Prison Break (säsong 1-5). Det blev aldrig av att jag såg den här serien då när det begav sig. Förmodligen för att jag missade första avsnitten och tänkte att jag skulle ta igen det senare. Men som det heter; Bättre sent än aldrig.

Läste någonstans att det här skulle vara den "mest spännande serien någonsin", vilket givetvis är omöjligt att verifiera. Det är nämligen ett antal serier som vill göra anspråk på den titeln. Men visst gör man ett gott försök och speciellt i de första två säsongerna blir det nästan för mycket av det goda. Var går gränsen mellan spännande och enerverande? De första säsongerna är som en enda lång långfilm som delats upp i 44 avsnitt och nära nog varenda avsnitt avslutas med att något går åt helvete. DET är enerverande i längden! Man hade kunnat höja tempot en hel del genom att minska antalet avsnitt. Påminner en del om den gamla klassikern "Jagad" som gick på 60-talet. Det var väl uppemot 100 avsnitt har jag för mig där den gode doktorn kämpade mot omöjliga odds att bevisa sin oskuld. Ingen kan väl påstå att inte filmatiseringen med Harrison Ford är en betydligt bättre energikick på lite drygt 2 timmar.

Åter till Prison Break så tycker jag nog bäst om säsong 5 som är lagom lång med 9 avsnitt och då blir spänningen som den ska vara. Sammantaget kan jag dock inte tycka annat än att serien var mycket sevärd med intressanta intriger och karaktärer. Det hade varit en stor miss att inte se den och jag kan nog med fördel se om den om 10 år eller så. Det var så mycket som hände så man kommer aldrig att kunna komma ihåg mer än en bråkdel. 

Legion säsong 1. Det handlar om David Haller som under hela sin uppväxt haft psykiska problem och därefter vårdats på mentalsjukhus för schizofreni. Men frågan är om rösterna han hör och synerna han ser verkligen är symtom för sjukdom. Han blir i alla fall fritagen av en grupp telepater som går in i hans sargade psyke för att försöka bota och återställa hans psykiska balans. Sedan blir det en katt och kurragömma lek i ett psyke som skapar alternativa verkligheter lika lätt som vi andra byter skjorta.

Jag är full av beundran för mig själv som faktiskt klarade av att se alla 8 avsnitt av detta dravel och jag är ännu mer förundrad över att produktionsteamet faktiskt gjorde ytterligare 2 säsonger. Kan det verkligen ha funnits någon publik som ville se dessa? Jag ska då definitivt inte se dem!  

Har senaste veckan ägnat mig åt Arrow säsong 1. Hade väl inte så stora förväntningar, men får säga att jag blev positivt överraskad. Fart och action och en intrig som håller hela vägen. Inte så mycket nytänkande dock; väldigt mycket är lånat från Batman, men det är ju ingen nyhet för de som läst Gröna Pilen. Det finns visserligen ingen Joker, ingen Fågelskrämma, ingen Pingvin (än så länge i alla fall), men exempelvis Catwomen och Alfred har sina tydliga motsvarigheter.

Sammantaget så känner jag ett sug efter att se fler säsonger, men jag har funnit att det är klokt att variera sig och det blir nog något annat före det.  

Har nu i januari varit på en nostalgitripp till Babylon 5. Hade faktiskt glömt hur bra säsong 3-4 var/är. Säsong 1-2 var inte lika bra, men man behöver dem ju för att vara insatt i handlingen. Säsong 5 kan man lugnt hoppa över eftersom det inte tillför något; allt det intressanta har ju redan hänt.

Varför var då s3 och s4 så bra? Ja, kort uttryckt så var det för att den var planerad som en roman i TV-format. Väldigt få fristående avsnitt och en mycket bra ramhistoria. Nästan alltid "fortsättning följer" och man längtade hela tiden till att se hur det skulle gå i nästa avsnitt. Intressanta karaktärer är också ett måste och i Babylon 5 var mina favoriter Susan Ivanova, Mikael Garibaldi, G´Kar och Londo Mollari. För att skapa en intressant karaktär krävs en bra regi och jag kan aldrig nog lovorda duktiga skådespelare. 

