Jag har lite problem att hitta den här filmen. Alla versioner jag hittar är 46 min. och från vad jag har läst så ska filmen vara minst 91 min.
Du har PM Cruz.
Edited by Garm, 05 November 2016 - 23:31.
Posted 05 November 2016 - 23:29
Jag har lite problem att hitta den här filmen. Alla versioner jag hittar är 46 min. och från vad jag har läst så ska filmen vara minst 91 min.
Edited by Garm, 05 November 2016 - 23:31.
Posted 06 November 2016 - 01:00
Jag har lite problem att hitta den här filmen. Alla versioner jag hittar är 46 min. och från vad jag har läst så ska filmen vara minst 91 min.
Du har PM Cruz.
Såg det. Tack!
Posted 07 November 2016 - 20:29
Posted 14 November 2016 - 02:07
Posted 14 November 2016 - 12:34
En Gudomlig Kvinna / Divine Woman, the (1928) [US]
¡Oi! Spoilers kan förekomma rakt föröver!
¤ Dediceras till Gosfilmofond i Moskva, Ryssland.
Endast 9 minuter återstår av det här dramat som i på tiden det begav sig klockade in på 80 minuter (enl Wikipedia). Lika upprörd som man kan vara att stumfilmerna åkte ut tillsammans med badvattnet när talfilmen föddes, lika glad skall vi kanske vara att somliga skådespelare var stora nog för att filmerna att sparas. Det här är, mirakulöst, tydligen den enda av Garbos filmer som saknas. Men i ett ryskt arkiv återfanns en rulle av filmen, och ett fragment på 9 minuter återfinns nu för eftervärlden att skåda och fragmentet i sig står sig likväl som vilken kortfilm som helst.
För att citera recensionen på IMDb: "vilka nio minuter det sedan är". För det första så gillar jag att se Garbo spela en mer vanlig kvinnoroll -- det känns som om hon ofta fått rollen som fresterska men här vill hon helt enkelt bara stjäla sin älskade/trolovade ett litet slag till. Som alltid när det handlar om Greta Garbo och Lars Hanson är dialogen nästan direkt påtaglig trots att det handlar om en stumfilm.
Som genom försynens försorg har vi fått del av ett fragment som står bra av sig själv, den hintar visserligen om mer och man vill gärna ta del av det. Det känns som om det är en hel scen som lyckats överleva och upplevelsen i sig blir snarare att titta på en kortfilm än ett kort fragment av en film som faktiskt är mycket längre.
Du skall inte lyssna på vad jag säger; du skall fatta vad jag menar.
»Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.« (Samuel Beckett)
Posted 14 November 2016 - 20:01
Posted 15 November 2016 - 11:29
Mirakel har ju skett tidigare vad gäller stumfilm/gamla filmer.
Jo vi har ju tur som haft produktionsbolag i Sverige som faktiskt sparat saker -- inte bara i filmväg utan även tv (Svt jag tänker på er). Och att saknade filmer/avsnitt hos oss beror på bränder och rena olyckor än platsbrist i arkivet.
Du skall inte lyssna på vad jag säger; du skall fatta vad jag menar.
»Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.« (Samuel Beckett)
Posted 25 November 2016 - 14:47
Edited by Crusader, 25 November 2016 - 15:18.
Posted 26 November 2016 - 13:21
Helt okej Cruz -- man kan inte vara på topp jämt. Det är ju så lång tid mellan filmerna så man borde kunna jobba ifatt rätt lätt om man halkar efter.
»Irriterande så spoilade Wikipedia genom att skriva Diana's namn som Diana Merrick Furness. Visserligen så är det en tidig spoiler men ändå en spoiler.« – [Källa]
Hehe. Jo, det är ju en gammal diskussion men egentligen har ju spoilers ingen "sista förbruknings dag".
Du skall inte lyssna på vad jag säger; du skall fatta vad jag menar.
»Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.« (Samuel Beckett)
Posted 02 December 2016 - 03:40
Bättre sent än aldrig.
