1027 replies to this topic

[Crusader]

Doomsday
Inte alls vad jag väntade mig men samtidigt exakt vad jag väntade mig.
Helgalen overklig over the top ologisk sjuk film men också riktigt underhållande att se. Ofta skakade man på huvudet (Britter är galna) och vid något tillfälle blev det lite förmycket. Och ibland hade filmen förbrottom. t ex riddar delen kunde ha varit så mycket mer. Och slutet var typiskt Engelskt.
Men som sagt, en riktigt underhållande film som aldrig tråkar ut en.
8/10

[Crusader]

Be Kind Rewind
Helgalen film. I början tyckte jag mäst den var fjantig och när Jerry var på elverket höll jag nöästan på att stänga av. men sedan lyfte filmen verkligen när de började filma och göra remakes. Och mot slutet blev den dessutom väldigt vacker och fin.
Sedan fanns där en del galet rolig humor som camo-dräckten som passade perfekt mot stängslet och när Jerry stod mellan "Kepp" och "Out" skylltarna helatiden. Och när de gjorde sina filmer så skrattade jag ljudligt.
En trevlig film som möjligt kunde ha tonats ned lite ibland (speciellt början).
7,5/10

[Rick Hunter]

Lite kort om de senaste filmerna jag sett

Appleseed
Mycket snyggt animerad, spännade och intressant. Bland de bättre animerade filmer jag sett på länge.
8/10

Appleseed Ex Machina
Lika bra som ettan kanske t.o.m bättre. Jag gillade nog storyn något bättre i denna.
9/10

The Ruins
Mycket mer skrämmande och blodigare än jag hade anat. Bra story och skådespelare. Klart godkänd!
7/10

Be Kind Rewind
Härligt rolig film! Jack Black är ju alltid bra numera! Bra roller för övrigt också! Bästa var ju Robocop-filmen
8/10

Wanted
Bra film! Lite matrix-vibbar på den. James McAvoy är bra i huvudrollen och de flesta andra skådespelare gör bra ifrån sig. En sak jag inte riktigt hajade var att en vävstol gav dem order om vilka de skulle döda och att de skulle döda sig själva till slut? Var det bara ödet tro? Nåja det är inget som förstör upplevelsen i alla fall.
8/10

Into the Wild
Vilken överraskning! En film jag visste absolut noll om var så här bra! Så tragisk men ändå så vacker film. Emile Hirsch är ett fynd! Lysande skådespelare och vackra miljöer.
9/10

[Wylie Times]

Eagle Eye
En film som lever på action adrenalinet som den konstant försöker injicera i tittaren. Ni vet, såna där typiska Hollywood filmer där allt går så snabbt att vi inte ska hinna tänka på storyn. Det är omöjligt här och inte pga at att det inte är non stop action för det är det men storyn är FÖR dum. För att ytterligare maskera det har man valt flera bra skådisar som Billy Bob Thornton, Rosario Dawson och Michael Chiklis. Men det hjälper inte för storyn är så urbota korkad. Tänk Enemy of the State skruvat upp 2000 varv. Huvudpersonerna är alltså jagade av en dator som kontrollerar allting men som tänker som en femåring. :shake

2/10

[Crusader]

Wanted
Bra film! Lite matrix-vibbar på den. James McAvoy är bra i huvudrollen och de flesta andra skådespelare gör bra ifrån sig. En sak jag inte riktigt hajade var att en vävstol gav dem order om vilka de skulle döda och att de skulle döda sig själva till slut? Var det bara ödet tro? Nåja det är inget som förstör upplevelsen i alla fall.
8/10

En av de där paradoxerna som kan göra en galen. Vävstolen gav dem order vilka de skulle döda och gav order om att de skulle dödas för "ödet" visste att de skulle börja gå sin egen väg och mörda folk som inte behövdes mördas.
Men orsaken de började göra det var för att det kom en order på allas deras död.
Den oändliga cirklen.

