Jump to content

Agentum

Member Since 01 Nov 2005 - 11:53
Offline Last Active Oct 11 2006 07:43

Topics I've Started

Andra versioner av etablerade superhjältar?

28 June 2006 - 11:40

Är det bara jag som tycker att det börjar bli tröttsamt med varianter på etablerade manliga hjältar?
Alltså Batgirl/woman/boy Supergirl/man/woman/boy Spider-girl/woman/kid/gris etc.
Ofta har de inget verkligt samband heller som om jag som nybliven hjälte skulel stjäla Spider-mans namn och design, mycket osannorlikt.

Jag förstår att det görs för att hjälpa upp intresset för den nya tidningen men alltså de blir bara skal av vad den manlige hjälten är utan riktig egen mening eller mål i längden.
Fins även med andra namn än orginalet som den där Wolverine-girl tex som har nåt X namn.

Sen ogillar jag den här familjetrenden som med Batman den ensamme hämnaren i mörkret, jovisst du med förtifjorton kopior som ränner runt i samma stad och är Batman-lite versioner blah!
Det räcker med Batmans nu TACK! ge huvudkaraktären lite omtanke i stället för en ny ihålig kopia.

Äkta familjekonsellationer kan säkert funka som med FF men det är ju en helt annan sak än en mystisk skuggkrigare som bekämpar brottslighet på EGEN hand.

Jag förstår att det är frestande att exploatera en figur som säljer med kopior som kan ge några spänn mer, men det är lite tröttande, dock är det inget nytt men är ständigt pågående trots att det i princip alltid i längden givit rätt misslyckade resultat.

Superhjältar som irriterar dig?

26 June 2006 - 00:14

Jag menar inte att du måste vara flyförbannad eller aktivt bekämpa figuren, bara tat du tycker den är korkad eller felaktig så att du inte tycker om den.

Man ska givetvis inte ta superhjältar och deras historier på så mycket allvar, oftast ä'r det ganska ogenomtänkta figurer som skapats och som andra sedan bygger på med tiden.

Jag tycker inte om Thor alls, jag förstår fullt att Marvel aldrig hade en tanke att ens slå upp en bok om vikingar innan asagudarna i MU skapades och att man inte ska bry sig ett spår i hur korkat det hela blev.

Konceptet med att prata som en Shakespear föreställning kan man fundera över, fanns inte från början men är en källa till förtvivlan för mig, har noll och ingenting med vikingar att göra, används ofta med rent bedrövligt resultat.

Kostym med 4 stycken navkapslar eller nåt liknade på bröstet, ser utomordentligt fånigt ut imho.
Inget skägg hallå jag kan överse med det blonda håret men ansikte som en barnrumpa på en åskgud :huh:
Gillar inte hammaren heller som inte liknar en Torshammare alls men det är en mindre grej.

Amerikanares ovilja att fatta att Thor (Tor) är ett MANSNAMN (som folk tom heter än idag), de har kvinnliga Thor och även en Thorgirl har förekommit, jag har debatterat saken och försökt få folk att haja med att nämna att det är som att kalla figuen Kevin-girl eller David-girl eller vad som helst i den stilen, inget resultat till förståelse utan tydligen tror de att det är en titel eller något.
En Thor som liksom är med för att skydda USA och sånt trams ger inte direkt pluspoäng även om jag förstår att det var ett tvång för att ens kunna ha figuren då amerikanare verkar ha varit väldigt anti mot allt som inte är baserat i USA.

Även andra figurer med horn på hjälmarna och kostymer hämtade från nåt helt annat än vikingar, Oden med 2 ögon och felaktiga beskrivningar med Loke som en slags motsvarighet till Satan vilket är käpprätt fel.

Avsaknaden av riktigt bra storylines tycks ha plågat figuren måste jag säga, jag har hört att en run anses bättre än allt annat men den har jag inte kommit över att läsa ännu tyvärr.

Ja jag vet! det handlar inte om våra gammla gudar utan MU egna, jag antar att de fuckat upp alla andra gudar med givetvis men att man då inte bryr sig lika mycket och att de skapades på 60talet när skygglapparna för hur saker verkligen var verkade ha täckt hela skallen på jänkarna ibland :D .
Det hela irriterar mig bara litegrand.
Egentligen kan man ju tänka att lite grävande i äkta historik om vikingar och dess gudar kunde givit riktigt bra storys, men tyvärr nej det önskades inte.

