13 replies to this topic

[PredaBot]

SÅ...

Mörkret sänker sig återigen över Spindelmannen, efter flertalet nummer med närmast rent utfyllnadsmaterial, för att få tiden att gå, får man anta. ( nån annan anledning kan det väl knappast vara, då Spider-man i USA kommer ut rätt så ofta nuförtiden, och har fått ihop en hel del nummer)

Senast vi såg honom i Back in Black, så såg det ganska så kört ut för allas vår nätkravlare, hans faster May var döende, han var efterlyst av amerikanska staten och hundratals supervarelser, under Iron Man och Mr Fantastics absoluta kontroll, hela världen och alla hans fiender kände till hans hemliga identitet. Kort sagt, det kändes nästan som om att serien gick mot sitt slut. En väldigt underlig känsla i viss mån.

Peter Parker, den fantastiske Spindelmannen kämpar dock på så gott han kan i den första delen, och besöker bl a både Iron Man och självaste Dr Strange, för att få hjälp att ställa saker något så när till rätta igen. Det går inte särskilt bra... dom säger honom alla det som ju verkar rätt uppenbart. May kommer dö, och några av dom kommer jaga honom som ett djur, och släpa honom in i fängelse i den Negativa Zonen, för resten av hans liv...

Efter ett misslyckat försök att använda magi för att ändra tiden, så känner sig Peter nere... då dyker det slutligen upp någon som erbjuder sig att "hjälpa" honom... Men priset tycks oerhört högt, för att få leka med tidens väv.

Titeln anspelar på att Spindeln har bara EN. DAG. KVAR. En dag innan han förlorar det han älskar.. en Dag Till, innan han förlorar oavsett vad han gör.. EN. DAG. TILL.. Innan mörkret slukar honom levande.

Och nånstans i evigheten skrattade sig ondskan fördärvad..


Serien är ganska proffsigt gjord, vad gäller alltifrån manus, teckningar, till färgläggning, men det är verkligen ingen 'rolig' serie direkt.

Nej HUUUGALIIGEN! Ganska deprimerande läsning, faktiskt.

En elogé skall dock ges till att JMS och Joe Quesada lyckats så pass bra med att förmedla karaktärernas känslor, man känner verkligen av Peter Parkers alias den Fantastiske Spindelmannens desperation och sorg. Slutet känns nära i varenda ruta.


Nu har ju den sista avslutande delen kommit ut i Sverige den med.. men låt oss diskutera första halvan av berättelsen först.

[Nille]

Jag har inte köpt svenska Spindelmannen sedan slutet av 80-talet eller början av 90-talet och nu köper jag eller laddar ner alla amerikanska Spider-Man nummer från nätet långt innan dom kommer till Sverige. Men det är bra att dom fortfarande trycker Spider-Man i Sverige. Varför folk (eller publicerare) i detta sjukt tråkiga land är helt ointresserade av andra superhjälteserier förstår jag dock inte. Spelar alla ungar bara tv-spel och glor på tecknad film nuförtiden?

När jag var liten såldes både Spindelmannen, Stålmannen, Fantomen, Batman, Hulken, Judge Dredd, X-Men och Marvels Universum/Mutanter. Det är mycket märkligt att Fantomen (som folk är helt ointresserade av i USA) fortfarande säljs i två olika tidningar när dom inte ens vågar släppa Batman i Sverige trots den populära Batman Begins filmen och nya The Dark Knight. Eller nya serier av Superman, Fantastic Four eller Hulken efter respektives hyfsat framgångsrika filmer. Hulken har iofs inte varit bra sedan 80-talet då Sal Buscema slutade enligt mig (om man inte gillar World War Hulk som var lite annorlunda). Men Stålmannen och Batman är ju superklassiker som dom inte borde lagt ner!

Är det nån som vet hur många upplagor Fantomen säljer per månad i Sverige? Kommer ihåg att stålmannen sålde i 10 000 exemplar när dom la ner den, det kan väl inte ha varit så jävla dåligt jämfört med dagens svenska seriemarknad?

[PredaBot]

Välkommen tillbaks Nille!

Hmm... dina frågor är lite off-topic måste jag säga, och hade snarare krävt en separat tråd, är jag rädd.

Har du några synpunkter förresten, på One More Day? Och om hur det ändrar Marvel-historien?

Själv händer det ju att jag "införskaffar" serier på tvivelaktigt vis, men dom titlar som faktiskt släpps i Sverige ser jag till att stödja. Detta gäller då Spider-man och X-men, som är dom enda titlarna just nu. Det är inte särskilt dyrt med tanke på att man får flera nummer till nästan samma pris som ett enda, i USA.

