36 replies to this topic

[Supertreck]

Njaa.

Inte kan jag påstå att filmen var så lysande bra. Skådespelare efterapar samma beteende som
Christopher Reeve hade i sina filmer. En syntetisk konstgort beteende som att skådespelaren
måste följa strikt efter ett beteendemönster.

En efterapnig i ny förpackning där Brandon Routh inte har något eget att bjuda.
Det fanns ingen levande utstrålning alls än att filmen bara grundar sig på
alla slags förekommande beteende som Christopher Reeve har haft som
filmskaparna studerat och bestämt hur Brandon Routh ska följa

Efterapning av liknande scener som Christopher Reeve också hade.

Men visst. Många här godtar tydligen efterapning så min åsikt kvittar väl.

[Kermit]

Allas åsikt är viktig här och bara för att en person tycker något så förväntas eller ska ingen ändra sin åsikt.

[Walker]

Finns säkert andra som här som bättre försvarar filmen, men personligen var jag glad att Routh i mycket liknade Reeves till utseende och spelsätt. Klart folk gillar igenkännande och trygghet, dessutom råder det rätt stor konsensus om att Reeve var den bästa Stålmannen-tolkaren. Till skillnad från t ex James Bond så finns det delade meningar om vem som är den rätta.

Men hur hade du förväntat dig att Stålmannen på 2000-talet skulle se ut?

[Supertreck]

Allas åsikt är viktig här och bara för att en person tycker något så förväntas eller ska ingen ändra sin åsikt.

Inte alls. När det är större vikt i majoriteten så behöver de inte oroa sig
medan minoriteten tycker något annat. Minoriteten blir bara en droppe i havet
som ingendera av majoritet behöver ägna så mycket tid på för att så många andra
står bakom i samtycke.

Därför är det väl lika bra att säga filmen var bra för att inte vara asocial och
avvikande konstig med sådana åsikter om filmen.

[Kermit]

Eh. Nej. Säg vad du tycker om filmen som du gjorde.

[Supertreck]

Eh. Nej. Säg vad du tycker om filmen som du gjorde.

Vad har du för åsikter angående hur en ny film ska göras? Anser du att det är riktigt
att ta efter beteendemönster som i gamla filmer utan att sätta in något eget?

Något nytt ska man väl komma med och att improvisera med i filmen

Den här filmer ser mera ut som en rekonstruktion av en teori hur fortsättningen ser ut.
Men man glömde inlevelse och känsla och bara kopierade beteendemönster rakt på karaktären.

Det finns knappast inga förväntningar än att allt är uppenbart hur Superman eller Clark
ska agera. Japp exakt jag gissade rätt, han gjorde sådär.

Om det inte var detta så kanske filmen skulle varit bra.

[Walker]

Visst har du rätt att filmen i mycket påminner om de gamla filmerna, men något eget har väl ändå Singer tillfört?

Den finns en mer tydlig religös underton där Stålmannen framställs som någon slags Messias-figur och Jor-El är då Gud som skickat sin son till Jorden för att vaka över mänskligheten.

Kevin Spaceys Lex Luthor framstår som mer farlig och sinnesjuk jämfört med Gene Hackmans mer komiskt inriktade.

Men visst Clark Kent/Stålmannen ser ut och agerar precis likadant som på 70/80-talet och kommer troligtvis så förbli.

[Mjolnir]

Den är dessutom mer emotionell än sina föregångare - ingen av de andra filmerna fokuserade så mycket på karaktärernas relationer. Det är också värt att komma ihåg att Singer ämnade att introducera Superman för en ny generation. Det är trots allt nästan 30 år sen den första filmen kom.

[super85]

Vad har du för åsikter angående hur en ny film ska göras? Anser du att det är riktigt
att ta efter beteendemönster som i gamla filmer utan att sätta in något eget?

Något nytt ska man väl komma med och att improvisera med i filmen

Väljer att svara på andras frågor som vanligt. Både Clark Kent/Supermans och Lois Lanes karaktärer skiljer sig väldigt mycket från hur de var i de första Donner/Lester filmerna. Det är samma karaktär,fast i en annan tidpunkt i deras liv. En Superman som inte riktigt vet sin plats i världen,där han t om saknar självförtroende och inspiration, och Lois Lane som en småbitter mamma som inte längre alls är kär på samma sätt i Superman förut är för mig rätt så "nytt" när det gäller liveaction adaptions av Superman.

Den här filmer ser mera ut som en rekonstruktion av en teori hur fortsättningen ser ut.

Eller kanske uppföljare är ett schysstare ord.

Det finns knappast inga förväntningar än att allt är uppenbart hur Superman eller Clark
ska agera. Japp exakt jag gissade rätt, han gjorde sådär.

