»@XC: Jag förutsåg inte heller orsaken att Miss Froy kidnappades. Garm är kvickare än både du och jag. « – [Källa]
Eller också njöt du och jag för mycket av filmen för att ha tid att lista ut det på förhand.
Posted 23 October 2016 - 09:48
»@XC: Jag förutsåg inte heller orsaken att Miss Froy kidnappades. Garm är kvickare än både du och jag. « – [Källa]
Eller också njöt du och jag för mycket av filmen för att ha tid att lista ut det på förhand.
Du skall inte lyssna på vad jag säger; du skall fatta vad jag menar.
»Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.« (Samuel Beckett)
Posted 23 October 2016 - 20:13
Så kan det också vara.»@XC: Jag förutsåg inte heller orsaken att Miss Froy kidnappades. Garm är kvickare än både du och jag. « – [Källa]
Eller också njöt du och jag för mycket av filmen för att ha tid att lista ut det på förhand.
Posted 24 October 2016 - 23:54
Posted 09 November 2016 - 19:09
Du skall inte lyssna på vad jag säger; du skall fatta vad jag menar.
»Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.« (Samuel Beckett)
Posted 13 November 2016 - 06:07
Edited by Garm, 13 November 2016 - 06:08.
Posted 14 November 2016 - 12:46
Snablar. Mr. & Mrs. Smith har fallit bort ur min kalender. Tack för påminnelsen. Nu när Divine Woman föll bort så har man ju denna vecka att ta ikapp den.
**
Jag tyckte också att det där med att Mrs. de Winter stannar kvar av ren kärlek är lite svårtköpt. Maxim gör ju sitt bästa för att undvika henne. Visserligen kan en del förklaras med att det var jobbigt för honom att komma hem till Manderlay och möta sina minnen/demoner men någonstans skulle han ha satt ned foten och gjort klart för Mrs. Danvers vem som är kvinnan i huset.
Jag kom på mig med att nästan hålla andan där på slutet om Denvers tagit Mrs. de Winter med sig i lågorna.
Du skall inte lyssna på vad jag säger; du skall fatta vad jag menar.
»Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.« (Samuel Beckett)
Posted 14 November 2016 - 19:55
Posted 15 November 2016 - 01:32
Edited by Garm, 15 November 2016 - 01:33.
Posted 15 November 2016 - 11:26
Den måste ha försvunnit när kalenderordningen kollapsade när jag skulle korrigera tarzan-filmerna. (Det var en av anledningarna till att jag bad om hjälp med att dubbelkolla listan).
Jag fick också känslan av att Denvers känslor för Rebecca gick utöver det vanliga och att de kanske inte var så hälsosamma. (Ordet stalker kommer för mig). Läste sedan att fler läst in samma sak, svårt dock att avgöra förhållandet dem emellan helt då Rebecca aldrig förekommer i filmen utan vi får vara Denvers smått glorifierade bild.
Sedan påstås det ju att bokens författare Daphne du Maurier, själv var bisexuell. Även om detta förnekas av många av författarinnans efterlevande.
Du skall inte lyssna på vad jag säger; du skall fatta vad jag menar.
»Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.« (Samuel Beckett)
Posted 15 November 2016 - 18:01
Posted 16 November 2016 - 15:35
Det kan vara så att Rebecca faktiskt bara var duktig på att manipulera sin omgivning, att hon mer eller mindre öppet var otrogen mot Maxim verkar ju passerat de flesta förbi.
Du skall inte lyssna på vad jag säger; du skall fatta vad jag menar.
»Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.« (Samuel Beckett)
Posted 17 November 2016 - 16:10
Så kan det ha varit. Dock så sa ju någon, minns ej vem, att hon öppet var otrogen mot Maxim så uppenbarligen så fanns det ju någon/några som såg det, men kanske inte alla då.
Posted 17 November 2016 - 17:23
Lika Barn Leka Bäst / Mr. & Mrs. Smith (1941) [US]
¡Oi! Spoilers kan förekomma rakt föröver!
