Politik

kommunism...?

undrar vad kommunismen som ideologi skulle säga om science fiction?

Adorno och Horkheimer, två gamla surkarter från frankfurt skolan, menade ju att poulärkultur var farligare än både religion och opium....det distraherade folket och proletärerna från de viktiga frågorna, de var ju starkt influerade av marx och hans gelikar...kulturindustrine enda syfte är att hjärntvätta de svaga massorna och dupera dem likt opium eller religion...

<{POST_SNAPBACK}>

Många blandar ihop Marx citat med Lenins.
Lenins citat lyder: "Religionen är opium för folket"
Marx' citat lyder:
"Det religiösa eländet är samtidigt uttrycket för det verkliga eländet som det är protesten mot detta verkliga elände. Religionen är de betryckta kreaturens suck, hjärtat hos en hjärtlös värld, anden i andefattigdomens tillstånd. Den är folkets opium."

Lenins citat antyder mer att den härskande klassen använder religionen som en drog mot arbetarklassen, Marx citat ger ju liksom en annolunda bild. Marxister är inte emot science fiction eller populär kultur, snarare tvärt om, även om det givetvis är skillnad på populärkultur och populärkultur. En del sådan har ju faktiskt onekligen en pacifiserande effekt.

Proletariatets diktatur är kanske en fin tanke, dvs att låta arbetarna bestämma över produktionsmedlen och ett samhälle där alla är arbetarklass, men som vi konstaterat tidigare makt korrumperar...se Orwells Animalfarm och 1984...

<{POST_SNAPBACK}>

Eric Blair/George Orwell var ju iofs själv kommunist och organiserad i det brittiska trotskistpartiet, han slogs även i marxistiska PUOM-milisen tillsammans med anarkister i det spanska inbördeskriget, mot fascister såväl som stalinister. Han redogör för sina upplevelser där i sin bok "Hyllning till Katalonien". Den utmärkte regissören Ken Loach har även gjort en slags filmatisering av denna bok, under titlen "Land and Freedom", mycket sevärd.

Annars så anser jag att konceptet proletariatets diktatur isig relativt effektivt förhindrar maktkoncentration och maktkorrumption, tillskillnad från alla tidigare historiska stater.

Ok men skrev inte Marx om proletariatets diktatur? Eller är det bara en stor lögn?

<{POST_SNAPBACK}>

Man får dock vara medveten om att det på Marx & Engels tid inte fanns några egentliga demokratier, och diktatur användes inte alls som det gör idag. Diktatur användes helt enkelt som synonym för herrevälde (samt om man kunde sin historia, för den period i det romerska riket där senaten temporärt i tider av kris gav en diktator absolut makt), proletariatets diktatur kan således snarare översättas med arbetarklassens herravälde - inte någon partidiktatur som i ex Sovjetunionen. Det är skillnad på partidiktatur och klassdiktatur, kom även ihåg att Marx betraktade det kapitalistiska samhället som en borgerlig klassdiktatur. Diktatur och demokrati sågs som två sidor av samma mynt, snarare än som varandras direkta motsatser. Det kommunistiska samhället ses varken som en demokrati eller diktatur, utan någonting bortom detta, precis som Nietzsches übermench var bortom gott och ont.

Liberalismens genombrott var bra på så sätt att det strikt agrarfeodala samhället (livegenskap, bönder producerade åt adelsherrar etc) försvann på flera ställen. När utvecklingen tilltog mot en mer kapitalistisk ekonomi luckrades feodalsamhället upp och bönderna och småborgarna fick det bättre. Sen efter det fick vi ju franska revolutionen (även benämnd som "den borgerliga revolutionen) ...

<{POST_SNAPBACK}>

Det kanske är lite att förenkla den historiska utvecklingen. Bönderna fick det inte initialt bättre, tvärt om motsatte de sig industrialiseringen och kapitaliseringen. Mikael Wiehe redogör för det rätt bra i Hoola Bandoola's "Vävare Lasse" som i sin tur är baserad på ett kapitel i Marx' Kapitalet.

