263 replies to this topic

[Synon]

[Georgia]

Låter inte kul

[Den Gröne Hämnaren]

Nä, det är det inte heller. Ser inte alls fram emot att vara arbetslös. Det tar så'n tid! Och enligt min erfarenhet framför allt till saker som inte leder någonstans. Men det löser väl sig för eller senare på något vis, bra eller dåligt eller lite av varje...

[Garm]

Har mått dåligt till och från under en tid. Varit på flera undersökningar. Bland annat har biopsi och blodprover tagits. Fick post idag, en kallelse till läkaren nu på onsdag 5/9 klockan 11:15. Det stod att jag skulle ta med någon anhörig eller god vän. Och vi vet ju alla att det inte brukar vara ett gott tecken. Ringde läkaren för att fråga om det verkligen var nödvändigt och det underströk hon att det var. Frågade om hon inte kunde tala om provsvaren i telefon, men hon tyckte det var bättre med ett möte. Befarar det värsta.

Edited by Garm, 03 September 2012 - 13:07.

[XC]

Låter avgjort inte bra.

Edited by XC, 10 September 2012 - 17:23.

[Crusader]

Nej, det gör det verkligen inte. Jag håller tummarna att det inte är så allvarligt som det låter eller att det är något som går lätt att fixa.

[Georgia]

Låter inte bra
Hoppas att det bara låter värre än vad det är.

[Synon]

Håller tummarna på att det inte är så farligt som det låter.

[Garm]

Det gick inte speciellt bra. Jag har lungcancer. Så istället för att leva livet som jag precis hade börjat lära mig att göra, så får jag istället försöka att överleva den här vidriga sjukdomen. Utgången är ju alltid osäker när det gäller cancer, men cancervården i det här landet är bra. Fick en inblick i det när min mamma fick cancer. Hon är på väg tillbaka nu och förhoppningsvis besegrar hon sjukdomen för gott. Kanske att jag kan göra samma sak. Läkaren sade att min cancer upptäcktes ganska tidigt. Min morbror hade dock inte samma tur, utan dog tre månader efter sin diagnos. Mitt under min mammas cytostatikabehandling. Så jag är den tredje i släkten att få cancer inom loppet av två år. Känner mig mest tom nu. Som att stirra ned i en bottenlös och mörk avgrund. Trots det fortsätter vardagen otäckt smidigt. Som att jag ser min kropp fortsätta som inget har hänt, medans mitt inre står vid sidan och tittar på. Antar att det är psyket som försöker anpassa sig efter chocken som detta besked gav upphov till.

Hoppas att det här inte låter cheesy, men jag vill passa på att tacka er som visat omtanke. Både här i tråden och ni som har skickat PM. Det är ju inget som ni egentligen hade behövt göra, men det värmer att se omtanke och stöd från medmänniskor. Tack.

[Fiskrens]

Hemskt, hemskt besked. Finns egentligen inte ord, men mina tankar går till dig. Bra att den upptäcktes tidigt, då finns det ju hopp .

[Crusader]

Jag befarade att det skulle vara något sådant eftersom du inte har varit inne igen fören nu. Jag har tänkt mycket på dig och hoppats att det inte skulle vara så farligt.
Låter som att du redan har haft 2 helvetiska år pga den här sjukdommen innan du själv fick den. Bra att du försöker tänka possitivt och kämpar. Det är A och O i att överleva. Min faster gick bort i cancer förra året. De upptäckte det rätt sent så hon fick snabbt befarat att hon bara hade mindre än 1 år kvar. Men hon vägrade ge upp och kämpade i 3 år innan hon tillsist förlorade. Så vad du än gör, ge aldrig upp! Än hur tufft det blir så kämpa på! Det här är ett krig och du ska vinna!
Hoppas att vi här på forumet kan bli lite av ett stöd också både om du vill prata av dig eller för en kort stund försöka inte tänka på det och diskutera film/TV-serier osv. med oss.

Jag vet inte vad mer jag kan säga mer än att jag tänker på dig och ta kraft från det, att det finns folk som tänker på dig och hoppas!

[XC]

Blev också orolig när du droppade av iom det där meddelandet. Ett verkligen trist besked som knappast lämnar en oberörd. Lider med dig och håller tummarna för dig. Tur att det upptäckts på ett tidigt stadium iaf, en liten ljusglimt om något.

