91 replies to this topic

[Magnus]

Jepp, det gör den.

[Garm]

Bra att du har fått böckerna nu Crusader.

Jag tänkte också prova serien sedan. Den verkar helt klart vara läsvärd och det ska bli intressant att få se samma berättelse fast i form av ett seriealbum.

Den där miniberättelsen som du och Magnus pratar om, kan jag läsa den nu när jag snart är halvvägs in i den andra boken?

Här kommer lite tankar och funderingar kring det som jag hittills har läst. Jag har säkert glömt bort något, men då fyller jag på i efterhand.

***

Tydligen verkar det som att man ska kunna läsa böckerna fristående eftersom Jim Butcher förklarar i korta drag vad som har hänt i den förra boken. Jag gillar det och sättet som han väver in den informationen på. Det blir inte en hel återberättelse, så för mig som redan har läst den boken störs inte och dom som inte har läst den får veta det viktigaste på ett bra sätt.

Intressant att relationen mellan Murphy och Harry fortfarande är så pass kylig. Jag hade det på känn redan efter den förra boken, men var öppen för att det kanske hade blivit bättre. Jag gillar det faktum att Jim Butcher lät bli att ställa allt tillrätta direkt, utan att om han över huvud taget gör det så blir det en senare fråga. Jag tycker det bara är spännande att Harry och Murphy inte riktigt drar jämnt. Det är ju passande för berättelsen att hon fängslar Harry. Att han lyckas fly med hjälp av Tera gjorde det bara bättre.

Sedan så uppskattar jag att man kastas direkt in i handlingen även i den här andra boken. Det är nog en av dom mer starka sidorna som Jim har som författare, förmågan att gå rakt på sak utan att för den delen överdriva.

Den här boken verkar ha ett mycket intressant tema. Vem gillar inte varulvar, liksom. Och här verkar dom vara mycket annorlunda än vad man är van vid. Jag gillar när Bob beskriver vilka typer av varulvar som det finns för Harry. Och det bästa med det är att dom skiljer sig en hel del åt hur man själv har sett på varulvar genom tidigare erfarenheter som litteratur, filmer, tv-serier och serietidningar. Precis som i den förra boken (med vampyren Bianca) så tar Jim steget längre och väljer att ge sin egen version istället för något som alla andra redan har gjort. Alla olika varulvar som finns verkar vara intressanta, speciellt den sista som Bob nämner. Loup-Garou. Hoppas att man får veta mer om dom alla fyra sorterna.

Jag gillar även att det sätts mer press från högre instanser på Murpshy och även Harry. Det är alltid trevligt med ett brett persongalleri och nu har ju ett antal nya karaktärer gjort entré i boken och jag ser fram emot att se vart det leder. Han som leder gruppen med FBI agenter verkar ju vara vettig och på Harry och Murphys sida. Samma sak med den där yngre agenten som ber Harry om en tjänst att besöka det där gänget, Streetwolves. Värre är det med den där kvinnan som försökte att skjuta ner Murphy när dom besäkte den allra första brottsplatsen. Det känns som att precis vad som helst kan hända.

Och lite oväntat samt chockerande att Kim dog och även så pass tidigt. Det hade jag inte direkt väntat mig, men jag gillar oväntade vändningar.

Jag tyckte att Chaunzaggoroth var en otroligt cool karaktär. Jag gillar den delen i boken riktigt mycket. Och spännade där med det som Chauncy berättade om Harrys mamma och pappa. Speciellt den sistnämnde. Det verkar som att Harry inte vet allt om sina föräldrar och jag både hoppas och antar att Jim Butcher tar upp det i framtida böcker.

Där jag slutade att läsa senast så har jag nått fram till där Harry är i skogen tillsammans med Tera och Harley MacFinn. Dom har precis hört hur Murphy och Carmichael är i närheten och letar efter dom och Harry samt dom andra beslutar sig för att fly.

Spännande värre!

Och en ny t-shirt har introducerats. Tyvärr minns jag inte riktigt vad det stod på den, men det var något roligt i varje fall. Dom kläderna som Tera erbjuder Harry var minst sagt udda. Känns inte som att det direkt passar Harry.

Edited by Piranhaconda, 08 June 2011 - 12:43.

[Magnus]

Ja, du borde kunna läsa miniberättelsen kronologiskt sett så utspelar sig den före Storm Front.
Kul att se nya kommentarer^^

[Garm]

Bra, då ska jag ta och göra det. Tack för länken till den tidigare i tråden.

[stoffe]

Jag har bara läst Storm Front av Butcher och jag tyckte inte alls om författarens sätt att skriva. Jag har överhuvudtaget svårt med den genre som nu för tiden går under benämningen Urban Fantasy.

[Garm]

How come? Både att du har svårt för Urban Fantasy och vad det är som gör att du inte uppskattade sättet som Jim Butcher skriver på.

Nu har jag väldigt lite erfarenhet av just Urban Fantasy. Jag har läst mycket annan fantasy, men utöver en handfull böcker så är det här min riktiga djupdykning inom genren.

