Det stora problemet med Ingmar Bergman är just det inflytande han har haft över svensk filmindustri, det verkar som om de stryande (och filmarna själva, för den delen) har missat poängen totalt. Det hade nog varit nyttigare om branschen satt någon som Bo Widerberg (som för övrigt själv började göra filmer som en motvit till Bergman) på den där pedistalen istället.
Bergman är ett geni, därom torde inga tvivel ligga, men det är framför allt på den tekniska sidan han briljerara, och hans experimentlusta och uppenbara kärlek till mediet får håren på mina armar att vibrera av upphetsning. Däremot är jag inte alltid lika förtjust i hans manus. Det finns flera filmer som antingen är eller med min fulla förståelse kan ses som pretantiösa och långtråkiga, samtidigt som det naturligtvis existerar undantag, filmer där historien är minst lika amgisk som tekniken.
Så det gäller att veta var man ska börja om man vill upptäcka Ingmar Bergman. Jag skulle nog hålla mig borta från titlar som
Persona ,
Tystnaden och
Viskningar & Rop innan jag fått lite mer kött på benen, medan jag vill ta tillfället i akt att rekommendera följande filmer till alla filmälskare som tror att Bergman är en överskattad stofil:
Fanny & AlexanderSmultronställetEn lektion i kärlekDen sistnämnda är för övrigt en av de absolut bästa romantiska komedierna jag sett och så långt ifrån den allmänna bilden av Bergman som stofil man kan komma. Det finns förresten säkert fler bra exempel, men jag har själv inte sett så många av hans filmer som jag skulle vilja. Det här är ändå en bra början.
Som redan nämts i tråden börjar det komma allt fler filmare som bryter sig loss från det bergmanska filmandet, och det är naturligtvis bra för industrin, men samtidigt får vi inte glömma bort hur viktig Bergman har varit. Det är trots allt inte hans fel att de styrande inte ser längre än näsan räcker.
Edited by Xado, 18 October 2004 - 09:25.