Senast Sedda Film #6

Life of Pi

Jag måste säga att jag är förvånad över den överväldigande positiva mottagandet av den här filmen. Såna här filmer brukar annars vara mer polariserande men icke. 4,0 på kritiker.se och 88% på Rotten Tomatoes. 

 

Personligen hade jag väldigt svårt att engagera mig i storyn. Ingenting grep tag i mig eller berörde mig på nåt sätt. Allt jag såg var pretentiöst, övertydligt och flumreligiöst trams om svårigheten att tro på gud utan att på nåt sätt fördjupa sig i det. Suarj Sharm som spelar Pi irriterar mig bara och i slutända blev jag bara uttråkad även om själva slutet faktiskt tilltalade mig. Filmens styrka ligger i det visuella. Där har inte Ang Lee tappat något alls. Det är grymt snyggt gjort vilket också gör filmen mer underhållande än vad den förtjänar att vara.

Edited by Wylie Times, 23 February 2013 - 03:06.

Harry Brown (2009)

 

MIcahel Caine gör sin russinvigilante med bravur, knappast överraskande men ändå ett lyft för filmen. Snyggt foto i den socialrealistiska misären lyfter också, mer än en gång får den filmen mig att tänka på The Limey, men mot den faller den här filmen åtminstone på målsnöret. Handlingen är för rakt på och närmast spänningslös (utom möjligen slutet) och Harrys motståndare är så utstuderat enkelspåriga, elaka och ondskefulla att de blir ointressanta. Samtidigt en sån där film där en massa mindre roller görs bra av skådespelare man känner igen men inte riktigt kan placera, jag fick hålla mig från att springa direkt till IMDb .

 

Betyg: Bra

 

EDIT: Visade sig att samtliga skådisar jag inte kunde placera var med i Game of Thrones

Edited by Fiskrens, 23 February 2013 - 10:09.

Jag gillade nog Harry Brown mer än du gjorde men jag drog snarare paralleler till Gran Torino som har i stort sett samma upplägg än The Limey där Terrence Stamp redan från start gårr på som en ångvält för att hämnas sin dotters död likt Lee Marvin i Point Blank. 

 

Edit: Jag ber om ursäkt: Jag drog också paralleller till just The Limey och Point Blank när jag skrev om Harry Brown.  Men också så klart till Gran Torino.

Edited by Wylie Times, 23 February 2013 - 10:38.

Jo, det är ju stor skillnad på Caine's gamle marinsoldat och Stamps gamle kriminelle(?) i just den senares mer ångvältslika tillvägagångssätt. Stamps roll var ju skriven direkt för honom som jag minns det, det känns nästan som om Brown var skriven för Caine också. Härligt när gamla skådespelaräss får leva ut så här .

Flashdance (1983) [US]
#Genre: Romantisk drama ... eller chickflick som vi kanske säger idag.
#Koncept: Vi får följa 18-åriga Alex: svetsare dagtid och exotisk dansare kvällstid och hennes strävan efter att bli antagen på Pittsburghs balettskola.
#Förväntningar: Bra musik, har bara hört talas om den här filmen men inte sett den.
#Ögon&Öron-godis: Överraskande bra story som står sig väl än idag, med Alex arbete som svetsare känns som ett (för 1983) udda (men uppskattat) inslag. Mycket dans givetvis, Jennifer Beals dansar inte själv utan hade standins i huvudsak Marine Jahan. Övergången mellan Jennifer Beals och Marine Jahan är så gott som sömlös. Filmen håller en jämn lagom nivå i berättandet, den når inga hjärtklappningar men slackar heller inte av så mycket att man tappar intresset. Skall man nämna något negativt om filmen är det kanske att man medvetet putsar upp intrycket klubben där Alex dansar på ett sätt som känns aningen glorifierande. Och kanske att man visar upp Alex rumpa lite för entusiastiskt i en av scenerna i början.
#Bäst: Musiken är som väntat bra, med prisbelönta "Flashdance ... what a feeling" som kronjuvelen. (Irene Cara skrev den f.ö. i bilen på vägen till studion samma dag som den spelades in).
#Sämst: Kärlekshistorien är den mer oengagerande delen av filmen.
#XC Konstaterar: Det är förståeligt varför den här filmen dyker upp lite nu och då i listorna över klassiska filmer. Det är något tidlöst av den och fokuset på dans gör att den inte känns så präglad av sin samtid.
#PS: Bästa noteringen på IMDbs trivia-sida lär ändå vara att Gene "Kiss" Simmons erbjöds den manlige huvudrollen men att denne tackade nej för att det skulle sabotera hans "demon"-image.

Eve of Destruction (2013)
 
En forskar grupp planerar att skapa ett Svart hål och genom det oändligt med energi samtidigt som en grupp Ekoterrorister planerar att sabotera exprimentet.
 
