Jump to content

Photo

Senast sedda film #7

film omdömen recensioner tycktill

  • Please log in to reply
1019 replies to this topic

#1 Synon

Synon

    Voff!

  • SuperMod
  • 7,770 posts
  • Gender:Female
  • Location:Stockholm

Posted 24 September 2013 - 16:58

Lite att tänka på:
 
Ingen namedropping. Det hör hemma i "Vad tittar du på"-tråden i Medlemshörnan.
 
Betyg är valfritt men vi förutsätter att du skriver lite om vad du tycker om filmen. Vi gillar visserligen hela avhandlingar men två, tre meningar är fullt godtagbart.
 
Har filmen en egen tråd så posta ditt omdöme där - i dessa fall är det tillåtet att namedroppa filmen här. Vi älskar gamla trådar. Ju dammigare desto bättre. På tal om gamla trådar: här är de tidigare trådarna för den som vill grotta ned sig:Det är inte förbjudet att skapa nya trådar om filmer. Vi gillar sådant också. smile.gif
 
Trots att denna tråd ligger i offtopic är det fullt tillåtet att posta filmer som inte är släppta i Sverige, respektera dina medpostare och spoilermarkera sådant som kan förstöra upplevelsen för andra.


* Copy: XC. Tack för hjälpen ;)

Edited by Synon, 25 September 2013 - 21:02.
La till taggar

Beviset för att intelligent liv finns i rymden är att de inte har kontaktat oss än.

Filmtipset | Live Long and Prosper





We are Apple. Lower your minds and surrender your wallets. We will add our biological and technological distinctiveness to you. Culture will adapt to service us. Resistance is futile.


#2 XC

XC

    «Thundermoose.»

  • Admin
  • 19,000 posts
  • Gender:Not Telling
  • Location:Titta bakom dig...
  • Interests:TV, Film, Böcker, Science Fiction, Fantasy, Undvika soliga dagar, datorer, internet, retro teknoligi och din senaste post!

Posted 25 September 2013 - 17:48

Om Synon tror att att hon kan maskera att hon copypastat mina regler från de två föregående trådarna genom att ta bort några av punkterna så tror hon fel. ;)
 

*

 
Faculty, the (1998) [US]
[25.09.2013] [SFN]
! När till och med den alkoholmissbrukande Professor Tate väljer vatten framför Whiskeyn vet skoltidningens Delilah Profitt och Casey Connor att något är fel En rymdvarelse har siktat på världsherravälde; och avser börja med deras skola. En klass i taget.
+ Kul välskrivet manus som är ungdomscentrerad utan att vara en hjärndöd tonårsfilm.
+ Många kända och duktiga ansikten varvid Piper Laurie gör en riktigt vass roll.
+ Trevliga specialeffekter som åldrats med viss värdighet. Tror det har att göra med att man kanske inte använt sig av så mycket cgi.
Man listar rätt snabbt ut vem källparasiten är. Men det är inget som stjälper filmen.
Scenen där källparasiten "fejkar" att snorta skat för att undgå att bli upptäckt känns lite som en nödlösning.
Slutet med journalisterna känns lite off, som om man inte riktigt kunna bestämma sig för huruvida omvärlden skulle behandla hela historien som en påtänd nörds fantasier eller ta honom rakt upp och ned på allvar.
? En värld utan ilska, utan fruktan och utan attityd ... och ändå går Willis och Olsen lös rätt blodigt på rektor Drake.
? Varför envisas rymdvarelser med att ge sig på planeter de ändå inte överlever på?
? Hejaklackstjejer dejtar bara sportfånar, inte plugghästar, liksom Pink Ladies bara dejtar T-Birds? Ett (snyggt) Grease-homage som man lätt missar.

giphy.gif

Du skall inte lyssna på vad jag säger; du skall fatta vad jag menar.


»Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.« (Samuel Beckett)


#3 Synon

Synon

    Voff!

  • SuperMod
  • 7,770 posts
  • Gender:Female
  • Location:Stockholm

Posted 25 September 2013 - 20:58

Avslöjad! :lol:
Sorry tänkte ju skriva någon piffig kommentar, men glömde det i all hast då det blev lite meck med formateringen! Meh.

Beviset för att intelligent liv finns i rymden är att de inte har kontaktat oss än.

Filmtipset | Live Long and Prosper





We are Apple. Lower your minds and surrender your wallets. We will add our biological and technological distinctiveness to you. Culture will adapt to service us. Resistance is futile.


#4 XC

XC

    «Thundermoose.»

  • Admin
  • 19,000 posts
  • Gender:Not Telling
  • Location:Titta bakom dig...
  • Interests:TV, Film, Böcker, Science Fiction, Fantasy, Undvika soliga dagar, datorer, internet, retro teknoligi och din senaste post!

Posted 25 September 2013 - 21:09

Att du inte klickade 'editera' i min post och stal formateringen med. :P (Så gjorde jag när jag postade om reglerna till #5:an).

 

(Skall tillägga att jag bara är nöjd över att modsen fortfarande håller mina regelstolpar som fullgoda).


Edited by XC, 25 September 2013 - 21:10.

giphy.gif

Du skall inte lyssna på vad jag säger; du skall fatta vad jag menar.


»Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.« (Samuel Beckett)


#5 Garm

Garm

    Rear Admiral

  • SuperMod
  • 3,785 posts
  • Gender:Not Telling

Posted 25 September 2013 - 22:32

The Lion, The Witch and the Wardrobe (1979)

 

En blygsamt animerad film som i två tredjedelar är närmast identisk med spelfilmen från 2005, det är väl främst i den sista delen av filmen som den känns annorlunda. Jag tror att den kanske lägger sig lite närmare den litterära förlagan, men jag ska egentligen inte uttala mig om det eftersom jag inte har läst den på många år. Oavsett vilket så gör inte det filmen bättre på något sätt. Filmens stora problem är att animeringen inte är något vidare, ska man berätta en 95 minuter lång handling så måste man på något sätt gripa tag i den som tittar. Här är det väldigt spartanskt, med förmålade bakgrunder och på det levande karaktärer, som i sin tur inte är speciellt fint animerade eller känns levande heller för den delen. Flytet i animeringen finns inte där, utan alla rörelser upplevs som påtvingade. Röstskådespelarna hjälper inte heller till direkt, med sitt extremt artikulerade sätt att prata. Det är överdrivet och svårt att ta till sig. Den svenska dubben kanske är något bättre. Filmen är närmast sövande, det som några av oss på forumet kallar för att den är filmad i slow motion, för att det känns precis så. Så trots en bra grundhistoria och troget återberättat, så kan den här filmen kanske som högst vara motiverad att se som kuriosa när man ger sig i kast med att se andra filmatiseringar. Men det är hårfint. För jag kan ärligt talat inte rekommendera den till någon för den är helt enkelt inte bra.