[stoffe]

How come? Både att du har svårt för Urban Fantasy och vad det är som gör att du inte uppskattade sättet som Jim Butcher skriver på.

Nu har jag väldigt lite erfarenhet av just Urban Fantasy. Jag har läst mycket annan fantasy, men utöver en handfull böcker så är det här min riktiga djupdykning inom genren.

Lite av min motvilja mot dagens definition av genren Urban Fantasy kommer sig nog av att jag själv associerar benämningen med författare som Charles de Lint, Orson Scott Card, Raymond E Feist, Emma Bull och Neil Gaiman. För mig så handlar Urban Fantasy om vad som händer när vanliga personer i "verkligheten" plötsligt konfronteras med det fantastiska. Nu för tiden verkar böckerna i stället gå ut på att göra de fantastiska elementen vardagliga (dvs. när det inte handlar om ren och skär fanfic). Det finns ju en viss typ av karaktär som på engelska brukar kallas Mary Sue och jag tycker att mycket av dagens Urban Fantasy innehåller just den typen av stereotypa karaktär, och Dresden (iaf. i Storm Front) tycker jag är ett praktexempel på just detta fenomen. Sedan att Butcher valt att skriva i första person gör det inte precis lättare för mig att ignorera mina egna fördomar (och varför måste varenda fruntimmer i boken vara ett bombnedslag?)

[Garm]

Tack för förklaringen stoffe. Du har läst mer än mig inom genren så jag antar att man då finner det som man tycker om och dess motsats. Jag får ställa följande motfråga då och be om ett eller ett par tips på Urban Fantasy som du uppskattar mycket och tycker representerar det bästa inom genren, så ska jag läsa något av dina tips sedan.

Och en ny t-shirt har introducerats. Tyvärr minns jag inte riktigt vad det stod på den, men det var något roligt i varje fall. Dom kläderna som Tera erbjuder Harry var minst sagt udda. Känns inte som att det direkt passar Harry.

Nu har jag tagit reda på vad det var. "Invest in America--buy a congressman". Kanske inte lika roligt som trycket i den förra boken, men det är klart träffande och passande.

[stoffe]

Meh... Jag hoppades att ni skulle tala om för mig att dom andra böckerna i serien var annorlunda jämfört med Storm Front. Faktum är att jag läst förhållandevis lite Urban Fantasy och att min erfarenhet av genren omfattas av de ovan nämnda författarna (+ några till som jag för stunden glömt bort). Många av dem läste jag när jag var yngre och jag vet inte om jag skulle uppskatta böckerna på samma sätt om jag läste dom idag. Dessutom hade jag en mörk period i början av 2000-talet då jag slukade Anita Blake (upp till Obsidian Butterfly) så jag ska verkligen inte kasta sten i glashus.

[Crusader]

Alltså, de andra böckerna utvecklas mycket mer men det beror på vad det var i Storm Front du inte gillade. Det fortsätter vara i första person och även om Dresden träffar på nya problem så är han inte precis en främling till den övernaturliga världen. Han är ju trotts allt en magiker.
Böckerna utvecklas mycket mer med hur handlingen berättas, utvecklingen av karaktärer samt hur Harry löser problem. I de första 3 böckerna har han ofta förmågan att hitta samma tröttsamma lösning på problemen med att dra in mer kraft än han någonsin gjort tidigare trotts att han nyss inte hade någon kvar. Men en sak som är bra med böckerna är att de är inte förutsägbara iallafall.

Att alla kvinnor är ett bombnedslag håller jag inte med om riktigt. Murphy beskriver han aldrig som mer än söt, vad jag vet, och hemmafrun till skurken beskrev han väl som att hon såg äldre ut än vad hon var eller något liknande. För att inte tala om kvinnan och hennes man som hjälpte Victor, de beskrevs som väldigt alldagliga.
Sedan var de andra antingen Lyxprostituerade eller vampyr som kunde skapa hur hon såg ut.

Sedan tycker jag inte att serien har några perfekta Mary Sue karaktärer utan fel. Harry och Murphy är ju deffinitivt inte av den typen iallafall. Skulle vara Morgan då men även han har sina fläckar även om det inte syns i första boken mer än att han är extremt blind.

[stoffe]

Alltså, de andra böckerna utvecklas mycket mer men det beror på vad det var i Storm Front du inte gillade. Det fortsätter vara i första person och även om Dresden träffar på nya problem så är han inte precis en främling till den övernaturliga världen. Han är ju trotts allt en magiker.
Böckerna utvecklas mycket mer med hur handlingen berättas, utvecklingen av karaktärer samt hur Harry löser problem. I de första 3 böckerna har han ofta förmågan att hitta samma tröttsamma lösning på problemen med att dra in mer kraft än han någonsin gjort tidigare trotts att han nyss inte hade någon kvar. Men en sak som är bra med böckerna är att de är inte förutsägbara iallafall.