En katastroffilm inspirerat av det högt kritiserade expriment att skapa en konstgjord sol som gjordes för att par år sedan och rädslan av vad som kunde hända. I Sverige har de lagt den till en filmserie kallad "Jordens Ungergång".
En typisk "lek inte med saker du inte fullständigt förstår" film. En katastroffilm som har allt det vanliga. En vardaglig arbetsroll som blir hjältar (den här gången elledningsläggare), någon girig idiot som inte lyssnar på varningarna, en grupp idealister som gör allt värre, offer för att rädda andra osv.
En oftast bra film även om jag ogillar att "skurken" kom undan och dessutom kommer göra samma sak igen.
 
Betyg: Bra-

Jo, det är ju stor skillnad på Caine's gamle marinsoldat och Stamps gamle kriminelle(?) i just den senares mer ångvältslika tillvägagångssätt. Stamps roll var ju skriven direkt för honom som jag minns det, det känns nästan som om Brown var skriven för Caine också. Härligt när gamla skådespelaräss får leva ut så här .

 

Absolut. Kul att någon faktiskt skriver såna roller åt dom.

 

I kväll har jag sett

 

Röjar-Ralf

Som tydligen vann melodifestivalen i kväll också. Det här är som gjort för att tilltala mig. TV-spelsnostalgi i stora doser där riktiga spel blandats med påhittade som är kraftigt inspirerade av riktiga. Sugar Rush är t.ex inspirerat av Mario Kart och liknande spel och Ralf själv kommer förstås från det klassiska spelet MS Röj. Nä men från ett Donkey Kong liknande spel där han är spelets bad guy. Men han är less på att vara bad guy. När spelet är slut och alla andra från spelet har fest sitter Ralf ensam utanför på soptippen där han bor så han går till en stödgrupp för bad guys från olika spel. Precis som i Toy Story (som det här påminner rätt mycket om) kan spelkaraktärerna umgås med karaktärer från andra spel när arkadhallen stänger och ingen spelar. Det är en väldigt kul idé som tyvärr inte når upp till sin fulla potential. Det märks med andra ord att det här är Disney och inte Pixar som står bakom filmen. Visst är det här väldigt charmigt och mängderna referenser till olika spel är är väldigt underhållande att se och definitivt en anledning att se om filmen. Men humorn är inte lika vass som i Toy Story filmerna. Ett bra exempel är stödgruppen. Det finns en nästan identisk scen i Toy Story kortfilmen Small Fry där det istället handlar om övergivna leksaker och den är betydligt roligare. Jag önskar helt enkelt att man vässat lite mer på manuset för annars är det här en bra film som är riktigt snyggt gjord.

Sett färdigt Oscarsfilmerna jag hade på listan att se. Här kommer lite om dem för intresserade:
 
The Sessions (2012)
 
Nej, det här var ingen film som tilltalade mig. Dåligt manus och regi som resulterade i en ganska tråkig och ointressant film trots innehållet. John Hawkes var ok i huvudrollen, men bäst var hon som spelade Vera och då ska det tilläggas att hon hade en mindre biroll. Säger nog ganska mycket om filmen. Och Helen Hunt… Hjälp vad har människan gjort med sitt ansikte?! Hon såg ju ut som en skräcködla! Vet inte hur hon presterade för det gick inte att se förbi hennes stenansikte.
 
ParaNorman (2012)
 
Charmigt underhållande och snygg stop-motion teknik med vissa inslag av CGI. Och självklart kan jag inte stå emot skräckfilms-temat.
 
Searching for Sugarman (2012)
 
Fascinerande berättelse om Rodriguez som misslyckades i sitt hemland USA, men blev en stjärna i Sydafrika och bräckte t.o.m Rolling Stones i popularitet. Bra upplägg på dokumentären där vi får följa letandet efter honom och ta del av hans musik. Visst kunde de kortat ner/klippt några av intervjuerna, men som helhet en klart sevärd film.
 
Django Unchained (2012)
 
A Royal Affair (2012)
 
En berättelse som inte blir mindre fängslande då den är verklighetsbaserad. Fascinerande att lära känna den danske kungen som inte har alla de små grå på rätt plats. Mycket bra spelat av Mikkel Boe Følsgaard. Bra ifrån sig gjorde även Mads Mikkelsen som växte i sin roll. Tyvärr saknades gnistan mellan honom och svenska Alice Vikander, som spelade drottningen, vilket drog ner deras gemensamma scener som det borde sprakat om. Scenen i vagnen mot slutet av filmen var Mads fullkomligt briljant i och knockade mig totalt med sitt skådespel. Med små medel förmedlade han så mycket. Lysande och det som jag kommer minnas bäst av från filmen.
 
Godkänt foto, passande miljöer (storslagna där det krävdes, men lyckades även förmedla fattigdomen som genomsyrade landet vid den tiden för de som hade det mindre bra ställt), kostymerna var välgjorda och frisyrerna välkomponerade.
 
