7 replies to this topic

[Synon]

Snubblade över ett videoklipp som skapades för bokförläggarnas interna konferens, men som nu cirkulerar på nätet. Är bokbranschen på väg att dö ut? Orkar den nya generationen läsa text som är längre än ett sms?

Edited by Synon, 25 March 2010 - 10:46.

[Kermit]

Ibland undrar jag om det är den nya generationen som är "problemet". Barn och ungdomar kommer trots allt i kontakt med litteratur i skolan, och har lärare som hjälper dem att t.ex utveckla sitt eget språk. Vi vuxna läser allt mindre, och gör man det är faktaböcker, kokböcker och liknande mycket mer populärt. Blir det skönlitteratur lyssnar man mer på ljudböcker, vilket självklart också är bra om tiden inte finns att sitta och läsa. Fantasin består ju. Men språket bland vuxna fortsätter vara dåligt, man ser ganska allvarliga stavfel och språkliga fel t.om i officiella sammanhang alltför ofta. Och när man tittar på katalogerna från årets bokrea, så hamnar faktaböcker, kokböcker och t.om filmer/tv-serieboxar före de skönlitterära böckerna.

Edited by Kermit, 25 March 2010 - 10:54.

[Mjolnir]

Nej, det är den inte... men i vår kraftigt mediegenomsyrade kultur upptas ungarnas uppmärksamhet ständigt av audiovisuella medier, vilket lämnar mindre tid och färre tillfällen åt exponering för skönlitteratur. Under mina tidiga tonår (dvs idiotfasen i varje människas liv) var jag själv en typisk MTV-generationsjunkie som inte skulle ha rört vid en bok men när jag väl såg ljuset och började läsa fanns det ingen återvändo. Det jag fick läsa i skolan hjälpte mig dock inte med det, då det var den sortens mainstreamlitteratur som jag var och fortfarande till stor del är ointresserad av.

Är det något som är i fara att, om inte dö ut så iaf att marginaliseras, så är det Science Fiction. SF har förlorat marknadsandelar till Fantasy i årtionden, publiken på Worldcon blir alltmer grånad för varje år och när respekterade författare i mainstreamfacket prövar på att skriva SF så klassas det inte så av kritiker och marknadsföringsavdelningar utan som "seriös litteratur". Den yngre generationen borde vara den som bär på flest och störst förhoppningar om framtiden men istället tycks de ha svårt att visa intresse för något mindre "fantastiskt" än emovampyrer och sagovärldar där en snubbe med ett svärd och Ödet på sin sida störtar militärimperier under en lunchrast.

[tntclr]

Nej, men det händer dock oroväckande saker i den svenska förlagsbranschen. Se t.ex. den här debattartikeln från några mindre förlag angående Bonniers alltmer dominanta ställning på marknaden. Ett klart hot mot den litterära mångfalden i Sverige.

[tntclr]

Mark Charan Newtons två inlägg, och diskussionerna kring dem är ju intressanta. Många av problemen som SF dras med gäller dock också för annan litteratur: smal experimentell prosa, poesi, mindre icke-engelskspråkiga författare i översättning osv. Sådan litteratur har dock kritikerna på sin sida och kan få exponering på kultursidorna. SF i allmänhet har dock större genomslag i populärkulturen och SF-litteratur kan förmodligen rida på framgångar hos SF i andra medier som film och tv-spel. Håller med Richard Morgan som nämner infantiliseringen som ett av de största problemen, vilket såklart går ut över all kultur som vill vara utforskande och som ibland kräver en viss förförståelse. Med de förutsättningarna blir det ju även svårare för Fantasyförfattare som vill skriva mer avancerad litteratur, även om de i nuläget förmodligen har det lättare än SF-författare med samma ambitioner. Sedan måste jag av nyfikenhet fråga dig Mjolnir, finns det någon Fantasy du gillar?

[Mjolnir]

Newton har en poäng men hans argument är lite konstiga.

Han säger att kvinnor läser mer än män och att de föredrar annan genrelitteratur än SF. Vilket förmodligen stämmer och när den moderna Fantasyvågen började på 70- & 80-talen så skedde kanske ett visst intresseskifte men jag lite svårt att tro att SF var så mycket mer populärt bland kvinnor innan dess, i synnerhet eftersom det oftast var män som stod i centrum i berättelserna då.

Han säger att vi nuförtiden kan läsa om lika spekulativa saker i New Scientist som i SF (vilket väcker den naturliga frågan...hur många läser egentligen New Scientist?) och att utvecklingen har skapat ett slags kulturell mättnad på teknologiska underverk som gör att folk saknar smak för SF. Det kanske har något med tidsandan att göra men intresset för exempelvis rymdresor har aldrig varit större bland allmänheten än under rymdkapplöpningenseran. Om man gick enligt Newtons argument så borde väl folk ha tänkt "varför skulle jag vilja läsa om rymdresor när jag kan höra om dem på nyheterna?" då istället?