Om man skulle få för sig att räkna upp de historiska faktorer som främst är förknippade med den ursprungliga kapitalanhopningen, så är de oktrojerad handel, slavjakt och slavdrift på plantager, privatisering av feodal jordegendom, expropriering av privat småegendom genom våld eller bedrägeri och statssubventionerad rustningsindustri - i intet fall ting som direkt kan förknippas med fredliga transaktioner mellan jämlika aktörer på en marknad styrd av anonyma, opersonliga "krafter". Till och med den mest ursprungliga fjärrhandel förutsätter ojämlika ekonomiska relationer, grundade på utomekonomiskt tvång, det vill säga i sista hand på våld.

*Har nyligen haft en låååång diskussion på universitetet om Marx*
Som läraren sa, "Marx var inte en Marxist". 

<{POST_SNAPBACK}>

Hehe, Marx lär ju själv ha sagt "för min del är jag inte marxist". Detta som en reaktion på att marxismen redan då börjat förvandlats från en vetenskap och ett analysverktyg till ideologi. Överallt började folk dyka upp som var väldigt efterhängsna och inspirerade av Marx, även om vissa hade rätt lite gemensamt med honom. Anarcho-kommunisten Michael Bakunin som Marx hade sina stridigheter med i andra internationalen (det har dock ofta påståtts att de var fiender, men det anser jag är inkorrekt. Snarare var de vänner, om än oense om en del. Bakunin översatte ju exempelvis Manifestet och Kapitalet till Ryska, inte direkt något man gör om man är fiender) Marx' uttalande får nog ses som en slags distansiering gentemot dessa och förvandlingen av marxismen till ideologi. Sedan har det ju bara fortsatt och blivit än värre. Tror det är lugnt att påstå att gamle Kalle skulle vrida sig i en grav om han hörde att en sådan som Josef Stalin kallat sig för marxist.

När det gäller kommunism/kapitalism så skulle man ju kunna fundera över uppkomsten...kapitalism kan ju faktiskt sägas leda till kommunism på sätt och vis, eftersom kommunism är en slags kritik mot kapitalism, så utan kapitalism ingen kommunism, men kapitlism är nästan ett slags naturligt tillstånd, eller?

<{POST_SNAPBACK}>

Ja, enligt dialektiken (en typ av logik) så bär alla ting även på sin motsats. Marx såg kommunismen som kapitalismens motsats, dess anti-tes. Om man gillar symbolik så skulle man enligt Marx kunna se kapitalismen som en havande moder, och kommunismen som barnet vars födesel medför moderns död. Kommunismen existerar hela tiden inom kapitalismen som en rörelse, en strävan och kan ta allehanda uttryck. Marxister menar att denna strävan förr eller senare kommer bli så stark att den spränger kapitalismens gränser - barnet föds. Vi har sett många arbetarresningar genom historien, och ser dem fortfarande, men alla har misslyckats eller slagits ner på ett eller annat sätt...men ingenting varar för evigt.

Tycker dock att det är fel att betrakta kapitalismen som något naturligt tillstånd. Kapitalismen har existerat i några få hundra år; mänskligheten i några få miljoner år. Kapitalismen är en liten, liten parantes i mänsklighetens historia. Tvärt om har mänskligheten under större delen av sin existens levt under kommunistiska egendomsförhållanden, detta upphörde iockmed att människan blev bofast och började samla egendom på hög. Enligt Marx så kommer mänskligheten till slut återvända till detta kommunistiska tillstånd, men i en mycket högre form, och det signalerar slutet på människans förhistoria och början på den verkliga mänskliga historien där vi själva aktivt och medvetet, individuellt och tillsammans med andra formar våra liv, vårt samhälle och dess utveckling.






Hahaha, jag lider verkligen av kronisk marxomani.
Är redan helt hopplöst fast, trots att jag bara är 18. Hur skall det gå?
Men det är bara så jävla intressant imho...marxismen äger.

Ripper var skulle du göra om du vann 1 miljon kronor?

Svårt att spekulera kring. Men nej, jag skulle nog inte ge bort alla pengar. Kanske lite, men inte allt.

1. Marxister är inte emot science fiction eller populär kultur, snarare tvärt om, även om det givetvis är skillnad på populärkultur och populärkultur. En del sådan har ju faktiskt onekligen en pacifiserande effekt.

2. Eric Blair/George Orwell var ju iofs själv kommunist och organiserad i det brittiska trotskistpartiet, han slogs även i marxistiska PUOM-milisen tillsammans med anarkister i det spanska inbördeskriget, mot fascister såväl som stalinister.