[Cartman]

Kull att en till har upptäckt Appleseed-filmerna.

Inför årets film omröstningen

John Rambo

Är inget större fan av dom äldre filmer eller Sly för den delen och ärligt talat gav inte den här filmen mig speciellt mycket. Känns som att man har öst på med blod bara för sakens skull, men misslyckats med att ge den en relevant del i handlingen. Okej att krig är överdjävligt och mycket väl kan se ut som i filmen, men för mig känns det bara överdrivet och utan finess. Handlingen var inte heller mycket att hänga i granen och vad Julie Benz gör i den här filmen är lika förvånande som vad hennes medverkan i Saw V skulle vara bra för. Inte det att hon är dålig, det är bara det att hennes roll är så intetsägande och begränsar sig till att hålla sig för munnen och skrika sig genom filmen.

W.

Underbart bra och träffsäker politisk satir om GWB den yngre. Det är inte ofta jag ser politiska satirer men när jag väl gör det så brukar dom oftast vara sevärda och bra. Den här filmen är inget undantag. Oliver Stone är ju en väldigt intressant regissör oavsett om man tycker om hans filmer. Han engagerar och provocerar ofta och personligen blir jag sällan besviken av hans filmer (Alexander är dock ett undantag). Här tycker jag att han har lyckats hitta bra i balansen mellan allvar och lek, humor och dramatik. Filmen är dessutom nästan perfekt castad, vilket jag på förhand var lite orlig för då valet av en del skådespelare var minst sagt annorlunda. Oavsett om man gillar GWB den yngre eller inte så är filmen verkligen sevärd.

=== === ===

On another note. Dvs. filmer som inte har någonting med årets film omröstningen att göra.

Carty har sett den hittills bästa filmen 2009.

Transsiberian

Vilken jäkla bra film. En mardsrömsresa utan dess like. Filmen kryper verkligen in under huden på sig och vägra släppa taget. Såg filmen under helgen och kommer fortfarande på mig själv att fundera över handling, karaktärer och så.

Tycker att filmen är perfekt castad, var lite osäker på Woody (Roy) då han har en tendens att vara lite ojämn, man han är väldigt bra i den här filmen måste jag säga. Emily Mortimer hade jag inte sett någonting av tidigare men hon äger verkligen sin roll som Jessie. Utan tvekan en av filmens största behållningar, hon växlar mellan att utspegla säkerhet, nyfikenhet, en kvinna med skinn på näsan helt enkelt. Men när saker och ting börjar röra på sig i handlingen så går hon från detta till att vara en vädligt osäker, ömtålig och liten kvinna fast i en mörk och högst osäker värld.

Utöver dessa har vi sedan även lysnade insatser av Ben Kingsley, Kate Mara och Eduardo Noriega. dom två sistnämnda har jag inte heller sett någonting av tidigare men får utforska deras tidigare roller nu när jag vet hur bra dom var i den hör filmen.

Handlingen är filmens andra riktigt starka sida bortom skådespelarna. Här snackar vi samma obehagliga känsla som infinner sig i både Session 9 och The Machinist. Den börjar i ett lugnt tempo och väver in tittaren i en falsk trygghet för att sedan lägga i en annan växel och målar upp en både trovärdig (till stor del iaf) och skrämmande scenario. Allt känns avskalat, stort, obehagligt, främmande och så vidare.

Svårt att vidareutveckla det hela utan att spoila för mycket. Men kort och gott, en MYCKET BRA film som jag rekommenderar att man ser om man gillar bra, spännande och obehagligliga filmer.

Edited by Cartman, 20 January 2009 - 15:16.

