advokaten Henry Briggs som hans ända försvar. Medveten om att han står inför ett dödstraff så tar han chansen att fly när han får den. Nu måste han bevisa att han är oskyldig och för att göra det så måste han hitta uteliggaren Old Will.
Klassisk Hitchcock romantisk deckar-komedi med bla. 18 åriga
Nova Pilbeam i huvudrollen. Hon imponerande både publiken och Hitchcock 3 år tidigare i "The Man Who Knew Too Much" (1934) och Hitchcock har en vana att återanvända skådespelare som han gillar. En annan återvändande skådespelare är
John Longden som spelade en av huvudrollerna i Hitchcock's första ljudfilm "Blackmail" (1929). Det här blir dock sista gången vi återser dem i en Hitchcock film. Medans
David O. Selznick (Mannen som producerade, och fick Oscar för, "Gone With the Wind" (1939) och var Hitchcock's första producent i Amerika) ville att Nova Pilbeam skulle spela huvudrollen i Hitchcock's första Amerikanska film "Rebecca" (1940) då han trodde att hon kunde bli en stor internationell stjärna så stälde sig hennes manager mot det då kontraktet var på 5 år. Hitchcock, som inte trodde på filmen då han inte fick göra den som han ville, valde att inte vänta på förhandlingar utan hade flera hundra auditions tills han hittade rätt. Nova Pilbeam stannade i England och la sedan av efter 1948. John Longden gjorde karriär i Australien ett tag och kanske ville han sedan stanna i England? Och eftersom Hitchcock flyttade sin filmverksamhet till Hollywood så behövde han väl färre Engelska skådespelare. Men som medverkare i 5 Hitchcock filmer så är John Longden en av de skådespelare som var med i flest Hitchcock filmer så han måste ha varit omtyckt av mästaren. Och vem vet, om saker hade gått annorlunda så kanske det hade varit han som spionerade på grannarna och visste förmycket istället för James Stewart.
En annan huvudroll spelades av
Derrick De Marney som blev känd för att producera sina egna filmer tillsammans med broren
Terence De Marney och de startade ett filmbolag som producerade krigsdokumentärer.
Så John Longden var med i 5 Hitchcock filmer. Men var han den som var med i flest? Nej, det måste väl vara
James Stewart för han var väl med i typ 15 filmer eller så?
Faktiskt var James Stewart "bara" med i 4 Hitchcock filmer. I flest filmer var
Clare Greet med 7 filmer. Clare Greet trodde på Hitchcock och finansierade hans första filmprojekt något som Hitchcock aldrig glömde och därför gav han henne en mindre roll i så många filmer han kunde tills hennes död 1939. Efter det kommer
Leo G. Carroll (ett välkänt ansikte bäst känd för sin roll som chefen i "The Man from U.N.C.L.E." TV-serien) med 7 filmer under Hitchcock's Hollywood år (så det återkommer vi till senare). Efter det kommer John Longden med sina 5. Sedan kommer James Stewart och
Cary Grant (som jag precis upptäkt att vi hoppar över hans första film). Där är flera andra som har varit med i 4 av hans filmer.
Mer en situations komedi än thriller skulle jag säga.
Full med knasiga karaktärer och händelser precis som Hitchcock gillar det. Det tillochmed känns som att han försöker undvika att göra filmen nerv kittlande eller spännande.
Mördarens identitet var ju knappast en överaskning precis. Det hela beror på att Hitchcock bytte mördare från boken då han ville fokusera på Robert och Erica. Han tyckte att deckare-delarna och de andra karaktärerna var i vägen och tog bort det mästa. Boken "A Shilling for Candles" som filmen bygger på var en klassisk whodunnit deckare i
Josephine Tey's bokserie om Inspector Alan Grant (en karaktär som Hitchcock klippte bort och ersatte med den mindre kompetenta Kent). Lite som att klippa bort Poirot från en Agatha Christie film. Komiskt nog så blev
The Franchise Affair hennes mäst kända bok (som blev filmatiserad
1951 och för TV
1962 samt miniserie
1988) och utsågs till en av de 100 bästa Brittiska deckarna någonsin 1990. Varför är det komiskt? Jo, för hennes hjälte Alan Grant har bara en liten roll i den berättelsen.
När mördaren avslöjas så använde Hitchcock en väldigt avancerad kamera uppsättning på kran för att i en enda filmning visa 2 rum och sedan zooma in på mördarens ögon.