Edited by XC, 10 September 2012 - 17:23.

[Wylie Times]

Väldigt tråkigt att höra Garm. Hoppas det går bra och att du kan bli fri från cancern. Att det upptäcktes tidigt brukar ju som sagt vara ett gott tecken. Mina tankar är med dig.

[Georgia]

Tråkigt att höra
Kan bara säga som dom andra, att det är ett gott tecken att det upptäcktes i tid.

[Synon]

Usch, vilket fruktanvärt besked! Även jag instämmer med de andra: att den upptäcktes i tid och att du kan besegra den.

[Den Gröne Hämnaren]

Oj! Mina ovan berörda bekymmer tycks ganska futtiga i jämförelse. Vad säger man? "Krya på dig!" låter lite ynkligt. Men i själva verket... Gör just det!

[Garm]

Ingen nämnd, ingen glömd. Tack alla för stödet. Det värmer så mycket, så ni anar inte hur positivt jag upplever det.

Hoppas ni ursäktar min nedanstående rant, men jag kände att jag vill få ut det ur systemet.

Det har varit många motgångar dom senaste åren. Min moster dog av brusten kroppspulsåder, min morbror dog i cancer. Bådas bortgång gick snabbt och kom plötsligt och lustigt. Att jag inte hade någon direkt kontakt med någon av dom gjorde väl inte direkt saken bättre.

Mamma har opererades för problem med handled och armbåge och precis när hon var redo för att börja jobba igen så fick hon veta att hon hade livmodercancer, som behövde opereras och sedan behandlas med cytostatika vid sex tillfällen, med tre veckors uppehåll. Mitt under denna behandling, runt två veckor före julafton i fjol så ringde telefonen och hon fick berättat att hennes bror hade förlorat en kort kamp mot cancer. Det slog hårt på henne. Sedan den sista av hennes behandlingar så har det tillkommit flera komplikationer. Hon har snart varit sjukskriven i två år, men är sakta men säkert på väg tillbaka till en normal vardag och även att kunna börja arbetsträna.

På det så drog jag på mig psoriasis. Som ibland driver mig till vansinne. Jag bytte arbete för inte så länge sedan, till ett som enligt mig var lite av ett drömjobb och där lyckades jag i början av året med konststycket att gå in i väggen. Fullständigt. Föll ihop på jobbet och fick föras akut till sjukhus. Där konstaterade man att jag hade panikångest, något som jag även hade i början av 2000-talet, men sedan blev fri från efter något år. Nu kom den tillbaka med besked. Den dödsångest jag upplevde då önskar jag inte ens min värsta fiende. Den var grym. Man konstaterade även vid samma tillfälle att jag led av en depression. Så jag blev sjukskriven samt fick kontinuerlig behandling för att kunna må bra och ha ett anständigt liv. Mitt i allt detta fick jag sparken från mitt arbete på ett minst sagt tvivelaktigt sätt. Jag kontaktade facket som efter mycket om och men kom fram till att dom tyckte att arbetsgivaren hade gjort rätt. Det slog hårt. Dels att förlora ett så bra arbete som jag hade skött klanderfritt, samt sättet som jag fick sparken på.

Så dagarna som arbetslös har haft sin gilla gång. Ibland är det skönt att bara kunna ta det lugnt och ta hand om sig själv, speciellt om man inte mår bra. Men förr eller senare kommer man till ett läge där man vill börja att arbeta igen. Och på den fronten har jag inte haft någon framgång. Sedan började jag för ett tag sedan må dåligt. Med oregelbunden hjärtrymt samt att jag hade svårt att andas. Som att försöka göra det genom ett sugrör. Efter ett tag var det hela ohållbart och jag uppsökte läkare. Där konstaterade man att jag hade lungemboli, alltså blodpropp i båda lungorna. Jag lades in för behandling som gick bra. Under den här tiden upptäckte läkarna förändringar i den ena lungan och ville klargöra vad det kunde röra sig om. Och på den vägen kunde man efter vidare undersökningar konstatera att jag även har lungcancer. En klurigare form av cancer, där utgången är mer oviss än med annan cancer. Men som läkarna sade så upptäckte man det i ett rätt tidigt läge. Med rätt tidigt menar dom att det hade varit bättre att upptäcka det ännu tidigare, men att det å andra sidan kunde ha upptäckts för sent. Som vanligt vill man inte garantera en full tillfrisknad, vilket jag har full förståelse för. Men alla verkar vara optimistiska med att det här kan åtgärdas och att jag kan återgå till ett bra liv.

