Hurley och olyckorna var roliga
<{POST_SNAPBACK}>
Jag håller med. Hög grad av övernaturlighet visserligen, men av någon anledning känns det inte alls lika störande som när isbjörnar dyker upp från ingenstans, Walt påverkar sin omgivning, eller Locke börjar gå igen. Siffrorna är mer av
McGuffin-art, och kan knappast ha samma inverkan på handlingen i det långa loppet (annat än just som McGuffin, vill säga).
Jag gillade båda kvällens avsnitt. Sun och Jin är mina favoriter näst efter Locke (som börjat klättra igen), och det gladde mig mycket att Jin här fick lite upprättelse i TV-tittarnas ögon, i och med att man berättade hans del av historien. Jag trodde själv han var betald mördare efter den förra tillbakablicken, så det var väldigt positivt att det visade sig att han aldrig behövt gå så långt.
Var det förresten någon som noterade att man såg Hurley på TV när Jin gjorde sitt första besök hos fabriksägaren? Rolig detalj, som jag antagligen skulle missat om jag inte fått den påpekad för mig någon annanstans.
Förhållandet mellan Shannon och Sayid, om det nu går så långt, har jag väntat på några avsnitt. Det är ett väldigt omaka par, men trots det känns det helt rätt.
Det förvånade mig inte det minsta att Walt var ansvarig för flottbranden. Det var antingen han eller Locke, tänkte jag, även om jag trodde Walt, om det var han, skulle ha sattit eld på flotten "oavsiktligt" med hjälp av sina tankekrafter.
Hurley-avsnittet finns egentligen inte så mycket att säga om; allting fokuserade ju kring just siffrorna som vi redan kommenterat som ett komiskt inslag. Tyvärr kom varken hans rikedom eller alla olyckorna som någon överraskning för mig, eftersom jag hade oturen att se Jay Leno när han hade Jorge Garcia som gäst, och de pratade om just det här avsnittet. Som jag sa tidigare - tydligen måste man avstå från pratshowerna om man ska förbli ospolierad.
Locke har börjat klättra igen, sa jag. Han kom med goda råd till Shannon i avsnitt 17, påpekade det orimliga i att anklaga Jin för flottbranden, och gjorde den här vaggan åt Claire och hennes barn. Det är precis så här jag vill se Locke - när han delar med sig av godhet, visdom och sunt förnuft.
När han gratulerade Claire på födelsedagen började jag fundera på om han på något sätt listat ut att det var hennes födelsedag, men det var nog en ren slump. Någon måtta måste det väl vara på hans insiktsfullhet.