Till det negativa kan läggas att grafiken hade en hel del att i övrigt att önska. De datagenererade specialeffekterna var visserligen i sin linda på 90-talet, men de samtida Star Trek-serierna Voyager och DS9 var betydligt bättre på det området. Detta till trots så förordar jag Babylon 5 framför nämnda Star Trek-serier

Det vet ju alla att gamla traktorer, precis som alla äldre fordon, tillägnar sig en egen personlighet. Ofta är det bara talförmågan som brukar fattas.

Hm, hur bar du dig åt? Hittade det här citatet på Wikipedia:

"Serien kommer tidigast att kunna gå att se i Sverige i slutet av mars 2020 på grund av att den nya streamingtjänsten Disney+, inte har blivit tillgänglig i Sverige ännu"

Så har jag då sett Discovery säsong 2 och jag kan knappast säga annat än att det var en komfortabel fullträff. Hur ska man kunna toppa detta?

Jag har funderat lite på vad som krävs för att en TV-serie ska bli riktigt bra och detta är vad jag kommit fram till:

1. En bra story som håller ända in i mål. Förr hade man oftast fristående avsnitt pga att det inte var lika enkelt som det är idag att vid ett annat tillfälle se ett avsnitt som man missat. Nu behöver man bara gå in på Cmore eller Netflix eller också har man serien på DVD-skivor. De möjligheterna fanns inte förr, hade man missat ett avsnitt så kunde det dröja länge innan man fick chansen igen. Om någonsin. Därför är det i dagens läge bättre att ha "forsättning följer" hela säsongen eller varför inte som i Game of Thrones i 8 säsonger. Det viktiga är att man hela tiden känner det där suget att se nästa avsnitt för att få veta vad som ska hända. Därför bör man också anpassa antalet avsnitt efter storyn i stället för att anpassa storyn efter ett antal avsnitt som man i förhand har bestämt. Att lägga in extra avsnitt som förlänger en story sänker bara tempot, och det omvända att korta ner storyn gör att man som tittare känner att något fattas. Det är en balansgång.

Storyn ska också vara så pass komplicerad att man inte riktigt hinner med att registrera allt när man ser det första gången. Man ska kunna se det en andra gång och få aha-känslan när man ser något som man inte fattade riktigt tidigare

2. Intressanta karaktärer och bra skådespelare. Hur viktigt är inte det? I alla Star Trek-serier så är det bara Discovery som har en huvudperson som känns intressant och fräsch. Hur gärna jag än vill så kan jag inte tycka att Jean Luc Picard är en intressant karaktär och inte blir det bättre när han spelas av en träbock som Patrick Stewart. Märkligt nog blir resultatet helt omvänt när en träbock som Data spelas av en genial skådespelare som Brent Spiner. Just det där att kunna spela en roll helt utan känslouttryck som Data, T`Pol, Tuvak och Spock måste vara en stor utmaning, och kontrasten blir ju så mycket större när de av olika anledningar får anledning att visa känslor. Stewart har bara en framtoning hela tiden. 

Lika viktigt är det naturligtvis med de övriga rollerna i huvudteamet och dynamiken dem emellan. För en bra serie så behövs det en hel del drama i all action och spänning.

3. Specialeffekter och regi. Dagens filmskapare har naturligtvis ett enormt övertag jämfört med tidigare generationer när det gäller just specialeffekter. Kan man inte få en story i rymdmiljö att kännas verklig så blir det inte bra hur genialt det än är. Av den anledningen har jag inte kunnat se på TOS när jag såg på allt annat. Det sista jag försökte mig på var den där filmen där kapten Kirk skulle hämta några valar från 1900-talet. Jag somnade faktiskt framför TV:n eftersom tempot var för lågt och verklighetskänslan saknades.

Det enda negativa jag kan säga om Discovery är att man inte kände igen Klingonerna. Kontrasten mot tidigare serier var för stor och det kändes inte bra. Dessutom har man naturligtvis gjort en del kontinuitetsmissar i allt tidsresande, men det får man helt enkelt blunda för. Tidresor är en oerhört intressant tankelek, men för att njuta måste man komma ihåg att de också helt saknar logik.