3. Annars så anser jag att konceptet proletariatets diktatur isig relativt effektivt förhindrar maktkoncentration och maktkorrumption, tillskillnad från alla tidigare historiska stater.

4. Tror det är lugnt att påstå att gamle Kalle skulle vrida sig i en grav om han hörde att en sådan som Josef Stalin kallat sig för marxist.

5. Tycker dock att det är fel att betrakta kapitalismen som något naturligt tillstånd.

<{POST_SNAPBACK}>

1. Det var just det jag ville komma fram till, att populärkultur har en pacifiserande effekt och därmed inte är förenligt med marxism/kommunism i likhet med religion eller opium. Tyvärr tror jag ingen har försökt argumentera mot detta påstående så jag blev mer än nöjd när någon äntligen kommenterar min kommentar. Jag skulle vilja säga att det är skillnad på science fiction och science fiction. Star Trek och Star Wars är ju exempel på bred populärkultur vars kult närmar sig helig och andlig status. Sedan finns det ju mer smal kultur där det krävs eftertanke och reflektion och denna gren borde väl vara ok, åtminstone för adorno och horkheimer, som själva så vitt jag förstår var oerhört intresserade av kultur men de förkastade den breda amerikanska masskulturen dit star trek och star wars måste räknas.

2. Visst var han kommunist i hans ungdoms dagar men han växte ju upp till en stor kommunist kritiker. Det finns ju inget annat sätt att tolka hans två mer kända verk.

3. Jo konceptet ja, men verkligheten? Kuba kan jag gå med på men i övrigt?

4. Definitift

5. Jag vet inte hur kapitalism definieras i den politiska diskursen. Men kan tänka mig att det är ngt i stil med att individen ska äga produktionsmedlen och kapitalet. Men vad som ligger bakom är människans inneboende egoism och den är ju ett naturligt tillstånd. Även om vi levde i flock och tog hand om varandra var det ju för att öka den egna chansen till överlevnad. Sedan är det ju precis som du säger att när vi blev bofasta övergick flockens kollektiva bästa allt mer och mer i individualism och idag har har vi ju nått en slags hyperindividualism som jag personligen tror är förödande på sikt.

I övrigt undrar jag bar i vilken grad marx åsikter reflekterar dina egna åsikter? Antar att det i ditt föräldrahem diskuteras en massa politik annars är du ett stort frågetecken...

Svårt att spekulera kring. Men nej, jag skulle nog inte ge bort alla pengar. Kanske lite, men inte allt.

<{POST_SNAPBACK}>

Bra svar, stämmer nog in på de flesta människor. Man ger bort en del till släkt, vänner, något till välgörenhet men det mesta behåller man själv för att kunna köpa det man drömmer om; hus, bil, kläder, resa eller vad det nu kan vara.

Trodde först du som sann Marxist skulle skänka bort alla pengarna, men men..

Edited by Walker, 06 April 2005 - 16:03.

1. Det var just det jag ville komma fram till, att populärkultur har en pacifiserande effekt och därmed inte är förenligt med marxism/kommunism i likhet med religion eller opium.  Tyvärr tror jag ingen har försökt argumentera mot detta påstående så jag blev mer än nöjd när någon äntligen kommenterar min kommentar. Jag skulle vilja säga att det är skillnad på science fiction och science fiction. Star Trek och Star Wars är ju exempel på bred populärkultur vars kult närmar sig helig och andlig status. Sedan finns det ju mer smal kultur där det krävs eftertanke och reflektion och denna gren borde väl vara ok, åtminstone för adorno och horkheimer, som själva så vitt jag förstår var oerhört intresserade av kultur men de förkastade den breda amerikanska masskulturen dit star trek och star wars måste räknas.

Mmmm...har skälv inte stenkoll på Dorna och Horkheimer...eller rättare sagt så har jag dålig koll. Men min personliga åsikt är att det finns väldigt mycket i världen som är pacifiserande och som således kan ha negativa effekter. Men samtidigt kan det vara väldigt underbara saker som samtigt ger väldigt mycket. Men att någon kan ha en pacifiserande inverkan är nödvändigtvis inte skäl nog att vara emot något. Om man tänker efter så har nästan allt som gör livet värt att leva kan någon slags pacifiserande effekt, men effekten av frånvaron av detta skulle vara långt mycket värre. Revolutionen kommer aldrig ur misär och elände (uppror och krav på förbättringar månne, men sällan revolution), och man gör inte revolution för att man hatar världen utan för att man älskar den.

