36 replies to this topic

[Göta Lejon]

Det här ämnet har garanterat diskuterats förut här i forumet, men för mig har den blivit aktuell i.o.m. att jag knåpar på seriemanus med just svenska superhjältar där jag absolut gett mig fasen på att de ska ha coola svenska supernamn.

 

Det är ganska svårt, men det har varit svårare. Förr lät allt mycket coolare på engelska och gör det fortfarande till stor del. Men jag har blivit mer tolerant, faktiskt mycket tack vare detta forum och just Svenska Superserier och dess serieskapare.

 

Men kanske "tålmodig" är mer rätt uttryck. För de flesta svenska supernamn i sig själva tycker jag fortfarande låter töntiga i ren text. Det är först när de sätts in i kontext med en karaktär, krafter, bakgrund och ännu hellre ett eget serieavsnitt eller tre, som namnet börjar kännas bra. Det fick mig att fundera lite kring olika faktorer som kan få ett töntigt svenskt supernamn att faktiskt låta coolt, så jag skissade ihop några exempel på det temat.

 

Det blev faktiskt sex stycken skisser som jag tänkte kunde vara kul att lägga upp här på forumet med några korta intervaller, som ett litet enkelt diskussionsmaterial.

 

Som grund har jag tagit det urbota fåniga supernamnet "Väckarklockan" som ett exempel. Min fråga var om jag kunde få ut någonting vettigt ur det "namnet" som en utgångspunkt för en ny svensk superhjälte eller superskurk.

 

 

Exempel 1:6 - I början blev det mest diverse hel- och halvskurkar. Man vill ju inte ge en hjälte ett sådant fånigt namn, så tämligen undermedvetet fick skurkarna därför lida först.

Edited by Göta Lejon, 12 January 2017 - 16:05.

[Göta Lejon]

 

Exempel 2:6 - Även om ett supernamn låter töntigt på svenska så kan en förändring av namnet göra att det låter bättre. Namnet anpassas efter stilen men behåller samma tema.

        Här går jag ifrån poängen lite, men jag ville bara visa att även om ett supernamn verkar helt hopplöst dåligt så kan det ändå leda till andra idéer som är lite bättre.

Edited by Göta Lejon, 12 January 2017 - 16:04.

[Göta Lejon]

 

Exempel 3:6 - Även om supernamnet i sig låter töntigt så kan kanske en seriös design väga upp för det. Tanken är att en hjälte som ser cool ut och göra coola

saker har möjlighet att också få sitt supernamn att låta tuffare helt enkelt.

 

Den här seriösa känslan kanske måste byggas upp under en längre period, t.e.x i en serie av flera olika avsnitt där hjälten (eller skurken) dyker upp och gör

tuffa saker, eftersom kontrasten mellan cool design och töntigt namn kan vara svårt för läsaren att få grepp om i början.

[Sret]

Vilka krafter? För har karaktären bra krafter så hjälper det också en del gissar jag på nämligen.

Edited by Sret, 12 January 2017 - 19:50.

[Göta Lejon]

Vilka krafter? För har karaktären bra krafter så hjälper det också en del gissar jag på nämligen.

Det håller jag med om. Jag bakade väldigt ogenerat och otydligt in det i min text "...hjälten (eller skurken) dyker upp och gör tuffa saker...".

 

Går man på supernamnet "Väckarklockan" så finns det ju en mängd tidsmanipulerande klichékrafter att välja mellan, vilket med ett dåligt namn inte är så dåligt alls skulle jag våga påstå.

Igenkänningsfaktorn skulle då bli något "tryggt" för läsaren att klamra sig fast vid, även om supernamnet känns lite äckligt och klibbigt att ta i.

 

Exempel på krafter; stanna tiden, sakta ner tiden, snabba upp tiden, tidsförflyttning (typ teleportering), tidsresor (klassiker), tidsduplicering (hjälten kan befinna sig på flera platser i tiden samtidigt), tidskopiering (som tidsduplicering fast med föremål), etc.

Edited by Göta Lejon, 13 January 2017 - 19:50.

[Göta Lejon]

 

Exempel 4:6 - Det känns enklare att förknippa en "seriös" psykopat med ett töntigt namn, eftersom en galen karaktär förväntas agera konstigt.

Med lite omvänd logik borde de även kunna ge sig själv ett konstigt namn som är töntigt, men som just därför ändå passar in på deras galna personlighet.

Edited by Göta Lejon, 13 January 2017 - 19:49.

[Göta Lejon]

 

Exempel 5:6 - Humor är alltid en gångbar ursäkt att ge en superkaraktär ett töntigt namn och här finns det en stor variation att leka med, från komedi till parodi.

Förutsättning är att läsaren inte ska behöva behandla karaktären eller händelserna allt för allvarligt, precis som namnet redan antyder. Namnet blir en passande

indikation på vad läsaren kan förvänta sig av serien och karaktären.