Flight (2012)
 
Är inget fan av Denzel Washington, men jag erkänner att han satte en scen mot slutet och det osar en guldstatyett om den. För övrigt så spelade han likadant som han alltid gör, trots skiftande karaktärer. Själva berättelsen har jag lite svårt för, en alkoholist som skyddas av alla och när olyckan är framme så framhävs det hela tiden att ingen annan hade lyckats göra den fenomenala landningen som han gjorde. Underförstått: är man påverkad så släpper man alla hämningar och lyckas genomföra mirakel? Hm. Hade de bara tonat ner den dimmiga hjälteglorian och fokuserat mer på det negativa med intaget av kemikalier så hade det känts bättre för min del. Jag misstänker att herr Washington har viss del i det här. Jag menar, superstjärnan kan väl inte spela något så sunkigt som en vanlig missbrukare? Måste ju finnas något heroiskt över den karaktären. Och regissören vågade väl inte säga nej.
 
John Goodman fick fria händer och njöt så mycket av sin roll att han spelade över så det sjöng om det. Kelly Reillys karaktär var bra till en början, men sedan föll trovärdigheten överbord.
 
En film som försvinner in i bruset.
 
Life of Pi (2012)
 
Mycket vacker film tekniskt sett med fotot, CGI:n och den kreativa klippningen. Ang Lee kan det här med det visuella! Även berättelsen tilltalade mig, framförallt det som utspelade sig på havet. Gillar även hur berättelsen knöts ihop på slutet.
 
Zero Dark Thirty (2012)
 
En på tok för lång film som till största delen bestod av en lång transportsträcka till det avgörande slutet. Jag gillade Bigelows The Hurt Locker (2009), men här har hon ett mindre bra manus och skådespelare att tampas med. Visst gör Jessica Chastain sitt bästa, men sedan har vi t ex Jason Clarke som inte lyckas i sin roll som Dan vilket hade behövts. Överlag saknades starka skådespelare i birollerna som behövts för att lyfta upp det tråkiga manuset. Nerven och tempot saknades för att väcka ens intresse. Hade faktiskt väntat mig lite mer av den här filmen. Ville de prompt skildra verkligheten, med hur CIA jobbar, så kanske de skulle övervägt en dokumentär för som film betraktat lyckades de inte.  Intressant dock att de vågade visa att CIA använde tortyr för att få svar på sina frågor.
 
Les Misérables (2012)
 
Inget försök att föra över en musikal till filmformatet, utan mer en musikal som blir filmad. Den känslan får jag och visst kan man göra så, men här blir resultatet mindre lyckat. Skådespelarna brister ut i sång i tid och otid och berättelsen stannar upp flera gånger. Och filmen är lååång.
 
Katastrof att anlita Eddie Redmayne i en bärande roll. Och förvånad att Hugh Jackman gjorde så pass blek insats och blev sopad med golvet i scenerna mot Russell Crowe som överraskade. Anne Hathaway hade sina Oscars-scener och är en stark kandidat till statyetten.
 
Hade faktiskt väntat mig lite mer kreativitet och lek med fotot, men som sagt var så fick jag intrycket av en musikal rakt av där ridån går ner för att byta ut kulisserna. Men jag gillade Anne Hathaways insats och även scenerna med ”the innkeepers” som gjorde att det blev lite mer energi i filmen. Men filmen som helhet var en besvikelse ska erkännas.
 
Frankenweenie (2012)
 
Adam and Dog (2012)
 
Charmig liten hund och godkänd animation som får mig att tänka på Djungelboken. Men berättelsen var ej på topp och resultatet blir en kortfilm som snart faller i glömska.
 
Paperman (2012)
 
Mycket snyggt animerad kortfilm och en bra skriven berättelse som lyckas berätta det de vill på så kort tid.
 
No (2012)
 
Diktatorn Pinochet styrde i många år i Chile och den här filmen handlar om det uppmärksammade valet där de som inte ville ha kvar Pinochet fick chansen att säga sitt. Mycket snyggt foto som avsiktligt hade sina skönhetsfläckar för att ge sken av att utspela sig under 80-talet med lyckat resultat. Bra skådespelare och ett välskrivet manus som höll mitt intresse uppe i de nära två timmar som filmen varade. Och kampanjsången fastnade direkt hos undertecknad.
 
5 Broken Cameras (2012)
 
Protesterna mot barriären i Västbanken sedda genom folket i lilla byn Bil’ins ögon med hjälp av Edmad Burnats kameror. Overkligt att se med en västerlännings ögon och hemskt att se barnen som växer upp i denna tillvaro.
 
Jag tycker det är en bra dokumentär just för att vi får ta del av en mer personlig vinkel genom bybon Edmads kameralins(er) och eftereffekterna när Israel bebyggde deras mark och satte upp stängsel för att stänga ute dem.
 
