18 replies to this topic

[Robert Jonsson]

SUPER PRESS SPACE TO WIN ACTION RPG 2009

Ett kort litet flash-spel där man endast använder Space för att spela. Det är inte svårt, har något djupt eller häftig story. Det är dock en rätt härlig pastisch på hur många spel ser ut. Särskilt slutet då. Snabbt och enkelt - det tar inte mer än 5 minuter att spela det. Du finner det här.

Betyg: 2/5.

[Den Gröne Hämnaren]

Hm... Undrar just var prinsessan höll hus...

[Robert Jonsson]

Hon föll bort i klippningen?

[Chrille]

 

Edited by Chrille, 22 November 2020 - 21:35.

[Rick Hunter]

Hmm ny tråd, dags att börja spela igen då?

Om jag räknat rätt från förra tråden så klarade jag 11 (för mig nya) spel förra året plus att jag spelade om kanske lika många. Ett okej spelår

[Robert Jonsson]

Jag sitter just nu och skriver ihop korta recensioner över alla spel som jag hunnit med under åren till förra tråden. Spela har jag gjort, skriva om den har jag varit sämre med.

[Wylie Times]

Samma här. Jag skulle nog också kunna skriva nåt kortare om förra årets spel. Inte för att det blev så många under den andra halvan.

[Robert Jonsson]

MASS EFFECT: GALAXY

Mellan ettan och tvåan släpptes det faktiskt ytterligare ett Mass Effect-spel. Den var dock till iPhone så det var något jag aldrig trodde jag skulle få spela. Nu när jag fick en iPad var det dock det första spelet som jag plockade upp. Vad kan man då säga om det? Musiken känns välbehagligt bekant och världen likaså. Det är roligt att se Miranada och Jacob introduceras här - och hade man spelat det innan hade dessa nya karaktärer troligen varit ännu intressantare i spelet (nog för Miranda varit det ändå).

Styrningen är rätt underlig, men samtidigt kul. Det fungerar som så att man tiltar iPaden fram och tillbaka för att styra Jacob på spelplanen. Ungefär som det där gamla spelet där man skulle föra en kula genom en labyrint utan att den trillade ned i hålen längst vägen. Du har ett par specialattacker tillgodo och du aktiverar dem genom att trycka på skärmen. Först känns det lite skrämmande, men spelkontrollen blir man snabbt rätt bekväm med.

Är det ett massivt spel a la Mass Effect? Nej, givetvis inte. För 15 kronor kan man inte riktigt begära det. Det är stabilt, men inget utöver det vanliga. Skjut dig genom en del banor och styr dig igenom olika dialoger (vilket är spelets styrka, då det hjälper till att forma attityden hos Jacob) till du når slutsstriden på Citadel.

Överlag, ett okej spel där man får Mass Effect-vibbar emellanåt tack vare musik, bekanta platser och personer samt dialogvalen.

[Fiskrens]

Dragon Age II

På många sätt en förbättring mot ettan.

[Crusader]

Mortal Kombat (2011)

Mortal Kombat är en turnering som hålls vart 50:e år. Dess syfte är att ge Earthrealm, Jorden, en chans att försvara sig mot att bli absorberad av Outworld, en värld kontrollerad av den onde krigsherren Shao Kahn. Vinner Earthrealms förkämpar turneringen så är Earthrealm säker. Men förlorar de 10 gånger i rad så får Shao Kahn rätt att absorbera Earthrealm till Outworld. Earthrealm har förlorat de 9 senaste turneringarna. Det här är den 10:e turneringen.
Blixtguden Raiden har sammlat jordens förkämpar för turneringen när han plötsligt får syner från sitt framtida jag om hur allt blir förlorat. Den ända ledtråden till hur det kan ändras är sitt framtida jag's sista ord: "He must win..."!