 

 

 

Jiro Dreams of Sushi (2011)

 

Dokumentär om Sushi, specifikt om en viss restaurang i Ginza, Japan och i synnerhet om dess skapare, ägare och anställda. Restaurangen ligger i en tunnelbanestation, den rymmer bara 10 sittplatser och tar enbart emot gäster genom platsreservation. I dokumentären så var det en månads väntetid. Att äta där kostade från ¥30,000 Varför är då denna restaurang så speciell? Jo, den har nämligen belönats med tre stjärnor i Guide Michelin. Om jag inte minns helt galet så är det dessutom både den minsta restaurangen som finns representerad i guiden och även den vars föreståndare som är äldst. Jiro Ono är nämligen hela 85 år gammal. En riktigt fascinerande dokumentär om något som jag aldrig har ätit, eller kommer att äta. Jag tillhör en liten skara människor som ogillar fisk till den grad att jag knappt ser fisk som tjänlig föda. Så länge fisk inte smakar fisk, så går det bra. Annars inte. Jiro är ju bara för härlig, hans entusiasm går det inte att ta fel på och han är inte bara en mästare på sushi, utan han är ett levande bevis på att man kan förverkliga det som man har bestämt sig för att göra i livet, trots motgångar och att man har haft en jobbig uppväxt, så till den grad att nästan samtliga i ens omgivning räknade ut en på förhand. Han har fostrat sina söner den hårda vägen, först genom att knappt vara närvarande under deras uppväxt och sedan genom att både få dom att pröva på yrket han själv har och sedan lära upp sönerna. Den äldste av sönerna, Yoshikazu till att en gång ta över verksamheten. Den yngre av sönerna, Takashi har öppnat upp en närmast identisk restaurang i Roppongi Hills, främst för att han inte kan ta över verksamheten av sin far då det anses vara sed att den äldsta sonen gör det. Vi får även stifta bekantskap med lärlingar som vill bli lika bra som Jiro, även om dom villigt erkänner att man inte kan bli bättre än en mästare. Och så får vi träffa både gäster, en matrecensent samt personer på en fiskmarknad där man inhandlar råvaror. Det är en helt ny värld som uppenbarar sig i denna dokumentär, fylld av människor som verkligen brinner för det som dom jobbar med. Man får känna på hur mycket som krävs för att göra bra sushi. Man får se tillagningen som verkligen är ett hantverk, inget snack om den saken. Man får ett personligt porträtt av Jiro och hans söner, hur starkt bandet är mellan dom men hur man ändå känner av individualismen. Allt ackompanjerat av mycket ljuvlig musik och utsökt foto. Så trots att sushi eller fisk normalt sätt inte intresserar mig, så är dokumentären i sig både sevärd, intressant och välgjord.

 

 

 

The Faculty (1998)

 

En klassiker som man har sett ett antal gånger tidigare. En bra blandning av skräck och high school-film. Första gången som jag såg filmen minns jag att det dröjde till det stora avslöjandet i filmen innan jag fattade vem som var drottningen och källan till all ondska. Något som jag kan le åt idag, för även om det momentet försvinner när man ser om filmen så är det så uppenbart vem det är, att jag inte riktigt förstår hur jag inte upptäckte det första gången som jag såg filmen. Som XC skrev så är det många kända ansikten med i den här filmen, en riktigt passande ensemble. Kul att se Ain't it cool news-nörden Harry Knowless i en liten mindre roll. Dom flesta är bra i sina roller och man hejar på samtliga av ungdomarna när dom måste mobilisera sig för att ta reda på vad, vem och varför som skolans personal helt plötsligt börjat bete sig helt irrationellt. Jag har väl ingen direkt favorit av ungdomarna, men dom är mångbottnad trots deras yttre attribut. Jordana Brewster är riktigt bra på att spela småbitchig, Clea DuVall är emo så det står härliga till och Elijah Wood är som vanligt bra på att spela en karaktär med det där karakteristisk valpiga uttrycket som han har monopol på. Tur att han sedan dess har gjort en del andra roller och visat att han kan mer än den stämpel som man satte på honom i sin tidiga karriär. Handlingen är klassisk, det vill säga välskriven och något som man lätt tar till sig och sätter sig in i. Spänningen kanske inte riktigt finns där nu som första gången man såg den, men vid ett par tillfällen hoppade jag allt till lite i fåtöljen. Klyschor finns det, även om dom inte är så många som jag trodde. Samtidigt är den biten gjort med så mycket glimten i ögat att det inte går att direkt störa sig på. Där kan man ju tacka manusförfattare och regissör. Kevin skrev ju manus till t.ex. Scream som ju fortfarande är bra och Rodriguez gör ju nästan alltid kultfilm. Favoritscen är nog när Delilah och Casey är inne i lärarrummet för att hitta något snaskigt som skoltidningen kan skriva om, lärare är på intåg vilket gör att man snabbt måste stänga in sig i en skrubb och får där sedan bevittna vad som verkligen håller på att hända. Det är lite nerv i den scenen. Jag gillar även scenerna efteråt när ingen tror på dom och Caseys föräldrar handlar som föräldrar alltid brukar handla i sådana här filmer. Dom blir helt rabiata och överbeskyddar sin son till den grad att det blir snudd på parodiskt. Scener jag inte gillar är den när lärarinnan Elizabeth spelad av Famke Jensen åker bil med Zeke som han krockar och efteråt får man se att hennes huvud har separerat från kroppen, men hur den går tillbaka till sin värd på tentakelliknande ben. Dåligt gjorda specialeffekter och trots det, en ganska löjlig scen. Det finns väl fler exempel på att specialeffekterna inte är på topp, men det gör inte så mycket i en sådan här film. Som helhet så är den cool, bra och klart värd att se om med jämna mellanrum. Extra plus utdelas för en bra blandning av musik i filmen.


Edited by Garm, 25 September 2013 - 22:33.


#6 Crusader

Crusader

    Rumpadmiral

  • Moderator
  • 12,005 posts
  • Gender:Male
  • Location:Osby, Skåne, Sverige, Europa, Jorden, Solsystemet, Wintergatan
  • Interests:Sci/Fi, Fantasy, Drama, Skräck, Kärlek/Romantik, Komedi... nog lättare att säga allt. :P

Posted 26 September 2013 - 00:01

Alltid samma visa när Synon har varit borta några dagar, när hon återvänder börjar hon genast trakasera oss göra sitt jobb med att leta fel och fixa i forumet. ;)
 
 
 
 
Evidence (2012)
 
Ryan ska, tillsammans med flickvännen Abi och hennes kompis Ashley, åka ut och kampa i vildmarken för att filma en dokumentär om hans mesiga och fobiska bästa vän Brett som fullkommligt hatar allt som har med kamping att göra.
Till en början går allt bra men så börjar de uppleva underliga saker. De andra vill åka därifrån men Ryan envisas, han vill att hans dokumentär ska bli en succé till varje pris. Är hans projekt värt att riskera förlora sina vänner? Eller deras liv?
 
En Found Footage film jag hittade på en Marknad. :P
En film som till en början typ handlar om hur det hade sett ut om jag skulle ut och kampa. :D
Tror det är första gången jag ser en Found Footage film som visar bröst och rumpa på tjejer, något de vanligtvis brukar unvika för att det inte ska kännas porrigt.
Det är sällan man avskyr en huvudkaraktär så mycket som man gör Ryan. Ett känslokallt sociopatiskt as som bara bryr sig om sig själv och sin jäkla dokumentär. Resultatet blir att man liksom vill att han ska råka illa ut.
 
En film där man aldrig riktigt vet vad som är vad, vad som pågår och där allt bara är väldigt underligt. Filmen är väldigt oförutsägbar och överaskande. Smart på sitt galna underliga sätt. En av de få gånger jag faktiskt hoppas på en uppföljare även om den inte kommer kunna vara lika överaskande.

En film som jag tycker igentligen borde ha hetat "WTF!" för det är reaktinen man har under hela filmen. :P
En film jag klart kan rekomendera alla som gillar Found Footage.
 
Betyg: Mycket Bra+


Edited by Crusader, 26 September 2013 - 00:09.

Although my heart may be weak, it's not alone. It's grown with each new experience. And it's found a home with all the friends I've made. I've become a part of their heart, just as they've become a part of mine.
And if they think of me now and then, if they don't forget me, then our hearts will be one. I don't need a weapon. My friends are my power!
-Sora, Kingdom Hearts
Godzilla%20racing_zps1cj0z7fu.gif

#7 Synon

Synon

    Voff!

  • SuperMod
  • 7,770 posts
  • Gender:Female
  • Location:Stockholm

Posted 26 September 2013 - 05:42

 Ni ser: ni kan aldrig vara lugna - innan ni vet ordet av är jag tillbaka och styr och ställer! :lol:


Beviset för att intelligent liv finns i rymden är att de inte har kontaktat oss än.