Att alla kvinnor är ett bombnedslag håller jag inte med om riktigt. Murphy beskriver han aldrig som mer än söt, vad jag vet, och hemmafrun till skurken beskrev han väl som att hon såg äldre ut än vad hon var eller något liknande. För att inte tala om kvinnan och hennes man som hjälpte Victor, de beskrevs som väldigt alldagliga.
Sedan var de andra antingen Lyxprostituerade eller vampyr som kunde skapa hur hon såg ut.

Sedan tycker jag inte att serien har några perfekta Mary Sue karaktärer utan fel. Harry och Murphy är ju deffinitivt inte av den typen iallafall. Skulle vara Morgan då men även han har sina fläckar även om det inte syns i första boken mer än att han är extremt blind.

I Storm Front är Harry definitivt en Mary Sue karaktär. Alltifrån hur hans utseende beskrivs (inklusive klädstil) till hur andra karaktärer reagerar på hans skrämmande blick. Mörk och mystisk bakgrund - check. En Mary Sue karaktär behöver ju inte vara "perfekt" så länge som eventuella brister syftar till att göra karaktären mer "cool" och "angsty" (hittar inte passande svenska termer) och inte på något sätt hindrar huvudpersonen att "sparka rumpa" (dra in mer kraft) i slutändan. Av dom kvinnor jag kommer ihåg (hoppar över den prostituerade, bisexuella kvinnan) så beskrivs Murphy som kort, tuff och söt. Journalisten är frågvis och sexig och klienten ser ut som en "cheerleader". Antar att bombnedslag kanske är att gå till överdrift men jag tycker nog att Butcher också går lite överbord när det gäller att beskriva de kvinnliga karaktärerna. Jag ska iaf. vid tillfälle ge Fool Moon en chans och se om jag tycker bättre om den.

[Garm]

Jag kan egentligen inte uttala mig i frågan då jag bara har läst den första boken och lite mindre än halva den andra. Men jag ska ha din fråga i åtanke stoffe och ta med den när jag skriver lite om det jag läser. Annars kan säkert Crusader eller Magnus svara på frågan.

[Magnus]

Lite av min motvilja mot dagens definition av genren Urban Fantasy kommer sig nog av att jag själv associerar benämningen med författare som Charles de Lint, Orson Scott Card, Raymond E Feist, Emma Bull och Neil Gaiman. För mig så handlar Urban Fantasy om vad som händer när vanliga personer i "verkligheten" plötsligt konfronteras med det fantastiska. Nu för tiden verkar böckerna i stället gå ut på att göra de fantastiska elementen vardagliga (dvs. när det inte handlar om ren och skär fanfic). Det finns ju en viss typ av karaktär som på engelska brukar kallas Mary Sue och jag tycker att mycket av dagens Urban Fantasy innehåller just den typen av stereotypa karaktär, och Dresden (iaf. i Storm Front) tycker jag är ett praktexempel på just detta fenomen. Sedan att Butcher valt att skriva i första person gör det inte precis lättare för mig att ignorera mina egna fördomar (och varför måste varenda fruntimmer i boken vara ett bombnedslag?)

Du behöver ju inte tänka på de som Urban Fantasy om du inte vill.
Jaggillar Jim Butcher men jag kan även säga att jag gillar Orson Scott Card, Raymon E Feist och Neil Gaiman också, har dock inte läst de andra två.
Jag vet att jag inte fasnade i serien förrän bok 4, medan jag tyckte de första 3 böckerna var bra böcker men inget specieltt.
Jag är inte riktigt säker på vad en Mary Sue är, men jag kan säga så här utan att avslöja för mycket, Harry gör misstag och de får konsekvenser.
Har inte tänkt så mycket på hur alla tjejer ser ut i böckerna.
hmm, vad mer Jim Butcher har också beskrivit sina böcker som popcorn, alltså de är bara till för enkel underhållning.

Och även om du inte gillar The Dresden Files, så kan du testa Codex Alera av Jim Butcher istället, Jim har en helt annan stil där och den är skriven i tredje person och inte första person. De finns folk som gillar Codex Alera men inte The Dresden Files and vice versa.

[stoffe]

Tack för tipset! Hade inte hört talas om Codex Alera och jag har nog lite problem med första person i allmänhet i böcker. Böcker som ren underhållning har jag däremot inget emot (Jag läser t.ex. serien Destroyermen av Taylor Anderson och de böckerna handlar om hur en gammal rostig jagare från andra världskriget förflyttas till en parallellvärld befolkad av intelligenta kattapor och dinosaurier... *host* )

[Magnus]

Kom och tänka på en sak, de kan också vara så att inte alla kvinnor är "bombnedslag" men att HArry tycker alla kvinnor är vackra.

[Garm]

5 kapitel till avklarde i helgen. Det blev inte mer för jag hade annat att göra. Tyvärr.