Har ni några superhjälte koncept ni tycker är fåniga eller mot er vilja irriteras av?

Föresten tycker jag WildC.A.T.S. är det fånigaste superteamet jag kan komma på, namnet med sin fjantiga förkortning och själva namnet bara ekar tidigt 90-tal COOOOOOOOOOOOL!! :lol:
Sen figurerna i teamet herregud HJÄLP, NÖDSLAKT!!! alla kewla namn som shotdeath, thunderslam osv blarg krääääääääääääk. :skull:

Superseriernas Bäst av de Bästa?

08 June 2006 - 07:54

Jag undrar vilka superserier som berört er mest, alltså som ni tyckt varit mer än bra och häpnat "WOW" över?
Jag menar inte svar som "Wålverine ä ball såm fann" eller liknade utan vilken en miniserie, eller en "run" av en viss författare på på en serie, eller en enstaka tidning kanske.
Följdfrågan är: varför då?

De absoluta topp superserierna för just dig helt enkelt, behöver inte vara nån kronologisk lista eller så.
En lista så man kan se vad folk gillar och man själv kanske borde prova, fast folk kanske inet läser så mycket serier här egentligen?

För mig har jag ingen 10 i topp eller så och det är både för mig nostalgiska serier och sånna jag läst i modern tid med, och att det inte råkar stå med anat på listan kan vara för att jag just nu glömt den serien eller att de är jättebra men inte absolut topp(eller inte ens läst ännu).

DC:
Watchmen: ingen DCU men en bra och för mig speciell serie, Moore visar vad skåpet ska stå.

Dark Knight Returns: Millers storverk för DC, jag är inte så förtjust i teckningarna men storyn är bra speciellt när man förstås vad mycket den inspirerat.

Longbow Hunters: Grells Green Arrow inleds och visar en ny och för mig mer intressant karraktär, även så i den efterföljande månadstidningen.

GL/GA: Av O'neil och Adams, käns lite gammal idag men tanken med sånna här DC samhällskritiska serier var helt ny på sin tid, så ny att tidningen gick under snart, bara 13 nummer har jag för mig.

Kingdom Come: Waid's story om en mörk framtid där hjältar åter måste bli hjältar, tyckte den var för kort första gången jag läste den, gillade den bättre andra gången, och underbara Ross teckningar.

The Spectre V3: Ostranders 62 nummer långa 90-tals serie om The Spectre, helt fantastisk på sinna ställen, otroligt att den aldrig fått det rykte den förtjänar, dramatiska teckningar av Mandrake helt perfekt för serien, en av de serier som har ett definitivt slut som det käns som om ingen nånsin ska peta i, allt som görs med det här blir sämre.

Starman: Robinson's Starman från 90-tal trots att det är runt 80 nummer så är det en stor historia med början, mitten och slut och inget evighetstrams, handlar om allt möjligt förutom superhjältar mycket rörande på sina ställen, är en annan av de serier som jag inte vill ses ändras i eller petas på av ofrälse.

Sandman: Gaiman's serie, mycket mycket bra och som blir bättre när man läser den igen, i den finns nåt för alla.


Marvel:
Squadron Supreme: Gruenwalds 80-tals miniserie i 12 delar om nämnda superteams öden, föregår Watchmen bla, jag läste den nyligen tyvärr men den hamnade på topplistan direkt.

Daredevil Miller: Främst första omgången när han är författare och tecknare, mer klassisk tecknarstil än senare och bra historier som gjorde denna figur väldigt populär.

Marvels: Busiek visar vad han kan göra genom att i princip uppfinna den här typen av serier där den lilla människan står i centrum och upplever marvels historia, och teckningarna av Ross gillar jag mycket, väldigt snygg och lagom historia.


Andra utgivare:
Stormwatch v2: Ellis nummer, de här uppfann den här typen av cinematiska storbildssuperserier, bättre imho än The Authority.

Astro City: Busiek igen här, Confessions är en längre bra historia som introducerar figurer som lever och dör i denna enda serie men som ändå käns mer intressanta är figurer som funnits i tjogtals med år.
Även en hel del korta berättelser som i Local Heroes där han verkligen får till det.