[Wylie Times]

W.
En knepig film att bedöma . Vad jag definitivt tycker är att Stone gått kunde ha väntat ett par år med att göra filmen. Då hade mer information funnits tillgängligt och Bush hade slutfört sin presidentperiod. Det känns öht konstigt att se en film om en sittande president. I början var det svårt att veta om man kollade på en seriös film eller en SNL sketch. Vilket förstås säger en del om Bush också. Filmen spretar lite för mycket också mellan hans "rise to power" och kriget i Irak. Fokus på endera hade varit intressant men nu känns det som det inte fanns tillräckligt med tid åt båda. Filmen är ädå bra och har passande skådisar. Josh Brolin lyckas faktiskt göra Bush mer sympatisk än han är i verkligheten. Richard Dreyfus som Dick Cheyney lyckas med det motsatta vilket är mycket imponerande.

6/10

[Crusader]

The Spiderwick Chronicles
Bättre än jag trodde. Och våldsammare och brutalare än jag trodde också.
Älskar sättet de besegrade huvudskurken på. Så jäkla coolt. Nog ett av de bästa finnishing jag sett.
När jag fick veta att det var 5 böcker som tryckts samman till 1h32min lång film så var jag väldigt tveksam men det märks inte. Filmen känns inte för kort (fast de som läst böckerna håller nog inte med) och det känns inte som att något stort fattas. Men visst hade det inte gjort nåt om filmen varit lite längre.
8,5/10


W.
Håller med Wylie Times där. Det känns svårt ibland att veta om det är en seriös film eller en rolig sketch på t ex Saterday Night Live. Är det bara satir eller dokumentation? Dessutom hållert jag med om att blanda Irak-delen med hans resa mot makten inte riktigt passar bra. Irakdelarna blir som en parodi och förvirrar om man ska skratta åt allt eller inte.
Oliver Stone har ju gjort tidigare gjort t ex Nixon, vilket IMO var en fantastisk blick på Nixon där han även lyfte fram de possitiva sakerna och faktiskt fick en att tycka synd om Nixon och se honom mer som ett offer.
Jag tycker inte att han alls lyckas lika bra här. Visst, han visar W. mer mänsklig och sympatisk men det hela blir ändå en soppa.
Nu är ju Bush en satir i sig vilket gör det hela mycket svårare. T ex scenen med salladen och hans konstiga utalanden finns ju dokumenterade som att ha hänt i verkligheten i någon form liksom de flesta händelser i filmen. Så när Stone brer på lite extra så blir det ibland förmycket. T ex hade jag inte redan vetet en hel del om Bush så hade jag verkligen varit förvirrad.
Med bara Bush's resa till makten hade det varit en lysande biografi och med bara Irakdelen hade det varit en väldigt underhållande satir men tillsammans blir det lite av en röra.
Och det hjälper inte filmen med att de ibland hoppar i storyn utan att igentligen förklara sig. T ex ena studen har han en fru och nästa stund har han en annan. Enastunden kollapsar han och sedan bara fortsätter det som vanligt.
Men Bush, som person, tycker jag de har träffat rätt bra.
6,5/10

Edited by Crusader, 20 January 2009 - 18:42.

[Crusader]

I'm Not There.
Fy fasiken vilken jobbig film. Känns typ som att de var påtända när de kom på och gjorde den. De där 2h15min kändes som 10 timmar. Filmen är så dum så att den uppfattas som smart. Visst, jag fattar vad de försökte göra och idén var bra men jag tycker det hela blev en röra. Och att börja med hans död (som inte ens har inträffat än) gjorde det inte klarare. Och en massa fjantande runder med obegripliga rörelser och händelser där karaktärer beter sig som konstiga karaktärer i drömmar gör det hela bara konstigt och obegripligt. Känns som att man måste vara en Bob Dylan fantast för att fatta det hela och hur det hänger ihop. Men några saker var iallafall bra.
Nu är ju det här inte alls min typ av film så jag antar att de, som gillar den här typen av obegripliga konstnärliga filmer, gillar den.
Men som sagt, jag förstår idén och vad de försökte göra och det höjer betyget lite.
2/10

[Tom_Hell]

UHF med kommentatorsspår

[Crusader]

