No replies to this topic

[Robban]

Spider-Man kastade sig ut mellan Manhattans byggnader. Den där sköna känslan i magen fanns där som vanligt. Spidde sköt ut nät och svingade sig hemåt mot sin lägenhet. Skolan började i morgon och han skulle få träffa en ny klass. Peter Parker var Spiddes egentliga namn och han skulle få även vara klassföreståndare för sin gamla klass. Ibland tyckte Spidde/Peter att få möta en ny klass var nästan värre än att möte supergalningar som Green Goblin, Vulture eller Venom. Hans senaste match mot Dr. Octopus hade skadat Peters och Mary Janes förhållande. Mary Jane Watson var Peters fru. Hon hade rest till Hollywood för att hämta lite saker från hennes karriär i LA. Peter visste att egentligen hade Mary Jane blivit trött på Peters superhjältekämpande men hon visste att han var tvungen. Peter hoppade mot sitt fönster och öppnade det. Han kröp in och bytte om till en t-shirt och ett par jeans. Peter gick för att säga godnatt till Flash som har blivit förlamad på grund av Green Goblin. Han träffade Randy Robertson i trappuppgången och hälsade på honom. Sedan knackade han på hos Flash och gick in. Flash Thompson satt där i sin vanliga stol och tittade ut i fönstret på sitt vanliga vis.
"Godkväll, Flash. Hur är det?", frågade Peter och lade rätt sin lugg. Flash kunde inte svara men om han kunde det så visste Peter att Flash skulle vara tacksam.
"Liz hälsar till dig. Hon är med MJ i Los Angeles, du kan vara lugn ingen Osborn jäkel kan röra henne där. Jag pratade med henne i eftermiddags. Tänka sig, Flash. Jag är klassföreståndare för en hel klass på samma skola där vi gick, det väntade jag mig inte när du och jag var femton år gamla. Ska jag ta och hjälpa dig till sängs?" sade Peter till sin vän. Flash försatte att tittade ut ur fönstret med sitt stilla anlete. Peter drog upp Flash från stolen och bar honom till sängen. Peter log mot sin vän och drog täcket över honom.
"Godnatt kompis, sov gott. Vi ses", sade Peter och stängde och låste dörren till Flash.


Peter skyndade sig så mycket han kunde. Men ändå kom han försent till sin lektion med sin nya klass. När han kom in i klassrummet var det kaos i rummet. Två storvuxna ungdomar stod och fällde en liten tunn kille med glasögon. Peter blev förbryllad över att han var så lik han själv. Peter gick fram till de två ungdomarna och greppade tag om deras axlar.
"Ursäkta mig, mina herrar. Om det inte gör något så gå och sätt er och lämna den här pojken i fred!", sade Peter skarpt.
"Och vem fan tror du att du är då din kuf", sade den ena utav ungdomarna.
"Din lärare, sätt dig så slipper vi bråk och relegering för den delen. Sitt ned och var tysta!", sade Peter och hjälpte upp den stackars glasögonprydde killen. Peter gick tillbaks till sitt skrivbord och började läsa upp elevernas namn i bokstavsordning:
"Angelina Anderson, Winston Asams, Timmy Burton, Sandra Cello..."
När Peter kom till namnet 'Kerm Larson' så höjde den glasögonprydde killen upp sin arm och sade:
"Här!".


"Jag måste göra något, töntar som Avengers, Fantastic Four, X-Men eller Spider-Man kan inte göra någonting. Jag är bara en konstnär men jag ska göra något. JAG SKA BEKÄMPA BROTTSLIGHETEN!", skrek 30 åriga Andy Freud och skrattade. Hans date Anna Quest reste på sig och tittade äcklat på honom.
"Du är vidrig!", skrek hon. Resten utav folket tittade på Freud och skakade på huvudet.
"Vänta, Anna!", ropade Andy efter honom och sprang efter henne ut från restuarangen. Anna vände sig om för att ge Andy en örfil men Andy tittade Anna djupt in i ögonen och började använda kraften han lärde sig att använde för så länge sedan, om det inte hade varit för dessa krafter skulle inte Andy haft en flickvän vid 13 års ålder. Annas ögon blev knallvita och hon sade:
"Vad vill du mig, Andy."
"Din hjälp, Anna. Din hjälp. Din far är chef för Quest Aerospace. Förstår du min plan", sade Andy och log.
"Ja", sade hon och blev normal igen.