2. Visst var han kommunist i hans ungdoms dagar men han växte ju upp till en stor kommunist kritiker. Det finns ju inget annat sätt att tolka hans två mer kända verk.

1984 tolkade iaf jag som anti-stalinistisk, men inte nödvändigtvis antikommunistisk.
Det är ganska uppenbart att Big Brother symboliserar Stalin, men även att Goldstein är en symbol för Trotskij (som för övrigt egentligen hette Bronstein i efternamn).

Djurfarmen (jag antar att det är denna och 1984 som du menar med hans "två mer kända verk") har jag faktiskt inte läst. Vet såpass att den handlar om Ryska Revolutionen men inte mycket mer, så jag kan inte riktigt uttala mig om den...

3. Jo konceptet ja, men verkligheten? Kuba kan jag gå med på men i övrigt?

Man måste fråga sig om vi har sett någon proletär diktatur i verkligheten? Vet inte ens om Pariskommunen 1871 kan räknas som en sådan. I de flesta stater som i folkmun benämns som "kommuniststater" har vi inte ens sett en proletär revolution, (som får ses som den yttersta förutsättningen för kommunism) istället har de staterna byggt ovanifrån, inte sällan med ritningar importerade direkt från det redan kapitaliserade Moskva. I de stater som vi faktiskt såg något som kan liknas vid en proletär revolution, ex Ryssland 1905 men även i viss mån 1917 så undertrycktes denna ganska snabbt och instutionaliserades. Sovjeterna som var själva basen för arbetarmakten underordnades snart nog statsmakten och blev ett verktyg i dess händer snarare än det motsatta. Vad som kunnat ha blivit en proletär diktatur blev istället en partidiktatur.

5. Jag vet inte hur kapitalism definieras i den politiska diskursen.
Men kan tänka mig att det är ngt i stil med att individen ska äga produktionsmedlen och kapitalet.

Jag brukar definiera kapitalism som universell varuproduktion byggt på lönearbete.
KAPITALism säger lite vad det handlar om...att dött arbete såväl som levande antar formen av kapital, självförökande värde.

En marknadsekonomi är snarare ett allokeringssystem än ett produktionssätt, och inte identiskt med kapitalism. Kapitalism kan ta formen av en marknadsekonomi såväl som en planekonomi, det är inte formen för produktion och distubtion som är det vesäntliga, utan innehållet. Vad det är som produceras och vilken form produktionsmedlen och arbetskraften antar.

Men vad som ligger bakom är människans inneboende egoism och den är ju ett naturligt tillstånd. Även om vi levde i flock och tog hand om varandra var det ju för att öka den egna chansen till överlevnad. Sedan är det ju precis som du säger att när vi blev bofasta övergick flockens kollektiva bästa allt mer och mer i individualism och idag har har vi ju nått en slags hyperindividualism som jag personligen tror är förödande på sikt.

Mmmm...jag tror också att människan är egoistisk till naturen, och att egoismen inte behöver se lika dan ut i alla åldrar och situationer, utan det beror lite på hur samhället som helhet ser ut. Nu använder jag en rätt bred defination på egoism, och inte endast det som man i folkmun menar med ordet. Jag tror alltså att varje individ agerar på det vis som han/hon i den givna situationen inbillar sig (korrekt eller inkorrekt) är det minst dåliga sättet att handla. Många människor är ju inte så bra på detta utan gör konstant dåliga val som de själva missgynnas av egentligen, men de har sitt eget bästa i första rummet...ok, nu tror jag inte att människor tänker "ah, nu säger jag en snäll sak till en annan människa bara för att då kanske jag får ut något av det", det låter jävligt cyniskt och det är alltså inte så jag menar...men samtidigt så skulle man ju faktiskt inte vara vänlig mot någon annan om man visste att man endast skulle få skit för det på alla sätt och vis...såvida man inte får någon inre tillfredsställelse av att göra så i vilket fall...äh, bugger this! Detta är bara för komplicerat för att resonera kring, och ändå inte så jävla relevant.