Filmtipset | Live Long and Prosper





We are Apple. Lower your minds and surrender your wallets. We will add our biological and technological distinctiveness to you. Culture will adapt to service us. Resistance is futile.


#8 XC

XC

    «Thundermoose.»

  • Admin
  • 19,000 posts
  • Gender:Not Telling
  • Location:Titta bakom dig...
  • Interests:TV, Film, Böcker, Science Fiction, Fantasy, Undvika soliga dagar, datorer, internet, retro teknoligi och din senaste post!

Posted 26 September 2013 - 17:27

@Garm: Och där dog mitt intresse att se den animerade Narnia-filmen... :P Faculty är helt klart en film som tåls att ses om med jämna mellanrum, några skavanker här och där som du säger men inget som stör helhetsupplevelsen. Visste du förresten att rollen som Delilah skrevs för Carisma "känd från Buffy" Carpenter, men hon tackade nej för att den var för lik hennes roll i Buffy? Även om jag inte betvivlar Carpenters kompetens så är det avgjort trevligt att se en (då relativt) okänd skådespelerska i rollen.

 

@Synon: "All makt åt Synon, äpplets befriare?" :P


giphy.gif

Du skall inte lyssna på vad jag säger; du skall fatta vad jag menar.


»Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.« (Samuel Beckett)


#9 Den Gröne Hämnaren

Den Gröne Hämnaren

    l'Empereur des Lumières

  • Moderator
  • 2,540 posts
  • Gender:Male
  • Location:Växjö

Posted 26 September 2013 - 17:59

Röstskådespelarna hjälper inte heller till direkt, med sitt extremt artikulerade sätt att prata. Det är överdrivet och svårt att ta till sig. Den svenska dubben kanske är något bättre.


Var det den amerikanska eller brittiska dubbningen?

#10 XC

XC

    «Thundermoose.»

  • Admin
  • 19,000 posts
  • Gender:Not Telling
  • Location:Titta bakom dig...
  • Interests:TV, Film, Böcker, Science Fiction, Fantasy, Undvika soliga dagar, datorer, internet, retro teknoligi och din senaste post!

Posted 26 September 2013 - 19:25

Ra.One (2011) [IN/US]
[26.09.2013] [SFN]
! Han är tidernas tönt, misslyckas med det mesta men har siktet inställt på att imponera på sonen med ett nytt tv-spel vars skurk är oövervinnelig. Spelets skurk listar lagom till lanseringen ut hur han skall ta sig ut från spelet och in i den verkliga välden...
+ Rätt kulig och charmig story med duktiga skådespelare. Shah Rukh Khan klarar sin dubbelroll bra. Kombinerar superhjältarnas science fantasy snyggt med en traditionell romcom. En hel del homage till klassiska (amerikanska) actionfilmer från förr.
+ Musiken är - som i de flesta Bolly-filmer snyggt infällda i storyn. Här har man dessutom understöd från Akon.
+ Special effekterna är snygga och överlag välgjorda.
Kombinationen av 'två steg in i framtiden' och 'här samtidigt' är kanske lika övertygande här som i Nätet 1995. Dvs. hela VR-intrigen skulle ha funkat bättre om den inte kombinerats med ett PS3.
Som Wylie uttryckte det i Battleship-tråden: det finns gränser för hur mycket backstory man behöver i en sådan här film. Trots att mästertönten Shekhar är underhållande i första halvan av filmen så blir det enerverande segt innan storyn tar vind.
Den är på tok för lång och skulle mått bra av ett snärtigare manus. doc så är manuset ljusår bättre skrivet än LoveStory 2050.
? Spelet har en oövervinnelig skurk, ingen som jobbat med spelet har klarat nivå 2 (av 3) men unge Prateek fixar det på första försöket? Med en teknologi som skall vara helt ny?
? En homosexuell tulltjänsteman?*
? Man kan ju undra om de mekaniska "jag är en robot ljuden" är en form av pickup-line, för de hörs bara när G.One är ensam med Sonia.
* Där har vi något jag missade första gången jag såg den här.


giphy.gif

Du skall inte lyssna på vad jag säger; du skall fatta vad jag menar.


»Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.« (Samuel Beckett)


#11 Garm

Garm

    Rear Admiral

  • SuperMod
  • 3,785 posts
  • Gender:Not Telling

Posted 26 September 2013 - 23:14

Idle Hands (1999)

 

Inspirerad av att ha sett The Faculty så tog jag mig an ännu en osedd film som jag faktiskt köpte vid samma tillfälle. Och den här skräckkomedin visade sig vara klart underhållande. Vilket är intressant då jag vill minnas att när jag senast såg filmen så var den nog inte ens hälften så bra. I den här filmen så leker man med händer, högra handen i den här filmen, som blir besatta och vill dig och andra, allt annat än väl.

 

Vi har sett det för, inte lika perfekt och roligt framfört som av Bruce Campbell i Evil Dead 2 och inte heller lika seriöst menat som i The Hand. Vad man har fått till är en cool ungdomsfilm med skräckelement och en stor portion humor. Det sistnämnda är väl en smaksak, jag fann knappast allt roligt men å andra sidan så både fnissade och skrattade jag under tiden som jag såg filmen. Så det finns säkert dom som tycker att det här är tokroligt samt dom som avfärdar den helt och så jag som landar mitt emellan dessa motpoler.

 

Karaktärerna är bra och man kan ta dom till sig eftersom dom är lättsamt skrivna, med både bra och mindre bra sidor. Anton är en riktig slacker som skiter i det mesta som inte har med honom att göra. En dag så börjar hans högra hand att leva ett eget liv, något som givetvis ställer till med problem.

 

Anton spelas av Devon Sawa, ni vet killen som har huvudrollen i den första Final Destination-filmen. Han är intresserad av granntjejen Molly, en riktigt amerikansk "the-girl-next-door" spelad av Jessica Alba. En ganska så ovanlig roll för henne, då jag främst accocierar henne med seriösare roller som t.ex. den i tv-serien Dark Angel. Men hon är bra och det är trevligt att se henne i något lite mindre seriöst, även om det som sagt känns ovanligt. Anton har två polare, den ena Mick, spelad av Seth Green, en i mina ögon riktigt bra skådespelare speciellt när det kommer till humor. Den andra polaren Pnub spelas av Elden Henson, en skådespelare som jag inte direkt har stött på i andra produktioner. Men han är också bra i sin roll. Man kan känna att Anton, Mick och Pnub är bästa polare.

 

Relationen mellan Anton och Molly är aningen skruvad, men det är ju så det ska vara. Man får inte ta allt seriöst i sådana här filmer. Tillkommer gör en del andra skådespelare, bland andra Vivica A. Fox i rollen som Debi, någon sorts druid-prästinna som jagar människor som får besatta kroppsdelar. En karaktär som tyvärr inte får så stor plats, men där Vivica är bra i dom scener man får se henne. En annan karaktär är Randy, den som i slutänden för samman Debi med Anton. Randy spelas av Jack Noseworthy, ett ansikte som jag så väl känner igen, men vars namn jag inte kan placera. Jag har kollat upp vad killen har gjort tidigare, men inget känns bekant var jag mer har sett honom. Han är i vilket fall som helst bra i rollen som Randy.

 

Handlingen i filmen är både rolig och bjuder på så väl förväntade scener som en och annan mer oväntad sådan. Man har som sagt fått till humor som faktiskt är rolig och sedan är det lite av en korsning av splatterfilm och ungdomsfilm, med kärleksbestyr, röka på, tjafsa med polarna, gå på bal, och så vidare.

 

Filmen är rätt blodig och har en hel del specialeffekter. Till min glädje en hel del praktiska sådana, som både ser bra och mindre bra ut. Men det man inte gillar ler man bara åt, så det går på ett ut. En del är CGI och det ser väl inget vidare ut, men det funkar och är inget som drar ner helhetsintrycket på filmen.