[Sret]

Tänker man efter, hur många superhjältar har inte egentligen töntiga namn på engelska?

[Göta Lejon]

Tänker man efter, hur många superhjältar har inte egentligen töntiga namn på engelska?

För mig låter de flesta superhjältar med skumma namn fortfarande mer godtagbart på engelska, men visst har du har rätt. Det finns ju en hel del supernamn och alla kan ju inte vara bra, och inte heller har de sämre namnen blivit bättre med tiden.

Googla på  "stupid superhero names" så har serieläsare med engelska som modersmål (förutsätter jag) en hel del förslag på supernamn som de tycker är töntiga. Smaken är ju baken, så klart.

 

Det finns många gamla namn på gamla superhjältar/skurkar som inte flyger särskilt högt, t.ex. Superman Jr (junior) och Color Kid. Medan andra tycker jag är helt okej, som Aquaman. Tänk om han hade hetat Fishman? Eller Wet Lad? Eller Water...öh...man?

 

Angående mitt senaste inlägg om humor så hittade jag namnet Dogwelder som är en "superhjälte" som svetsar fast döda hundar på skurkar. Töntigt? Mer bisarrt och en hysteriskt roligt idé! Undrar om "Kattsvetsaren" är tagen..? Eller "Hamsterlimmaren"...?

[Göta Lejon]

 

Exempel 6:6 - Supernamn på engelska kan också bli töntiga, även om superkaraktärens design och presentation är seriös och förses med passande slogans.

[TFels]

Döp om snubben till The Alarm så kommer det att funka kanonbra! Ett alarm är ju faktiskt kopplat till väckarklockor.

[Göta Lejon]

Döp om snubben till The Alarm så kommer det att funka kanonbra! Ett alarm är ju faktiskt kopplat till väckarklockor.

Ah! Som i exempel två. Justerar namnet en aning, fast på engelska. Måste medge att The Alarm låter bättre, ja.

 

Hmm...fick just bilden av denna hjälte som dykt upp vid skurkarna under ett pågående brott och allt han gör är att peka på dem medan han låter väldigt högt.

Han är så klart även osårbar, kan flyga, ljusprojicering (strålkastare) och följa efter bovarna tills polisen anländer (eller en annan hjälte). Anledningen att han inte ingriper eller slåss är att han är en pacifist. X)

Måhända kanske han ska ha en form av ickedödlig sonisk kraft, precis som ett öronbedövande pipigt inbrottslarm. Inte skadligt, bara väldigt jobbigt högt ljud.

Kanske inte direkt hjälte nog för att få en helt egen serietidning, men tillräckligt speciell för att kunna få vara en återkommande sidokaraktär för andra hjältar att träffa på.

[Sret]

 

Döp om snubben till The Alarm så kommer det att funka kanonbra! Ett alarm är ju faktiskt kopplat till väckarklockor.

Ah! Som i exempel två. Justerar namnet en aning, fast på engelska. Måste medge att The Alarm låter bättre, ja.

 

Hmm...fick just bilden av denna hjälte som dykt upp vid skurkarna under ett pågående brott och allt han gör är att peka på dem medan han låter väldigt högt.

Han är så klart även osårbar, kan flyga, ljusprojicering (strålkastare) och följa efter bovarna tills polisen anländer (eller en annan hjälte). Anledningen att han inte ingriper eller slåss är att han är en pacifist. X)

Måhända kanske han ska ha en form av ickedödlig sonisk kraft, precis som ett öronbedövande pipigt inbrottslarm. Inte skadligt, bara väldigt jobbigt högt ljud.

Kanske inte direkt hjälte nog för att få en helt egen serietidning, men tillräckligt speciell för att kunna få vara en återkommande sidokaraktär för andra hjältar att träffa på.

 

 

Låter (haha) som att en sådan kraft hade passat någon som kallar sig för Tinnitus. Som någon med denna åkomma, så kan jag säga att jag hade tänkt mig för jävligt noga innan jag hade genomfört ett brott ifall hjälten hade det namnet, bara för att inte riskera att göra det värre. Sedan utgår jag ifrån att någon med sådana krafter och det namnet hade varit sadist.

[Göta Lejon]

 

Låter (haha) som att en sådan kraft hade passat någon som kallar sig för Tinnitus. Som någon med denna åkomma, så kan jag säga att jag hade tänkt mig för jävligt noga innan jag hade genomfört ett brott ifall hjälten hade det namnet, bara för att inte riskera att göra det värre. Sedan utgår jag ifrån att någon med sådana krafter och det namnet hade varit sadist.