Sant. Håller tummarna för att du (eller någon av oss andra) inte ska halka efter.
Jag hade som vanligt skrivit jättemycket om skådespelarna men tyvärr så kraschade Chrome för mig så allt försvann.
Jag känner igen det där, fast i mitt fall FF. Irriterande minst sagt.
Jag antar också att hennes bror dog av syfilis i boken? Eller knarkade han ihjäl sig?
Bra fråga, jag satt också och funderade på det efter att jag hade sett filmen. Det och en del andra saker. Jag sökte lite efter en digital version av boken men hittade ingen sådan vilket är synd. Jag blev faktiskt intresseras av att läsa den. Jag såg dock via LIBRIS att det går att låna en bok i fysisk form, så jag gör kanske ett fjärrlån. Vore intressant att jämföra bok och film lite närmare.
Edited by Garm, 02 December 2016 - 03:40.
Posted 02 December 2016 - 11:31
Jag har slutat skriva mina recensioner direkt i webbläsaren, råkat ut för det där flera gånger tidigare. Numera har jag dessutom ett tillägg installerat (FF) som sparar en historik över vad jag skriver i textrutor som finns kvar 5 minuter efter omstart av webbläsaren.
Skulle vara intressant att veta vad brodern dog av, filmen mörkade ju en hel del av originalbokens teman -- så troligtvis dog han inte av lunginflammation eller något annat ordinärt.
Du skall inte lyssna på vad jag säger; du skall fatta vad jag menar.
»Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.« (Samuel Beckett)
Posted 04 December 2016 - 00:21
Vad heter tillägget till FF som du nämner?
Jag har ansökt om ett fjärrlån nu. Boken finns både på engelska och i svensk översättning. Jag bad om den svenska i första hand, så vi får väl se om någon av dom går att låna och vilken som i sådant fall kommer. Utlovar ett omdöme i sådant fall med lite info om skillnader i dom olika versionerna.
Posted 04 December 2016 - 12:44
Textarea Cache. Vet inte om spara data mellan sessioner är påslaget som standard dock -- det får man kolla i inställningarna.
Du skall inte lyssna på vad jag säger; du skall fatta vad jag menar.
»Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.« (Samuel Beckett)
Posted 04 December 2016 - 21:40
Posted 06 December 2016 - 23:46
FÖRST! (som vanligt)
Wild Orchids (1929)
Det här är ett fint litet kammar/triangeldrama med tre lika utsökta skådespelare.
Ett tag undrade vad det var för version av filmen som jag hade fått tag på då den kom komplett med röster och ljudeffekter. Jag var övertygad om att det var något som hade lagts till i efterhand, långt senare, men av vad jag kan läsa mig till på Internet så verkar det som att det här faktiskt var något som fanns med redan när filmen hade premiär, vilket överraskar mig en aning.
Handlingen är bra om än något förutsägbar. Dessutom så kan man tycka att en del av dom inblandade beter sig allt annat än vuxet. Själv så kan jag tycka att den som är mest ursäktad för det som inträffar är John. Visst, man kan undra hur mycket som han egentligen bryr sig om sin fru och han är ju dålig på att se hennes behov. Och det är kanske lite av ett rävspel av honom när han inser vad Lillie och prinsen håller på med, men jag tycker att det är en godtagbar ursäkt om man ser till Lillie och prinsen som mer än gärna tar steget övergränsen. Lillie gör det nog både av egen vilja vid några tillfällen, men säkert så känner hon sig även tvingad då prinsen är väldigt framfusig.
Jag trodde att John hade kommit på dom redan ombord på båten där i början av filmen, men tydligen inte. Det dröjde bra mycket längre än så innan han började att lägga ihop ett och två.
Jag var övertygad om att Lillie skulle ryka där mot slutet när John och prinsen går ut i skogen för att skjuta tigern och man känner på sig att den "tiger" som John har tänkt att skjuta är prinsen. Jag lekte med tanken på att Lillie nog skulle dra till sig tigerns uppmärksamhet och sedan helt enkelt bli dödad av den. Vilket hade varit ett rätt intressant slut måste jag säga, att herrarna står där med skägget i brevlådan och har förlorat den som dom båda två älskar.