Jag tror annars också precis som du att den här kortsiktiga hyperindividualistiska egoism fokuserar på helt fel saker och egentligen inte är så bra alls. Vi blir allt mer isolerade från varandra, och livet handlar mer och mer om att armbåga sig fram i konkuransen för att nå framgång i karriären. Människor blir främlingar inför varandra, och ser sällan längre än till sin egen näsa samtidigt som detta utnyttjas för att spela ut människor mot varandra in än högre grad. Det finns alltid ett fåtal som kan tjäna mycket på att allt är individuellt, och alla vill vara detta fåtal...men de flesta förlorar alltid spelet. Separerade är vi alltid svagare, då blir de alltid de få starka med mycket makt som har överhanden...

Björn Afzelius skriver ju rätt bra kring detta i låten Feberdansen:
"Är livet att förtrycka eller att förtryckas?
så blir kärleken en måttstock på hur väl man lyckas.
Då står ensamhet för frihet,
förälskelse för tvivel,
och ömhet blir ett svaghetens bevis.

Då börjar vi som lärt oss va rädda för varandra,
ta spänntag för att pröva styrkan hon den andra.
Och så virvlar feberdansen,
tills någon mist balansen,
och kärlek blitt ett annat ord för hat.

Så söker man det fula i människan intill sej.
Så stöter du din värja i svagheterna i mej.
Och då drar jag åt mej handen,
och knyter den i skammen,
och slår dej där jag vet att det gör ont."

Det stämmer tyvärr rätt bra på hur samhällsklimatet börjar se ut...
Konkuransen förtär vår mänsklighet.

I övrigt undrar jag bar i vilken grad marx åsikter reflekterar dina egna åsikter? Antar att det i ditt föräldrahem diskuteras en massa politik annars är du ett stort frågetecken...

Jag får väl säga att jag är väldigt inspirerad av Marx, även om jag inte läst riktigt så mycket av honom som jag önskar. Har isf läst mer om honom. Jag är inte ense om han med precis allt, och flera utav hans ståndpunkter och åsikter har ju utvecklats till det bättre av senare marxister. Men visst, jag ser honom som ett stort geni som hade mycket vettigt att säga.

I mitt hem diskuteras typ aldrig politik alls faktiskt.
Mestadels av de debatterna jag haft har skett på internet, även om det även förekommit IRL.

...så var det sagt...och därmed har vi stött på den yngsta proggaren på den här sidan av scififorumet...människor i din ålder borde inte ens veta vem björn afzelius är...


...håller väl med dig i stort, men återkommer nog senare när jag har mer tid för att kommentera en del saker

...så var det sagt...och därmed har vi stött på den yngsta proggaren på den här sidan av scififorumet...människor i din ålder borde inte ens veta vem björn afzelius är...


...håller väl med dig i stort, men återkommer nog senare när jag har mer tid för att kommentera en del saker

<{POST_SNAPBACK}>

Men kom igen, musik är inte så generationstyrt. Klart yngre vet vem Björn Afzelius är lika väl som vi runt 25 t. ex vet vem/vilka Elvis och Beatles var.

jo och jag har hört talas om louis armstrong och ludvig van beethoven....

Jag tror faktiskt inte att det är så ovanligt att yngre människor lyssnar på Björn Afzelius...sett folk på 13 år som gjort det. De flesta vet nog iaf vem han är, då det verkar vara väldigt många föräldrar som lyssnar på honom, oavsett om de är typiska vänsterproggare eller "vanligt folk". Han skrev ju inte bara politiska visor utan även massvis med låtar om relationer, kärlek och sånt. Liksom vem har inte hört Tusen Bitar (ok, den skrev inte han, men ändå) eller Sång till Friheten?

Hehe, när jag hör ordet "proggare" så far tankarna iväg till lite halvknepiga hippies som de i "Tillsammans" som är en härlig rulle.

Ripper vill ge dig ett litet boktips som jag tror du kommer att gilla. På högskolan var det en bok som ständigt återkom i alla möjliga kurser.

Nätverkssamhällets framväxt - av Manuel Castells

Boken kallades av såväl mina lärare som av litteraturkritiker som en efterföljare till Marx verk..
Det är en rejäl tegelsten, men läsvärd

http://susning.nu/Manuel_Castells

Edited by Walker, 06 April 2005 - 19:54.

Tack för tipset, får kolla in honom lite närmare.
Vad jag hört om honom är att hans resonemang ofta är lite pretentiöst flummigt och osammanhängande men att han samtidigt för fram stor en mängd användbar fakta och statistik.

