Kapten Amerika: Den Första Hämnaren

2 FAST 2 FURIOUS (2003)

När jag återvänder till den andra filmen märker jag att det är andra saker som jag fastnar för. Fokuset är något annorlunda: det ligger på att visa upp det spektakulära och det flashiga. För att kunna göra det så måste man förstås visa att Brian blivit en betydligt bättre chaufför än tidigare. För de som såg filmen på bion måste det kommit lite som en överraskning, men för det som såg filmen på DVD följde en kortfilm med i början som visade hur en längre tidsperiod förflutit. I den får vi se hur Brian lämnar sitt förflutna bakom sig för att fokusera på tävlandet. Vi ser honom fly från lagen i sitt efterlysta tillstånd, samtidigt som han åker genom USA för att vinna street race efter street race.

Det är med andra ord inte längre någon valpig Brian vi får se utan en riktigt, kylig förare. Det märks direkt då Brian i början av filmen anländer till det första street racet: de andra vet vem han är och ger honom respekt. Där de är mer fokuserade på att slå honom och nervöst stirrar åt hans håll vid startlinjen, håller Brian ögonen på målet. På många sätt har han blivit den man han såg upp till i första filmen, Dominic Toretto. Loppet är intensivt och fångar mig verkligen - i den här filmen är det faktiskt bilscenerna som riktigt fångar mig och det gör det redan här. Det riktigt härliga slutet där Brian iskallt väntar ut den andra, för att bränna sin Nos på slutet och fara över honom då hoppet på bron sker. Är det här jordnära och realistiskt? Inte för fem öre - det är spektakulärt och adrenalinstint. Det är också därför jag gillar det. Man får verkligen känslan av att Brians galenskap kan konverteras till något fantastiskt. Galenskaperna slutar inte där, utan fortsätter efter det - som i det chicken race han gör i ett senare street race bara för att tjäna in Romans förlorade sekunder. Man ser hans fokuserade blick medan motståndarens förare redan direkt visar med miner och blickar att han har förlorat. Eller då Brian kör baklänges i full fart på motorvägen.

Roman är ingen dålig ersättning för Dom, men är inte heller i närheten lika intressant. Om Dom skulle varit med i filmen skulle troligen mycket sett annorlunda ut. För nu handlar filmen snarare om hur Brian har mognat och är en förebild, istället för att se upp till någon. Romans förflutna med Brian ger oss en insikt till vem Brian var sen tidigare och att de hittade på många hyss som ung, även om vi inte får en förklaring till varför Brian till slut valde att bli polis - för det verkar finnas en “bad boy” sida hos honom som ständigt tävlar om hans uppmärksamhet. Av det vi får veta om Brians tidiga förflutna så är den delen betydligt lättare att förstå sig på.

Överlag är handlingen okej, men det är främst för de vackra adrenalinstinna scenerna som jag fastnar för filmen. Jag vet att jag inte var intresserade av dem inför första filmen, men den öppnade mina ögon för dem och här känns de som verkliga krokar som fångar och sliter tag i min uppmärksamhet.

True Git!

Jag har inte ens trean på DVD:n här hemma, utan den har min mor hos sig... Borde nog hämta tillbaka den.

Jag sitter på en riktigt tuff deadline och speltest så jag ligger lite efter. Jag hoppas komma igen på lördagen, då jag börjar skriva om 2F2F, för att sedan gå vidare och se fyran.

HP Lovecraft

THE FAST AND THE FURIOUS (2001)

Jag har sett filmen många gånger - troligen uppåt tiotalet gånger blir det nu - men jag minns ändå första gången jag skulle se den. Det var inte något som jag såg fram emot. Jag har inget körkort och jag var aldrig särskilt intresserad av bilar - inte ens bilspel får mig att lockas nämnvärt. Men jag satte i den ändå och där började en kärleksrelation som håller än idag. Det fångade mig rejält och väckte mitt intresse för fartfyllda bil och biljakter med sin adrenalinstinna actionrykare.

Så här i efterhand så har jag undrat vad det är i filmen som fångade mig - eftersom det sannerlingen inte var bilarna som gjorde det. Det enklaste svaret är huvudrollen Brian O’Conner. Han spelas av en ung Paul Walker som visar upp en ganska valpig man med stora drömmar som älskar att färdas snabbt. Han ser sig själv som en riktigt bra bilförare och vill få respekt för det. Även om bilden om Brian ställs på sin spets i en tvist (som jag minns var chockerande oväntat för mig då jag såg filmen första gången), behålls bilden av Brian som törstar efter ett behov av att bli respekterad - nästan som han söker en fadersgestalt att se upp till. Den finner han i den fysiskt imponerande Dom Toretto.

Dom är den där riktigt skicklige föraren som alla ser upp till inom streetrace-världen. När han anländer till platsen är det han som bestämmer förutsättningarna för loppen och vilka som får vara med att åka. Desperat kämpar Brian för att vinna hans respekt och satsar sin egen bil i ett lopp mot Dom och några andra förare (som mer eller mindre är statister, eftersom det är Dom och Brian loppet handlar om).. Efter att inspekterat Brians rejäla bil godtar Dom utmaningen och när loppet är över så har Dom förstås vunnit. Brians orutin visar sig i loppet då han gör flera misstag, och valpigheten är tydlig då han är övertygad om att han faktiskt haft en chans. En övertygelse som Dom snabbt tar ur honom efteråt till publikens förtjuselse.