Orkestern i slutet med en massa vita män som har färgat ansiktet brunt utom rundt munnen för att det ska se ut som stora läppar...
En underhållande och trevlig film mer än spännande. Precis som de andra tidiga Hitchcock filmerna vi har sett så har han inte riktigt kommit in på spåret med spännande slut än. Upplösningen är väldigt anti-klimax och blir nästan lite tråkig tillochmed. Istället så verkar det som att han försöker avsluta det mer humoristiskt men misslyckas. Men jag tror att meningen med att mördaren fick en överdos och Erica envisades med att hjälpa honom var för att hon skulle lösa det hela med sin medmänsklighet precis som hur hon träffade Robert för att hon ville hjälpa honom. Att hennes godhet och vilja att hjälpa tillslut skulle bära frukt. Tyvärr så får det inte rätt effekt. Men det är underbart att se det där leendet och de oskyldiga ögonen i slutet när hon ser att hennes pappa gillar Robert.
Betyg: 7 unga och oskyldiga flickor av 10 (Bra)Som sagt, jag upptäkte att vi skippar Cary Grant's första Hitchcock film
Suspicion (1941). Är det något ni är intresserad i att se? De andra 3 är med på listan.
i hoppar även över 2 av de 3 med Ingrid Bergman (
Spellbound (1945) och
Under Capricorn (1949)) och en av de 3 med Grace Kelly (
Dial M for Murder (1954) som anses ha varit den bästa 3D filmen genom tiderna).
Då det är 3 riktigt stora skådespelare (och en av dem dessutom Svensk) så tänkte jag höra vad ni tycker?
standard charmören i huvudrollen (ingen fast bostad, försörjer sig antagligen på att hålla damer sällskap).
Jag tror ordet du söker är "författare".
För det var iallafall vad filmen hintade om att han var.
Det här är en charmig film som kanske aldrig når upp till epitetet läskig, men väl påminner lite om gammal klassisk svensk film, som skänker ett förnöjsamt sällskap tiden ut utan att den för den skullen känns för gammal. Mycket för att miljöerna i sig snarare är en intressant kuriositet snarare än störande detaljer.
Nu när du säger det. Jag visste inte hur jag skulle förklara filmen men som en "gammal klassisk svensk film" är en bra beskrivning.
Jag struntade i kontinuiteten och gick direkt på den här filmen då jag fick en liten crush på vackra och begåvade Nova Pilbeam efter att ha sett henne i den förra Hitchcock-filmen som vi såg. Och jag är inte mindre förtjust i Nova efter att ha sett den här filmen, snarare tvärtom.
Visst var hon.
Verkligen synd att hon inte kom längre. 29 år är aldeles för tidigt för en med sådan talang att sluta. Och gammal blev hon då hon gick bort förra sommaren, 95 år gammal.
En klassisk och småmysig "whodunnit" där man får följa en mordutredning av en tillsynes oskyldig man och dennes jakt på den riktiga mördaren.
Håller inte riktigt med där. Det mästa av "whodunnit" hade de klippt bort ur manuset.
Och det var inte mycket till utredning att se (5 minuter?).
Till sin hjälp så får han dottern till den ledande polis som håller i utredningen.
Polischefen, inte utredaren. Ursäckta om jag är odräglig som rättar er.
Mannen som angklagas för mord, Robert Tisdall spelas av en helt briljant Derrick De Marney. Han ger verkligen liv åt sin karaktär och man tar till sig den väldigt enkelt. Jag gillar sättet som karaktären pratar, den typiska brittiska betoning som han har. Han är en hyvens kille och man vill se honom friad från anklagelserna.
Jag kan bara hålla med. Väldigt bra spelat.
Dessutom så upplever jag klippningen som lite halvtråkig, med en del scener som har trimmats och ger känslan av att man får gissa sig till vad som har hänt i handlingen mellan raderna, utanför bild.
Jag håller med. Och det är inte ovanligt när det gäller Hitchcock. Han var känd för att strunta i delar av handlingen han inte fann interessant.
Dåtidens specialeffekter är både bra samt småkul att se på. Tekniken har verkligen gått framåt men det är inte alltid som det har blivit bättre.
Scenen i gruvan var bra gjord.
Jag gillar även humorn i filmen.
Ja, det är en annan sak Hitchcock ofta lyckas med. Hans första rena komedi
Mr. & Mrs. Smith (1941) blev mycket väl motagen. Jag ångrar lite att jag inte tog med den på listan. Men det är lätt att bara tänka "Thriller" när det gäller Hitchcock.