Tack för förklaringen grabbar. Trevligt att veta om ni är som mig och leker detektiv under läsandet eller bara läser rakt av.
Jag har läst ut boken nu och jag tyckte att den var väldigt bra. Bland det bästa som jag har läst i år, alla kategorier och extra bra var boken om man ser till att det var fantasy. Jag läser mycket inom genren och tycker om mycket som jag läser, men jag kan vara lite kräsen av mig.
Jag hade på känn ett tag att det var
Victor som var det skyldige.
Först i början när dom båda fallen presenterades för oss läsare men då var det mer magkänslan som sa att det kanske fanns ett samband. Sedan så släppte jag den biten och hade andra misstänkta, både andra karaktärer i boken men även att det var någon eller några som skulle presenteras först mot slutet. Men sedan ju närmare slutet av boken som jag kom desto mer troligt var det att just
Victor
var den som var skyldig.
Själva
duellen mellan Harry och Victor var lite av en besvikelse. Den var på intet sätt dålig, men det blev lite av ett antiklimax. Precis när jag tyckte att den hade börjat ta fart och var som mest spännande så var den slut.
Men man får ta det för vad det är värt. Det är ju trots allt den första boken.
Bäst i dom sista kapitlen var
allt som hände med Murphy och hur det kan påverka hennes relation till Harry. Sista kapitlet skvallrar ju om att dom trots allt är kompanjoner men att deras vänskap kanske tog sig en törn. Kommande böcker lär väl ge svar på det antar jag. Men jag gillar att Jim Butcher vågar att ta upp även baksidan med magi och dom som brukar det. Nu var det ju Victor som gjorde att Murphy skadades av den där skorpionl liknande varlsen, men Murphy har ju varit lite restriktiv och skeptisk tidigare till Harrys yrke, så det är väl inte bara av godo att hon själv föll offer för något relaterat till magi.
Jag gillade sista kapitlet som återberättade vad som hände efter. Skrivet lite som att det är Harrys egna tankar.
Det jag gillar mest med hela boken är att den beskriver så bra vem Harry är och hur han är som person. Jag gillar att Harry tänker så mycket, både en styrka och svaghet hos honom. Jag gillar även hur bra Jim Butcher är på att skriva karaktärer. Alla som är med i boken är intressanta på sitt sätt, en del mer och en del mindre. Men alla är likväl intressanta.
Jag gillar även att boken hade så mycket humor. Även i dom mer seriösa och spännande partierna när Harry har fullt upp över öronen så lyckas Jim Butcher väva en ett par stänk humor.
Och boken har ett sådant bra driv. Börjar man läsa så vill man inte slute. Tyvärr måste man göra det om man har ett liv utanför bokens sidor.
Men likväl så uppskattar jag sådana böcker så sätter tonen direkt, fångar in den som läser och inte släpper taget förrän man har läst den sista meningen.
Det lovar mycket gott inför dom andra böckerna i sviten, att den här var så bra och lämnade ett sådant starkt och positivt intryck hos mig.