Brian får emellertid en chans att visa vad han går för en stund senare då polisen anländer dit. Efter att plockat upp Dom sätter Brian gasen i bottnen i en vild flykt från polisen, så vild att Dom ser aningen förskräckt ut. Manlig bondning sker då de hamnar i en konfrontation med några Yakuza-ripoffs. Det blir helt enkelt hans biljett in i Doms värld och den respekt han önskar få. Men det finns förstås mer än respekt där att hämta, nämligen kärlek.

Tidigt i berättelsen blir vi medveten om hur Brian fångats av Doms syster Mia och det är känslor som blir djupare. Måhända att det började av helt andra motiv, men det går inte att undgå att se hur det växer till sig och att det även påverkar hans känslor. Inte ens då en av Doms bästa vänner och en rival till Mias kärlek gör sitt bästa för att sätta Brian i en dålig dager. De passionerade känslorna för henne och värmen han känner för Doms respekt växer sig så pass djupa att det börjar påverka Brians kalla och stela yrkesroll. Även om man våndar sig över de möjliga vägvalen är det inte svårt att förstå att Brian väljer värmen framför kylan. Det är en pusselbit som verkar ha saknats i hans liv. För det framgår att han genuint ser upp till Dom - trots dennes fel och brister.

Så när den episka slutstriden byts ut från nävar till bilar, känns det som om allt sys ihop ordentligt. Brian matchar sin förebild och överkommer sin valpighet, för att slutligen se till att hedra den förebild som han har. Kanske är det för att återvinna den respekt som han tror sig ha förlorat för att ha ljugit för Dom om vem han är, men troligen är det för att återvinna respekten för sig själv. Att få känna värmen istället för den kyla som Brian strävade efter innan han blev en del av Doms gemenskap. När filmen äntligen tonar ut så har Brian äntligen gjort sitt val: det finns viktiga saker än att rida på paragrafer och det är respekten och värmen som finns där man minst anar det.

Lim-the-less.

Kommer de filmen idag, men åsikter kommer troligen upp under morgondagen.

Fungerar för mig.

Jag ser helst åtminstone två dagar mellan varje film, så man får chans att reflektera över det hela lite. (Eller rättare sagt, skriva ihop något ordentligt )

Eftersom jag kollar på forumet sporadiskt numera, så slå på mig då det börjar närma sig start.

Jag har för mig att den kallades så innan släppet och under biopremiären, men på DVD:n står det Fast and Furious 5. Kollar man på IMDB listas Fast Five som "Original Title". Man verkar mao. ha bytt titel efter biopremiären.

XC: Du bör nog åtminstone se nummer 1 och 4 innan du går in på nummer fem. Tvåan och trean tillför saker men är inte lika viktiga för dynamiken i sig.

PS. Jag är på för ett maraton.

Snor några reserver och slänger in dem som nominerade (så de kommer med):

● Fast and Furious 5 (Rick Hunter)
● Hanna (Wylie Times)
● Scream 4 (Crusader)

Japp. Chockerande eller hur?

Heavy Rain har jag dick gått och drägglat över länge så jag tog mig till slut i kragen och se till att skapa möjligheterna för att faktiskt få spela det.. Än så länge har jag inte ångrat mig (även om interfacet är betydligt segare än för Xboxen...).

NateTraveller är mit. Bara dda för de som vill spela. Svenska såväl som engelska går bra.

Gräver mig djupt in i diskbänksrealismen med Heavy Rain. Vem kunde ana att byta blöjor var skoj?

Då jag gjorde min research inför boken Barnarov till rollspelet En Garde! gjorde jag research på hur troll fungerade i Sverige under medeltiden. Tydligtvis var det väldigt vanligt med att trollen var knuten till kristendomen och att de skydde "vite krist". Det refereras lite till trollen och kristendomen i Ebbe Schöns bok Älvor, troll och talande träd om du vill kolla in det närmare.

I jakten på gamerscore plockade jag upp en del billiga spel:

Prince of Persia
Bionicle Heroes
NHL 2K6
Surf's Up
Cabela's African Safari
Boog & Elliot
Sega Superstars Tennis
Crackdown
Tiger Woods PGA Tour 06
Rock Revolution
Rockband

Tja, jag önskar att jag kunde ta kredd för namnet men det var inte mitt påfund, utan Magnus Sörensens som jag började utforma konceptet för berättelsen med. Det var ju innan han hoppade av och du på.

En permanent sida skulle ju gå att ordna, men jag skäms lite för dem idag om man ser till det språkliga. Jag håller dessutom sakta på att arbeta om dem till en icke-Buffy baserad roman så spridningen i sig är inte vad jag vill maximera.

Efter att i princip sträckspelat Assassin's Creed: Revelations så har jag bestämt mig för att inte ta itu med den delen av skämshögen som jag vill spela, utan istället försöka nå min kvota med gamerscore för artikeln på Nutopia. Tips på spel med enkla gamerscores uppskattas!

Lustigt nog kompletterar jag både GaterGirls och Crusaders post: Då jag köpte Assassin's Creed: Revelations fick jag köpa Rage till rabatterat pris. Innan dess hade jag köpt Dead Island.

Jodå. Det är kvar någonstans. Fixar't!

Nä. Inga gråa hår. Skallighet däremot...

Sådär. Då var det färdigfirat och jag tackar för alla gratulationerna - samt Synon för presenten och Cruz för kakan!

Idag är det bara börja gråta för man är ett år äldre...

Då det var en ny rolig händelse här på forumet så trodde jag inte du skulle ha något emot lite feedback. Tråkigt att du ser det som gnäll.

QFT.