Tales from Earthsea (Legender från Övärlden)
Helt underbar fantasifyld film. Det här är fantasy som det ska vara. Jag skulle mer är gärna se fler Earthsea filmer. Men med tanke på att Ursula K. Le Guin inte gillade filmatiseringen så lär det nog aldrig bli av igen (då hon inte gillade de förra heller).
Mitt sug efter mer Earthsea har gjort att jag nu laddar ned Live-action filmerna (Legend of Earthsea) med (som utspelar sig innan den här och handlar om Sparrowhawk och Tenar som unga från de första 2 böckerna) även då jag mäst hört dåliga saker om dem.
Åter till den här filmen: Riktigt riktigt bra. En Fantasyberättelse i min smak. Att den här filmen skulle vara svag och blek, som kritiker sagt, håller jag inte alls med om. Det enda jag tyckte var lite onödigt förvirrande var grejen med att Therru var en drake. Nu vet jag ju inte hur det är i böckerna men jag tycker gott att de kunde lämnat den delen utanför. Fast Japaner älskar ju drakar.
Jag förstår att den hamnade på toplistan i Japan, 2:a under X-Men: The Last Stand.
9/10


Cartman, du som kan sådant här, finns det några liknande animerade filmer som har samma Fantasy-känsla?

[dukeofnewyork]

I'm not there

Rätt svårtillgänglig och rörig "biopic", helt fritt efter verkligheten. Jag är inget större fan av Bob Dylan och kan inte hans historia vare sig privat eller musikaliskt annat än ytligt. Nog för att jag spelat en och annan Dylanlåt, men jag har ingen relation till honom som artist egentligen. Nu behövs inte det för att förstå filmen eller ens uppskatta den, men nog tror jag att det hjälper. Todd Haynes tar i rejält i den här filmen. Tyvärr spricker det också och blir först mest rörigt och sen när man väl kommit in i den inser man att det fanns inte så mycket under ytan. Men det finns delar som är bra, särskilt Cate Blanchett som den rebelliske Dylan, men även Christian Bale och Heath Ledger gör bra ifrån sig. Tyvärr håller inte riktigt manus och narrativet, berättelsen, för det finns en sådan, döljs bakom ett rörigt bildberättande. Men jag kan inte tycka illa om filmen för Blanchett, Bale och Ledger och deras skådespeleri lyfter de delar de är med i (de är i sig är bra nog för en hel film) och därigenom hela filmen. Nu späds de tyvärr ut med annat som egentligen bara rör till det och i slutändan ser man inte filmen för alla konstiga klipp, karaktärer och musik. Dessutom känns filmen väldigt lång, vilket drar ner den ytterligare.

Så i slutändan blir det ett medelbetyg och då endast på grund av bra skådespeleri. Ett vällovligt försök, men det funkar helt enkelt inte.

För den som är förvirrad efter kan jag ge följande tolkning av vilka de sju "dylankaraktärerna" ska symbolisera. Inte för att det gör filmen bättre, men det ger en liten bild av vad Todd Haynes försökte göra.

Cate Blanchett – Jude Quinn – Bob Dylan som rebell
Heath Ledger – Robbie Clark - Bob Dylam som privatperson/familjefar
Christian Bale – Jack Rollins – Den religiöse/förkunnande Bob Dylan
Ben Whishaw – Arthur Rimbaud - Poeten Bob Dylan
Richard Gere – Billy The Kid – myten Bob Dylan
Michael Carl Franklin – Woody Guthrie – Bob Dylan som musiker
Kris Kristoffersson – Narrator – oklart... den verklige Dylan?


Plus: Cate Blanchett, Christian Bale och Heath Ledger
Minus: Överarbetad och långsam.

[Wylie Times]

Tales of the Earthsea (Gedo Senki)
Tekniskt imponerande som alltid när det gäller Studio Ghibli. Snyggt animerad och mycket bra musik. Men själva storyn.. Nja. Den faller ganka platt tycker jag. Den lyckas aldrig riktigt engagera mig och karaktärerna, speciellt dom onda är inte alls bra. Jag har inte läst böckerna (vilket kanske är lika bra med tanke på vad LeGuin tycker om filmatiseringarna).