Harry lyckades att fly från skogen tillsammans med Tera då han fick Susan att hämta upp dom. Jade hade på känn att han skulle behöva någons hjälp att komma därifrån och eftersom det var av Murphy som dom blev jagade så var ju hon utesluten.

Jag gillar verkligen den efterföljande delen där Harry pratar med sitt andra jag. Min tolkning blev att han pratade med sitt samvete, men jag kanske tolkade det fel? Hur som haver så var det både roligt (när dom kivas med varandra om vem som är klokast) samt spännande (när man får veta lite mer om vad som väntar Harry och även en liten hint om hans mamma). Det var även riktigt bra skrivet måste jag säga.

En annan sak som var riktigt bra var hur Tera hjälpte Harry att komma in till sitt hem för att hämta lite förnödenheter. Jag kan se minen på poliserna som satt och spanade utanför Harrys hem när det helt plötsligt dyker upp en naken kvinna och börjar utföra någon form av dans. Lite lätt distraherande kanske.

Sedan lade Jim i högst växlen när Harry besöker poilishuset där dom har fängslat MacFinn precis när han är på väg att fövandla sig. Det var en mycket våldsam, mer allvarlig och vuxen del av boken och den var mycket välskriven med en massa dramatik och spänning. Lite oväntat dessutom att Carmichael dör .

Där jag slutade att läsa för den här gången så har Harry lyckats att med hjälp av magi stoppa MacFinn och jag antar att han nu ska försöka att leta upp var han befinner sig och försöka stoppa honom från att döda fler. Nästa offer borde ju vara Marcone.

Jag fick en hel del fniss när jag läste dessa kapitel, men det var vid ett ställe som jag skrattade ordentligt. Det var när Tera kommer tillbaka naken till bilen och undrar om Harry tycker om det han ser eftersom han stirrar på hennes kropp, varpå Susan säger att han bör noga överväga vad han ska svara. Inte lätt för Harry med alla dessa kvinnor omkring sig, speciellt inte Susan som han ju verkar tycka om mer än bara som vän.

[Magnus]

Så du tycker inte The Dresden Files är viktigare än allt annat ? O.o

Kul att se dina kommentarer jag tolkar det inte som hans samvete utan mer som hans undermedvetna och de var så han beskrev sig själv också, men jag gillade också den biten och ja det är förvånande att Carmichael dör, men jag tyckte mest synd om Harry i boken när han hittar Kim Delaney död och istället för att vara där och trösta honom så är Murphy rejält arg för att Harry ljugit för henne.

[Garm]

Jo, det tycker jag. Men dom jag umgicks med tyckte inte det. Typiskt att man "måste" vara social ibland.

Du har helt rätt där, jag gick tillbaka till boken bara för att ta reda på om jag hade rätt, vilket jag givetvis inte hade.

Jag tycker också synd om Harry. Han tar på sig ett stort ansvar. Först att skydda alla mot det yttre hotet, vilket i sig är en utmaning. Sedan att närstående dödas eller skadas svårt. Så det hjälper inte direkt att Murphy är på honom hela tiden. Jag kan uppskatta den biten, att Jim Butcher tar ut svängarna lite. Men jag tycker även att han har gjort Murphy så iskall nu i den senaste boken. Jag vet inte om det finns en förklaring på varför hon är det, men det är nästan i överkant i mitt tycke. Så jag hoppas på att hon släpper efter lite med att vara hack i häl på Harry och istället försöker att samarbeta lite med honom.

[Garm]

Okej, så nu har jag börjat läsa lite igen och det blev några kapitel under natten.

Harry kastar sig ut ur bilen som han, Susan och Tera färdas i. Här tycker jag att Harry har en mycket rolig inre dialog med sig själv om hur korkat det egentligen är att kasta sig ut ur en bil som färdas i hög fart, men hur man ibland måste offra sig för den goda sakens skull.

Sedan så möter han Parker och dennes hantlangare i en sammandrabbning där det slutar med att dom tillfångatar Harry. Sedan för dom honom till Full Moon Garage där dom binder fast honom men även ser till att behandla alla skador som Harry har fått under den här bokens handling. Vilka är många och jag slås över hur pass tålig som Harry trots allt verkar vara.

Innan Marcone dyker upp så har Harry redan börjat att försöka ta sig loss och fly, men han hinner inte riktigt innan den förstnämnde har anlänt. Marcone ger Harry samma erbjudande som tidigare och Harry försöker få det att låta som att han skulle vara intresserad av att jobba för honom, medans vi som läser vet att han är så ointresserad som man kan vara. Det här partiet i boken gillar jag eftersom Harry och Marcone trots allt har en rätt speciell relation till varandra och jag får känslan av att deras relation kommer att bli ännu mer intressant i kommande böcker.