Vet inte riktigt hur det är med den saken, men det är vad jag har hört. I övrigt vet jag knappt någonting om honom, men det får väl ändras!

Det kanske är lite att förenkla den historiska utvecklingen. Bönderna fick det inte initialt bättre, tvärt om motsatte de sig industrialiseringen och kapitaliseringen.

Nja, nu är du för långt fram i tiden. Det mer marknadsekonomiska tänket i t ex England på 15-1600-talen underlättade en hel del för bönderna. Och bönderna motsatte sig det mesta, ständigt ville de tillbaka till gamla tiders seder och bruk

Ripper vill ge dig ett litet boktips som jag tror du kommer att gilla. På högskolan var det en bok som ständigt återkom i alla möjliga kurser.

Nätverkssamhällets framväxt - av Manuel Castells

Boken kallades av såväl mina lärare som av litteraturkritiker som en efterföljare till Marx verk..
Det är en rejäl tegelsten, men läsvärd

http://susning.nu/Manuel_Castells

<{POST_SNAPBACK}>

Tack för tipset, får kolla in honom lite närmare.
Vad jag hört om honom är att hans resonemang ofta är lite pretentiöst flummigt och osammanhängande men att han samtidigt för fram stor en mängd användbar fakta och statistik.

Vet inte riktigt hur det är med den saken, men det är vad jag har hört. I övrigt vet jag knappt någonting om honom, men det får väl ändras!

<{POST_SNAPBACK}>

Det var väl en trilogi det där om jag inte minns fel...och i likhet med marx beskriver han det samtida samhället och den rådande ekonomin i första hand istället för att föra fram egna åsikter...en hel del genealiserande men samtidgt en intressant bok om man skall studera ekonomi eller samhällsvetenskap

[quote=Ripper,6 Apr 2005, 19:10]
Djurfarmen (jag antar att det är denna och 1984 som du menar med hans "två mer kända verk") har jag faktiskt inte läst. Vet såpass att den handlar om Ryska Revolutionen men inte mycket mer, så jag kan inte riktigt uttala mig om den... [quote]
[/quote]

Animal Farm är en fabel som utspelar sig på en bondgård. Djuren förtrycks och tvingas arbeta för den elaka bonden. Tillslut får djuren nog och startar en revolt och driver bonden från gården.
Till en början får djuren det bättre och jämlikheten och rättvisan sprider sig. Men gradvis får vissa av djuren de allt sämre medan andra ur det styrande skiktet börjar roffa åt sig fördelar. Detta gäller inte minst den karismatiska ledargrisen Napoleon. Mot slutet av boken så är han så världsfrånvänd från de andra djuren att han till och med klär sig i människokläder och groggar med de andra människorna som besöker Napoleons rike

Boken är en allegori över hur kommunismen utvecklade sig, från jämlikhet till diktatur, den är minst sagt kritisk.

Bli egenföretagare, det löser allt.

<{POST_SNAPBACK}>

Har för tillfället varken någon unik affärsidé eller något kapital, vore kul att ha något eget men den svenska byråkratin avskräcker mig från att bli egenföretagare, lättare att vara vanlig anställd.

Är du möjligen själv egenföretagare?

<{POST_SNAPBACK}>

Neee. Jag är blott en enkel student . Känner inte så stort sug efter att driva företag. Sysslar hellre med skapande och idéer. Företagandet är mer av ett nödvändigt ont för mig. Fast jag skulle gärna ha ett eget förlag eller spelutvecklarstudio.

Däremot verckar det finnas en och annan som anser att vi alla ska bli egenföretagare i framtiden, mer eller mindre.

Feministiskt Initiativ (Kvinnopartiet) har dom någon rimlig chans att komma in i riksdagen 2006?
Tveksamt säger jag men det vore kul om dom eller Juni/September-listan lyckades ta sig in, det behövs lite nya partier i riksdagen.

<{POST_SNAPBACK}>

Att dom, eller sjukvårdpartierna, skulle ta sig in är inte så stor. Däremot finns risken att de skulle få vänstern och miljöpartiet att åka ur riksdagen är inte omöjlig. Enfrågepartier är inte någon vidare idé i min mening, hur ska de ställa sig i frågor som inte gäller kärnfrågan. Juni-listan har ingen gemensam plattform, utan består av personer med olika ideologisk bakgrund. Hur ska de kunna enas i sakfrågor?