5/10

[Cartman]

3:10 to Yuma

Tydligen en remake på en film (med samma namn) som kom i början av 1950- talet. Kanske lika bra att inte ha sett den filmen innan denna, men jag ska försöka se den vid något tillfälle. Tycker att den här filmen är riktigt bra och väldigt välspelad. Slutet var kanske ingen direkt överraskning men dock väldigt bra och passande till handlingen.

The Forbidden Kingdom

Var skeptiskt till den här filmen redan från början då Jackie "Jag tror att jag är så rolig" Chan skulle vara med. Mest nyfiken var jag på hur han skulle fungera med Jet Li. En annan skådespelare som jag är lite kluven till. Svaret är att det fungerar sådär. Handlingen räddar filmen lite skulle jag vilja säga men då jag har så svårt för Jackie har jag svårt att ta bort fokus på honom och koncentrera mig på filmen. Jag ska ge den ett försök till någongång framöver, även om jag misstänker att jag inte kommer tycka att filmen är bättre då. Jag är mer av ett Bruce Lee fan om jag ska vara ärlig.

Be Kind Rewind

Vilken besvikelse. Michel Gondry är ju en bra och intressant regissör/människa som tidigare (The Science of Sleep, Eternal Sunshine of the Spotless Mind) har visat vad han är kapabel till att göra när förutsättningarna är dom rätta. Kanske att detta är en "mellanfilm" för honom, för annars blir jag seriöst orolig för vad han håller på med. Visst, filmen är rolig på sina ställen och Jack Blacks upptåg påhittiga, men som film håller det inte. Fenomenet "att svenska" filmer är inte heller speciellt intressant, roligt eller bra så när den här filmen går in på det spåret tappar jag helt enkelt intresset.

[Crusader]

Tales of the Earthsea (Gedo Senki)
speciellt dom onda är inte alls bra.
5/10

Jag håller med där. Speciellt hantlangarna.



Twilight
Mycket bättre än jag trodde. Riktigt bra och hysteriskt rolig. En film man verkligen kommer in i och fastnar vid. Jag älskar kärlekshistorier men oftast är jag alergiska mot den här typen där tjejen ignorerar alla snälla killar och ger sig efter den tysta farliga plågade typen för att hitta det snälla i honom.
Som tur är så utvecklades den här annorlunda och de lyckades bra med att få en att gillar karaktären Edward Cullen (Jäkla vad lik Tomas Deliva han var. ) och gjorde honom snabbt lite mjukare.
Sedan så älskade jag också hela familjen Cullen (Önskar bara man fick se mer av dem. Hoppas på det i nästa film) och deras minst sagt underliga liv (lite Addams Family över dem).
Kristen Stewart spelar, som vanligt, riktigt bra. Jag förstår ärligt talat inte varför många tycker att hon spelade dåligt i filmen. Jag tycker tvärt om att hon var riktigt bra. Det ända jag störde mig på var att hon helatiden tittade på Edward med åtrå i blicken (och hela ansiktet, för den delen) för det blev lite av en parodi i sig tillsist. Möjligen var det meningen men eftersom de aldrig utvecklade den delen så blev det lite underligt som att jag efter filmen inte riktigt visste hur det låg till med den delen. Där är ju nästan-sexscenen men det blev aldrig någon uppfölning på det. Är karaktären jätte kåt eller är det bara som det ser ut? Om det första stämmer så kan det bli en intresant sak att ta upp i nästa film då hon och Edward uppenbarligen inte kan ha sex utan att riskera att han förlorar kontrollen. Jag menar, hur kämpar hon mot sin åtrå?
Fast troligen överanalyserar jag bara saker.
Kritiker har kallat filmen för "Den nya Buffy" vilket jag tycker är helt fel gämförelse. Detta är inte alls samma typ av berättelse och inte alls samma typ av humor.
Jag ser iallafall fram mot nästa film.
9/10

Edited by Crusader, 21 January 2009 - 23:10.