Som vad? att han väljer att rädda flygplanet och alla passagerare i början istället för att S'ita i det och fortsätta dricka bärs?. Visst,det skulle ju vara lite mer otippat,men ja,den här genren har vissa grejer som folk borde acceptera. T ex att en karaktär som Superman beter sig hjältemodigt. Och för övrigt, en grej som jag hade problem var just sättet Superman stack iväg från jorden under flera år. Jag gillar inte nödvändigtvis inte det,men det var i allafall något som folk sagt var "oväntat".


Walker

Den finns en mer tydlig religös underton där Stålmannen framställs som någon slags Messias-figur och Jor-El är då Gud som skickat sin son till Jorden för att vaka över mänskligheten.

Singer betonar den aspekten,men det är ju efter Donners mall. Jor-El i Superman Returns är ju återanvänt material från Brando/Donner. Kanske är den mer tydlig här,men det är ju en av de klaraste Donner-influensen (tillsammans med John Williams musik) som Singer valt att behålla i sin film.

[Supertreck]

Visst har du rätt att filmen i mycket påminner om de gamla filmerna, men något eget har väl ändå Singer tillfört?

Den finns en mer tydlig religös underton där Stålmannen framställs som någon slags Messias-figur och Jor-El är då Gud som skickat sin son till Jorden för att vaka över mänskligheten.

Kevin Spaceys Lex Luthor framstår som mer farlig och sinnesjuk jämfört med Gene Hackmans mer komiskt inriktade.

Men visst Clark Kent/Stålmannen ser ut och agerar precis likadant som på 70/80-talet och kommer troligtvis så förbli.

Du förstår inte. Brandon Routh härmar efter det beteende som Christopher Reeve har.

Och det beteendet tillhör Christopher Reeve egen personkemi eftersom han inte behöver
göra sig till så väldans.

Se t.ex andra filmer där Christopher Reeve inte är superman. Han är sig själv utan att behöva
skapa en påhittat roll som ser tillgjord ut. Han agerar naturligt med sin egen personkemi.

Ändå beter har sig princip likadant - därför för att det är Christopher Reeve egen naturliga
personkemi i agerandet. Han beter sig likartart när han är intervjuad i tv-program.

Man ser direkt att Brandon Routh bara gör sig till och bara imiterar Christopher Reeve
och därför är det konstgjort och dåligt skådespeleri

[SwedishSuperhero]

Jag tycker Routh spelar Stålmannen minst lika bra som Reeve. Visst har han inspirerats en hel del av honom (han har ju trots allt varit ett fan sen barndomen och drömt om att få spela den här rollen hela sitt liv) men jag tycker ändå att hans egen personliga prägel finns med. Dessutom har väl Reeve i stort sett etablerat en viss standard för hur Stålis ska spelas, som exempelvis Dean Cain inte har kunnat leva upp till imo.

Och egentligen är väl allt skådespeleri konstgjort? Man spelar upp en roll och en situation som egentligen inte händer på riktigt. Många skådespelare hämtar inspiration från andra skådisar och går ibland så långt som att spela dem i filmer baserade på deras liv och dylikt.

Men det är ju förstås helt okej att inte gilla Superman Returns. Jag brukar besöka forumen på Supermanhomepage och där är det flera Superman-fans som inte gillar den och har liknande åsikter som dem du har, Supertreck. Bara så du vet det.

[Crusader]

Fast i Dean Cains fall så bestämde seriens skapare att de skulle göra sin egen sak och inte härma filmerna eftersom det skulle försvåra kemin mellan Clark/Superman och Lois.

Routh ger klart en egen sida till Clark/Superman. Han är mer seriös och mindre klantig samtidigt som han håller kvar lite av det gammla utan att överdriva det.
Jag älskar Reeves skådespeleri men hans Clark var för geekig, klantig och fjantig och ibland blev det lite för mycket. Routh har en mer balanserad tackt och spelar ärligt talat rollen en aning bättre.

Undrar om det kommer att komma en extended version av filmen och om de filmade den den förlängda introsekvensen som var med i original manuset där man fick se Superman utforska resterna av sin hemplanet och där man fick veta att Lex Luthor fixade den falska informationen om att Krypton kanske var kvar bara för att få Superman att åka dit.
Det fick man aldrig veta i filmen varför forskarna plötsligt hittade vad de trodde var Supermans hemplanet när den igentligen inte var kvar.

Jag kom tänka på, Bryan Singer berättade i en intervju hur underligt och ovärkligt det ibland kändes att umgås med Brandon Routh (De umgicks visst väldigt mycket privat under inspelningen).
Han berättade bla om en gång då de efter en lång filminspelning samlades hemma hos honom och drack lite öl och tittade på Batman och Singer hade plötsligt kommit på att han satt och tittade på Batman med Superman.

Edited by Crusader, 16 December 2006 - 18:25.