Det slut som vi istället får var rätt förutsägbart. När John lämnar Lillie utanför prinsens sovrum och man inser att han är på väg att lämna palatset och således även landet, så gissade jag på att hon sedan skulle vänta på honom ute i bilen och mycket riktigt så blev det så. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det slutet. Att allt det här som händer i filmens handling är för att Lillie vill påminna sin make om att han måste se henne och ta vara på hennes behov, intressen och kärlek? Lite så känns det och det lämnar en något fadd eftersmak måste jag säga. Men det är ju lite som i Hitchcocks "Mr. & Mrs. Smith", där funkar det dock bra eftersom det är en sådan uppenbar komedi att man inte tar något i den filmen på alltför stort allvar. Här är det ju menat som allvar och då tycker jag att det hade funnit bättre sätt att lösa dom äktenskapliga problemen än att bete sig som om man helt har tappat förståndet.
Skådespelarna är oerhört bra måste jag säga. Garbo är helt bedårande vacker och bortom skönheten så är hon väldigt bra på att gestalta Lillie genom att använda hela kroppen. Jag kan förstå Lillie, att hon dels vill ha lite mera drag under galoscherna här i livet och lätt rycks med när prinsen uppenbarar sig. Även att hon vill väcka hennes makes uppmärksamhet igen, men samtidigt så tycker jag att hon får skylla sig själv lite då hon ju uppenbart både ha insett att det här är fel sätt att göra det på. Lewis Stone kändes jag igen, men jag vet inte exakt varifrån. Han gjorde ju rätt många filmer tillsammans med Garbo, men jag tror att det måste vara ifrån något annat som jag känner igen honom. Kan vara något som jag har sett av honom senare i karriären. Han är i alla fall också riktigt bra och det finns flera scener där man vill ruska om honom för att han inte ägnar sin maka tillräckligt med uppmärksamhet. Och sedan så har vi Nils Asther som jag bara har hört talats om tidigare i dom biografier om Mauritz Stiller som jag har läst då det ryktades om att han och Mauritz Stiller hade ihop det. Om det är sant eller ej är egentligen ointressant, men det var i alla fall i det sammanhanget som Nils först dök upp. Jag måste säga att Nils var väldigt bra i rollen som prinsen. Han är ju oerhört charmig, vacker och creepy på en och samma gång. Man ryser lite när han tvingar sig på Lillie, samtidigt som man tycker att det är ljuvligt vackert när Lillie och prinsen har en del kärleksfulla scener tillsammans. Så man blir ju helt klart kluven till det hela, men det är det som jag gillar.
På tal om Mauritz Stiller så gick han bort under inspelningen av den här filmen, något som Garbo tog hårt enligt rykten. Med Garbo vet man ju inte vad som är sant och falskt eftersom hon höll så hårt på sitt privatliv, men i det här fallet så tror jag att hon tog det hårt. Han var ju lite av en mentor för henne och av vad jag förstår, en av få som kom henne nära inpå livet och som hon kunde kalla för vän. Och det blev ju omvända roller när dom åkte över till USA. Garbo gick spikrakt uppåt medans Stiller återvände hem efter bara några få filmer och år i USA.
Samtliga tre skådespelare är i alla fall riktigt bra och oerhört vackra. Det sista känns lite ytligt att påpeka gång på gång, men jag har helt enkelt svårt att värja mig mot hur vackra så många människor var på den här tiden.
Jag gillade i alla fall filmen och det är en sådan där som man säkert skulle vilja återvända till och se om en dag. En del av dom filmerna som vi nu ser med Garbo har ju den effekten, medans en del andra känns som att det räcker med att ha sett en gång.
Edited by Garm, 06 December 2016 - 23:59.
Posted 07 December 2016 - 10:50
Du skall inte lyssna på vad jag säger; du skall fatta vad jag menar.
»Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.« (Samuel Beckett)
Posted 07 December 2016 - 19:14
Vilda Orkidéer / Wild Orchids (1929) [US]
¡Oi! Spoilers kan förekomma rakt föröver!
Egentligen den typ av drama som jag helst hoppar över, men den här lyckas på någotvis vara någorlunda intressant hela tiden. Kanske för Lillie Sterling inte är den typ av karaktär som på ett ögonblick och med liv och lust kastar sig in i ett litet äventyr med en javanesisk prins. Det här är en relativt välskriven historia, om än något som kan kallas en rätt standardmässig kärlekstriangel.
Regin är bra, miljöerna övertygande och skådespeleriet (speciellt i Garbos fall) superbt. Gillade speliellt att den här filmen producerats med visst bakgrundsljus som verkligen förhöjde upplevelsen. det är påtagligt igenom hela filmen just hur nära talfilmen man ligger. Det är väl kanske bara själva kärleksintrigen som inte riktigt uppfyller önskemålen i mina ögon. Jag gillar faktiskt att Lillie omedelbart får avsmak för prinsen som obarmhärtigt piskar en av sina tjänare; och jag uppskattar att det inte direkt ändras under större delen av filmen. Hur John kunde missa delen där Lillie smäller den gode prinsen på kinden övergår dock mitt förstånd, han måste ju sett det hela.
Skall man gnälla på något är det faktiskt att Lillie till slut ändå ger vika för prinsens försök och charma henne. Frågan är dock, med tanke på hur fort hon vänder på slutet, hur ärligt det var. Var det bara för att doppa tårna i sjön som hon besvarade kyssen, och nr hon äntligen fick ett emotionellt gensvar från sin make var prinsens uppvaktning inte lägre nödvändig?
Nåväl, en rätt trevlig film är det iaf (även om den påminner mer om en såpa än om långfilm) som även om den inte är min kopp te ändå var helt okej.
**
»På tal om Mauritz Stiller så gick han bort under inspelningen av den här filmen, något som Garbo tog hårt enligt rykten. Med Garbo vet man ju inte vad som är sant och falskt eftersom hon höll så hårt på sitt privatliv, men i det här fallet så tror jag att hon tog det hårt. Han var ju lite av en mentor för henne och av vad jag förstår, en av få som kom henne nära inpå livet och som hon kunde kalla för vän.« – [Källa]
Ryktet säger väl att han till och med "regisserade" henne om kvällarna när hon repeterade sina roller?
Nåväl -- från vad jag har läst försökte hon resa hem till Sverige inkognito för att sörja honom (och gå på begravningen kanske) men avslöjades redan under resan.
»Jag gillade i alla fall filmen och det är en sådan där som man säkert skulle vilja återvända till och se om en dag. En del av dom filmerna som vi nu ser med Garbo har ju den effekten, medans en del andra känns som att det räcker med att ha sett en gång.« – [Källa]
Håller med, filmerna hittils med Garbo har varit långt över förväntan. Ser verkligen fram och få se filmen med hennes första talroll.
Du skall inte lyssna på vad jag säger; du skall fatta vad jag menar.
»Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.« (Samuel Beckett)
Posted 07 December 2016 - 21:58
Hur John kunde missa delen där Lillie smäller den gode prinsen på kinden övergår dock mitt förstånd, han måste ju sett det hela.
Frågan är dock, med tanke på hur fort hon vänder på slutet, hur ärligt det var.
Ryktet säger väl att han till och med "regisserade" henne om kvällarna när hon repeterade sina roller?
Nåväl -- från vad jag har läst försökte hon resa hem till Sverige inkognito för att sörja honom (och gå på begravningen kanske) men avslöjades redan under resan.
Ser verkligen fram och få se filmen med hennes första talroll.
Edited by Garm, 07 December 2016 - 22:10.