Supreme: Moore's tagning på Superman kopian, han lyckas göra en figur där det mesta som käns barnsligt och tramsigt från silverage faktiskt får sin förklaring och käns kul att läsa, tyvärr är den oavslutad som en del annat Moore varit inblandad i.

The League of extraordinary Gentlemen: Moore igen som använder figurer från den viktorianska perioden att skapa serier med, mycket bra.

Manga, vad är grejen?

02 June 2006 - 12:06

Det påstås ju att sånna serier som Dragonball sålt milioner bara i Sverige, men hur tusan går det till egentligen?
Har alla ungar gått över till den här typen av serier, är det därför?

För alltså inte för att jag läst så mycket av den serien ,men det var verkligen inte på nån hög nivå berättarmässigt, ganska tradigt imho, och så förstås de tillhörande hjältekrafterna som ska kallas fram.

Men inte mer nerrackande på den serien den är förmodligen inte riktad till mig och jag är extremt oförstående när det gäller sånt här.

Jag läste nån sån här Manga Mania tidning, en tjock svart-vit sak, och serierna gick ut bla på att en kille tjuvtittatde på tjejerna som badade och fick stryk av dem hela tiden.
Sen var det nån där snubben var en lärare och man begrep inget, vilket iofs kan vara för att den var extremt kontinuitets beroende, vilket månag av dem verkar, man ska liksom ha läste 13233 delar före för att ens begripa vad som händer (vilket bevisades av att det fanns en massa beskrivningar om personerna och vad de gjorde här o var)
Det japanska sättet med att ha text utanför pratbubblorna sägandes saker som *springa springa* *rammla rammla* osv är obegriplig, de har ändå ljudeffekter men ändå sånna underliga tillägg, jag menar man såg ju vad de gjorde ändå.
Många av serierna tycktes gå ut på att nån blev naken eller ivägsparkad, dock är de ju tecknade på ett väldigt orealistiskt sätt så allt våld och liknade blir inte särskilt verkligt.
Sen vet jag inte om översättningen var dålig, men de pratade mycket bakofram och använde högst underliga eller gammelmodiga(lite som direktöversatt från japanska via nåt annat språk eller så) meningar här och var.

I vart fall begrep jag inget, inte för att läsa åt fel håll var så svårt men för att allt är så fruktansvärt annorlunda mot västerlänska serier.
Jag har ju hört om hur många olika sorters manga det finns men när jag råkar se nån är de alltid av det här slaget tyvärr zzzzzzzzzzzzzzzzzz.
Sen var de ju i svartvitt, det lär de väl inte vara i orginal och det spädde ju på det trista i det hela, annars käns det som om grälla färger hör till.

Jag ser inte ner på nån som gillar manga, men jag hajar inte varför det blev så stort även här?
Är det nyhetens behag, folk var trötta på de vanliga spåren eller?

Gillar ni japanska serier?

Färgläggning i svenska Marvel?

01 June 2006 - 23:07

Det här är det säkert ingen som vet men jag tänkte dra upp det ändå.
Som de flesta vet så brukar det ju vara så att US tidningar förr i tiden miste sin färg här och gavs ut svart-vita bara.

Jag köpte nyligen en bunt med amerikanska Marvel prewiev magasin, de är alltså svart-vita serier i dem och de gavs ut mestadels under senare 70-tal, de var alltså svart-vita i sitt första tryck(tror heller inte att det fins fler tryck utom i den nya MK essentialen då förstås).

Jag läste igenom dem och när jag läste en med Moon Knight (före hans egna tidning) The Mind Thieves så är den ju då svart-vit tryckt men jag känner igen hela handlingen i denna och kan nästan svära på att jag har denna på svenska i albumformat eller liknade OCH den svenska Månriddaren är då i färg.

Hur tusan kan det vara så?
Var en färgläggning redan gjord tro, men blev inte av vid tryck? eller färglades nånsin något i europa eller Sverige?

Misstänker även att annat album jag har med samma Månriddaren (innehållandes nån story med en fäktarsnubbe med generande hårväxt över hela kroppen bla.), där den svenska är i färg men inte orginalet.
Har ingen koll på de svenska namnen på ev. album, men jag vet att de gavs ut nåt då och då före innan han fick sin egna tidning här i Sverige.

Eller drömmer jag bara de kanske var svartvita?, orkar inte leta upp albumen, men minnesbilden finns kvar av dem fast det var 15 år sen minst jag läste dem.