Romantisk komedi såldes den här in som på den tiden det begav sig. Lite märkligt kan jag tycka då den är varken särskilt romantisk eller rolig. Faktum är att jag tycker den är på det hela taget puckad. Det är ännu en i den långa raden filmer med krystade karaktärer som tar dumma beslut för att föra handlingen framåt. Här är den en äktenskapslicens utfärdad i en stat som tydligen är ogiltig i grannstaten. Och vi som gnäller på den svenska byråkratin...
Jag tycker inte om den här filmen, den är seg tråkig och har en genomgående dum intrig. Jag fattar att det är meningen att vi skall se små lustigheter i det här -- men det gör inte jag. Jag kan inte begripa varför David inte bara klämmer ur sig sanningen, eller varför Ann övertolkar det hela till den grad att hon nästan springer iväg och gifter sig med någon annan. Allt hon gör i filmen ser ut att koncentrera sig kring att straffa David. Varför skulle hon annars börja dejta hans bäste vän och partner i advokatfirman?
Det här är en märklig film Som jag antagligen stängt av om det inte var för filmfestens skull. Jag begriper inte syftet med den eller vad man vill ha sagt med den och slutet (där Ann helt plötsligt gör helt om och blir ihop med David igen) är så konstigt och malplacerat att det nästan skär sig. Tydligen regisserade Alfred Hitchcock den här filmen på begäran av Carole Lombard och förstod sig inte heller riktigt på vad det var han filmade. Kanske slutresultatet präglas i mångt och mycket av det?
Du skall inte lyssna på vad jag säger; du skall fatta vad jag menar.
»Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.« (Samuel Beckett)
Posted 17 November 2016 - 22:12
Edited by Garm, 17 November 2016 - 22:13.
Posted 18 November 2016 - 13:33
Jag kan inte begripa var du hittade roliga scener i den?
Lite mer om Hitchcock angående den här filmen:
Du skall inte lyssna på vad jag säger; du skall fatta vad jag menar.
»Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.« (Samuel Beckett)
Posted 23 November 2016 - 04:37
Posted 27 November 2016 - 03:09
Jag tror det har mycket med att han är tillbaka i huset och fokuserar på att förtränga allt om Rebecca. Mer frånvarande än att bara vilja ha henne som trofé IMO.Ärligt talat så förstår jag dock inte vad det är som Mrs. de Winter ser hos Maxim. Allt är väl OK så länge som dom är kvar i Monte Carlo men när dom väl kommer till Manderley så verkar hon mest vara en trofé för Maxim, något att visa upp, äga och ha i hemmets trygga vrå, men inte någon att förstå sig på eller att bry sig om.
Han var troligen helt annorlunda mot henne i Monte Carlo och på deras smekmånad där de reste runder. Att han förändrades när de kom till huset. Man ser lite hur han förändras dag för dag där.Men som sagt, det är mera oklar varför Mrs. de Winter stannar kvar. Kärlek påstår hon själv, men själv så ser jag inte att hon hyser någon sådan, så det måste väl vara att den är blind.
Troligen en av Jane Eyre filmatiseringarna. Såvidar du inte menar "Crimson Peak"?Mrs. Danvers är en riktigt bra och minnesvärd antagonist och jag blev genast påmind om att jag har sett det här förr i en annan film och förstår nu att dom i sin tur måste ha inspirerats av den här filmen och karaktären. Tyvärr så kan jag för mitt liv inte minnas vilken den andra filmen som jag tänker på är.
Fast början avslöjar ju att hon klarar sig då hon pratar om en dröm om när hon bode i huset.Jag kom på mig med att nästan hålla andan där på slutet om Denvers tagit Mrs. de Winter med sig i lågorna.
Det där känner jag igen. Jag undrar om jag har läst samma sak. Det kan ha varit från en annan filmatisering som visar det tydligare eller kanske en helt annan berättelse?Jag läste för övrigt någon förstå-sig-påare som hade teorin om att Denvers var lesbisk och att hon tyckte om Rebecca väldigt mycket, kanske även Mrs. de Winter. Det nämndes något om scenen då Denvers visar dom där kläderna som man kunde se igenom. Forskade aldrig vidare i ämnet, men tycker att det lät som en intressant teori, att det kanske var därför som Denvers var så fäst vid Rebecca och därmed ogillade Mrs. de Winter så mycket.