Han säger att SF alltmer klassas som mainstreamlitteratur när det skrivs av respekterade författare. Men såvitt jag vet är det bara ett fåtal som har gjort detta och om folk gillar deras verk, borde det inte skapa mersmak för genretroperna?

Han säger att Harry Potter- och LotR-filmerna har introducerat många till Fantasylitteratur... vilket jag antar är en bra poäng och får mig att undra varför fler SF-romaner inte filmatiseras.

Jag håller också med Morgan om infantiliseringen och att den formar konsumenters förväntningar till den grad att mycket SF-litteratur befinner sig ovanför en tröskel som många inte kommer över. En del av problemet kan då vara att det inte finns tillräckligt mycket lättsmält SF riktat specifikt till ungdomar, som skulle kunna funka som inkörsport till genren. En del författare som John Scalzi, Cory Doctorow, Scott Westerfeld m.fl skriver ju sånt men de kanske har svårt att nå en bredare publik i det enorma urval som finns idag. Många SF-klassiker är ju fortfarande läsvärda men kan kännas rätt daterade i fråga om stilistik och tidstypiska attribut. Tänk om någons första provsmak av SF skulle vara Asimov eller Heinlein och de skulle tro att det är så SF-litteratur ser ut idag...

Angående min smak för Fantasy så gillar jag en del som försöker bryta mot konventioner och undvika klichéer - Moorcock, Swanwick, Miéville, Martin... men standardverken inom "Epic" och "Urban"-facken orkar jag inte med.

[tntclr]

All valid points. Jag uppfattade det dock inte som att han argumenterar för att det skulle finnas något historiskt skifte i kvinnors läsvanor, där de gick över från SF till Fantasy. Newton konstaterar ju mest att det i dagsläget är kvinnor som läser och köper mest böcker, och därför har störst inflytande över hur förläggare och försäljare arbetar. Situationen har uppstått och är en viktig faktor i SF-döden/marginaliseringen, men hur den har uppstått verkar han inte bry sig/veta så mycket om.

Angående parasiteringen så tycker man ju att det borde bli någon sorts ömsesidig positiv effekt för ’riktig’ SF om SF-teman behandlas i framgångsrik mainstreamlitteratur, så du har nog rätt i att Newton överdriver förekomsten av sådana exempel. Samtidigt som SF-förnekandet gör sitt för att leda bort potentiella läsare när det väl kommer en Margaret Atwood.

New Scientist är väl kanske ett dåligt exempel, men om vi byter ut den mot Discovery Channel et al., då kanske Newtons argument blir lite bättre? Alla dessa faktorer tagna tillsammans gör ju hursomhelst att det inte ser så bra ut för SF-litteraturen.

[Mjolnir]

New Scientist är väl kanske ett dåligt exempel, men om vi byter ut den mot Discovery Channel et al., då kanske Newtons argument blir lite bättre?

Nja, jag tror inte att folk undviker att läsa SF pga vad Discovery Channel visar utan den främsta anledningen får nog sökas på mer allmänkulturell nivå. Jag undrar om inte framtiden så som den utmålades i gamla tiders SF numera känns så blasé att folk upplever det som att genren har tappat sin relevans. De senaste 30-40 åren har vi sett en enorm utveckling och utbredning av elektroniska medier och kommunikationsteknologier - något som väldigt få SF-författare förutsåg - men när det gäller de mer klassiska troperna så har inte speciellt mycket hänt. Om detta är orsaken så grundar den sig i missuppfattningen att poängen med SF är att förutsäga framtiden, vilket en del faktiskt tror, både på detta forum och annorstädes.

Utöver det kan man undra om vår tids ökade grad av sensationslystnad och irrationalitet inte spelar in. När Large Hadron Collider var färdigbyggd låg inte fokus på att den kan upptäcka Higgsbosonen och därmed bekräfta partikelfysikens standardmodell utan hysteri kring den obefintliga risken att den skulle skapa ett svart hål som skulle äta oss allihopa. Sen har vi de ideologiska striderna kring evolutionsläran och den globala uppvärmningen samt "Världen går under 2012!"-yran, ursprungligen ett uttryck för kristen eskatologi maskerad i New Age-dräkt och sedermera populärkulturell mem uppblåst till den grad att NASA gick ut med officiell dementi. Jag tror att vår kultur har nått ett stadium där många är likgiltiga inför teknologiska och vetenskapliga framsteg, rädda för dem eller tar dem för givna men färre är genuint nyfikna på eller intresserade av dem. Vilket antagligen också är relaterat till det sjunkande intresset för SF-litteratur... men det tänker jag inte säga mer om, för då kommer jag bara att låta som en moraliserande bittergök.