Jag ser verkligen fram emot säsong 3 och då blir det förmodligen streaming som gäller eftersom det dröjer för länge tills den kommer på DVD:   

Nu är det slut med missräkningen eftersom säsong 3 till slut ändå blev textad på svenska. Säsong 4 släpptes förra veckan (kommer väl på svenska till våren någon gång) och även en 5:e säsong är planerad. Peak sa en gång att han tyckte det här var en av de bättre serierna just nu. Själv tycker jag att det är en av de bättre som gjorts överhuvudtaget. När jag för några veckor sedan tvingades att välja vilken jag skulle se först av tre nyinköpta boxar (Expanse 3, The 100 säsong 6 och Discovery 2) så var suget störst efter Expanse!  

Ungefär 9 månader tog det mig att se 26 säsonger och 8 filmer från TNG och framåt. Sammanfattningsvis så var det en trevlig resa. Jag kommer dock knappast att göra om det eftersom det är alldeles för många ointressanta avsnitt inblandade. Hade jag tänkt tanken innan så hade jag fört bok över vilka avsnitt som var värda att se om, men nu kom jag på detta alldeles för sent. Man kan dock säga att om man plockat bort alla hologramavsnitt och Q-avsnitt så hade nog resten hållit en hygglig kvalitet.

Jag valde att varva de olika serierna för att få lite omväxling och det var nog inte så dumt. Då var det även lättare att bedöma vad jag tyckte bäst om och i korthet kan man väl säga att serierna blev bättre med åren, även om det fanns ljuspunkter även i TNG. Jag fick också ett "crescendo" med 4 avslutande säsonger efter varandra och det var synnerligen intressant. Märkligt vad svårt man har att göra bra avslut! DS9 tog exempelvis tvärslut där den övergripande historien krymtes till nästan ingenting. Där skulle det ha behövts 3-4 avsnitt till för att få en balans. Med Discovery var det tvärtom, där var historien slut några avsnitt för tidigt och de sista avsnitten kändes tämligen obehövliga.

TNG tog också slut abrupt men där var den övergripande historien inte lika uttalad som det blev senare. Bara en lång rad av självständiga avsnitt. Men man kan väl säga att filmerna egentligen var förlängda avsnitt av TV-serien och det egentliga slutet kom i den sista filmen. Så skulle man kanske också gjort med DS9.

Bästa avslutet hade man faktiskt i Voyager. Där hade man tänkt ut ett coolt slutavsnitt som man lade in när serien började gå på tomgång och det fungerade väldigt bra.

Annars njuter jag mest av enskillda skådespelares prestationen. Favoriter är T´Pol, Data, Doktorn, Kovak, Quark, Nog, Gul Dukat, Garak och några till som verkligen fick visa upp sina breda register. Däremot kan man säga att de egentliga huvudpersonerna var tämligen ointressanta karaktärer.

Star Trek är ju en utopi med mestadels fristående avsnitt och det gör att det inte blir så mycket nerv. Man vet ju att det ska gå bra. För att inte bli alltför glad och optimistisk så varvade jag även med 5 säsonger av "The 100" som väl är en av de värsta dystopier jag sett. En riktigt jobbig serie där man ibland inte kunde stänga av TV:n för att man ville se mer och andra gånger ville man inte sätta på den igen av vånda över alla omöjliga val som huvudpersonerna var tvungna att göra. Märkligt att den serien inte fått en egen tråd i det här forumet. Den är ju bra!

Jag återkommer med Discovery när jag sett andra säsongen. Just nu håller jag på att se om den första och den tycker jag är riktigt bra. Inga onödiga avsnitt för att dryga ut serien där inte.   

Den Gröne Hämnaren: Men... Va? Dog inte hon under det beryktade bröllopspartajet?

Libby igen: Hm, det här att redigera i en Quote var inte lika lätt och fungerade inte riktigt som jag tänkt mig, men jag orkar inte göra om det igen. Det fungerar nog det här också. Jo, alltså, hon dog, ja. Men så var det en präst med ett brinnande svärd som tyckte att hon skulle leva igen. Så sist jag såg henne (eller läste om henne) så gick hon omkring med halsen halvt avskuren och ledde det där rövargänget i skogen.

Nu har jag sett Captain Marvel, men det var då ingen höjdare. She´s not cool enough!

Hum. När serien är slut så tänker jag ge mig på att ge mina åsikter om serien (och böckerna).