[Crusader]

Chaos
ett bra exempel på hur man bygger upp en bra action film och sedan bara förstör den.
Visst passade pusselbitarna men så värst logiska var de inte.
Filmen är jättebra... tills de sista 10 minuterna.
Det här kunde ha varit en 9/10 men blir bara...
7/10

[Wylie Times]

Max Payne
Åh herre gud. Vart ska jag börja? Jag menar, jag förstod att filmen var illa ute när dom castade Mark Whalberg. Såååååå fel. Men att misslyckas så kapitalt med att överföra varenda liten grej som var bra med spelet? Nej det hade inte ens jag väntat mig. Det är klart att det är svårt att göra en film som är trogen den väldigt mörka film noir stämning som finns i spelet men det här? Jag vet inte vad man ska kalla det, men mörkt var det iaf inte. Mila Kunis som Mona Sax är om möjligt ännu sämre casting än Whalberg. Storyn har fördummats ner till den grad att det knappt går att känna igen den. Regin vacklar mellan ta i med slo-mo effekter så mna blir illamående och bara tråkig b-action. Scenen där Max kliver tar Valkyr för att överleva är i sig skäl nog för det betyg som jag tänker ge den här filmen. Jag försökte bitvis se filmen som helt fristående från spelen vilket inte borde ha varit så svårt med tanke på hur lite dom egentligen har gemensamt men det går inte att komma ifrån. Hade jag inte spelat spelen så hade jag nog upplevt filmen ett snäpp bättre men knappast mer än så.

Det enda som filmen egentligen lyckas med är att skapa ett snyggt vintrigt New York. Men även det kunde ha gjorts bättre.

1/10

[Cartman]

Juno

Wow, vilken fin liten film. Har hört mycket positivt om den men anade aldrig att den skulle vara så bra som den faktiskt är. Filmen känns väldigt äkta och verklighetstrogen, även om jag bitvis hade svårt att ta till mig dialogen på sina ställen. Tydligen är det så ungdomar pratar nuförtiden vilket i sådant fall har gått helt förbi mig. Handlingen är den biten tillsammans med insatserna från skådespelarna som imponerar mest. Ellen Page är lika bra som hon brukar vara i sina roller och hennes karaktär är verkligen en skön tjej. Michael Cera är också helt grym som den något bortkommna vännen/pojkvännen. Jag gillar scenerna som Eller Page har tillsammans med Jason Bateman. Hur coola som helst och det är ju nästan så man önskade ett tag att han kunde bli hennes mentor då han delvis är riktigt sympatisk och förstår Juno så bra i hennes situation.

Kort och gott. En riktigt bra film.

Max Payne

Nu har jag inte spelen i färskt minne så jag kan inte ge mig på några djupare analyser om hurvida det är en trogen filmatisering eller ej. Rent instinktivt så känns det som att man mer har lånat element från spelen och sedan byggt en egen film runt det, snarare än att vara spelen mer trogna. Men det är ren spekulation och jag låter det vara osagt. Annars tycker jag förvisso att filmen är riktigt snygg på sina ställen, men det kan inte rädda den här filmen från att vara medioker. Mark Whalberg känns sådär i sin roll, är inget större fan av honom men tyckte det var "kittlande intressant" när dom castade honom. Det blev väl inte så lyckat då han känns sådär platt som t.ex. Keanu Reeves kan vara i sina filmer. Iofs har jag inget bättre förslag på vem som skulle ha gjort Max Payne bättre, så felet kanske inte ligger hos Mark utan på flera instanser. Som t.ex. i handlingen.

Edited by Cartman, 23 January 2009 - 16:00.

[dukeofnewyork]

Kort och gott. En riktigt bra film.

I couldn't disagree more. En intrig värdig Lifetime, klädd i "häftig" dialog. Fusk-indie med taffligt manus. Huva. Jag har redan sagt vad jag tycker om filmen tidigare i tråden, men det tål att upprepas.