Posted 07 December 2016 - 22:23
Du menar scenen där Lillie och prinsen står ute på däck och prinsen tvingar till sig en kyss, varpå Lillie ger honom en välförtjänt lavett och när dom båda två vänder sig om så står John där som om han precis har beskådat hela spektaklet? Jag funderade mycket över just den scenen och tyckte att han borde ha sett det hela och redan där har börjat att ana oråd. Så frågan i sådant fall är ju varför han inte gjorde något åt saken redan då.Hur John kunde missa delen där Lillie smäller den gode prinsen på kinden övergår dock mitt förstånd, han måste ju sett det hela.
Jag tycker att Lillie är allt annat än oskyldig. Det finns ju gott om scener då hon visar att hon har ett intresse för prinsen som inte är så hälsosamt. Därför blir man inte riktigt klok på henne med tanke på att hon även visar upp ett förakt mot prinsen och dennes stundtals rätt pissiga beteende. Så om hon bara spelar med i dom mer passionerade scenerna så är Lillie en lika bra skådespelare som Garbo är, för mig kunde hon ha lurat. Men nä, jag tror mer på att hon allt hade lite känslor för prinsen, han var väl lite spännande och exotisk men i slutänden så valde kärleken John. Att Lillie helt enkelt själv inte riktigt vet vad hon kände, utan det tog hela filmen för henne att komma underfund med det.Frågan är dock, med tanke på hur fort hon vänder på slutet, hur ärligt det var.
Många säger ju att det var början på slutet för Garbos karriär. Har läst många kommentarer på andra forum, sajter och i artiklar där reaktionen är synonymt med missnöje när Garbo och hennes röst kommer på tal i en och samma mening. Blir intressant att skärskåda det med egna ögon och öron.Ser verkligen fram och få se filmen med hennes första talroll.
Du skall inte lyssna på vad jag säger; du skall fatta vad jag menar.
»Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.« (Samuel Beckett)
Posted 13 December 2016 - 00:18
Posted 13 December 2016 - 12:16
Ser fram emot omdömet -- om så bara efter att ha läst delar av boken.
Vem vet -- den blev ju populär när den kom så kanske är det en sådan där man inte kan släppa ifrån sig?
Du skall inte lyssna på vad jag säger; du skall fatta vad jag menar.
»Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.« (Samuel Beckett)
Posted 14 December 2016 - 01:55
Posted 13 February 2017 - 01:34
Efter många om och men och ett mindre inbördeskrig så har jag äntligen sett den här filmen. Jag har börjat på den 2 gånger tidigare den senaste månaden men fick båda gångerna avbryta pga att jag var för trött.
Tanken var att se den tidigare i veckan men jag har inte mått bra och har sovit dåligt. Men skam den som ger sig.
Wild Orchids (1929)
Lillie Sterling och hennes ständigt arbetande make John ska åka på en affärsresa och andra smekmånad med båt. Ombord träffar hon på en lång mörk främling som är stilig men behandlar sitt tjänstefolk illa vilket får henne att genast fatta avsky för honom. Mannen, som är Prins de Gace, får snabbt åtrå för henne och startar en vänskap med John för att bjuda hem dem till hans teaplantage i Java, allt för att komma åt Lillie.
Klassiskt romantiskt drama semi-stumfilm (den släpptes som ljudfilm men rösterna spelades inte in) med bla. Greta Garbo, Lewis Stone och Nils Asther. Lewis Stone har jag skrivit om tidigare när vi såg "A Woman of Affairs". Jag vet inte om vi har fler av hans filmer kommande med Greta Garbo (han gjorde 7 med henne). Nils Asther var en Svensk skådespelare som var känd för sitt vackra ansikte och ofta kallades "the male Greta Garbo" då han aldrig sökte berömmelse utan ville vara för sig själv, mycket pga sin rädsla att folk skulle få veta att han var homosexuell. Trots att han gjorde över 70 filmer (de flesta ljudfilmer) så är han egentligen bara ihågkommen för de 2 filmer stumfilmer han gjorde med Garbo. Eftersom hans föräldrar inte var gifta så föddes han i hemlighet i Danmark och spenderade första året på fosterhem tills de gifte sig. Efter att ha tränat med ett flertal kända Nordiska skådespelare/regissörer/manusförfattare (bla. Mauritz Stiller och writer Hjalmar Bergman som det sägs att han hade ett förhållande med) och gjort några filmer (bla. en om homosexualitet 1915) så flyttade han till USA där han umgicks mycket med Greta Garbo, som han kände redan i Sverige. I USA hade han ett kort "lavender marriage" (ett skenäktenskap för att dölja ett den ena eller båda är homosexuella) med en av The Duncan Sisters Vivian Duncan (efter att Greta Garbo sa nej). 1935 blev han svartlistad i Hollywood pga ett påstående att han hade brutit ett kontrakt och han tvingades att göra film i England i 5 år. Efter det så fick hans karriär aldrig riktigt fart igen och efter många försök och ett par TV-serier så återvände han till Sverige 1958 där gan gjorde ett försök med 4 filmer innan han tillsist drog sig tillbaka och blev konstnär. Han dog 1981, 84 gammal.