Hitchcock (2012)
 
Helen Mirren äger filmen! Fantastisk skådespelerska. Men filmen som helhet är snudd på ett misslyckande. Spretigt manus (dåligt fokus och märkliga scener som inte förankrades ordentligt), halvdan regi och en Anthony Hopkins som inte klarade av att axla rollen som spänningens mästare. Makeupen får inte godkänt då hans utseende kändes väldigt konstlat. Förutom Helen Mirren så var scenerna med kommande filmen ”Psycho” mest intressant att följa. Slutscenen blev bara fånig.
 
The Master (2012)
 
Jag gillar fotot och jag gillar skådespelarna. Men vad vill Paul Thomas Anderson egentligen säga med filmen? Jag förstår faktiskt inte. Han lyckas med konststycket att berätta något om… ingenting alls? Grundstoryn finns där med sekten och dess karismatiske ledare (inspirerat av scientologerna), men de lyckades inte bygga vidare på den. Inblandningen av psykiskt störde Freddie fungerade inte alls utan blev bara märklig. Sektledaren Dodd som tar Freddie under sina vingars beskydd. Varför? Homosexualitet eller en utmaning att hela en sargad människa? Ingen som vet. Som sagt var: behållningen med filmen är det fantastiska fotot och skådespelarna, men manuset (och regin) kunde gott ha setts över.
 
War Witch (2012)
 
Berättelse om 12-åriga Komono som tillsammans med andra barn från byn blir kidnappade av gerillan för att bli soldater. Hemskt ämne med tanke på att det är något som händer i verkligheten. Och början var riktigt bra där de även lyckades väva in det övernaturliga som är en stark ingrediens bland invånarna med spökena hon ser och den starka tron på amuletter. Men något tappades på vägen och jag kände mig oberörd av det som utspelade sig sedan. Berättelsen blev alldeles för lösryckt och t.o.m Jean Claude van Damme hade en liten del i historien… Tråkigt för den hade potentialen att bli en känslomässigt stark film.
 
Anna Karenina (2012)
  
Storslaget försök att få till en annorlunda film uppbyggd med teaterkulisser och pampiga scener. Tyvärr fungerar det inte. Tråkigt foto och det blir alldeles för rörigt med de teatraliska scenerna och fokus tas från det som utspelar sig på scen. Joe Wright är ingen Baz Luhrman helt enkelt.
 
Noll personkemi mellan paret som det skulle spraka om: Keira Knightley och gossen Aaron Taylor-Johnson. Matthew MacFadyen tar i så kostymen nästan spricker. Alicia Vikander gör dock bra ifrån sig, men den som övertygade mest var Jude Law. Och kostymerna och musiken var inte heller så pjåkiga.
 
How to Survive a Plague (2012)
  
Dokumentär om AIDS som grasserade på 80-talet. Vi får följa några eldsjälar som bildar Act Up i syfte att, med hjälp av lagstiftning och medicinsk forskning, få ett slut på sjukdomen som skördar så många liv.
 
Mycket bra dokumentär och ett mycket viktigt ämne som inte får falla i glömska. Fruktansvärt att höra att många nekades sjukvård pga sin sjukdom och/eller att de var homosexuella. Kyrkan som tar avstånd från dem och president Bush som säger att det var ju bara för dem att ändra på sitt beteende. Eh. David France gör ett bra jobb genom att använda gamla klipp från den tiden blandat med nya. Jag blir imponerad av engagemanget från de som var med på den tiden det begav sig och att de aldrig gav upp.
 
Skyfall (2012)
 
Bra manus, men dåligt genomförande kan nog filmen sammanfattas med. Resultatet blev väldigt slätstruket med bleka actionscener, tam dialog och en trött  Daniel Craig som James Bond. Som sagt var manuset bra med sina blinkningar till gamla Bond-filmer och temat att de alla börjar bli gamla och det är dags för nästa generation att ta över. Men bäst av allt var förtexterna med läckert foto uppbackat av sångerskan Adele.
 
Head over Heels (2012)
 
Melankolisk, men finurlig historia med lyckligt slut. Inte så överdrivet förtjust i dockanimationer, men här fungerar det relativt bra.
 
Fresh Guacamole (2012)
 
Annorlunda sätt att göra guacamole. Lite obegripligt, men samtidigt kreativt får jag väl lov att säga. Tur att den var så kort, för den var ganska tråkig ärligt talat.
 
Maggie Simspon in "The Longest Daycare" (2012)
 
Lagom längd för en Simpsonfilm i mitt tycke. Godkänd, men faller snart i glömska.
 
.....
 
Vakna! Inte sova nu...

Edited by Synon, 24 February 2013 - 16:53.

Är grymt imponerad att ni orkar se så många oscarfilmer. För egen del orkar jag sällan med mer än hälften, och än mindre i år av olika orsaker.