 

Favoritscener är när Anton mikrar sin högerhand, efter att ha haft ett jäkla bestyr med att få av den från armen. Just scenen efter när Mick och Pnub kommer tillbaka till Antons hus är rolig, specifikt när dom öppnar mikron för att värma varsin burrito, och handen formligen flyger ut så fort dom öppnar luckan. Snacka om överdrivet, men ack så roligt gjort. Även dom flesta scenerna när Anton fortfarande har sin besatta hand kvar på armen är roliga, just för att det blir ett roligt kroppsspråk och det krävs en hel del av skådespelaren för att få till sådan. Och så är typ alla scener med Mick roliga, för att Seth Green är en så klockren skådespelare.

 

Avslutningsvis så gillar jag musiken i filmen och det var ett sjutusan soundtrack som man fick till, fylld med allt från The Offspring till självaste Rob Zombie.

 

En överraskande bra film med tanke på att jag inte minns den som så, och jag blev definitivt underhållen under tiden som jag såg den.

 

*** *** ***

 

@XC: Du kan gått hoppa över den animerade filmen, jag tror att du skulle tycka ungefär som mig och mitt omdöme kan gott fungera lite som ett varnande exempel. Som jag skrev så kan det kanske vara trevligt att ha sett den filmen och speciellt då i samband med att man ser annat Narnia-relaterat, men jag tycker knappt att det är argument nog. För den är inte bra och det finns bättre filmer att se istället.

 

Nej, jag visste inte om att Carisma Carpenter hade blivit erbjuden rollen som Delilah och tackat nej. Intressant anekdot. Hon har väl rent allmänt haft svårt att få fart på karriären efter Buffy? Jag är faktiskt glad att hon tackade nej, för Jordana är så jäkla bra i den rollen och även om jag tycker att Carisma är duktig, så anser jag att dom spelar i två hela skilda divisioner.

 

Trevligt att du har sett om Ra.One. Jag har ett ex liggandes här hemma och avser att se den vid ett lämpligt tillfälle, det är ju en typ av film som man behöver planera in lite när man kan se den. Inget man tar fram närsomhelst. Det verkar som att du är nöjd med din omtitt trots en del tillkortakommanden och  på det hela taget tycker att den fortfarande håller för en sådan. Det känns ju lovande måste jag säga. Det är ju trots allt inte varje dag som man får chans att se en Bollywoodfilm. Speciellt inte inom SF/F.

 

 

@DGH: Jag såg den animerade Narni-filmen med brittiskt ljudspår. Allt som sades var väldigt artikulerat, akademist och högtravande. Vilket i mina öron inte gick hand i hand med karaktärerna, deras tilltänkta ålder och handlingen i stort. Utgåvan som jag hade tillgång till var även berikat med ett svenskt ljudspår som jag i efterhand testade lite i några  på måfå utvalda scener för att höra om det lät bra. Vilket det väl gjorde.


Edited by Garm, 27 September 2013 - 00:06.


#12 Den Gröne Hämnaren

Den Gröne Hämnaren

    l'Empereur des Lumières

  • Moderator
  • 2,540 posts
  • Gender:Male
  • Location:Växjö

Posted 26 September 2013 - 23:31

@DGH: Jag såg den animerade Narni-filmen med brittiskt ljudspår. Allt som sades var väldigt artikulerat, akademist och högtravande. Vilket i mina öron inte gick hand i hand med karaktärerna, deras tilltänkta ålder och handlingen i stort. Utgåvan som jag hade tillgång till var även berikat med ett svenskt ljudspår som jag i efterhand testade lite i några  på måfå utvalda scener för att höra om det lät bra. Vilket det väl gjorde.

 

Fattar jag det rätt gjordes den på amerikanska först, men dubbades om eftersom britterna (vilket jag kan förstå) ville ha brittiska röster i en film (som blanda annat handlar) om britter. Så originaldubbningen kanske är bättre...



#13 Garm

Garm

    Rear Admiral

  • SuperMod
  • 3,785 posts
  • Gender:Not Telling

Posted 26 September 2013 - 23:50

Mmm. Det skulle onekligen vara av intresse att höra lite av den, bara för att få jämföra lite.

 

För mig känns det som en radioteater ursprungligen som man sedan har animerat. Nu testade jag aldrig, men jag slår vad om att om jag skulle blunda och bara koncentrera mig på ljudspåret så skulle det fungera bättre enskilt än vad det nu gjord tillsammans med filmen. Lite synd att man misslyckades där eftersom ljud är lika viktigt för en film som det man ser är. Där tycker jag att man lyckades bättre i spelfilmerna, som känns härligt brittiska utan att det blir så överdrivet och torftigt som i den animerade filmen.



#14 Crusader

Crusader

    Rumpadmiral

  • Moderator
  • 12,005 posts
  • Gender:Male
  • Location:Osby, Skåne, Sverige, Europa, Jorden, Solsystemet, Wintergatan
  • Interests:Sci/Fi, Fantasy, Drama, Skräck, Kärlek/Romantik, Komedi... nog lättare att säga allt. :P

Posted 27 September 2013 - 22:29

The Fountain (2006)
 
Tom sitter vid Livets Träd på en resa genom rymden och äter av dess bark för att leva medans han återuppleva sina tidigare liv som bla. läkaren Tommy Creo som med hjälp av barken från ett mystiskt träd från Syd Amerika söker ett botemedel åt sin döende fru Izzi som skriver en bok kallad "The Fountain" om en Spansk Conquistador vid namn Tomás som för sin älskade drottning Isabel letar i Syd Amerika efter Livets Träd i kampen mot den Inquisitor som vill avsätta henne.
 
En film med 3 historier som utspelar sig under 1000 år sammanknutna med Livets Träd. Hugh Jackman spelar huvudrollen i alla 3 berättelserna.
Spännande, fin, snurrig och tragisk film om livet och döden. Om att ta vara på den tiden som finns för evigt liv finns i naturens kretslopp. Tror jag. Inte helt lätt att förstå. :P
 
Betyg vet jag inte. Inte en film man lätt sätter betyg på. Den var hur som helst bra.


Although my heart may be weak, it's not alone. It's grown with each new experience. And it's found a home with all the friends I've made. I've become a part of their heart, just as they've become a part of mine.
And if they think of me now and then, if they don't forget me, then our hearts will be one. I don't need a weapon. My friends are my power!
-Sora, Kingdom Hearts
Godzilla%20racing_zps1cj0z7fu.gif

#15 XC

XC

    «Thundermoose.»

  • Admin
  • 19,000 posts
  • Gender:Not Telling
  • Location:Titta bakom dig...
  • Interests:TV, Film, Böcker, Science Fiction, Fantasy, Undvika soliga dagar, datorer, internet, retro teknoligi och din senaste post!