Vissa dagar är svåra, riktigt svåra. Medans andra är betydligt lättare. Läkaren tipsade mig om att det kan hjälpa att skriva om sina upplevelser med cancer, så vem vet. Jag kanske får göra en skriftlig version av "My Cancer Year".

Och att hänga här med er andra likasinnade och delta i en massa diskussioner känns bara nyttigt. För mycket tid gör att tankarna ofta vandrar iväg mot det mer negativa hållet, så det gäller att sysselsätta sig med något man tycker om. Hoppas kunna fortsätta med det så mycket jag orkar.

Så nu är vi här, med en sargad människa som dag för dag arbetar så gott det går för att inom en överskådlig framtid kunna återgå till att njuta av livets alla äventyr. Jag hoppas kunna ta mig dit. Än vill jag inte ge upp.

Edited by Garm, 11 September 2012 - 13:38.

[XC]

Verkligen en hel del uppförsbacke. Trist det där med jobbet (uppe på allting annat) känns som om det sköttes lite osnyggt av arbetsgivaren.

Edited by XC, 11 September 2012 - 13:41.

[Crusader]

Ja, det är verkligen en tuff tid du har haft de senaste åren och så kommer det här också. Håller med XC ang arbetet. Lät som att de gjorde av med dig för att du inte måde bra och ansåg det vara billigare för dem vilket inte är OK.

Och klart du inte ska ge upp! Du ska klara det här!

[Garm]

Mmm. Jag vet inte hur många gånger jag har sett det där krönet på uppförsbacken och tänkt att, äntligen kan livets transport fortsätta efter bättre förutsättningar, så kom det alltid något som puttade ner mig en bit istället.

Håller helt klart med om det där med hur jag förlorade jobbat. Jag skötte det exemplariskt och var en tillgång, både enligt chefen och mig själv. Han gjorde sig mycket riktigt av med mig när det gick upp ett ljus för honom att jag skulle bli sjukskriven ett längre tag och såg då sin chans att anställa en mer tillförlitlig arbetare som han uttryckte det. En del arbetsgivare är tydligen rädda för sjuka människor. Trodde verkligen inte att det fick gå till så, men när till och med facket säger att det var godtagbart så ser man ut som en fågelholk. Jag var inställd på att han kunde ta in en vikarie som fyllde ut medans jag var borta och sedan kunde jag börja arbeta när jag mådde bättre. Antingen full styrka direkt, eller att sakta men säkert börja arbeta sig upp till min förra kapacitet. Men det var jag tydligen inte värd.

På det sättet har mamma mer tur. Hon arbetar inom kommunen och där tar dom hand om varandra när man blir sjuk. Hon har sådan tur att hon får arbetsträna med samma arbetsuppgifter, men lättare sådana, när det väl är dags att komma tillbaka. Tänk om alla arbetsgivare vore lika förstående.

Edited by Garm, 11 September 2012 - 14:59.

[Erika]

Fruktansvärt att höra/läsa allt detta, hoppas att du blir frisk.

[Garm]

Tack snälla du för din omtanke.

Jag skall göra mitt bästa för att bli frisk och få må bra.

[Garm]

Idag fick jag kallelsen till när jag skall opereras. Är glad över att veta när den blir av, är mindre glad över att ens vara i en sådan här situation eftersom dom flersta operationer, inte minst den här, är riskfyllda. Överlever jag operationen så blir det en tids konvalescens och sedan börjar behanlingen med cytostatika. Hoppas att det räcker med det så att jag slipper strålning.

Så nu är det bara att börja räkna ned dagarna. Förhoppningsvis inte dom sista i livet, utan hur många dagar det är kvar innan min tillfrisknad börjar.

[Synon]

Usch, så jobbigt. Hoppas verkligen det går bra.

[Crusader]

Ja, jag kan inte ens tänka mig hur det måste kännas. Vi kommer alla att hålla tummarna för dig och be att det ska går bra!
Nu förtiden är de så otroligt duktiga så det kommer säkert gå bra!