Edited by Silversword, 07 April 2005 - 19:48.

Att dom, eller sjukvårdpartierna, skulle ta sig in är inte så stor. Däremot finns risken att de skulle få vänstern och miljöpartiet att åka ur riksdagen är inte omöjlig. Enfrågepartier är inte någon vidare idé i min mening, hur ska de ställa sig i frågor som inte gäller kärnfrågan. Juni-listan har ingen gemensam plattform, utan består av personer med olika ideologisk bakgrund. Hur ska de kunna enas i sakfrågor?

<{POST_SNAPBACK}>

Även Enfråge partier kan utveckla sig med tiden och lära sig ta ställning i frågor som ligger utanför deras intresse område. Exempelvis miljöpartiet var väl ett typiskt Enfrågeparti när de bildades på 70-talet.

Nya partier är bra, det visar att demokratin är levande.

Animal Farm är en fabel  som utspelar sig på en bondgård. Djuren förtrycks och tvingas arbeta för den elaka bonden. Tillslut får djuren nog och startar en revolt och driver bonden från gården.
Till en början får djuren det bättre och jämlikheten och rättvisan sprider sig. Men gradvis får vissa av djuren de allt sämre medan andra ur det styrande skiktet börjar roffa åt sig fördelar. Detta gäller inte minst den karismatiska ledargrisen Napoleon. Mot slutet av boken så är han så världsfrånvänd från de andra djuren att han till och med klär sig i människokläder och groggar med de andra människorna som besöker Napoleons rike
Boken är en allegori över hur kommunismen utvecklade sig, från jämlikhet till diktatur, den är minst sagt kritisk.

<{POST_SNAPBACK}>

Men det låter ju också lite trotskistiskt influerat.
Revolution - framgång - byråkrati - diktatur.
En fabel baserad på Trotskijs "Den förådda revolutionen", Napoleon är då kanske Stalin?

Även om man som Trotskisterna anser att Ryska Revolutionen 1917 var en bra revolution och hade kommunistisk potential, så behöver man ju inte anse att utvecklingen var tvungen till att ta den väg som den tog. Alla falanger bland bolsjevikerna höll ju inte direkt med varandra, och det blev ju ganska häftiga stider mellan de två starkaste, Stalinfalangen och Trotskisterna där de förra vann och de sistnämnda mördades. Orwell kanske anser att revolutionen tog helt fel riktning och att det skulle gå mycket bättre om man gjort vissa saker annolunda?

Själv tycker jag att båda falangera hade fel.

Edited by Ripper, 08 April 2005 - 10:40.

Själv tycker jag att båda falangera hade fel.

<{POST_SNAPBACK}>

Vilket är det rätta sättet att göra revolution på om du nu dömer ut sådana giganter som Trotski och Stalin?

I 1984 tycker jag att det framgår ganska tydligt att Orwell motsäger sig kommunism i alla former. Har tyvärr inte läst Animal Farm, men där lär ju kommunismen få en rejäl känga...

inget tvivel om den saken...sedan var han nog ingen förespråkare av det kapitalistiska systemet heller, men på äldre dagar satte sig Orwell verkligen mot kommunismen som idé med de traditionella argumenten...

Någon som vet när Orwel dog? Undra vad han skulle säga om kommunismens fall 1989, EU´s gradvisa utveckling till en stormakt och inte minst Bush korståg för friheten och Haliburton..

Nä, faktiskt ingen aning när han dog, men jag minns att jag såg en dokumentär om honom för ett bra tag sen på SVT. Där berättade dom att han var frivillig soldat under spanska inbördeskriget. Självklart på anti-fascisternas sida.
Jag antar att han rent ideologiskt stod nånstans i mitten.

Orwell dog 1950. Om någon är speciellt intresserad av hans upplevelser i Spanien så skrev han en bok, Homage to Catalonia, om tiden där.

Ett citat:
"The Spanish war and other events in 1936-37 turned the scale and thereafter I knew where I stood. Every line of serious work that I have written since 1936 has been written, directly or indirectly, against totalitarianism and for democratic socialism, as I understand it." – Från esän "Why I Write".

Så då fick han inte uppleva Stalins död, Castros revolution på Cuba eller Ungerns revolt på 50-talet. Och inte heller filmversionerna av Animal Farm och 1984