 

Tills dess håller jag mig tyst..

Kom igen nu Peak! Serien är slut nu och vi glömmer inte när någon har lovat något...

Övervägande har nog reaktionerna bland fans världen över varit kritiska mot det slut vi fick, men som jag ser det så får vi vara nöjda med att inte allt gick rent käpprätt. Om slutet alltid blir som vi vill så borde det ju logiskt sett bli mindre spännande. Det egentliga problemet är dock att vi inte ville att det skulle ta slut. Vi ville nog helst ha många timmar kvar i soffan där vi kunde gotta oss åt denna fantastiska serie. Som vanligt så är det inte "målet" som är det viktiga; det är resan dit som man ska njuta av. Därför var det också så tråkigt att man hade så bråttom att nå avslut i denna 8:e säsong. Man hade utan problem kunnat utöka den med 3-4 avsnitt utan det för den skull hade blivit långrandigt. Då hade vi fått mer tid att njuta.

Som helhet är dock Game of Thrones en serie utan egentligt motstycke. Man kan fråga sig vad som fångade publikens intresse så mycket? Själva storyn är givetvis viktig; en handling som är lätt att förstå och lagomt mycket magi. Ett stort personregister hjälper också till med många intressanta karaktärer som gör att alla kan hitta en egen favorit (eller att hata vilket väl kanske är lika viktigt). Frånvaron av censur likaså, även om den också blivit kritiserad som publikfriande. Men även om det nu var för att dra mer publik så kan man ju inte bortse från att det var ett lyckat drag.

Kommer vi att få uppleva någon annan serie som fångar oss lika mycket? Ja förmodligen! Men jag kan i dagsläget inte tänka ut någon trolig kandidat. Man har sagt att man ska göra en serie av "Sagan om ringen" och att produktionskostnaderna kommer att bli lika stora eller större än de var för GoT. Som om det skulle innebära en given succé? Jag tror att det blir en stor big flopp, mest för att vi kan den storyn så väl redan och att den nog är lite för "barnvänlig". Däremot tror jag att Wheel of Time skulle kunna funka, den har i alla fall mängder av intressanta karaktärer. Storyn med ett tidens hjul är kanske lite svag och måste kanske skrivas om något, och frågan är hur man lyckas med att visualisera magin som är så central i den världen. Med lite fingertoppskänsla skulle det kunna gå men dessvärre tror jag att man skulle slarva bort det hela när Robert Jordan inte längre finns kvar för att styra upp tonen.

Om jag fick välja skulle jag dock följa med Arya Stark på upptäcksresan över havet i väster. Det skulle kunna vara ett nog så intressant koncept. 

Ja där ser man, det blev en kompromiss; inte helt åt helvete, men ändå är det väl ingen som kan känna sig helt nöjd med slutet.

Jag får smälta det här ett tag och kanske komma med en kommentar senare när det har satt sig. 

Ett avsnitt kvar och nu kanske man kan kosta på sig att spekulera lite. Ska karaktärerna vara det minsta konsekventa så tror jag inte att varken Tyrion eller Jon kan förlåta det Daenarys gjorde. För Tyrion var det ett grovt svek och för Jon är ju hedern viktigare än något annat. Ingen av dem kan stillatigande se på när en tyrann jämbördig med Cersei tar makten. Daenarys kommer sin vana trogen att vilja straffa dem för det som hon ser som föräderi. Något säger mig att detta inte kommer att gå som hon hade tänkt det.

I slutändan kommer nog Jon att vara tvungen att bli kung i alla fall, oavsett vad han vill. Hur det går för Daenarys är svårare att gissa. Kanske dödar Arya henne, kanske är det Tyrion, (Jon gör det naturligtvis inte) eller kanske reser hon tillbaka österut igen. Frågan är givetvis vad det blir av resterna av hennes arme som ju kan bli ett problem i Västeros om de får bli kvar.

Även om den här serien har hunnit slakta många heliga kor på vägen så tror jag inte på ett slut som är helt i moll. Något slags hopp måste finnas kvar när slutsignalen går, annars känns det nästan som att man sett hela serien i onödan... 