Jag är väldigt nöjd med årets skörd för min del. Räknat till 33 Oscarsfilmer som jag lyckats klämma in. Och i natt får vi svaren på vem som tar hem den åtråvärda statyetten...

Jag har inte heller hunnit se så mycket i år men jag hann se mer än jag trodde jag skulle hinna och jag såg dom jag helst ville se.

The Hobbit: An Unexpected Journey (2012)
 
Bilbo är en vanlig Hobbit som lever ett vanligt stillsamt liv när plötsligt magikern Gandalf hälsar på och erbjuder honom ett fantastiskt äventyr tillsammans med en grupp dvärgar som tänker återta sitt hem från en ondskefull drake.
 
Nu var det ett tag sedan jagt såg den här (över 2 månader) men det har inte blivit av att jag skrivit om den för någon anledning. Hur som helst så var det här en fantastisk upplevelse. Den bästa bioupplevelse jag någonsin har varit med om tackvare 3D och de höga fps. En verkligen magisk upplevelse som fick en att känna som att man var med helatiden.
Något mer kan jag inte komma på att säga just nu mer än att det här var Bilbo somd et ska vara och jag ser mycket fram mot 2 underbara Jular till med den här nya trilogin!
 
Betyg: Awesome+
 
 
Django Unchained (2012)
 
Slaven Django blir köpt av tandläkaren Dr. King Schultz för att hjälpa honom som prisjägare. Django's förhoppningar är att en dag som fri man köpa tillbaka sin fru, Broomhilda. Men resan dit är mörk och tvingar Django att göra hårda beslut.
 
Quentin Tarantino tar sig ann en av de populäraste westerkaraktärerna och gör som vanligt något helt eget av det. Det finns säkert 30 Django-filmer och de flesta med olika skådespelare så varför inte.
En mycket bra Western full med humor, underliga karaktärer, extremt våld och blod, och givetvis stjärnspäckat. En film jag snöt av från början till slut. Aldrig långtråkig och aldrig att blicken med lätthet släppte bioduken. Inte fören mot slutet dvs. då tröttheten kommer när man inser att filmen inte är slut ännu.
En film jag kan klart rekomendera alla som gillar Western eller Tarantino andra filmer.
 
Betyg: Fantastiskt Bra+

YO! Möjliga spoilers rakt för över!

 

*

 

Sea Wolf (2009) [CA/DE]
#Genre: Äventyrs-drama-av-coming-of-age-karaktär. RHI-produktioner.
#Koncept: Moby Dick. Fast utan Moby Dick och två bröder. (Och en man som jagar efter en kvinna ... förståss).
#Förväntningar: Aldrig hört talas om den här filmen (säljs den som, ursprungligen är det en tvådelad miniserie).
#Ögon&Öron-godis: Jämförelsen med Moby Dick är lika träffande som elak; för främst handlar det om två bröder. En som är den civile gentlemannen och den andra en rå brutal sälle vars rättvisa är att få sin vilja igenom. Humphrey Van Weyden kastas överbord men räddas av den ökände Wolf Larsen. Ombord på segelfartyget Ghost inser han att det enda sättet att undkomma med livet i behåll är att karla upp sig. Rejält. Boken sägs vara bra, jag lär aldrig läsa den men jag gillar den här produktionen. Trevliga och övertygande miljöer (där cgin putar ut på ett par få ställen bara) och räds inte för att visa upp de hårda skitiga delarna av sjömansyrket. Man bagatelliserar visserligen brödernas vendetta mot slutet men säcken knyts ändå ihop på ett bra sätt.
#Bäst: Bra skådespelare där Sebastian Koch och Tim Roth matchar varandra bra.
#Sämst: Cgin i scenen med Ghost i stormen, väldigt oövertygande och för mycket tv-spel för en film daterad 2009.
#XC Konstaterar: Avgjort sevärd äventyrsfilm för oss som gillar produktioner likt Hornblower.
#PS: Det här är inte första gången som Jack Londons klassiker filmatiseras, den filmatiserades första gånger 1913 och dyker sedan typ upp en eller två gånger varje decennium.
 

*

 
Eve of Destruction (2013) [US]
#Genre: Katastrofdrama.
#Koncept: Men en uppenbar inspiration från cern-projektet då leder människans jakt på ny ren och oändlig energi käpprätt år fanders.
#Förväntningar: Katastrofer, hollywood-technobabble av 3e graden och ett usa-klarar-skivan-slut.
#Ögon&Öron-godis: Med en story som är bättre än väntat och technobabble som hålls på en rimlig nivå är det faktiskt en riktigt bra katastrof-film. Visst har den en del saker som man rullar på ögonen emot: den obligatoriska trasiga familjen tex men det är inte något man inte kan bortse från. Special effekterna är tjusiga och man avhåller sig från ultra pimpade datorsystem till förmånen för mer realistiskt avskalade gränssnitt. Slutet överraskar genom att ge göra ett gäng elektriker till de stora hjältarna.
#Bäst: Aleks Paunovic har en otacksam klichéroll men bär den med värdighet genom rollen.
#Sämst: Hela underplotten med Ruby och P53. Känns som ett av filmens stora utbytbara element.
#XC Konstaterar: Bättre än väntat och faktiskt en av de bättre katastroffilmerna jag sett. Tack kanal 5.
#PS: Mmm. Är det bara jag som tolkar sista scenen med Treat Williams karaktär som att han var skurken bakom den första olyckan med?