Jag ogillar filmen rätt snabbt när jag ser vart det börjar bära hän. Jag har aldrig lockats till filmer om otrohet (mycket för att det är något jag avskyr) och när man dessutom från början avskyr mannen i det hela så blir det inte bättre. Jag hoppades att filmen skulle ta en annan vändning när John verkade komma på dem men han var lika blind, naiv och självupptagen som jag misstänkte att han var. En verkligen tråkig man. Men när han väl ser det så kan han inte rationalisera bort det utan allt faller på plats.
Men där finns en hel del komik som underlättar och en viss undran över vad som kommer att hända. Mot slutet blir den riktigt spännande då man vet att något kommer att gå hemskt fel. Filmen blir väldigt mörk i slutet när det roliga tar slut, så att säga, och den komiska karaktärer blir full av hat.
När det gäller slutet så tolkar jag det som att John ångrade sig och därför slöt Tigern innan den hann döda prinsen. Antingen det eller att det aldrig var tänkt att prinsen skulle dö utan bara få bli tilltygad lite. Eller så ändrade han sig först när han såg sin fru. Svårt att veta. Jag gillade iallafall slutet och jag hoppas att all lärde sig en läxa (prinsen att hålla tassarna borta från andra mäns kvinnor, Lillie att faktisk våga säga till sin make, och John att öppna ögonen och inte ta sin fru för givet).
Precis som XC så ogillade jag hur Lillie tillsist gav efter för prinsen i slutet då jag hela tiden hoppades att hon inte skulle göra det.
Prins De Gace ser ut som en kvinna klädd till man.
I slutet fick jag en ordentlig dos av Déjà vu som att jag redan hade sett det här.
Ljudeffekterna är imponerande och ger mycket till filmen.
Jag trodde jag skulle avsky filmen men som tur är så blev det aldrig för illa och slutet räddade mycket.
Betyg: 6,5 påtvingade kyssar av 10 (OK+)
Jag måste hålla med er om att Garbo-filmerna har varit över även min förväntan, som visserligen var lite låg men ändå. Några har varit riktigt minnesvärda och någon var en stor upplevelse. Det ska bli spännande att se hennes första talfilm, som borde bli nästa film eller?
Då har den anlänt, fjärrlånet á 20 kr* ifrån Sveriges depåbibliotek.
Låna från bibliotek... Jag har återkommande mardrömmar om att hitta böcker/filmer som jag har lånat från bibliotek/hyrbutik för många år sedan. Seriöst, säkert minst en gång per månad.
Posted 13 February 2017 - 13:21
Intrigen hittar aldrig riktigt den där balansen för att det skall bli riktigt bra. Och här och där tas beslut som är underliga och som känns som billiga dramaturgiska grepp vars avsikt bara är att driva på intrigen ytterligare. Just det där med att Lillie till synes ger efter för prinsens ligger t.ex. inte helt rätt i storyn.
Du skall inte lyssna på vad jag säger; du skall fatta vad jag menar.
»Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.« (Samuel Beckett)
Posted 13 February 2017 - 21:29
Nej, jag håller med. Tanken kanske var att det var pga att hennes make övergav henne i den där hyddan men ändå.