Jag har aldrig varit så värst mycket för Beat'em up spel. De är stela, kräver extrem fingerfärdighet, överdrivna och är väldigt dåliga på att berätta spelets story. Trots det så har jag spelat några. Jag har spelat igenom orginal "Mortal Kombat" och "Street Fighter II" i min ungdom samt även "Virtua Fighter III" på Dreamcast. Men destu snyggare spelen blev destu mer tröttnade jag och undrade varför de aldrig kan göra ett fighting spel med riktig storytelling utan måste köra med karaktärskort och osammanhängande intro till striderna.
Men det här är svaret på mina drömmar. "Mortal Kombat (2011)" tar verkligen storymode på alvar. Här berättas hela storyn med mellansekvenser både före och efter varje strid som knyter ihop handlingen på ett väldigt snyggt sätt och får striderna att höra hemma i storyn istället för att kännas inklämda bara för att de måste vara där. Det hela blir som att se en animerad Mortal Kombat film bara det att man får utkämpa striderna (ca 50 stycken) själv. Spelet är dessutom ganska långt. Inte så långt som jag först kanske trodde när jag fick höra att där var 16 kapitel. Varje kapitel är rätt korta med ca 3 strider per kapitel. Men tillsammans så blir det ett rätt långt spel för att vara fightingspel. Det bästa av allt är ju klart att man får chansen att spela som 15 olika karaktärer (man spelar en av dem under 2 olika kapitel) och lära känna deras berättelse. Det hela ger ett mycket stort djup till handlingen och man känner att alla 15 karaktärerna får sin del i handlingen.

När det gäller striderna så försöker de göra det lite lättare för nya spelare med att presentera turtorials där de kan lära sig i detalj hur man spelar.
Tyvärr så hjälper det inte nya spelare så mycket ändå. Kombos, en väldigt viktig del av spelet, är extremt svåra att få till och kräver extrem fingerfärdighet som bara de yttersta Beat'em up experterna har. Under hela storymode så tror jag att jag kanske fick till ett par stycken. Jag klarade knappt ens av spelets Kombo-turtorial och där stod ändå fienderna stilla och väntade på att man skulle trycka in rätt knapp-kombination. Man måste trycka in dem så otroligt snabbt i exakt rätt tempo att det är löjligt.
När vi ändå är inne på knapp-kombinationer så är de lika extrema som alltid, ibland mer. Varje karaktär har sina egan ca 30 kombinationer och ingen har samma kombination. Med 28 spelbara karaktärer så blir det 1000 knapp-kombinationer att lära sig där vissa Special Moves kräver att man trycker på 6 knappar eftervarandra i rasande fart. Resultatet blir att man typ trycker på alla knappar helatiden och hoppas man får till någon Special Move. Fatalities är ännuvärre då varje karaktär har 2 stycken och knappkombinationerna är olika på varje karaktär och består av t ex "vänster-höger-upp-ned-X". Som tur är så kan man pausa under striderna och kolla listan av moves men hur kul är det att pausa helatiden?

Spelet har givetvis mer än Story Mode och Vs. Mode att bjuda på.
"Challenge Tower" är en mode där man får olika utmaningar som man måste klara och med 300 utmaningar så finns där mycket att göra. Tyvärr så klarade jag inte ens första som krävde att man gjorde 5 Kombos på 25 sekunder. Bah, jag hade svårt att ens göra 1 Kombo på 25 sekunder.
"Ladder" är den klassiska där man ska besegra fiender en efter en tills man har besegrat alla. Nu även med "Tag" så man kan spela med att byta karaktär under striden.
Där finns även en hel del olika Multiplayer Modes för de som gillar att spela Online. Samt flera galna Minigames som kan låsa upp saker i spelet, något det finns gått om. Man kan låsa upp nya Special Moves, Fatalities, kläder osv genom att spendera in-game pengar på att låsa upp dem i "Krypt", pengar man enkelt känar genom att spela spelet och vinna strider. Där finns även galleri där man kan läsa om karaktärerna och se varianter av dem i olika kläder.

Handlingen är tillbörja med väldigt bra. Spelet är uppdelat i 3 stora delar (Mortal Kombat 1, 2 och 3) och 16 kapitel. Första delen stämmer väldigt bra med hur saker utspelade sig i orginalet och även del 2 gör det till större delar. Del 3 börjar bra men sedan flippar allt ut totalt i kapitel 15 där plötsligt typ alla hjältarna blir dödade. Visst är det spännande och dramatiskt när hjältar dör men inte ALLA. När spelet är slut så är bara ca 3 av de 15 hjältarna kvar. När man jämför med orginal trilogin där typ ingen av dem dog så är det lite väl mycket. Resultatet blev att jag totalt tröttnade på spelet och sista kapitlet spelade jag bara igenom för att klara spelet och få det gjort.
En stor besvikelse minst sagt när resten av handlingen är riktigt riktigt bra.
Spelet slutade med en hint inför en uppföljare. Men hur kul kommer det bli när de flesta av de populäraste karaktärerna är borta? Jag vet att de ville lyfta fram karaktärer som tidigare i serien har haft en mindre roll men det här gick till klar överdrift.