Aha, är det kanske från Kanal 5 som du har spelat in den senaste tidens katastroffilmer som du har sett? Vill minnas att jag uppmärksammat i deras tablå att dom satsat på sådana filmer fredagar, eller om det var lördagar.

På tal om RHI-produktioner så såg jag Neverland för ett tag sedan och den kan jag verkligen rekommendera att du ser. Finns till och med släppt på DVD i en butik nära dig, men det går ju givetvis att se den på annat sätt med. Vill minnas att även Wylie har sett den tidigare, tror dock inte att han skrev något omdöme om den.

Lördagar, har inte kommit ihåg att spela in alla men en del av dem. Neverland har jag haft för avsikt att se ett tag men aldrig kommit till skott.

Jag har medvetet avstått dessa då jag främst behöver ta hand om allt som jag redan har inspelat och som hela tiden pockar på min uppmärksamhet. Men jag har observerat, främst genom dina omdömen, att det verkar vara underhållande filmer som dom sänder. Hoppas att du ser Neverland vid lämpligt tillfälle. Perfekt när du har en ledig dag och vill mysa till det lite.

Hmm, var det Lördagar? Hade för mig det var Fredagar. Själv har jag bara sett de 2 senaste filmerna/miniserierna. Vet inte varför de kallar dem för "Jordens Undergång" i Sverige då de igentligen inte har något med varandra att göra, vad jag vet. Eller har jag missat något?

Footloose (1984) [US]
#Genre: Dans-/Musikfilm.
#Koncept: Storstadskillen Ren flyttar med sin mamma till en småstad men den lite absurda lagen som förbjuder dans. En lag han ämnar dansa ut.
#Förväntningar: Jag har sett den tidigare ... i en tid då jag nätt och jämnt hann med att läsa undertexterna. Minns inte ett smack av filmen mer än scenen där Kevin Bacon dansar i lagerlokalen i början - och det kan lika gärna vara något jag sett igen i efterhand.
#Ögon&Öron-godis: Bra men ändock aningen standardmässig plott som funkar rätt OK. En trevlig mix av karaktärer med förhållandevis bra skådespelare. Produktionen - och kanske främst fotot - känns aningen blekt, kanske är det bara jag som börjar bli cgi-skadad. Späckad med bra musik som ibland stjäl ramljuset från dansscenerna.
#Bäst: John Lithgow är en skådespelare som jag sakta men säkert börjar bygga upp respekten för. Här är han f.ö. riktigt vass.
#Sämst: Tycker det var i överkant när Chuck misshandlade Ariel - den tillförde inte mycket till storyn i stort och följdes heller inte upp senare.
#XC Konstaterar: Xena avsnittet "A Tale of Two Muses" (04x06) sägs vara ett homage till den här filmen. Bruce Cambell är dock inte lika vass som Lithglow och Tara lika enerverande som hon var i "Forgiven" säsongen före.
#PS: Underraskande nog så finns det en dimmig förlaga till den här filmen: Elmore City (Oklahoma) hade dans-förbud i 90 år innan en grupp ungdomar utmanade lagen 1978.
 

*

 

Hmm, var det Lördagar? Hade för mig det var Fredagar. Själv har jag bara sett de 2 senaste filmerna/miniserierna. Vet inte varför de kallar dem för "Jordens Undergång" i Sverige då de igentligen inte har något med varandra att göra, vad jag vet. Eller har jag missat något?

Enligt Kolla.tv är det lördagar kl 20 som gäller.

 

Det där med 'Jordens Undergång' fick jag för mig bara var ett genomgående tema, något som fått följa med över till tablån, troligtvis för att locka folk då det handlar om mindre kända produktioner. Läste f.ö. på IMDb att alla filmerna hittills varit världspremiärer (om jag fattat det rätt).

Edited by XC, 28 February 2013 - 18:00.