Harry lyckas trots allt att ta sig loss till slut och får ett perfekt tillfälle att fly när Parker är i full färd med att slåss mot Marcone och dennes medhjälpare. Tyvärr visar det sig inte vara fullt så lyckat då Harry möter agenterna Benn, Wilson och Denton. Som visar sig vara inte bara agenter utan även Hexenwulfen. Men eftersom Harry har vänner så dyker Tera upp med tillräckligt mycket hjälp för att rädda sutuationen. Tera är precis i färd med att döda Harris när Harry stoppar henne och säger att han behövs levande för att leverera ett meddelande till Denton om att han kan ta sig till Marcone senare under natten om han har några problem med Harry.

Så det verkar vara upplagt för en större sammandrabbning dom mellan, eller om dom kanske måste sammarbeta rent av. Jag får se hur det blir med den saken när jag läser vidare. Boken är ju snart slut så det börjar väl bli dags att knyta ihop säcken antar jag.

[Magnus]

Kul att se att du börjat läsa igen

Jag gillar Harrys, "Don't look at me like that, it made sense at the time" och sedan hoppar han ur bilen :)Ska bli spännande att se vad du tycker när du läst klart boken. "

[Garm]

Det var som ett kärt gammalt återseende att börja läsa boken igen.

Jag håller med dig där om att Harrys kommentar där är både talande och riktigt rolig. Han upphör aldrig att förvåna mig, utan gör det mest oväntade när man minst anar det. Men sådant är bara kul.

Jag återkommer med kommentarar när jag har läst lite till.

[Garm]

Har ni hunnit med att köpa den senaste boken än grabbar?

---

Kapitel 26 tillhör ett av dom mer roliga i denna bok. I och för sig så har jag flera kapitel kvar att läsa, men jag tror det blir svårt att slå detta när vi pratar om humor.

Det har flera underbara dialoger med Harry. Här är några exempel på dom som fick mig att skratta gott.

När Harry blir upphämtad av Susan. Harrys tankegångar är klart speciella men samtidigt väldigt ärliga. Och roliga.

"All the Alphas were dressed in plain, dark bathrobes, rather in their birthday suits (bra synonym för naken ), and I felt an oddly greatful feeling toward them for it. Things were weird enough without needing to ride around in a van with a bunch of naked, somewhat geeky collage students."

Nu är ju Harry också bra "geeky" måste jag säga så det går väl på ett ut. Sedan är väl Harry en av få som inte skulle bli glad av att åka i en van full av nakna studenter.

En annan scen är en som fick mig att skratta rätt ut och min omgivning började att ge mig konstiga blickar.

Det är när Harry har sovit i bilen och Susan har stannat för att köpa snabbmat då Harry var hungrig. Just då vaknar Harry och gör följande. Här måste jag säga att jag uppskattar Jim Butchers sätt att skriva. Mycket bra och roligt.

"I didn't wake up untill the small of fried grease and charred meat (mums så gott det verkar vara ) made me look up at the drive-thru window of a fast-food burger joint. Susan paid for everything in cash, passing paper sacks to everyone. I snagged a golden paper crown from one of the bags and idly jointed it into a circle and put it on my head. Susan blinked at me, then let out a breif laugh.

'I am', I intoned, with an imperious narrowing of my eyes. ' the burger king'. Susan laughed again, shaking her head, and Tera gave me a serious, level gaze. I checked the staus of the young people in the back of the van, and found them, even the wounded ones, hungringly wolfin (no pun intended) down the food."

En annan sak som roade mig oerhört mycket var Harrys beskrivning av Tera.

"Put som clothes on, you weird, yellow-eyed, table-dancing, werewolf-training, cryptic, stare-me-right-in-the-eyes-and-don't-even-blink-wench." Till och med tera drog lite på smilbanden åt det.

Det fanns fler roliga saker med det här kapitlet men det finns ju ingen anledning att återge det i sin helhet.

Detta följdes av ett mycket mer allvarligare kapitel som jag också tyckte om. Här får man on något, en känsla av att det kan bli något mellan Susan och Harry. Nu visste vi ju om sedan tidigare att dom var riktigt tighta, men här tycker jag att dom tar det till en ny nivå. Frågan är ju om det kan bli något då Harry är så beskyddande av sig och dessutom inte verkar vilja binda sig. Mycket intressant kapitel och det ska bli intressant att i kommande böcker få följa Harrys privatliv vid sidan av han yrke.

[Crusader]

Nu har jag läst klart Dresden Files Bok 7: Dead Beat.

Först så blev jag klar besviken. En av de sakerna jag mest hade sett fram mot var nya scener mellan Harry och Murphy. Förstaq som händer är att hon ska åka på semester (med Kincade, precis som jag befarade) och blir borta resten av boken. Då tappade jag lite suget att fortsätta läsa. Jag ville bara skippa boken och hoppa till nästa och "Dead Beat" kändes plöstligt som en väääldigt tjock bok. Det hels kändes väldigt irriterande och onödigt. Men efter att ha läst boken så inser jag att Murphy kunde omöjligt vara med utan att hon A) Dog, Blev ordentligt ovän med Harry igen, eller C) Råkade riktigt ordentligt illa ut. Inga av de alternativen är bra så jag förstår varför Jim Butcher kände att han var tvungen att få henne ur vägen under den här berättelsen.
Men det gick väldigt långsamt för mig till en början att läsa boken. Inte fören saker började hända på alvar (när Harry, och vi, inser hur illa det ligger till) så kom intresset tillbaka. Givetvis var boken inte dålig. Långt ifrån.