Posted 28 September 2013 - 18:05

Machete Maidens Unleashed! (2010) [AU]
!: En uppföljare på Mark Hartleys  Not Quite Hollywood: The Wild, Untold Story of Ozploitation! I slutet på 60-talet, hela 70-talet och större delen av 80-talet så kunde man göra enormt billiga filmer på Filippinerna, de hade allt: djungel, billig arbetskraft och snygga brudar.
?: Det började som en dokumentär som Weng-Weng Filippinernas charmiga dvärg som plankade James Bond så det slog gnistor om det. Det slutade med en dokumentär om en tid då b-film spelades in för en billig penning och dörren öppnades för den kvinnliga actionhjälten. Roger Corman står i självklart centrum när grindhouse-rullarna radas upp. Och det är en fascinerande resa med bitvis ruggiga anekdoter om ett mindre känd kapitel inom amerikansk b-film. Det är lättklädda flickor, brutala män, tuttar hit och tuttar dit; men framför allt radas en mängd starka kvinnor upp på duken i filmer vars innehåll styrdes av vad som sålde bra och inte vad som gick hem hos kritikerna. Och det är kanske därför som filmen heter som den gör, väldigt få av karaktärerna som vi får lära känna är män. I flera av fallen så är trailern erkänt bättre än filmen den skall motsvara. Den är underhållande, bjuder på skratt och visar upp något som kan kallas för filmindustrins motsvarighet till Vilda Western, ett vilda western där det kanske inte var självklart att stuntmannen hade en madrass att landa på när han kastades ut från ett fönster från 3e våningen.
För oss som gillar b-film och fortfarande finner ett visst nöje i exploit-filmer från förr är det här en underhållande och givande dokumentär. Gillade man Not Quite Hollywood så kommer man definitivt gilla den här.
Den här filmen tände f.ö. mitt intresse för att beta av Up from the Depths (aka Jättegäddan från Bråddjupet) producerad av just Roger Corman på Filippinerna.
PS: 2014 kommer ytterligare ett kapitel i filmserien om storfilmernas småsyskon: Electric Boogaloo: The Wild, Untold Story of Cannon Films där bla Chuck Norris och Jean-Claude Van Damme är planerad att medverka.


Edited by XC, 28 September 2013 - 18:06.

giphy.gif

Du skall inte lyssna på vad jag säger; du skall fatta vad jag menar.


»Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.« (Samuel Beckett)


#16 Garm

Garm

    Rear Admiral

  • SuperMod
  • 3,785 posts
  • Gender:Not Telling

Posted 28 September 2013 - 23:32

@Crusader: Jag hade följande att säga efter att jag hade sett om The Fountain senaste gången.

 

 

@XC: :nynnar: Avundsjuk, jag är så avundsjuk. :P Den där dokumentären vill jag också se. Har velat det sedan den dök upp på Internetkanalen. Men som en vis vän sa, att har man Not Quite Hollywood på DVD så borde man köpa även den här. Detsamma gäller även för den kommande Cannon-dokumentären som jag helt klart vill se och äga. Cannon har gjort mycket bra filmer och är en del av min uppväxt, sådant kan man inte bara förneka. Så en titt på Machete Maidens Unleashed får väl vänta tills jag har den i någon fysisk version. Det verkar avgjort vara en bra dokumentär, helt i klass med NQH, som jag verkligen gillar. Jag räknar med att få en liten inblick i verksamheten från tiden då man ofta filmade på Filippinerna och även få mig ett par filmtips samtidigt. Jag har faktiskt redan sett en del av dom filmer som gjordes där, däribland For Your Eyes Only med Weng Weng som jag har i en sk double bill utgiven av Mondo Macabro, ett bolag som jag har tipsat dig om tidigare. Vet även om att filmen getts ut enskilt på ett annat bolag, Simitar. Den sistnämnda är OOP och jag kan tänka mig att Mondo Macabros utgåva är lite klurig att få tag på, men om du är sugen så kan du ju alltid höra dig för. Filmen borde du om inte annat se på ett eller annat sätt. Filmen i sig är klart underhållande och sevärd. På tal om Weng Weng så är det fortfarande en dokumentär om honom på gång. Det drogs igång en insamling via Kickstarter under året och avslutades så sent som i maj. Projektet har även en facebook-sida och enligt den så verkar dokumentären fortfarande vara på gång.



#17 XC

XC

    «Thundermoose.»

  • Admin
  • 19,000 posts
  • Gender:Not Telling
  • Location:Titta bakom dig...
  • Interests:TV, Film, Böcker, Science Fiction, Fantasy, Undvika soliga dagar, datorer, internet, retro teknoligi och din senaste post!

Posted 29 September 2013 - 08:48

For Your Height Only tror jag nämndes i dokumentären. Så det är en dokumentär på G om honom iaf? Skoj, skall bli kul och se om det bli någor av den.

 

Jag fick söka mig till en uppfattning om vad "cannon-films" var; såg att de har en del "intressant" på sin meritlista (skuldlista?). Helt klart så skall den inköpas till samlingen när den kommer.


Edited by XC, 29 September 2013 - 08:48.

giphy.gif

Du skall inte lyssna på vad jag säger; du skall fatta vad jag menar.


»Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.« (Samuel Beckett)


#18 Garm

Garm

    Rear Admiral

  • SuperMod
  • 3,785 posts
  • Gender:Not Telling

Posted 29 September 2013 - 21:31

Empty Room (2001)

 

En Pinku Eiga. 'Nuff said. :P Ingår i Njutafilms satsning, där jag har 4 av 5 utgivna filmer som jag tänkte se om, lite när jag känner för det. Den här har en ganska enkel handling som inte direkt engagerar mig som tittar, med rätt bleka insatser av skådespelarna. Minst en av dom vet jag dyker upp i en av dom andra filmerna, för jag känner igen henne.

 

 

Naked Gun 33⅓: The Final Insult (1994)

 

Parodi av det bättre slaget, även om också den här sviten av filmer började att bli trött vid det här laget. Den är rakt igenom rolig och man både fnissar och skrattar hög genom filmen. Skådespelarna är som vanligt bra, även om jag tycker att O.J. går på tomgång och Anna Nicole Smith mest känns som en parodi på sig själv, men det kanske var det som man satsade på. Det är omöjligt att välja ut en scen som är bättre och roligare än någon annan, för det är lättare att säga att allt är lika bra.

 

 

Giallo (2009)

 

Oh boy, det här är ingen vidare bra film. Jag blev häromdagen sugen på att se om några (eller kanske alla) av Dario Argentos filmer. Och vad passar bättre än att se den/dom sämre först, för att på så sätt bygga upp ett ännu större sug till att se om dom av filmerna som är mycket bättre? Problemet med den här filmen, som jag ser det, är flera. Det största är nog att manus inte är skrivet av Dario Argento själv. Nu är Dario inte den bästa av manusförfattarna längre, men det är ändå skillnad på sådant som har är direkt inblandad i och sådant här som bara har skrivits med Dario i åtanke som regissör. Men sedan är är regin av Dario inte speciellt vass, jag tycker att den brister en hel del och stundtals så undrar man vad Dario pysslade med. Skådespelarna är rätt bleka måste jag säga, och då har vi ju med både Adrien Brody och Emmanuelle Seigner. Dom specialeffekter som finns i filmen är särdeles dåliga och man märker rätt snart att Darios gamla vapendragare Sergio Stivaletti inte är en del av den här filmen. Vad jag kan uppskatta är filmens musik som är riktigt bra och en stämningshöjare i rätt scener. Jag gillar även en del av ställena som filmen utspelar sig på, jag tänker främst mot slutet då man håller till vid någon form av kloaksystem och även en gigantisk vattencistern. Och så har Adrien Brody en del bra scener, jag gillar "the blue fire/light/torch"-scenen, (minns ej exakt vad han säger, därav helgardering) just för att han visar att han bara med ansiktsuttryck kan förmedla karaktärens sinnesstatus. Och så tycker jag att slutet var rätt bra. Men faktum är att man med dessa få positiva saker inte kan kringgå filmens svaga sidor och det slutgiltiga, att filmen faktiskt är dålig.

 

Dario-Argento-Meter

 

Giallo

 

*** *** ***

 

@XC: Uppfattat fröken XC! Jag ska försöka att vara mindre tankspridd nästa gång och inte blanda ihop det jag tänker på och det som jag hade tänkt att skriva. ;) Mmm, det verkar onekligen som att en dokumentär är på gång, men eftersom den har varit det under så himla många år så ska man väl inte tro det förrän man ser den med egna ögon. Dock så känns det positivt att den senaste (och sista?) insamlingen hos Kickstarter gav sken om att man har rätt personer ombord för att kunna nå ut till den breda massan med dokumentären. För mig betyder Cannon Film en hel del för mitt filmtittande och intresse. Dom gjorde själva en del coola filmer och framförallt distribuerade en massa filmer som man vill se under ens uppväxt. Dom har mycket "guilty pleasure" på sin meritlista. Så en dokumentär om det företaget kan jag tänka mig är både intressant, lärorik och trevligt att se. Så jag håller tummarna för att den blir av och att man får chans att se den någon gång.