Bra:
- Äntligen ett fighting spel som berättar handlingen på ett bra sätt.
- 28 spelbara karaktärer var av 16 i Story Mode där alla får sin del av handlingen.
- Väldigt mycket att göra med massor av olika Modes att spela på.

Dåligt:
- Man behöver vara en Japansk Gud för att kunna tycka knapp-kombinationerna tillräkligt snabbt.
- I slutet av Story Mode blir det som var så bra plötsligt så dåligt att man slutar bry sig.
- Vissa delar av handlingen får en att grimasera om man har spelat de tidigare spelen.

Sammanfattning: Mortal Kombat och fightingspel som det ska vara.

Betyg: 4 bråkande Mo®tala-bor av 5

[Crusader]

Scratches: Director's Cut

Året är 1976. När den prisbelönta skräckförfattaren Michael Arthate har svårt att avsluta sin nya bok så hittar hans agent ett gammalt Victorianskt hus för honom att spendera en weekend i. Michael är överlycklig att hans livs långa dröm ska gå i uppfyllelse men snart förvandlas hans dröm till en mardröm då han märker att huset saknar el och hans bil vägrar starta. Han blir tvungen att övernatta i det mörka huset utan något ljuse. Det hela hela hade inte varit så illa om det inte hade varit för att han vaknar mitt i natten av skrapande ljud i den öppnaspisen.

Mycket stämningsfullt Lovecraft-inspirerat skräck-äventyrsspel av Pecka-&-Klicka varianten. Riktigt kusligt på sina ställen och visst blev man rädd ett par gånger. Handlingen och mysteriet är intresant och bra fast ibland kände jag att jag ville att det skulle hända mer saker i spelet.
Spelets pussel var lite av den svåra varianten och det kan vara svårt att komma på lösningarna.
Ett problem med spelet är, som med många av den här typen spel, dess gränser. Man vet vad spelet kan göra och inte göra så där är aldrig någon känsla av fara i spelet när man väl inser det. Resultatet blir att jag får inget sug att spela om spelet.
I spelet ingår ett alternativt slut, som var orginalslutet utvecklarna hade tänkt från börgan. Slutet är rätt krongligt att få och är ett mycket tråkigare slut utan överaskning. Fast kanske pekar det mer åt nåt övernaturligt. Iallafall så är jag inte förvånad att de bytte. I Orginalslutet visar det sig att de förra ägarna hade låst in sitt barn i källaren som nu var ett vilt missfoster.
I det Alternativaslutet visar det sig att den förra ägaren hade mördat sin familj och låst in sig i källoareen efter att ha blivit galen och den man spelar hade bara inbillat sig alla konstiga ljud.
Spelet har också en Epilogue kallad "The Last Visit" som utspelar sig många år senare (i nutid) då en reporter återvänder till det nu fallfärdiga huset för att finna sanningen bakom legenden. Huset är nu en halvförstörd ruin där vandaler och plundrat och förstört. "The Last Visit" var i grunden bara till för att förklara hur allt låg till för de som inte hade lyckats lista ut det då där fanns många som inte förstod slutet.



Bra:
- Kuslig stämning i ett klassisk Victorianskt hus.
- Intresant mysterium..
- Ett par riktigt kusliga stunder.

Dåligt:
- Spelet har sina begränsningar och det händer förlite.
- För svåra pussel med underliga lösningar.
- Lite förlite voice-over.

Sammanfattning: Ett kusligt äventyrsspel som kunde ha varit bättre men ändå levererar.

Betyg: 2 Afrikanska masker av 5

Edited by Crusader, 16 July 2011 - 03:45.

[Fiskrens]

Witcher 2: Assassins of Kings

Betyg: Suveränt

[Rick Hunter]

Jag har äntligen börjat spela igen!