Några riktiga höjdpunkter fanns där:

Harry blev Warden Commander med ansvar för halva USA's Wardens. I did NOT se THAT coming!
Red Court nästan utrotade Wardens (150 döda av 200) under ett enda slag och förklarade krig mot Faerie (Vilket lär vara deras största misstag någonsin).
Harry rider på en freakin' Tyranosourus Rex.
Harry inser att långt ifrån alla Wardens hatar honom och att många av de unga Wardens ser upp till honom. Och att Morgan's alla hot och trakaserier inte var beordrade utan som han gjorde själv. Och att han tillsist erkände att Harry inte var ond.
Vi får veta att Harry nu kan använda Hellfire vilket förklarar varför han inte längre kan använda vissa ljus spells.
Harry får en ny flickvän... som visar sig bo i hans hjärna (Jag blev minst sagt förvånad). Lite synd då jag gillade karaktären men samtidigt skönt för jag vill inte att Harry ska skaffa sig någon flickvän just nu.
Harry träffar sin pappa och frågan är: Var det verkligen hans pappa? Om det var det hur kunde hans pappa få kontakt med Harry?
Harry's hand börjar läka.
Erlking visade sig vara en rätt trvlig karaktär och inte alls så fientlig eller ondskefull. Det var uppfriskande.


En underbar scen var när Harry var hemma hos Billy och Georgia där han berättade saker som han aldrig har berättat för någon tidigare (Om myntet han har grävt ned i källaren t ex). Det känns verkligen som att han har en familj där och Billy har blivit mer som en bror. Och hur de lånar ut sin nya bil till honom trotts att de vet att den garenterat kommer bli totalkvaddad.

Sedan kom en minst sagt hemsk scen när Harry inser att hans vänner, som han gör allt för att skydda och bryr sig om, tror att han håller på att bli galen och är livrädd för honom. När han insåg hur rädd Billy var att Harry skulle anfalla honom... vilken hemsk insikt. Han måste ha känt sig som världens mest ensamma person som om ingen känner honom eller förstår honom. Vi fick aldrig någon upplösning på det här så jag undrar hur det kommer vara i nästa bok. Eller kommer allt bara vara bortglömt och tillbaka till det vanliga igen?

Kul att se undermedvetna Harry igen. Nu börjar det bli lite trångt i hans skalle. Att han lät henne hjälpa honom var väntat. Hoppas bara det var rätt beslut. Hon verkar vara annorlunda än de andra (även om hon verkar tycka Nicodemus är god) och trotts sin udda syn på moral så verkar hon vilja det bästa för världen, och Harry. Men att hon är känd för att vara manipulativ gör att det är svårt att lita på henne.

Jag gillar verkligen Butters och den utvecklingen han får genom berättelsen. Och Harry hade verkligen rätt om honom. Han lyckades besegra sin rädsla och räddade Harry's liv.
Och Mouse. Underbart att Harry har en hund vid sin sida nu. En ovanligt intelligent hund. Fast jag måste erkänna att jag grimaserade lite när Harry beordrade hunden att avrätta Liverspotts. Men efter vad han gjorde mot Harry och hur många han hade mördat så förstår jag det. Och det är inte första gången Harry har sett till att en fiende dog trotts att det inte var nödvändigt (t ex Victor, i första boken). Fast hade han lämnat dem till Wardens så hade de blivit avrättade ändå och nu är han Warden så nu har han laglig rätt att avrätta de som missbrukar magi.


Men där fanns ett par saker jag verkligen inte gillade:

Första striden mot Crowl då Harry säger att Crowl var den starkaste fiende han någonsin mött. Det fick mig att himmla med ögonen. Det är tyvärr väldigt typiskt Jim Butcher att sensationera saker på det viset, har jag märkt. Crowl skulle alltså vara kraftfullare än alla hans största fiender tillsammans? Shadowman, Nightmare, Bianca, Mavra, Queen Mab, Nicodemus osv? Bullshit, säger jag.

Och hela grejen att Harry's öde var att dö i den där gränden tyckte jag inte heller om.

Att Harry kände sig beskyddande om Lea (trots alla försök att slippa henne) vet jag inte hur jag ska tycka om just nu. Visst, det hela var väl lite för en skojig scen och hon har hjälpt honom ur några svåra knipor.


Det finns så mycket att skriva men jag orkar inte mer. Det var iallafall en mycket bra och väldigt spännande bok. En av de bästa hitils.