Bara skyll ifrån dig.Den måste ha försvunnit när kalenderordningen kollapsade när jag skulle korrigera tarzan-filmerna. (Det var en av anledningarna till att jag bad om hjälp med att dubbelkolla listan).
Jag tror det var Maxim själv som sa det, att hon mot slutet inte ens brydde sig att försöka dölja det utan tillochmed gav sig på Frank. Vilket är förklaringen till att han var den enda som verkade veta lite hur hon verkligen var. När det gäller tjänstefolk så är de tränade för att inte se saker eller bry sig.Så kan det ha varit. Dock så sa ju någon, minns ej vem, att hon öppet var otrogen mot Maxim så uppenbarligen så fanns det ju någon/några som såg det, men kanske inte alla då.
Edited by Crusader, 27 November 2016 - 03:11.
Posted 27 November 2016 - 09:54
Då hennes pappa var för fokuserad på spelet Go och att ha sex med geishas
Läste den där flera gånger, insåg sedan att jag inte fick ihop logiken av den för att det stod "och" där min hjärna läste "för".
Fast början avslöjar ju att hon klarar sig då hon pratar om en dröm om när hon bode i huset.Jag kom på mig med att nästan hålla andan där på slutet om Denvers tagit Mrs. de Winter med sig i lågorna.
Ja. HeHe. Jag lade ärligt inte inledningsmonologen på minnet.
Du skall inte lyssna på vad jag säger; du skall fatta vad jag menar.
»Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.« (Samuel Beckett)
Posted 28 November 2016 - 16:18
Då hennes pappa var för fokuserad på spelet Go och att ha sex med geishas
Läste den där flera gånger, insåg sedan att jag inte fick ihop logiken av den för att det stod "och" där min hjärna läste "för".
Nej, man brukar glömma dem.Fast början avslöjar ju att hon klarar sig då hon pratar om en dröm om när hon bode i huset.Jag kom på mig med att nästan hålla andan där på slutet om Denvers tagit Mrs. de Winter med sig i lågorna.
Ja. HeHe. Jag lade ärligt inte inledningsmonologen på minnet.
Där kan inte jag hålla med. Jag hade väldigt svårt för Ann.Så jag som tittar tycker inte bättre om en av dom, utan båda två lika mycket.
Håller inte riktigt med. Han lovade att hjälpa David men väljer istället att försöka hjälpa Ann att ta skilsmässa och när han får veta att de inte är gifta så bjuder han ut henne mitt framför David. Men visst, han försöker inte att tvinga Ann till något.Jeff är väl den verkliga gentlemannen i sammanhanget som inte direkt utnyttjar situationen för egen vinning.
Ja, det var intresant.Hitchcock har ju visat sig att ha humor i tidigare filmer, men det är kul att ha sett en helt renodlad komedi av honom.
För att jäklas med henne, kanske? Eller så ville han göra det under romantiska former då han inte visste att hon visste. Deras dejt blev ju inte så värst bra så han kanske ville vänta?Jag kan inte begripa varför David inte bara klämmer ur sig sanningen
Där håller jag med. Jag förstår inte det heller riktigt. Det hade varit mer logiskt om David hade behandlat henne illa eller något sådant.eller varför Ann övertolkar det hela till den grad att hon nästan springer iväg och gifter sig med någon annan. Allt hon gör i filmen ser ut att koncentrera sig kring att straffa David. Varför skulle hon annars börja dejta hans bäste vän och partner i advokatfirman?
Posted 28 November 2016 - 18:19
»1927 fick hon jobb hos "King of Comedy" Mack Sennett som baddräkts skönhet i 15 av hans slapstick kortfilmer som hon motvilligt tog och det förändrade hennes karriär. Företaget som distribuerade kortfilmerna blev imponerade och snart fick hon roller i flera långfilmer och växte snabbt i rollistan.« – [Källa]
En väl beprövad metod som funkar än idag.
»/.../men jäkla vad jag störde mig på Ann. Jag fullkomligt avskydde henne efter halva filmen. Och David's så kallade bästa vän var minst sagt ett svin.« – [Källa]
Håller med, jag tror en av anledningarna till att jag inte fann den här underhållande alls var just för att jag ogillade karaktärerna så mycket.
Du skall inte lyssna på vad jag säger; du skall fatta vad jag menar.
»Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.« (Samuel Beckett)
Posted 01 December 2016 - 07:18
Får återkomma vid ett annat tillfälle då jag orkar att läsa och kommentera inläggen som har gjort här och i andra trådar.
|
Suspicion (1941)
Får bli ett kort omdöme efter att ha sett den här på en 3.5" mobilskärm så är jag trött i ögonen och har en huvudvärk där jag känner varje pulsslag hamra i skallen.
Måste säga att handlingen är rätt ointressant i den här filmen. Mysteriet med Johnnie och vad han egentligen har för sig får för lite plats och intrigerna dyker upp rätt sent i filmen och då är det redan försent att fånga min uppmärksamhet.
Gillar skådespelarna, speciellt vår trio bestående av Fontaine, Grant och Bruce, men fastnar inte direkt för karaktärerna. Man undrar vad Lina ser hos Johnnie, som framstår som väldigt omogen och oansvarig. Men kärleken är väl blind som vanligt.
Tycker att Hitchcock kan göra bättre mysterier än den här. Gillar när man får försöka att pussla ihop bilden själv under filmens gång, men här är det så tråkigt när allt kretsar kring var Johnnie får sina pengar ifrån och vad han är beredd att göra för det, att allt slutar i ett stort antiklimax när filmen väl har kommit i mål.
Så nej, det här var inte den bästa filmen av Hitchcock som vi hitintills har sett.
Jag hoppas att veckans andra Hitchcock-film är bättre.
Edited by Garm, 02 December 2016 - 02:46.
Posted 02 December 2016 - 03:24
Troligen en av Jane Eyre filmatiseringarna. Såvidar du inte menar "Crimson Peak"?
Jag har inte sett "Crimson Peak" så den kan jag inte uttala mig om. Och jag är rätt säker på att det inte är från någon "Jane Eyre"-filmatisering heller. Har för övrig bara sett en sådan. Nej, jag är övertygad om att det är ifrån en annan thriller eller kanske rent av skräckfilm.
Och nu har jag helt kommit Off Topic.
Kanske det, men jag uppskattar att läsa om skådespelarnas bakgrund och även diverse intriger som kommer med yrket.
Det här är den enda Hitchcock film som har vunnit Oscar för bästa film.
Det är ju lite lustigt att det inte blev fler vinster för Hitchcock var ju väldigt produktiv och även om vi har ett gäng filmer kvar att se, så märker man ju att kvalitén ofta var hög och många tycker ju bevisligen att hans filmer var riktigt bra. Men inte dom som röstade fram vinnarna, eller då var det stenhård konkurrens.
Joan Fontaine är verkligen extremt söt.
Hon är riktigt vacker. Som så många andra skådespelare var på den här tiden. Visst kan skådespelare vara vackra även idag, men man hade ju ett helt annat förhållningssätt förr i tiden till det här med utseende än vad vi har i dagens samhälle och filmklimat.
Vilket tråkigt liv det måste vara. Et hus så stort att man bara träffas ett par gånger om dagen. Olika rum för olika tider på dygnet. Ett matbord så långt att man inte kan prata. Separata sovrum i olika delar av huset.
Jag håller med dig. Och tyvärr så var ju det här verklighet för många människor förr i tiden, säkert även idag om man ska vara ärlig.
Föresten, hushållerskan hette Danvers, inte Denvers. Jag tog också fel på det, tackvare staden Denver.
Det stämmer bra. Vet inte hur jag halkade in på det andra namnet.
Ni två tycker verkligen inte alls lika om den här. Och jag hamnar i mitten.
Mmm. Ibland tycker man rätt olika/lika och det där är ju alltid spännande och intressant att ta del av.
En väl beprövad metod som funkar än idag.
Vilken av alla skådespelerskor/skådespelare som har varit baddräktsskönhet i 15 slapstickkortfilmer tänker du på då?
Edited by Garm, 02 December 2016 - 03:29.
Posted 02 December 2016 - 12:12
Vilken av alla skådespelerskor/skådespelare som har varit baddräktsskönhet i 15 slapstickkortfilmer tänker du på då?
Spoiler
Som du säkert förstod var det hela grejen med "sparka fart på kariären iförd baddräkt" som jag syftade på.