 

 

HA! Du nappade på ordvitsen! Duktig pöjk! Och AJ! Tinnitus, alltså? Inte skojs har jag hört (<----ej menat som ordvits)

 

Men om Tinnitus skulle vara en sadistisk skurk istället så kan ju hans bakgrund vara att han var en vanlig skurk tills Alarm (som nybörjarhjälte utan total kontroll på sin ljudkraft) gav honom tinnitus av misstag, vilket drev honom till sådant vansinne att han blev den hämndlystna skurken Tinnitus.

 

Han (eller hon) kanske t.o.m. kan ha ärvt Alarms ljudkraft av ren slumpmässig olyckshändelse, fast till skillnad från Alarm har Tinnitus ingen kontroll alls. Därmed blir han även Alarms ärkefiende.

 

För en extra knorr kanske Alarm inte alls gav honom tinnitus, istället var det hans egen okontrollerade ljudkraft som är orsaken tills hans lidande...vilket han så klart skyller på Alarm iaf.

 

Wohoo! Spåna skurkar och hjältar! Skojs!

[Sret]

Jag har ett hyfsat milt fall, jag kan oftast dränka det med andra ljud så som musik eller liknande, får erkänna att det börjar bli ganska irriterande i längden. Mest irriterande kommer att vara när man kommer till en telefonsvarare och den säger: "Lämna ditt meddelande efter tonen"... Ser mig själv sitta där och tänka "Men den slutar ju inte."

Vad hade varit mer sadistiskt än att ge människor tinnitus? Förutom det så kan jag inte komma på mycket mer än det du just skrev.

[Göta Lejon]

Jag har ett hyfsat milt fall, jag kan oftast dränka det med andra ljud så som musik eller liknande, får erkänna att det börjar bli ganska irriterande i längden. Mest irriterande kommer att vara när man kommer till en telefonsvarare och den säger: "Lämna ditt meddelande efter tonen"... Ser mig själv sitta där och tänka "Men den slutar ju inte."

Vad hade varit mer sadistiskt än att ge människor tinnitus? Förutom det så kan jag inte komma på mycket mer än det du just skrev.

 

Är din tinnitus jämt fördelad mellan båda öronen? Tänkte mest om du har mindre pip i ena örat än det andra, med tanke på telefonsvarardilemmat. 

 

Har läst om ickedödliga vapen som använder "ljud" för att skingra folkmassor. Har för mig att vibrationer på "rätt" frekvens kan få människor så pass illamående att de förlorar kontrollen över vissa uttömmande kroppsfunktioner... Både sadistiskt, pinsamt och ohygieniskt.

Edited by Göta Lejon, 19 January 2017 - 10:23.

[Sret]

I mitt fall är det en ton per öra, där den ena är högre än den andra.

Jag har också hört om det där ljudvapnet, men alltid tagit det som science fiction.

[Göta Lejon]

I mitt fall är det en ton per öra, där den ena är högre än den andra.

Jag har också hört om det där ljudvapnet, men alltid tagit det som science fiction.

Kan föreställa mig hur jobbigt det är (t.ex. hur irriterad jag själv skulle bli av att höra ett monotont bakgrundsljud i 30 min), men jag kommer inte till fullo förstå det eftersom jag inte planerar att utsätta mig för det resten av mitt liv.

 

Jänkarna har tydligen utvecklat och testat ljudvapen på sin egen befolkning, och det har troligen även använts ombord på iaf ett fartyg för att avvärja pirater.

Sök på "sonic weapons" på Wikipedia...hur pålitlig man nu anser att den sidan är, men det kan ge tips om saker iaf. Man får väl försöka hitta andra och säkrare källor om man är mer seriöst intresserad.

Edited by Göta Lejon, 19 January 2017 - 22:24.

[Den Gröne Hämnaren]

Namnet Väckarklockan kan ju användas ytterst seriöst. Väckarklockans syfte är ju att få folk att vakna. Vakna från vad? Förmodligen från acceptansen av tillvaron som de upplever den. Väckarklockan siktar således på en eller annan typ av revolution. Väckarklockan anser sig besitta en viktig insikt som folk i allmänhet saknar. Frågorna som avgör om Väckarklockan är hjälte eller skurk lyder således: Vilken insikt är det fråga om? Och hur långt är hen beredd att gå för att dela med sig av denna insikt?

[Göta Lejon]

Namnet Väckarklockan kan ju användas ytterst seriöst. Väckarklockans syfte är ju att få folk att vakna. Vakna från vad? Förmodligen från acceptansen av tillvaron som de upplever den. Väckarklockan siktar således på en eller annan typ av revolution. Väckarklockan anser sig besitta en viktig insikt som folk i allmänhet saknar. Frågorna som avgör om Väckarklockan är hjälte eller skurk lyder således: Vilken insikt är det fråga om? Och hur långt är hen beredd att gå för att dela med sig av denna insikt?

Ah! Tack för knuffen in på rätt banan igen!