The Master

Nej det här är inte en spin off film på vare sig Doctor Who, Buffy eller någon anan serie där The Master ha förekommit. Tyvärr. (För hur coolt hade inte det varit?) Nej det här är PTA:s senaste film om en soldat som hamnat på drift efter andra världskrigets slut. Han hamnar hos en sekt vars kariskmatiske ledare försöker få honom på rätt köl. Ungefär så skulle man enkelt kunna beskriva handlingen men det finns ingenting enkelt med den. Öht är det väldigt svårt att sia om vad PTA egentligen vill ha sagt med den här filmen. Det hjälper förstås inte att hans känsla för att hela tiden vara lite off i sitt berättande är starkare än någonsin i den här filmen. Precis som tidigare är det också väldigt väldigt snyggt gjort. Jag är ärligt talat förvånad att han inte blev nominerad för regi. Sen är både Philip Seymour Hoffman och Joaquin Phonix fantastiskt bra. Återigen hjälper det väl inte direkt heller att Phoenix förra film var någon sorts pseudodokumentär där han spelade sig själv som kufisk knasboll. Eller nåt. Allt blir lite väl surrealistiskt. Inte David Lynch surrealistiskt. Bara sådär lagom konstigt. Och medan storyn aldrig verkar ha någon egentlig struktur blir det aldrig riktigt tråkigt tack vare Phoenix och Hoffman som  briljerar i alla scener. Frågan är bara om det är en bra film? 

 

Du gör mig galen!

Vi borde översätta fler titlar! Det här är ju faktiskt en helt hysteriskt rolig svensk titel. Som om det vore en fars med Jonas Karlsson och Tuva Novotny. Eller nåt sånt. Helknasigt! Det kommer antagligen sälja mer biljetter iaf och antagligen göra en del folk rejält besvikna. Vart är den där tokroliga humorn någonstans liksom?

 

Förvisso är det här egentligen en rom kom men i David O. Russel style. Mannen som gav oss Three Kings, I heart Huckabees och The Fighter. Den här filmen har lite av alla tre i sig. Efter den väldigt seriösa Fighter är Russell tillbaka med en rätt så whacky komedi men betydligt mer sansad än Huckabees. Han lyckas också få riktigt bra rollprestationer ur hela casten. Vem trodde att Bradley Cooper kunde vara så här bra när han var med i första säsongen av Alias? Inte jag iaf. Jag hatade honom i Alias. Och Chris Tucker? Vart grävde dom upp honom? Och fick honom att skådespela? På riktigt alltså, inte bara stå och gapa och skrika åt folk. Hur som helst är det en både väldigt rolig och charmig film som trots förutsägbart slut inte tar den förutsägbara vägen dit. 

Jag är lite fascinerad av The Master som lyckas göra en så kluven: inget fel på hantverket med fantastiskt skådespel och foto, men vad vill han egentligen berätta? Satt som en fågelholk när filmen var slut och undrade vad sjuttsingen jag egentligen sett! (Foto tycker jag verkligen filmen skulle fått pris för, men regi: nope.)

 

Silver linings playbook (vägra den svenska titeln ) Även jag satt stum av förvåning över Coopers och t.o.m Tuckers skådespel i filmen. Wow. Vad hände? Jennifer Lawrence charmig och bra som alltid. Och filmen var ju faktiskt sevärd med sin sköna stil och humor. Kan nästan förlåta slappheten som infann sig mot slutet då filmen tenderade att bli en i mängden. Men so what - jag blev road nästan hela vägen!

Läste i DN att distributören av Silver Linings Playbook hade kört titeln hos en fokusgrupp som svarat att den var omöjlig att förstå om man inte hade sett filmen. "Vår målgrupp är förstås såna som inte redan sett filmen". Nähä? Sedan hade man röstat, och Du gör mig galen hade tydligen vunnit . För att gardera sig har man med originaltiteln som undertitel...

 

Själv går jag enbart på filmens titel när jag väljer vad jag ska se, gör inte alla det?

Men något som är mer störande är när engelska titlar i Sverige får en ny engelsk titel. Nä, när är vi en bit in i 2000-talet och de flesta kan ju engelska så varför inte behålla originaltiteln?

På tal om RHI-produktioner så såg jag Neverland för ett tag sedan och den kan jag verkligen rekommendera att du ser. Finns till och med släppt på DVD i en butik nära dig, men det går ju givetvis att se den på annat sätt med. Vill minnas att även Wylie har sett den tidigare, tror dock inte att han skrev något omdöme om den.

 

Hm, nej det gjorde jag kanske inte. Jag vill iaf minnas att jag gillade den. Dom har hel del intressanta idéer för att förklara världen i Neverland.

 

  (Foto tycker jag verkligen filmen skulle fått pris för, men regi: nope.)

 

Foto också absolut. 

 

Silver linings playbook (vägra den svenska titeln ) Även jag satt stum av förvåning över Coopers och t.o.m Tuckers skådespel i filmen. Wow. Vad hände?

 

Ja Cooper har man ju aif sett en utvecklignskurva på men Tucker har inte gjort en film sen Rush Hour 3 för sex år sen. Faktum är att han på de senaste 15 åren bara gjort Rush Hour 1-3.    

 

Läste i DN att distributören av Silver Linings Playbook hade kört titeln hos en fokusgrupp som svarat att den var omöjlig att förstå om man inte hade sett filmen. 