[Magnus]

Piranhaconda & Crusader: Alltid kul att läsa era kommentarer ^^


Crusader: Det är faktiskt många som har Dead Beat som favoritbok i serien och Ja Sue är Awesome och kul att du gillade boken så mycket

[Crusader]

Efter en låååång paus så har jag nu läst klart Dresden Files Bok 8: Proven Guilty

Ingen hemlighet att jag är ett stort Murphy fan så snacka om att jag älskade att det var så mycket Murphy i den här boken. Speciellt skönt då förra boken var nästan Murph-lös.
Som om inte det räkte så var alla scener mellan Harry och Murphy guld värda. Inte nog med att de ÄNTLIGEN diskuterade sina känslor och möjligheten till ett förhållande (och att Harry var den som först tog det på tal) utan de är närmare varandra än någonsin. De litar blint på varandra, skulle göra vad som helst för varandra och talar nu öppet om saker som skulle ha get Harry en snyting inna. På tal om det, äntligen komenterade Harry om hur Murphy misshandlade honom i 2:a boken. Och störst av allt: Murphy bar om ursäkt för hur hon behandlade honom i de första 2 böckerna... vilket givetvis Harry verkligen tog chansen att njuta av.
Tyvärr så var väl resultatet av allt inte possitivt. Murphy bestämde sig rätt snabbt att det6 var en dålig idé för dem att bli ihop och la verkligen ut det rakt för Harry. Smärtsamt för Harry men man kan förstå att Murphy vill vara helt ärlig med Harry och inte låta något komma mellan dem utan sa rakt ut vad hon tyckte och kände. Och visst har hon en poäng. Hon jobbar som polis där hon undersöker det övernaturliga men när hon kommer hem så vill hon leva ett normalt liv. Harry kan aldrig ha ett normalt liv eller lämna jobbet utanför fritiden. Faktum är att han har ingen fritid alls. Plus det faktum att han som magiker kommer leva betydligt längre. Men ärligt talat så tror jag det ligger mer till det än så. Kanske är hon helt enkelt rädd att de inte ska funka ihop och att hon därmed skulle förlora Harry precis som alla hennes ex. Han betyder nog förmycket för henne för att riskera det.
Men som Thomas sa i slutet så är det inte över ännu och det ger lite hopp iallafall.

Äntligen så händer det lite mer med böckernas arc. Det känns som längesedan Harry sammanfattade läget och funderade på hur allt låg till och det kändes skönt att höra händelserna från de första böckerna nämnas igen som ett sammanhang i det större.
Jag har fortfarande min teori även om den mer och mer låter otrovärdig. Att The Gatekeeper igentligen är Justin DuMorne förklädd. En teori som jag haft sedan karaktären först var med och bygger på att han alltid döljer ansiktet som är alvarligt brännskadat, och hans extrema intresse för Harry. Men givetvis så finns det mycket som talar om det också. För det första verkar Gatekeeper faktiskt vara på Harrys sida och verkar inte ha något hat som Justin DuMorne borde ha haft om han var vid liv. Och han verkar aldeles förmäktig som hela grejen med att kunna se framtiden. Han verkar inte ha någon vilja i att ställa till mmed problem utan mer vill hjälpa. Men fortfarande så får jag en känsla av att något inte stämmer med honom och att han inte tillhör det goda. Och det var han som bad Harry undersöka användandet av smart magi.
Hur som helst så tror jag fortfarande att Justin DuMorne finns någonstanns i skuggorna och är inblandad. Fast det är ju klart, jag trodde samma om Harry's ex och även om hon faktiskt levde så hade hon inget med de större händelserna att göra och var inte heller ond.

Trevligt att Harry äntligen förlät sin gammla mästare. Jag tror han äntligen insåg att han själv blir tvungen att göra liknande, lära Molly saker som han själv inte tvunget följer till punkt och prickar.
På tal om det så var det kul att återse Molly och Harry blir hennes mentor. Fast jag vet inte varför Harry sa att hyan aldrig varit mentor innan. Han vasr ju det år tjejen som blev dödad i bok 2.
Kan väl tyckas att han var lite väl hård mot Molly i slutet men jag förstår att han behövde bryta ner henne för att få henne under kontroll. Dock var det väldigt roliga och pinsamma diskutioner han hade med henne. Mot slutet så verkar det som att hon hade föredragit avrättningen.
Bra att man äntligen fick veta varför Charity har sån't agg mot Harry och hur hon nu ändrade uppfattning om honom och tillochmed gav honom en kram. Och inte så konstigt med tanke på att Harry verkligen riskerade allt för att rädde hennes dotter. Jag var förvånad över hur ärlig Harry var med henne men han har visst lärt sig att det är bättre att vara ärlig och ta mot lite skäll än att ljuga och förlora det förtroende man har.
Och äntligen pratade han med Michael om det som plågade honom OCH den ovälkomna gästen han har i sitt huvud. Och fick veta att han redan visste om det. Det vissade sig också att Harry's vilja var något unik då han inte ens använt myntet. Men destu värre så går det visst inte att göra sig av med det och behålla sina krafter.
Innan hade jag lite tanbken att det kanske inte hade varit så farligt att använda myntet men destu mer jag tänkte på det detu farligare insåg jag att det var. Och med tanke på att myntets ägare är känd för att luras så ska han nog fortsätta kämpa mot.