(Se Ghost World istället.)

Jag trodde att det kanske var en åldersfråga att jag ogillade filmen, men jag och Cartman är ju jämngamla (för övrigt i princip även jämngamla med Diablo Cody som skrev manus till Juno) så det var tydligen inte det.

Den enda som egentligen berörde mig i Juno var Jennifer Garner och filmens bästa scen är den när Jennifer Garner sitter ensam med barnet på sängen i sitt stora, perfekta hus i sitt perfekta "nursery"och bara tittar tomt framför sig. Och vad gäller Jason Bateman spelar han ju bara en tillrättalagd, coolare och mer "kids-friendly" version av Steve Buscemis karaktär i Ghost World.

Edited by dukeofnewyork, 23 January 2009 - 14:35.

[Cartman]

För mig är Juno och Ghost World två helt skilda filmer så jag kan inte riktigt jämföra dom. Ghost World är betydligt mer indie och unik för mig än vad Juno är. Juno känns mer som en dussinfilm där man har sett flera av filmens beståndsdelar i andra filmer sedan tidigare, medans Ghost World var helt fräsh och nyskapande för mig då den kom.

Dialogen är väl den biten jag har svårast för med Juno. Jag pratar ju inte direkt med amerikanska ungdomar IRL men om jag ska gå efter det jag tidigare har sett i andra filmer och vilket språk dom använder på Internet så blev jag förvånad då jag inte alls har stött på den typen av jargong tidigare, den känns väldigt främmande för mig. Samtidigt tyckte jag att den passade rätt bra till karaktärerna på något sätt, att dom pratade på ett lite annorlunda sätt än vad man är van vid.

Håller med dig om din spoilermarkering. Den scenen är riktigt bra och talande. Även om jag inte tycker att Jennifer Garner var den enda som berörde mig.

[Crusader]

Southland Tales
Påminner om en av de sjuka konstiga filmprojekt vi hade när jag gick på Dramaskola, bara det att de här hade en budget.
Vad kan jag säga, en katastrof och nåt av det sämsta, mest ologiska skräp jag sett. och man fattar absolut ingenting.
Känns som att han som gjorde filmen trodde han gjorde något riktigt bra men igewntligen bara en galen röra utan struktur.
Den ska vara kritik på vårt samhälle men hur, fattar jag inte.
Jag fann lite hopp om filmen mot slutet när det verkade som att det hela kanske bara var en febrig dröm i skallen på en man som inte måde så bra men eftersom det aldrig avslöjades om det var så, kann jag inte ta det för givet.
Hade det hela varit en dröm så hade det varit rätt häftig filmatisering av de konstiga drömmar man ibland har på nätterna och då fått högre poäng men efter att ha kollat upp lite så verkar det som att det inte alls var tanken.
Det ända filmen får poäng för är att man ibland skrattade år elendet.
2/10

[dukeofnewyork]

Håller med dig om din spoilermarkering. Den scenen är riktigt bra och talande. Även om jag inte tycker att Jennifer Garner var den enda som berörde mig.

Den enda var kanske väl drastiskt, även Michael Cera och inte minst Junos föräldrar berör ju på sitt sätt.

Angående språket/dialogen och dess "äkthet" är väl svårt att uttala sig om och det är egentligen inte avgörande för filmen. Problemet är att jag känner att dialogen och även intrigen är vad Diablo Cody önskar att verkligheten vore. Lite Chinaski/Bukowski, so to speak. Juno är Diablo Cody som hon skulle vilja vara och att folk kring henne var som i filmen. Därför känns det inte riktigt äkta, personerna blir lätt stereotypa (eller snarare arketypiska) och på något sätt lägger sig Diablo Cody, främst genom dialogen, som en våt filt över berättelsen och karaktärerna, i min mening. Detta räddas delvis av bra skådespeleri men det räcker inte ändå.