--
Illdåd planeras? / Suspicion (1941) [US]
¡Oi! Spoilers kan förekomma rakt föröver!
Det första som slår mig är att den här på sätt och vis (inledningsvis) iaf påminner en del om Rebecca. För även här handlar det om en man och kvinna som gifter sig efter en blixtförälskelse och sedan börjar stifta bekantskap med den de gift sig med. Johnnie är den där typiska charmören, och troligen en regelrätt sol och vårare. Lina som inser detta efter giftermålet inser att han lever ett liv där lögner, bedrägerier, försnillning och galoppbanan tillhör vardagen.
Jag har svårt att riktigt ta mig till den här filmen, jag kan på en nivå inse att Lina har ett visst behöv av att inte behöva erkänna för sina föräldrar att hon haft fel. Men hela grejen att hon ständigt faller för hans lögner som ackompanjeras med flärdfulla presenter funkar inte riktigt för mig. Den intressantare delen av filmen är när Beakly (en charmig karaktär som verkar vara lite lätt bakom flötet) dör och Linda lägger ihop 1+1 och nu funderar hur långt Johnnie är beredd att gå för att lösa sina penningproblem: döda sin vän? Döda henne?
Tyvärr kommer vi dit alldeles för sent, och större delen av filmen går åt av att måla upp ramverket om hur Johnnie gång på gång faller tillbaka på att charma och bedra sin omgivning. Själva mordkomplotten stökas över på 20minuter. Det känns dessutom som om Hitch fortfarande kämpar med att få till vettiga slut i sina filmer, slutet här (med det stora avslöjandet och att man sedan uppenbarligen vänder hem) lär jag nog aldrig riktigt begripa. Och att Johnnie skulle stå för sitt ord och ta sitt straff, det tar jag med en nypa salt.
Det här är en film som inte direkt kan kallas spännande, den blir som bäst "småtrevlig" med sina fina miljöer och välsammansatta ensemble.
@Garm: Vi ser ut att tycka väldigt lika om den här.
Edit: Tydligen så ligger studion snarare än Hitch bakom den officiella versionen av slutet.
Du skall inte lyssna på vad jag säger; du skall fatta vad jag menar.
»Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.« (Samuel Beckett)
Posted 02 December 2016 - 19:46
Sabotör / Saboteur (1942) [US]
¡Oi! Spoilers kan förekomma rakt föröver!
Det här kändes omt och mycken som en spirituell uppföljare till "de 39 stegen", för även om det är en hel del som skiljer dem åt så delar de många av de mest grundläggande premisserna: det hemliga sällskapet, den oskyldigt anklagade, puckade beslut som håller intrigen levande och damor (ifrillvilligt på äventyr) som byter åsikt oftare än ett trafikljus ändrar färg.
Men ändå är det något i den här filmen som gör att den håller ihop lite bättre, kanske är det för att man redan från början mer grundmurat sätter dit Barry. Brandsläckaren som är fylld med bensin var ett grepp som för mig kändes riktigt fräscht fortfarande. (Och det är ju riktigt coolt).
Det här är en trevlig film med en liten småmysig intrig. Duktiga skådespelare och överlag välbalanserade karaktärer (ingen är direkt over-the-top). Plus att fotot är väldigt snyggt. Även scenerna där bakgrunden uppebarligen är en efterkonstruktion är riktigt snygga, speciellt scenerna uppe i frihetsgudinnan är övertygande. Snyggt dessutom att Hitch var snabb med att skicka ut ett av universals nyhetsteam och filma skeppet Normandie som på riktigt (pga av en läglig olycka) låg kapsejsad i hamnen.
Du skall inte lyssna på vad jag säger; du skall fatta vad jag menar.
»Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.« (Samuel Beckett)
Posted 04 December 2016 - 00:48
Som du säkert förstod var det hela grejen med "sparka fart på kariären iförd baddräkt" som jag syftade på.
Visst förstår jag. Måste bara göra mig lite lustig ibland.
Det första som slår mig är att den här på sätt och vis (inledningsvis) iaf påminner en del om Rebecca. För även här handlar det om en man och kvinna som gifter sig efter en blixtförälskelse och sedan börjar stifta bekantskap med den de gift sig med.