 

Jag har hört att man även i USA klagat på oirginaltiteln som väldigt intetsägande och icke tilltalande. Och visst finns det en poäng där med att man måste ha sett filmen för att förstå vad som avses med den men samtidigt tycker jag också att det är det som är tjusningen med den. Men visst, ur PR synpunkt är det ingen bra titel. Då ska det vara nåt enkelt och catchy som "Crazy in love" eller nåt sånt crap.

 

"Vår målgrupp är förstås såna som inte redan sett filmen". Nähä? Sedan hade man röstat, och Du gör mig galen hade tydligen vunnit . För att gardera sig har man med originaltiteln som undertitel...

 

Själv går jag enbart på filmens titel när jag väljer vad jag ska se, gör inte alla det?

 

Jag vill inte vet hur många som faktiskt gör det. Det skulle vara alldeles för deprimerande eftersom jag misstänker att det är väldigt många som kanske inte bara går efter titeln men att den åtminstone spelar en stor roll.

Manchurian Candidate, the (2004) [US]
#Genre: Politisk thriller.
#Koncept: De delar alla samma återkommande dröm. Upprepar samma ord om vad som hände. Är det verkligen bara post-traumatisk stress eller skedde det något speciellt under de tre dagar som Kapten Marcos förband var helt försvunna.
#Förväntningar: Science-fiction som inte uppenbart är science fiction. Plus att den rekommenderades av tillförlitigt folk här på SFN.
#Ögon&Öron-godis: Bra och intressant story och den berättas på ett sätt som faktiskt lyckas hålla mitt intresse uppe hela tiden. Nästan alla "twister" listar man ut på egen hand, men samtidigt känns det som ett medvetet drag att man fokuserar på att engagera publiken och sedan bekräfta deras misstankar. En del saker kom dock lite som en överraskning: det aningen incestuösa förhållandet mellan mor och son (där den stora twisten är att man vet att sonen inte har så mycket till val i frågan) för att ta ett exempel. (Att det inte är ett helt normalt förhållande dem emellan förstår man tidigt – men jag blev ändå överraskad att man vågade sig på en sådan kontroversiell scen som det faktiskt är). Skådespelarna (de man känner igen) levererar på den nivå som förväntas av dem (dvs. Streep är vass som vanligt och Washington stabil men platt). Överlag en trevlig produktion som inte känns så stressad.
#Bäst: Man bakar skickligt in science-fiction elementen på ett sätt som gör att det nästan inte märks.
#Sämst: Jag kan svära på att Denzel Washingtons vikt skiftar mellan scenerna här och där...
#XC Konstaterar: Avgjort en bra film som har något för de flesta, jag blir rentutav lite småsugen att gräva fram originalet (med Frank Sinatra) framöver.
#PS: Det verkar som om TV4 Film läste mitt omdöme för Source Code (2011) nyligen och genast köade in den i sin tablå. Tack TV4 Film för att ni finns. Håller tummarna för att även Eagle Eye (2008) dyker upp fram över.

Hansel & Gretel: Witch Hunters (2013)
 
Hansel och Gretel övergavs av sina föräldrar som barn och hamnade i klorna på en häxa som de lyckades döda. Många år senare har syskonen blivit berömda häxjägare i en värld där rädslan för häxor har fått folk att bränna kvinnor på bål utan bevis.
 
En rätt OK och underhållande actionfilm. Överdriven action, högre teknologi än vad som fanns på den tiden och rätt härlig underhållning. Tyvärr har de slarvat med manuset då det finns en massa potensial som slavars bort. Syskonens bakgrundshistoria t ex, relationen mellan Hansel och Mina och bortslösande av vissa karaktärer som t ex Sheriffen.
En film som har fått lite väl mycket negativ kritik. Det är en underhållande actionfilm, helt enkelt. Varken mer eller mindre. Förväntar man sig mer så blir man besviken. Men väntar man sig underhållande dum action så blir man nog rätt nöjd. Och ser man dessutom den i 3D så får man se rätt häftiga effekter.
 
Betyg: OK+
 
 
 
CAT. 8 (2013)
 
Ett vetenskapligt projekt att sammla energi från Solen orsakar av misstag en gigantisk solstorm som börjar slå ut all teknologi på Jorden och rubbar Jordens magnetfält. Vad som först verkar vara en mindre katastrof visar sig vara värre än någon kunnat ana och Jorden kan står inför en katastrof av Kategori 8: Jordens undergång.
 
Ännu en film med Jordens Undergång som tema. Den här gången om Solstormar som är ett väldigt verkligt hot. Fast jag tycker att twisten i mitten med det nya hotet var onödigt. Jag tycker det förstörde lite med att ha 2 stora hot istället för att koncentrera sig på 1.
Heter i Sverige Jordens Undergång: CAT. 8.
 
Betyg: Bra-