Sen håller jag med om att Ghost World och Juno är väsensskilda filmer, men influenserna från Ghost World i Juno var så tydliga att det inte går att undvika att nämna. Och jag är helt övertygad om att Diablo Cody har sett den...

Edited by dukeofnewyork, 23 January 2009 - 15:41.

[Cartman]

På kommentarspåret till filmen så säger ju Diablo Cody vid några tillfällen att flera av karaktärerna är baserade på vänner och så. Så visst skulle det kunna vara så att dialog och handling är skriven på ett sådant sätt som du beskriver. Iofs ser jag inget fel med det då jag tycker att filmen är bra (med reservation för dialogen) och känns verklighetstrogen.

Vilka influenser från Ghost World återser du i Juno om jag får fråga?

Edited by Cartman, 23 January 2009 - 15:58.

[dukeofnewyork]

Vilka influenser från Ghost World återser du i Juno om jag får fråga?

Nu är ju filmerna rätt olika (och det var ett tag sedan jag såg Ghost World) men några referenser /influenser, i min mening, är:

Som jag nämnat tidigare, Jason Bateman spelar han ju bara en tillrättalagd, coolare och mer "kids-friendly" version av Steve Buscemis karaktär i Ghost World. Alltså en vuxen man som samlar och som hon blir vän med och där det finns sexuella undertoner. Dessutom är "uppbrottet" där den unga tjejen dissar den äldre killens musiksmak nästan taget rakt av. "It's just noise" som Ellen Page säger om Sonic Youth.

Hennes snack med snubben i butiken när hon köper graviditetstest, känns rätt mycket som killen i serietidningsaffären i Ghost World.

Hyllande av punk från 1977, den är solklar. Även om Ellen Page karaktär inte färgar håret...

Sen är det hennes mer "normala" bästis, alltså en slags kompisduo med en speciell sorts dynamik, känns också som Ghost World.

Har för mig att båda har en fånig telefon också, en liten influens, men ändå.

Sen ger ju den tecknade promenadsekvensen i början mig en rätt stark association med Ghost World.

Sen har ju båda filmerna sådant som hör till den här typen av berättelsen om unga tjejer, men där är det svårt att undvika att det finns beröringspunkter. Men den tydligaste influensen är i min mening i princip är solklar och som nästan är kopierad, är just Jason Batemans karaktär, skivsamlargubben enkelt uttryckt. Och det är ju en rätt stor del av historien i Ghost World och även i Juno.

Och jag vill understryka att jag inte menar att Diablo Cody har snott från Ghost World, jag menar bara att det otvetydigt är så att hon influerats mycket av den filmen. Och varför skulle hon inte, det är en riktigt bra film.

Edit: jag vill ju understryka angående det att dialogen känns lite konstlad och det eventuellt är ett arketypiskt porträtt att jag absolut inte avkräver stenhård realism, eller djupa sociologiska studier i tonårsliv, för att gilla en film. Men jag måste känna en viss kontakt med karaktärerna, se människan i karaktären, även om det gäller 16-åriga tjejer, för att det ska fungera för mig. Och i Juno hindrar dialogen det, oavsett hur kreativ, smart och fyndig den än må vara i sig.

Edited by dukeofnewyork, 23 January 2009 - 18:43.

[Fiskrens]

Tycker det är flera karaktärer i Juno som känns "rätt". I princip alla vuxna: Bateman och Garner spelar bra och är båda rätt ofullständiga människor, på var sitt sätt (och visar det bra). Men även Junos pappa och styvmamma gör bra ifrån sig. Sedan gillade jag verkligen Juno-karaktären och spelet mellan henne och pojkvännen, tyckte de kändes rätt tonåriga. Framför allt är det mycket värme i filmen, som jag gillar. Kan inte säga hur typiskt tonårssnacket var, men det bar i alla fall rappt skrivet.

Allt det där hänger ju mycket på manus, så jag förstår att Cody blev omtalad för det. Jag hör alltså helt klart till dem som flippar Juno.