Stackars Murphy som nug har blivit degraderad. Det kan ju inte vara bra. Men jag unbdrar om hon inte är den som är meningen att det heliga svärdet ska användas av.
På tal om det, inte kul att det hintas om att MIchael kanske är påväg att dö. Dock roligare att King Arthur har existerat och att Michael kanske har hans svärd. Ska bli intresant att se var Harry hittar om svärdet.

Lite förvånande att Morgan verkar respektera Harry nu. Och att han inte ville sklada Harry när Harry stod mellan honom och Molly. På tal om det så höll han på att göra bort sig när han gick på Merlin så hårt. Visst, Merlin är ett jäkla maktgalet as (hoppas han blir skurk och måste dödad) och att dömma Molly till döden bara för att straffa Harry var verkligen lågt. Harry skulle ha gjort vad han är dålig på: fjäska. Han skulle ha vädjat till Merlins känsla för rättvisa och fått det att se ut som att Merlin skulle käna på att låta Molly leva. Men med tanke på att Harry inte ens kunde erkänna för Merlin att han höll med under förra avrättningen så är det inte konstigt att det höll på gå som det höll på gå.

Synd om Harry som har så mycket som tynger honom. De hand tvingades döda i förra boken, pojken som blev avrättad osv. För att inte tala om sin brors nya hemliga liv. Och nu då Molly. Hade varit trevligt om han för en gångs skulle kunde sluta på topp med att allt var bra. Men ingen paus för Harry.

Sedan får jag inte glöma den coolaste biten i boken: Harry vs. Alien Queen! Och det var verkligen Alien Quuen från Aliens. Medans de andra monsterna var nypåhittade eller rip-off av andra ("The Ripper" som såg ut som Jason) så gjorde Butcher det klart vem det här var. Inte minst tydligt när Harry sa "Get away from her, you bitch!" och "The only way to be sure!".

Sedan så har vi såklart det faktum att Harry&Co invaderade Winter's hjärta och Mab's hus. Men var var hon? Vem/vilka hade anfallit henne? Har hon blivit galen? Vem var kvinnan i statyn som blinkade och har det någon betydelse att Lilly blinkade likadant? Och Vad har hänt med Lea? Är det därför Lea verkar shifta mellan att försöka hjälpa Harry och döda honom?
Och har Lilly's sammarbete med Winter Lady någon betydelse i det hela? Gillade inte hur hon använde Harry.

Och det dåliga? Tja, efter att ha varit frånvarande ett litet tag så var "Harry's krafter tar slut men han hittar ett sätt att få mer kraft när han mäst behöver det" tillbaka igen. Det har blivit lite av seriens skämt, detta återkommande plot. Är dock tacksam att han inte "hämtade krafter från djupare än han någonsin tidigare hade gjort" som han gjorde under de första böckerna.

Boken lämnade fler frågor än den löste. Vilka är Black Council? Vem försökte köra på Harry i början av boken? Är Mab verkligen galen? Vem är förädaren i White Council? Vad är det för hemligt jobb som Thomas har? Vem tog sig in i Harry's källare och hjälpte honom (kan väl bara vara The Gatekeeper?)? Och kommer Harry hitta något sätt att bli av med myntet?

Jag ser verkligen fram mot att börja på nästa bok. Det här var en bra bok. Inte lika bra som förra (men den är svår att slå) men fortfarande mycket bra. Mycket troligen pga att det var mycket Murphy och att hela gänget gav sig av till Winter, samt givetvis Aliens vs. Dresden.

Innan detta så läste jag några av de första berättelserna i Side Jobs. Bara den med bröllopet som igentligen var något att nämna. Lite förvånad att Murphy inte kände till Bob sedan innan. Kändes mer som att Butcher bara ville visa deras första möte. Och en lös tråd knöts när ännu en av Harry's fiender dog. Och givetvis kul att man fick läsa en story om bröllopet. Dock fattar jag inte varför Mab ville hämnas på Harry? Han har inte gjort något mot henne och i "Summer Knight" så har jag för mig att han kämpade på samma sida som Mab. Varför ville hon straffa honom för det? Kändes mer som en nödlösning av Butcher och att han kanske inte tänkte ut det hela ordentligt först.

Intresantast var att läsa bakgrunden till de små historierna som Butcher's första berättelse om Harry som jag visseligen redan hade läst som serietidning men jag visste inte att det var hans första Dresden berättelse.
Givetvis så har jag inte läst alla berättelserna då jag vill läsa de andra där de utspelar sig och det är mellan senare böcker.

Hur som helst, det var skönt att återvända till Dresden Files. Jag har saknat den här världen länge och fattar inte hur jag kunde ta en paus till att börja med även då jag hade andra böcker jag ville läsa.



@Piranhaconda: Hur går det för dig?

Edited by Crusader, 15 June 2012 - 21:42.