En annan sak jag funderat på är vad som hände Catlyn Stark. Gick hon och blev dödad igen när jag råkade titta bort en stund eller lever hon fortfarande där ute i skogen med rövarna och tror fortfarande att alla hennes barn är döda? I vilket fall har jag väntat att hon ska dyka upp igen i flera säsonger nu.

Ja, nu har jag också sett det, och ja, det levererade. Men man kan ju fundera på om det kommer att finnas någon kvar i livet som man sympatiserar med när det här är över...

The Passage by Justin Cronin

Något så sällsamt som en vampyrberättelse som jag fann läsvärd. Faktum är att jag hade tur. Hade jag i förväg vetat att det var vampyrer inblandade så hade jag aldrig köpt boken, men nu hade jag redan börjat tycka att boken var bra när jag fattade vad den handlade om.

Nu är det så att det inte är vampyrer i traditionell betydelse. Det handlar om medicinsk forskning som går snett och ett virus slipper ut som omvandlar alla människor som överlever till monster. Det handlar om civilisationens undergång och några få osmittade människors kamp för överlevnad. Perfekt för min smak. Boken är tjock; över 900 sidor och sedan finns det två lika tunga uppföljare också att se fram emot.

Såg också att den gått som tv-serie på Fox i vinter. Hittade den inte på Cmore men det gör detsamma eftersom den snart är här på DVD och Blueray

Tyvärr känns dom 4 första avsnitten som en antiklimax jämfört med förväntningarna. En del mycket bra scener givetvis, men det är som om allting gick för fort och nu känns det som att det är över. För första gången på hela serien så känner jag inget sug efter att se fortsättningen. Jag ska naturligtvis se resten också, men med lägre förväntningar (i förhoppning om att bli glatt överraskad  ).

Ja, men Arya blev ju påmind av Melisandre om att hon var förutbestämd att släcka blå ögon också och då fick hon mycket bråttom. I den scenen undrade jag vad som egentligen hände där, men jag fick ju svaret i slutet.

Nu har jag sett sista kvarten en gång till och då ser man att man även blev förvarnad om att Jorah skulle söka upp Daenerys. Det var en "sekund scen" där han lyfte på huvudet när han hörde drakarna i närheten. Som så ofta när det gäller så här välregisserade produktioner så är detaljerna ofta så subtila att man inte fattar dem när man ser det första gången.

Ja, men Arya blev ju påmind av Melisandre om att hon var förutbestämd att släcka blå ögon också och då fick hon mycket bråttom. I den scenen undrade jag vad som egentligen hände där, men jag fick ju svaret i slutet.

Två reflektioner efter tredje avsnittet:

1. Det här måste vara det dialogfattigaste avsnittet, alla säsonger. Men bilder säger ju mer än tusen ord sägs det.

2. Undrar hur länge det skulle ta att städa undan alla döingar...

Tidigare brukade jag vänta med att se till dess jag kunde se hela säsongen i ett svep. Den veckolånga väntetiden mellan avsnitten är jobbig. Den här gången kunde jag dock inte hålla mig.

Tycker att det mest spännande inför avsnitt 2 är hur Jon ska tackla sin nya vetskap om sin härkomst, och varför Bran var så noga med att sitta och vänta på Jaimie.

Ja, jag förstår ju att det inte längre är någon på det här forumet som ser den här serien längre, men som vän av ordning tycker jag att det känns ofullständigt att inte öppna en tråd även för den åttonde säsongen. Den har börjat nu om det mot förmodan är någon som vill se den av rent nostalgiska skäl...

Efter att ha sett 5 första avsnitten av säsong 2 så blir jag lite besviken på Stjärndatumen (stardates) lika mycket hopp fram och tillbaks som i TOS. Kanske skaparna ser en viss charm i det. Själv gillar jag TNG, DS9, VOY som hade lite ordning och reda......

Det är ju hopp fram och tillbaka även i TNG, men eftersom det nästan alltid är fristående avsnitt gör det ju inte så mycket. Jag gissar att avsnitten spelades in i stjärndatumordning, men att man senare, av någon anledning, valde att visa avsnitten i annan ordning. Det kan ju exempelvis vara god politik att inte visa flera avsnitt som är alltför lika efter varandra. Men som sagt; bara man inte lägger vital information i fel ordning så gör det ju inte mig något.