Edited by Garm, 01 October 2013 - 00:00.


#19 Garm

Garm

    Rear Admiral

  • SuperMod
  • 3,785 posts
  • Gender:Not Telling

Posted 01 October 2013 - 00:02

La terza madre / The Mother of Tears (2007)

 

Det avslutande kapitlet i Dario Argentos The Three Mothers-trilogi, där den första filmen var Suspiria (1977) och den andra Inferno (1980). Den här filmen är dock tämligen fristående och kan även ses utan att man har sett dom föregående filmerna. Jag tycker att den här filmen är bra, den fungerar faktiskt både som fristående film och som en del av trilogin. Kanske att det sistnämnda blir lite lidande av att det faktum att det gick hela 27 år mellan film två och tre. Den här är helt enkelt inte i samma klass som dom två första filmerna, så Dario får väl A for effort and B for execution. Det var ett bra drag att rollsätta dottern Asia i huvudrollen, för hon bär upp den med högt huvud utan att behöva skämmas och hon levererar precis det som man vill ha. Kanske att hon spelar över i en handfull scener, men vad fan, det är sådant som man kan se mellan fingrarna. Tillkommer gör en hel del andra, mer eller mindre, bra skådespelare. Udo Kier är ju alltid Udo Kier med allt det innebär, så hans roll är passande men passerar snabbt revy och lär ju inte vara den första som man tänker tillbaka på. Jag uppskattar även att Dario hade den goda smaken att ta med Daria Nicolodi i rollen som Elsa Mandy, mamma till Sarah Mandy som Asia spelar. Just av det faktum att dom är mor och dotter i verkligheten. Dario och Daria var ju dessutom partners under många år, vilket gör den här filmen lite av en familjeangelägenhet. Handlingen är väl inte helt klockren, men den engagerar och är dessutom bitvis riktigt spännande. Musiken i filmen är väldigt bra och det märks att Darios vapendragare Claudio Simonetti är i toppform. Den här filmen är dessutom riktigt blodig och full med intressanta effekter av Sergio Stivaletti och hans team. Det är till och med så att jag tycker att det nästan blir lite för mycket blod och griserier men det där varierar även från gång till gång då jag ser om filmen. Det finns en hel del scener i filmen som jag tycker är bra. Den mest uppenbara är scenen på bron då ett barn kastas ner i vattnet av sin mor. Den är ruskigt realistiskt och varje gång ryser jag vid tanken att det ser ut som ett riktigt barn, vilket det naturligt vis inte är. En annan scen som jag gillar är när Sarah är på väg upp till sin lägenhet och bestämmer sig för att ta trapporna dit. Det är en snygg trappuppgång och det blir väldigt spännande när ljuset slocknar och musiken intensifieras. Jag gillar att Dario tar med en apa, lite som en homage till apan i Phenomena (1985) och även scenen mot slutet då Sarah vadar genom en massa vatten fullt med larver är ju en ren plankning av den liknande scenen, också den från samma film. Och slutet är närmast att betrakta som apokalyptisk, vilket jag gillar. Filmen är på det hela taget bra, även om den har en del skavanker här och där och är att betrakta som långt ifrån perfekt, både vad det gäller som film och som det avslutande kapitlet i The Three Mothers-trilogin.

 

Dario-Argento-Meter

 

The Mother of Tears

Giallo

 

 

 

L'uccello dalle piume di cristallo / The Bird with the Crystal Plumage (1970)

 

Dario Argentos första film som regissör är att betrakta som ett rätt lyckat jobb. Filmen har väl aldrig riktigt engagerat mig ordentligt och jag vet att för att tillfullo uppskatta den här så måste jag vara på humör för att se den, vilket jag sällan är. Så den förblir trevlig att se om när man bestämt sig för att göra det med Dario Argentos filmer, men om jag bara ska välja ut en film av honom att se så blir det knappast den här. Handlingen är väl helt okej, även om den är så långdragen. Vilket är tråkigt eftersom filmen är kort i speltiden och i övrigt berättade med ett lugnt och härligt tempo. Skådespelarna är också oftast helt okej, min favorit är kommissarie Morosini spelad av Enrico Maria Salerno. Huvudrollsinnehavaren porträtteras av Tony Musante, men han lyckas inte riktigt att fylla skorna ordentligt. Filmen är spännande och är väldigt fint fotad. Dessutom ser man redan här frön av hur vass Dario skulle bli som regissör, att han verkligen har en fingertoppskänsla som han inte är rädd att utnyttja. Han visar prov på det i den här filmen genom att få till några riktigt lyckade kameraåkningar som för handlingen framåt på ett passande och samtidigt vackert sätt. Filmens musik står Ennio Morricone för och det är superbt. Jag gillar framförallt scenerna då musiken blir lite extra jazzig. Favoritscener har jag, slutet är ett och det är alltid lika finurligt när man får veta vem som är mördaren. Även om spänningsmomentet givetvis är borta. Jag gillar även scenen mot slutet då Sam letar efter flickvännen Giulia och springer runt lite här och där. Vid ett tillfälle så får vi en härlig kameraåkning där man zoomar ut från över Sams huvud och sveper sedan över några hustak mot det ställe där hon finns, så man får känslan av hur nära Sam är genom den överblicken och kan med det känna lite extra för Sam eftersom han är frustrerad över att inte veta var han ska. Jag gillar även scenerna när mördaren ringer upp Sam och kommissarie Morosini och retar dom, även om det senare ska visas sig vara ett misstag av mördaren. Som sagt, filmen har en del brister här och där och kan inte räknas som en favorit bland regissörens filmer. Men den har sina stunder och fungerar att se om när man gör igenom regissörens filmografi.

 

Dario-Argento-Meter

 

The Mother of Tears

The Bird with the Crystal Plumage

Giallo


Edited by Garm, 01 October 2013 - 13:59.


#20 Garm

Garm

    Rear Admiral

  • SuperMod
  • 3,785 posts
  • Gender:Not Telling

Posted 01 October 2013 - 14:15

Il fantasma dell'opera / The Phantom of the Opera (1998)

 

Dario Argentos försök att ge sig på klassikern som Gaston Leroux skrev i vad som känns som tidens begynnelse. Och det gick väl inget vidare kan man lugnt säga. Sedan länge den film som jag tycker är sämst av Dario Argento, även om den nu har fått lite utmaning av både Giallo (2009) och Dracula 3D (2012). Problemet med den här filmen är att Dario inte har kunnat bestämma sig för om han ska göra en filmatisering med lite mer seriösare framtoning eller om han ska göra den mer parodisk. För han växlar ständigt mellan båda dessa och slutresultatet blir långt ifrån bra och tillfredsställande. Det finns en del riktigt bra scener, ofta är dottern Asia involverad i dessa, för hon är faktiskt klart bra i rollen som Christine Daaé. Även om hon känns lite harig i vissa scener där jag snarare får känslan av att det inte ska vara så, utan att Asia spelar över en aning. Julian Sands spelar Fantonen och han gör det på ett sätt att om han vore här med mig nu så skulle jag vilja slå honom på käften. Bra bajsnödigt skrivet, jag vet. Men faktum är att jag ogillar hans skådespel, han kan på helt egen hand sänka en hel film genom sin blotta närvaro. Undantaget från den regeln är i Leaving Las Vegas (1995) där han är väldigt bra och passande i rollen som hallick. Men här passar han inte alls som Fantomen och med det så blir filmens helhetsupplevelse verkligen lidande. Och sedan var det dom där delarna av filmen som är mer parodiska, som t.ex. råttornas betydelse för handlingen och råttfångaren. Hjälp! Det är inte ens så dåligt att det blir roligt. Effekterna är rätt många och hyfsat blodiga, kanske på ett lite överdrivet sätt. Musiken däremot är riktigt bra och det känns som att man har blandat väl här, det är en gnutta modernt och en gnutta gammaldags. Sedan så har man verkligen träffat rätt när det gäller dom miljöer som filmen utspelar sig i, där känns det tillsammans med musiken som en passande hyllning till den litterära förlagan. Men en film kan inte ses som bra rakt igenom med hjälp av dessa bitar och en bra skådespelerska. Så det här är inget annat än ett bottennapp och man drar sig varje gång från att se om den här, men ska man ta sig genom en regissörs filmografi så måste man även ta sig an det allra sämsta.