Crysis

Så har jag äntligen klarat av detta spektakel efter mycket mycket mycket problem. Första bristen Crysis har är att det trots flera patchar är buggigt som fan. Vissa nivåer kunde jag inte ens avsluta utan var tvungen att ladda ner savefiler från diverse spelsajter och se det jag missade i spelet på youtube. Sen är Crysis åt helvete svårt emellanåt t.o.m på lättaste läget, inte fan ska man behöva tömma ett helt magasin på en mänsklig soldat visst på en alien men inte på en människa. Och spelkontrollen är inte helt 100 heller direkt. Alla dessa orsaker gjorde att jag gav upp för ca 3 år sen när jag första gången spelade det men skam den som ger sig! Storyn om en Special Forces soldat i en nanosuit som bekämpar Koreanska militären och utomjordingar på en tropisk ö är rätt bra om än kanske lite väl mycket springa till en checkpoint och försvara den hela tiden, blir lite långrandigt. Grafiken som sas när spelet kom var det bästa som någonsin gjorts är bra men inte alls perfekt, där kommer väl alla buggarna in igen då men ändock.
Sammanfattat är detta ett kul och ett utmanande spel (kanske lite väl utmanande som sagt) men som försvinner lite i tack vare för mycket tekniska problem.

2,5/5

[Rick Hunter]

Crysis Warhead

Uppföljaren eller expansionen var klart lättare, det var dock inte buggfritt men så mycket bättre på alla punkter. Grafik, story gameplay i princip allt var bättre. I detta spel spelar man en karaktär vid kodnamn PSYCHO som är klart skönare än NOMAD som man spelar i originalspelet och det här utspelar sig pararellt med det och man rör sig på samma jungeltäta ö. Som sagt det är klart lättare kanske nästan för lätt (ska det vara så förbannat svårt att hitta ett mellanting?) man klarar det garanterat på 4-6 timmar beroende på hur duktig man är. Klart roligare som sagt och man blir inte alls lika frustrerad som sin föregångare, ett kanonlir för den som vill ha några trevliga timmar FPS-action

4/5

[Crusader]

Batman: Arkham Asylum

Batman är påväg till Arkham Asylum med Joker, efter att han gjorde en mycket svag attack på Borgmästaren. Eftersom Batman misstänker att något inte stämmer så följer han med Joker in på mentalsjukhuset. Snart visar sig hans misstankar stämma då Joker plötsligt tar sig fri. Innan någon vet ordet av så har han tagit över Arkham Asylum och förvandlat det till sin egen galna lekplats.

Innan det här spelet kom så var det bästa Batman spelet hitils LEGO BATMAN, vilket inte säger lite om hur fattigt det har varit med bra Batman spel. Det här var spelet som visade att man faktiskt kan göra riktigt bra Batman spel och visst är det bra. När jag nu spelade igenom det för andra gången så var det minst lika bra som första gången. Grafiskt så är det mycket snyggt, det är en stor öppen spelkarta och man kan besegra fienderna så som Batman skulle ha gjort.
Så, finns det något jag inte gillade? Tja, inga stora grejor. Jag tyckte att spelet hade för få identifieringsbara Batman-skurkar för att vara ett spel som utspelar sig på Arkham Asylum. Det är Joker, Poison Ivy, Harley Quinn, Scarecrow, Zsasz, Bane och lösa Riddlers gåtor. Och så får man se Clayface. Jag tycker att andra kända skurkar skulle kunna få ha varit med på ett litet hörn kanske i form av sidequests. De var ju där vid tillfället men för någon anledning så höll de sig borta.
En annan sak är att där finns inga alternativa skins till Batman (mer än "Armored" till Challege Mode) vilket är väldigt synd.
En annan sak är väl att fienderna på själva kartorna blir lite tråkigare längre fram i spelet. Borta är de vanliga fienderna och istället bara galningar för att sedan bara vara växter.
Men det är, som sagt, mindre grejor. För spelet är, i grunden, en njutning att spela.
Challege Mode är också en intresant sak där man har möjligheten att spela Batman (eller Joker om man har PS3) i speciella utmaningar. Antingen där du ska smyga runt och besegra fienderna utan att de ser dig eller skadar dig, eller där du ska besegra fiender i slagsmål.
Tyvärr så är det liten variation på det då alla banorna är tagna från själva spelet och de återanvänder många med att bara höja svårighetsgraden.



Bra:
- Äntligen kan man spela Batman som Batman SKA spelas.
- Arkham Asylum är ett stort, spännande, kusligt och intresant ställe.
- Mycket påskägg för de som kan Batman.

Dåligt:
- Kunde ha haft fler kända Batmanskurkar.
- Challege Mode kunde ha haft fler variationer på banorna.
- Inga alternativa Batman skins (mer än "Armored" till Challege Mode) och inget som lockar till en omspelning.

Sammanfattning: Tidernas bästa Batman spel, som förhoppningsvis blir tidernas näst bästa Batman spel när Arkham City kommer ut om 1 månad.