Jag instämmer, just ur den betraktelsen så är filmerna väldigt lika. Och man förundras igen, som man alltid gör i sådana sammanhang, att allt liksom kommer i fel ordning och om undrar om dom överhuvudtaget tänker efter eller bara låter kärleken ta överhanden. Här hade Lina tur, hon kunde ju lika gärna ha träffat en tvättäkta psykopat och insett det lite försent.
Johnnie är den där typiska charmören, och troligen en regelrätt sol och vårare.
Jag tänkt i dom banorna med, men Johnnie verkar ju ha en del känslor för Lina i alla fall. Eller så han vi bara aldrig fram till skedet där han lämnar henne helt barskrapad och drar vidare till nästa kvinna. Johnnies känslor för Lina känns inte helt klockrena, det finns liksom någonting där som gör att man får känslan av att han tycker om henne väldigt mycket, medans det finns en del andra scener där man lika gärna skulle kunna ta honom för en regelrätt som och vårare. Kanske att det ska vara just så också, att man liksom aldrig riktigt ska veta vad som kommer att ske härnäst. Men med tanke på hur impulsiv som Johhnie är och dom uppenbara problem han har i sin relation till pengar, så skulle jag inte ha blivit förvånad om han hade länsat rubbet och lämnat Lina helt utblottad.
Men hela grejen att hon ständigt faller för hans lögner som ackompanjeras med flärdfulla presenter funkar inte riktigt för mig.
Kanske att hennes känslor för Johnnie gör att hon inte tänker klart och att han dessutom är en förstaklassens sol och vårare som vet hur han ska linda sina offer runt sitt lillfinger. Men jag vet inte, jag stör mig oftas på sådana här saker i filmer, att dom flesta inte tänker rationellt utan sväljer alla förklaringar och undanflykter med hull och hår.
Den intressantare delen av filmen är när Beaky (en charmig karaktär som verkar vara lite lätt bakom flötet) dör och Linda lägger ihop 1+1 och nu funderar hur långt Johnnie är beredd att gå för att lösa sina penningproblem: döda sin vän? Döda henne?
Mmm. Antingen så är Beaky lite trög eller så ser han bara gott i alla människor, även när dom gör fel. Jag håller med om att det är den bättre delen av filmen. Just hur Lina börjar ana oråd för både Beaky och sin egen säkerhet. Väldigt bra och det blir lite nerv i berättandet där man tillsammans med Lina kan klura lite i hur det hela ligger till.
Tyvärr kommer vi dit alldeles för sent
Jupp. Tyvärr så tycker jag att man fokuserar på fel saker i handlingen och när man väl kommer fram till det som lyfter filmen lite så stökas det snabbt undan och vips så är filmen istället slut. Jag tycker att det är bra att ge karaktärerna lite bakgrund, men att dröja sig kvar så länge vid Johnnie och hans problem samt hur godtycklig som Lina framstår när Johnnie förklarar bort att med prat och presenter, det tar upp för mycket plats och tid.
Det känns dessutom som om Hitch fortfarande kämpar med att få till vettiga slut i sina filmer, slutet här (med det stora avslöjandet och att man sedan uppenbarligen vänder hem) lär jag nog aldrig riktigt begripa.
Jag håller med dig. Många slut i hans filmer känns väldigt abrupt och snöpligt. Som att man inte riktigt vet hur man ska knyta ihop påsen på ett bra sätt. Jag gillar inte alls slutet, det kändes alltför tillrättalagt och bara tråkigt. Hitchcock kan ju dock glädja sig med att det inte bara är han som har problem med sådant, det sker i filmer än idag.
Tydligen så ligger studion snarare än Hitch bakom den officiella versionen av slutet.
Jag hade ju helt ärligt hellre velat se det slutet än det som vi faktiskt fick se. Tyvärr så tas ju sådana här beslut på exakt samma grunder än idag. Publiken är ju viktig, men ibland så kan man inte helt förlita sig på dom här testvisningarna som sker. Det är väl bara dom regissörer som har "final cut" på sina filmer som egentligen har någonting att säga till om. Du kan hoppas på att dom lyssnar på dig, men man kan nog aldrig känna sig säker när man hela tiden har någon som är huvudet högre än dig i kedjan.