 

En särskild insikt låter som rätt väg att gå som drivkraft och bakgrund till hjälten/skurken. Finns ju flera vägar att gå här i sin tur, t.ex. "korruption leder till kaos som måste motverkas genom att de korrupta avslöjas" (hjälte), "världen är korrupt och alla ska straffas för det" (hämnare) eller "alla är korrupta och jag kan bevisa det med pengar jag stjäl från korrupta organisationer, som jag sedan använder för att muta andra korrupta människor, bara för att bevisa min poäng med att alla är korrupta" (skurk?).

 

En annan sak är vilken skala av insikt som hjälten/skurken anser sig ha; lokal, nationell, internationell, global (typ, domedagsprofet). Och huruvida både insikten och skalan faktiskt är sann eller inte, eller att det är sant men att ingen tror på det.

[Den Gröne Hämnaren]

Mm, Väckarklockan ser givetvis sig själv som hjälte, eller åtminstone som sanningens verktyg. Men eftersom han / hon / de har som mål att störta den rådande ordningen kommer Väckarklockan oundvikligen att uppfattas som skurk av en del andra.

[Göta Lejon]

Mm, Väckarklockan ser givetvis sig själv som hjälte, eller åtminstone som sanningens verktyg. Men eftersom han / hon / de har som mål att störta den rådande ordningen kommer Väckarklockan oundvikligen att uppfattas som skurk av en del andra.

Det ger hjälten som karaktär mer komplexitet, vilket gör berättelsen om hjälten mer intressant. Temat att störta den nuvarande ordningen brukar ju gå hem i stugorna, beroende på om läsaren kan identifiera sig med det, vare sig de är för eller emot det.

 

Således, kan man säga att namnet på superhjälten kommer uppfattas som mer seriöst ju seriösare presentationen av hjälten är, i form av syfte, handling och personlighet, snarare än att ha namnanpassade superkrafter?

 

Detta är ju av intresse rent konceptmässigt för hur man går tillväga när man skapar en ny superperson. Jag vill erkänna att jag själv som regel kommer på namnet först och sedan krafterna, eller vice versa.

Syfte, handling och personlighet kommer in senare. Men dessförinnan kommer jag nog på hjälten/skurkens bakgrundshistoria också, vilket antagligen främst fokuserar på vad karaktären jobbade med eller höll på med...direkt kopplat till händelsen som skapade deras krafter. HUR karaktären vill använda sina krafter kommer som regel sist i processen baserat på om de är hjälte, skurk eller mittemellan (fred, rättvisa, hämnd, rikedom, makt, kanelbullar, etc). Detta känns ju rätt bakvänt när jag läser det jag själv skrivit...

[Den Gröne Hämnaren]

Fast förmodligen inte ovanligt. Man kan börja i olika ändar, men var man än börjar så räcker det nog oftast inte att hålla sig i den änden om man vill få till en komplett historia. Och det som sätter igång inspirationen kanske inte är det som egentligen är det viktigaste i berättelsen när den väl är berättad.

 

Man kan ju till exempel knåpa ihop en filmtrilogi med budskapet att det är viktigt att inte låta sig hetsas när någon idiot dyker upp och retar en. Men vägen dit kanske inte börjar med idén att berätta om hur viktigt det är att inte låta sig hetsas när någon idiot dyker upp och retar en, utan i stället med idén att berätta om en tidsmaskin.

[Göta Lejon]

Sant! Så man kan kanske säga att; oavsett om det är konceptet, berättelsen eller karaktärerna som dyker upp först så måste alla delarna vara med och samverka för att skapa en intressant historia. Fast det är väl berättarteknik 101 antar jag...

 

Vad gäller namn så är ju även titeln på hela historien nog så viktigt, namnet på serien, boken, filmen och allt det där som fångar det första intresset, ofta i kombination med en bild. Men det är fortfarande inte nödvändigtvis det första man kommer på.

 

Med det sagt så antar jag ändå att ett coolt superhjältenamn på en huvudkaraktär är det som en superseriemakare kommer på första, för att det ska finnas en säljande titel på omslaget till serien, vilket man sedan bygger upp en historia kring.

Inspiration är viktigt för att sätta fart på fantasin och kreativiteten, och ett coolt superhjältenamn fungera väldigt bra som den startpunkten för mig. Har testat med några namn som Sret kastat på mig, därav idén till bildserien och denna tråd.

 

Vad brukar komma först hos er när ni ska göra en superhjälteserie? Varierar det eller följer det ett mer invant mönster?

[Den Gröne Hämnaren]

Ibland finns en idé om något som vore häftigt. Ibland har det väl helt enkelt varit: Vilka djur har inte använts som tema för någon superhjälte än? Ibland är det fråga om parodier, och då utgår man ju ofta från någon figur som redan finns och vrider till den på något vis.