Betyg: 5 Fladdermöss av 5

Edited by Crusader, 12 September 2011 - 03:21.

[Rick Hunter]

Crysis 2

3 år efter händelsen på den asiatiska ön Lingshan där den utomjordiska rasen Ceph upptäcktes av Nordkoreanska militären och Amerikanska militären bombade ön sönder och samman så har händelserna flyttats till New York som har drabbats av ett okänt dödligt virus. Soldaten Alcatraz och hans kollegor skickas dit men blir nerskjutna av Ceph som har nu börjat sin invasion. Alcatraz hittas svårt sårad av Prophet som numera är en jagad man av företaget som tillverkade hans nanosuit. Prophet är dock döende och istället för att döda Alcatraz ger han honom sin nanosuit och tar livet av sig. Nu är det upp till Alcatraz att göra allt i sin makt att stoppa Ceph.

Oj så mycket bättre detta spel är än sin föregångare! Precis allt är tamefan bättre! Story, miljö, grafik, vapen. gameplay, nanosuit allt är snyggare, större och längre och än mer intensivt. Det som framförallt är bättre är just miljön som vinner extremt mycket på att utspela sig i storstadsmiljö istället för i en jungel som faktiskt är klart enformigare och tråkigare i längden. New York har väl aldrig varit så snyggt i ett spel som detta. Vapnen är det stor variation på och nanosuiten är klart bättre gjord här då man kan uppdatera den med små smarta tillägg. En annan sak som faktiskt är ett jäkla stort plus i kanten är att det är vad jag märke buggfritt, inget hafsverk här inte! Och då installerade jag inte ens nån av patcharna. Bättre FPS-spel finns nog inte just nu.

5/5

[Fiskrens]

Mass Effect 2: Arrival

Betyg: OK-

[Crusader]

Dracula: Origin

När Professor Van Helsing får ett oroande brev från sin unga assisten Jonathan Harker så inser han hur dumt det var att låta honom utreda ett sådant farligt monster som Dracula. Destu mer oroande så verkar Dracula ha fått upp intresset för Jonathans flickvän Mina Murray. En snabb titt bland tidningarna visar att ett flertal vampyroffer har hittats i London. Det är upp till Professor Van Helsing att skydda Mina och en kamp mot klockan börjar då inte bara Mina's liv är i fara utan hela världens framtid står på spel.

Ett äventyrsspel av det klassiska måttet och när man spelar Van Helsing som jagar Dracula över Europa så kan det väl inte vara annat än fantastiskt. Eller?
Jag blev faktiskt besviken på det. Inte för dess simpla mekanik, för det är man van vid om man har spelat äventyrsspel så mycket som jag. Spelen är trotts allt till för att alla ska kunna spela dem, även de som vanligtvis inte spelar äventyrsspel och inte har en speldator. Men för handlingen och utförandet. För det första så är väldigt lite hämtat från Bram Stoker's bok "Dracula". Ovandligt lite tillochmed. Det ända som är sig likt är Dracula's hänsynslöshet och Van Helsing's bestämdhet att utrota monstret. Men där slutar likheterna.
När jag hörde att man reste runt i jakt på Dracula så trodde jag det var utöver händelserna i boken, inte istället för. 4 platser får man undersöka i det här spelet (med London och Transylvanien inräknat) och på varje plats så har Dracula varit och ställt till med något t ex väckt en mumie eller fått ett gäng munkar att bli satanister. Och det är inga stora banor vi pratar om här. När det var dags för slutstriden så blev jag förvånad och undrade "Redan?". Och hela grejen med att Dracula planerar att med svart magi orsaka jordens undergång för att få tillbaka kvinnan han älskade (men som hatade honom) var verkligen onödigt ddåligt drama. Att han dessutom gjorde sig till vampyr och av sa sig Gud (när han var en kristen krigare) för att hon var förlovad med en annan, var bara löjligt. Och sättet han gjorde det med att söka upp några häxor som uytförde en ritual... Att sedan det enda som kunde stoppa honom var en pil gjort från någon speciell metall från jord eller himmel, var kom det från? Och hela slutet var flummigt med att han bara var tillbaka som ingeting.
Att Jonathan Harker dör innan spelets början är man vid det här laget van vid då många filmer gör likadant sedan Hammer körde med den twisten i sin första film. Att Dracula är en vacker yngling är också något många filmer har kört med tidigare. Och att han är en idiot, ja det var han tyvärr även i flera av de gammla klassiska svartvita filmerna också. (Lite humor i det då flera nämner i spelet hur slipad och smart Dracula är men när man läser hans dagbok så inser man just hur korkad och clueless han faktiskt är)
En sak hade spelet dock som de flesta filmer saknar: magi. Dracula använder sig av svart magi något han gör även i boken men sällan i filmerna.
Nej, det här spelet lär inte tillfredställa någon mer än de mäst hängivna Äventyrsspel fansen.