 

Dario-Argento-Meter

 

The Mother of Tears

The Bird with the Crystal Plumage

Giallo

The Phantom of the Opera


Edited by Garm, 01 October 2013 - 14:16.


#21 Garm

Garm

    Rear Admiral

  • SuperMod
  • 3,785 posts
  • Gender:Not Telling

Posted 01 October 2013 - 23:40

4 mosche di velluto grigio / Four Flies on Grey Velvet (1971)

 

Den sista delen (men den kan även ses fristående) i Dario Argentos The Animal-trilogy där den första filmen är The Bird with the Crystal Plumage (1970) och den andra är The Cat o' Nne Tails (1971). Det här är en något bortglömd film av Dario Argento, vilket är synd med tanke på hur bra den är. Tidigare var den väldigt svår att få tag på. Visst cirkulerade det bootlegs i varierande kvalité, men en sann samlare håller sig tills det kommer ett officiellt släpp. Och som tur är så finns det numera sådana att tillgå. Handlingen i den här filmen är det som verkligen får mig att tända på alla cylindrar. Den är välskriven, smart och intressant. Man följer filmen med fokus hela tiden från början till slut i förväntan att få svar på samma frågor som huvudkaraktären Roberto har. Man känner för honom, även när han blir som besatt av att få svar till varje pris. Och man känner även för dom andra karaktärerna i Robertos omdelbara närhet. Det är väldigt spännande och man får både en och två vändningar i handlingen innan filmen är slut. Dessutom är den här filmen i ett mycket behagligt tempo där den tar tid på sig att transportera mig som tittar till "le grand final". Filmen är oerhört bra filmad med ett utsökt foto, där man också har hittat en massa underbara och innovativa kameravinklar att filma scenerna i och från. Musiken görs återigen av Ennio Morricone och som han levererar! Skådespelarna är väldigt bra, inte minst Michael Brandon som spelar Roberto. Men jag gillar även Mimsy Farmer som spelar Nina, Bud Spencer i rollen som Godfrey, det är en mindre men viktig roll, vilket man får se i slutet. Och så gillar jag Jean-Pierre Marielle i rollen som den något fjolliga homosexuelle privatspanaren Gianni. Den här filmen har en massa bra scener som jag gillar. Som början när bandet repar, med Roberto på trummor. Den är så fint filmad, musiken är fantastisk och jag gillar hur man leker lite med den där myggan. Jag gillar även fortsättningen när Roberto sedan blir förföljd och till slut förföljer förföljaren och hur det slutar med att han dödar denne inför ett vittne, med en riktigt kulig mask, som sedan utpressar Roberto. Jag uppskattar som fan att filmen är så oerhört snyggt filmad, med ett vackert foto och häftiga kameralösningar. Jag tycker om att få se Bud Spencer i en roll, en som överlag känns rätt rolig men som fyller en mer viktig funktion i slutet av filmen. Jag tycker att scenen då Maria dör är helt makalöst bra och snyggt filmad, sådant där ser man aldrig i dagens film. Jag tycker om upplösningen i filmen då det uppdagas för Roberto vem det är som har utpressat honom och dödat människor i hans närhet. Den där något komiska homosexuella privatspanaren är ett trevligt inslag i en annars så hårdkokt film. Jag tycker om att filmen har ett väldigt vackert foto, smått fantastiska kameralösningar och kameravvinklar som man filmat i och ifrån, filmen har passande och härliga miljöer, musiken i filmen är väldigt bra och medryckande, och slutligen kan jag återigen påpeka att filmen har väldigt bra skådespelare och den har även både ett mycket bra manus och regin är verkligen på topp. För övrigt så såg jag filmen i Shameless Screen Entertainments fina Blu-ray utgåva. Egentligen hade jag inte tänkt att uppgradera min Dario Argento-samling från DVD till Blu-ray, men jag bestämde mig för att göra undantag från den regeln, men bara till några av filmerna, specifikt till dom som jag gillar mest. Filmen ser helt fantastisk ut i denna utgåva och jag kan varmt rekommendera den. Men jag kan även rekommendera Studio S Entertainments utgåva av filmen på DVD, för den som "bara" vill se och äga filmen till en billig penning.

 

Dario-Argento-Meter

 

Four Flies on Grey Velvet

The Mother of Tears

The Bird with the Crystal Plumage

Giallo

The Phantom of the Opera


Edited by Garm, 01 October 2013 - 23:41.


#22 XC

XC

    «Thundermoose.»

  • Admin
  • 19,000 posts
  • Gender:Not Telling
  • Location:Titta bakom dig...
  • Interests:TV, Film, Böcker, Science Fiction, Fantasy, Undvika soliga dagar, datorer, internet, retro teknoligi och din senaste post!

Posted 02 October 2013 - 07:37

Jag har haft för avsikt att se mer av Argento men aldrig kommit till skott. Mother of Tears har jag sett och gillade den skarpt. Jag blir faktiskt lite nyfiken på både Fantomen på Operan och Flugorna på Grå Sammet utifrån dina omdömen.


giphy.gif

Du skall inte lyssna på vad jag säger; du skall fatta vad jag menar.


»Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.« (Samuel Beckett)


#23 Garm

Garm

    Rear Admiral

  • SuperMod
  • 3,785 posts
  • Gender:Not Telling

Posted 02 October 2013 - 14:51

Det började nästan att eka här inne i tråden, så tack för att du läser och tack för att du kommenterar. :) Dessutom är det trevligt att du intresserar dig för Dario Argento och hans filmer, det finns flera som jag definitivt tror att du skulle tycka om. Framförallt skulle jag vilja pusha lite för hans thrillers som är välgjorda och spännande. Inget fel på hans andra filmer som är mer blodiga och våldsamma, som t.ex. The Mother of Tears, men jag tror att dom lite mindre blodiga filmerna skulle passa dig ännu bättre. Flies kan jag absolut rekommendera men kanske inte Phantom. Även om jag medger att det skulle vara trevligt att få veta vad du tycker om den filmen. Det jag gillar kanske du går igång på, osv. Om du någon gång känner att du vill se något mer av regissören ifråga så får du gärna hojta till så kan jag ge dig ett par rekommendationer på filmer som du kan börja med. :)


Edited by Garm, 02 October 2013 - 16:02.