Bra:
- Bra grafik och bra spännande stämning.
- Kluriga gåtor och puzzel som är knepiga men går att lösa på logiskt vis.
- Bra soundtrack som hade varit ännu bättre om de hade haft fler än typ 3 melodier.

Dåligt:
- Handlingen har nästan inget med Bram Stoker's bok "Dracula" att göra.
- Bara 4 platser att undersöka och inte så värst stora sådana.
- Osammanhängande handling då resemålen har sina egna handlingar med Dracula bara som en röd tråd.

Sammanfattning: Kul för äventyrsspels älskare men en besvikelse för de som gillar Dracula.

Betyg: 2 Vampyrfladdermöss av 5

Edited by Crusader, 08 December 2011 - 04:26.

[Rick Hunter]

Batman Arkham City

I uppföljaren till Arkham Asylum så har korrupta politiker gjort om en av Gotham Citys stadsdelar (där både Arkham Asylum och ett fängelse ligger) till ett enda jättefängelse med höga murar runt omkring. Där finns både de värsta kriminella som t.ex Joker, Penguin och Two-Face men även politiska fångar och Bruce Wayne blir en av dem när han talar illa om den korrupta Borgmästaren och hamnar i Arkham City precis som han ville kan man väl anta. Där blir han förgiftad av Joker och måste leta efter ett motgift samtidigt som han måste stoppa Hugo Stranges ultimata plan för Arkham City.

Oj så roligt detta spel var, förväntningarna spelade verkligen in här! Det är verkligen en fröjd att spela Batman i detta väldigt fria spel där man inte alls måste göra huvudstoyn hela tiden utan man kan även spöa småbus och lösa en och en annan gåta. Dessutom kan man ta kontrollen över Catwoman i några roliga spelmoment. I princip alla av Batmans kända skurkar finns med både i huvudstoryn och i sidostorys. Spelkontrollen är exakt likadan som i BAA så vitt jag minns och allt funkar verkligen prefekt när man glidflyger, slåss, gömmer sig i skuggorna och använder alla coola gadgets. Grafiken är något bättre eller åtminstone likvärdig med sin föregångare och sen så är det alltid kul att höra Kevin Conroys och Mark Hamills ljuva stämmor som Batman och Joker. Finns väl inte mycket att klaga på alls här förutom att huvudstoryn kanske var lite kort och lätt? Och då spelade jag inte på easy heller. Men jag tycker nästan alla spel är för korta nuföriden, man blir aldrig nöjd typ Gav Arkham Asylum högsta betyg och det går sannerligen inte att ge detta spel mindre

5/5

Call of Duty Modern Warfare 3

Det här spelet tar vid efter att förra Modern Warfare spelet slutade, USA och Ryssland är i fullt krig mot varandra efter att terroristen Makarov lurat Ryssland att anfalla USA. Och nu har de även dragit in bland andra Tyskland och England i samma krig. Än en gång är det intensiva strider genom en rad olika länder och miljöer. Och karaktärerna Price och Soap är tillbaka för att strida för brittiska SAS. Man spelar även en soldat i amerikanska Speciall Forces och en ryss vid namn Yuri. Striderna är extremt välgjorda och snygga, och intensivare än någonsin. Fast trots de fantastiska striderna och den grymma spelkänslan så börjar det här kännas lite för lätt för en som inte är så intresserad av onlinespel. Single Player kör man lätt igenom på 5 timmar kanske mindre. Det är kul men inte alls samma utmaning som det en gång varit. Jag antar att onlinespelarna är eld och lågor över ett nytt CoD-spel dock. Vill man leka krig med moderna vapen så är detta spelet för dig. Jag föredrar nog de CoD-spel som utspelats under Andra Världskriget, Vietnamnkriget, Kubakrisen osv Black Ops, World at War t.ex.

3,5/5

Edited by Rick Hunter, 11 December 2011 - 21:08.