#24 Garm

Garm

    Rear Admiral

  • SuperMod
  • 3,785 posts
  • Gender:Not Telling

Posted 02 October 2013 - 17:40

Inferno (1980)
 
Den här filmen lever verkligen upp till sin titel. Dessutom känns den som en enda lång febrig mardröm, en bitvis surrealistisk sådan. Jag diggar filmen som fan och har alltid gjort det. Det kanske inte är Dario Argentos absolut bästa film, men den hör definitivt till crème de la crème. Den har dock en baksida och det är att den är något ostrukturerad och att man har lite svårt att knyta ihop alla trådar. Vilket resulterar i att jag har fått höra att en del tycker att filmen är både förvirrande, svår att förstå sig på och hel enkelt dålig. Jag håller givetvis inte med, men jag kan förstå att det här inte är den bästa starten om man är nyfiken på att utforska regissörens filmer lite närmare. För oss redan bitna så är det en höjdpunkt att se om den här filmen. Handlingen är av sådan karaktär att man bara sveps med och lever sig in i den, vilket gör att man får en upplevelse utöver det vanliga. Man njuter, känner pulsen öka, svetten lackar i pannan och mot slutet så sitter man som på tå. Jag vill inte gå in på för många detaljer för det förstör bara för den nyfikne. Men jag kan understryka att handlingen är väldigt bra. Likaså skådespelarna, och här tycker jag att filmen ägs av kvinnorna som verkligen pumpar in blod i dess ådror. Inte så att mönnen är dåliga, tvärt om. Bara att kvinnorna är så jäkla bra. Jag tycker även väldigt mycket om den visuella biten, det här är en av dom vackrare filmerna som Dario Argento har gjort. Inte den vackraste, den sparar jag till senare, men om man verkligen hoppas på att få njuta av bildspråket i hans filmer så är den här ett måste. Filmen är till stor del inspelad i studio, vilket väl kanske märks i en del scener. Men samtidigt så skulle jag inte velat ha det på något annat sätt för en del av scenerna hade inte varit hälften så bvra om man hade spelat in dom on location. Jag diggar verkligen interören genom hela filmen. Speciellt när karaktärerna i filmen börjar att utforska huset och dess omgivning. Ett hus som känns hämtad från en helt annan verklighet, det ser så gemytligt ut men så börjar dom utforska det närmare och det är som att stiga in i ett öde apokalyptiskt landskap där inget är som det verkar. Fotot är således utsökt och hjälper till att suga dig som tittar, rakt in i filmen. Musiken till den här filmen görs av Keith Emerson, och han är verkligen skicklig. Ledmotivet till filmen sätter verkligen tonen och är härligt medryckande. Man har även varit ganska sparsmakad med musiken, men när den väl används så är det en stämningshöjare. Jag gillar filmen som helhet och vill inte framhäva alltför många scener, men jag gillar början när Rose går ner i källaren och upptäcker en vattenfylld del av huset som hon måste bekanta sig med. Jag gillar även andra scener där man utforskar huset och hur surrealistiskt allt upplevs. Det finns även scener som jag har svårt för och det är dom som involverar katterna. Som djurvän har jag svårt för dessa, dels för att jag kan tänka mig att djurhållningen på den tidens filminspelningar inte var alltför bra, men även för att dom återigen bevisar att det största odjuret av alla är människan. Det hjälps inte att allt är påhittat. Men dom positiva delarna med filmen överväger dom negativa. Och det med råge. Jag kan definitivt rekommendera filmen till andra, men kanske inte som den första man ska se av regissörens filmer.
 
Dario-Argento-Meter
 
Inferno
Four Flies on Grey Velvet
The Mother of Tears
The Bird with the Crystal Plumage
Giallo
The Phantom of the Opera


Edited by Garm, 02 October 2013 - 17:41.


#25 Crusader

Crusader

    Rumpadmiral

  • Moderator
  • 12,005 posts
  • Gender:Male
  • Location:Osby, Skåne, Sverige, Europa, Jorden, Solsystemet, Wintergatan
  • Interests:Sci/Fi, Fantasy, Drama, Skräck, Kärlek/Romantik, Komedi... nog lättare att säga allt. :P

Posted 02 October 2013 - 22:37

Onsdag! Dags för film mys med skräckfilm! :) Kan behövas efter dagen jag har haft.
 
 
Quarantine (2008)
 
Journalisten Angela Vidal och hennes kameraman Scott Percival filmar ett avsnitt av "The Night Shift", en TV-serie där de följer nattarbetare under nätterna, när en brandkår-utryckning tar dem samt brandmännen Jake ochFletcher till ett gammalt hus. Men väl inne upptäcker de att något är väldigt fel och innan de hinner ut så har huset satts i karantän.
 
Amerikansk remake av den Spanska succé skräckfilmen [●REC].
En film jag totalt ignorerade innan dels för att trailern började med att visa slutet på filmen (och därmed spoilade slutet på [●REC]) vilket gjorde att jag såg orginalet istället, för att det var en remake av en film jag redan hade sett och för det dåliga motagande den fick. Men på senare tid har jag hört bra saker om den (efter att remake hatet hade lagt sig) och efter besvikelsen som [●REC]² var så kändes den mer lockande. Och nu när jag börjar få slut på Found Footage filmer och fick skaffa fler så bestämde jag mig för att ta mig ann den här.
 
Jennifer Carpenter är ett bra val att spela huvudrollen och visar här att hon är en riktigt bra skådespelerska som enkelt kan spela olika karaktärer för ingenting av Dexter's Debra Morgan syns här. Faktum är att jag fick tillochmed kolla så det verkligen var hon. :P Precis som Manuela Velasco gjorde, så spelar hon en väldigt glad, energi-full och snäll Angela som verkligen älskar sitt jobb och aldrig behandlar folk illa. Och när hon spelar rädd så är hon verkligen rädd. En av de mäst verklighetstrogna spelade rädslorna jag har sett. Och till skillnad från Ángela i [●REC] så är den här Angela inte ett dugg intreserad av att hitta sanningen utan vill bara ta sig därifrån och överleva samtidigt som hon vill ha bevis för hur CDC behandlade dem. Medans Àngela i [●REC] in i det sista letade efter vad som pågick så snubblade den här mer över det men var inte intreserad av att ta reda på sanningen utan ville bara, som sagt, överleva. På det sättet så var den här överlägsen orginal-filmen då det hela kändes mer verklighets troget och i grunden bra spelade.
Steve Harris gör också ett bra jobb som kameramannen Scott.
Kommer inte ihåg om det kallades för Rabies även i orginalet. Likaså kommer jag inte ihåg alla scener eller vem som dör när så jag vet inte hur nära orginalet det är men jag har hört att det ska vara så gott som en ren kopia.
När det gäller sanningen om vad som pågick så var det här en betydligt mer verklighets trogen vetenskaplig variant än [●REC]'s urlöjliga "Vatikanstaten gör hemliga expriment på barn för att hitta ett botemedel mot demonsk besatthet men stöter på en Fallen Ängel och måste göra sig av med alla vittnen" . I Quarantine så är det hela betydligt enklare. En domedags kult har stulit Rabies odlingar från ett statligt lab och skapat ett super-Rabies (som faktiskt är lättare gjort än man kan tro) som jättesnabbt gör de infekterade extremt agressiva, för att släppa lös det och starta Apokalupsen men infekterade lab-råttor rymmer och infekterar en hund som i sig infekterar folk runtomkring. Bara det faktum att det bygger på ett verkligt virus gör mycket.
 
Jag måste erkänna att remaken överträffade orginalet lite här. Det ända dåliga är att eftersom jag redan hade sett [●REC] så visste jag i grunden vad som skulle hända men det kan jag ju inte precis sätta som negativt för filmen. Sanningen är, hade jag inte sett [●REC] och såg Quarantine först så hade jag tyckt att Quarantine var den bättre. Angela var bättre spelad, backstoryn var betydligt bättre och det hela kändes mer verklighetstroget vilket gör det mer skrämmande.
 
Har ni inte sett [●REC] så kan jag varmt rekomendera att ni ser den här istället, eller om det var ett tag sedan. Men har ni sett [●REC] och har ett färskt minne av filmen så får ni nog inte ut så mycket av den här.
 
Betyg: Mycket Bra-


Although my heart may be weak, it's not alone. It's grown with each new experience. And it's found a home with all the friends I've made. I've become a part of their heart, just as they've become a part of mine.
And if they think of me now and then, if they don't forget me, then our hearts will be one. I don't need a weapon. My friends are my power!
-Sora, Kingdom Hearts
Godzilla%20racing_zps1cj0z7fu.gif





Also tagged with one or more of these keywords: film, omdömen, recensioner, tycktill