[Nille]

Har du några synpunkter förresten, på One More Day? Och om hur det ändrar Marvel-historien?

Yes, det blev lite off-topic. Sorry amigo, jag blir bara upprörd när jag tänker på att alla superhjälteserier lagts ner i vårat anti-serie-land

Strax innan jag läste One More Day tänkte jag faktiskt på hur mycket intressantare både Spider-Man och Superman var att läsa innan Peter och Clark gifte sig. Nu är Spider-Man som jag ville att serien skulle vara, men det känns ändå fel. Kan inte påstå att jag gillar sättet Marvel löste det på. Det känns fortfarande som om det hela utspelar sig i en dröm eller en alternativ dimension och jag väntar bara på att det ska återgå till hur det var innan One More Day (vilket jag är övertygad om att det så småningom kommer att göra). Om det var DC skulle jag inte blivit förvånad över en sådan ändring, kanske inte ens brytt mig, med alla deras crisis och multiverses som förändrar historier och livsöden hela tiden. Men nu är det ju Marvel, och Spider-Man. Grrr!

Spoiler kommentar: Harry Osborns återkomst var kul att se. Det var också kul att se Mary Jane som Jackpot. Sen så ser jag ju hellre Aunt Jane vid liv än död om det så måste innebära att hela Spider-Mans historia skrivs om, för det är ju hon som ger Spider-Man ett mänskligt ansikte (tillsammans med Mary Jane!) precis som Martha och Jonathan Kent för Superman.

Edited by Nille, 10 July 2008 - 23:31.

[PredaBot]

Jag känne också likadant, att det är som en dröm eller alternativ verklighet som spelas upp för en. Lite som Grant Morrisons New X-men kändes i början.

Känns också väldigt mycket som ett DC-drag av Marvel, ( DC har gjort det flertalet gånger som sagt, en gång nästan exakt likadant, då Flash fick sin identitet skyddad av the Spectre. Men i gengäld visste INGEN, inte ens han själv, att det ens fanns en Flash) och jag uppskattar det inte.

Mary Jane och Peter hör ihop, punkt slut.

Men om dom nu var tvungna att bringa tillbaks Harry Osborn, vars död var en del av en väldigt bra story ( grrmbl!), så kunde dom ju lika väl ha bringat tillbaks Gwen Stacy. En av mina favoriter från Spidde's persongalleri.

Edited by PredaBot, 20 July 2008 - 14:09.

[Kermit]

Är, som nog de flesta här vet, jättenöjd med det här draget av Marvel. Nu kan man köpa och läsa Spindelmannen med stort nöje igen helt enkelt.

[TFels]

Samma här, Microsoft Word på Grodan. Nu kan man äntligen läsa Spider-man igen. Något ojämn kanske, men som sämst är den ganska bra.

[Johan Åberg]

Spider-Man är bättre än den varit på 20 år. Minst. Konstigt nog så förstod jag inte hur stor del av problemet Spider-Man's äktenskap med Mary Jane var. Vem vill egentligen läsa om en Peter Parker som börjar nå tidig medelålder och fortfarande gör bort sig som en 15-åring? Inte jag. Inte längre.

Edited by Johan Åberg, 18 October 2008 - 17:04.

[Kermit]

Ja, finns det några på forumet som läser Spidde nu? Är det bara jag, herr Åberg och herr Fels som är jättenöjda med hur det har artat sig?

[Chrille]

Jag plockar upp varje nytt nummer av Spidde och jag tycker det går lite bättre efter den stora ändringen.

[Erika]

Ja, finns det några på forumet som läser Spidde nu? Är det bara jag, herr Åberg och herr Fels som är jättenöjda med hur det har artat sig?

Jag läser tidningen fortfarande och jag är nöjd.

[PredaBot]

Jag läser fortfarande tidningen, men nöjd kan jag väl inte säga att jag är. :\

Visst, senaste numren har varit småkul, men det känns inte som nån definierande omgång, inte som legendariskt material. JMS tidiga nummer kände jag så, samt en del av det som Dematteis gjorde. Känns inte riktigt så med denna nya era...

Känns inte som att det går att ta serierna på allvar riktigt, som att det är mest en kul grej några av dom gör, lite i förbifarten.

Och det är väl kanske lite det som det är? Är ju så många olika team som kör snabba korta spurtar.

[Johan Åberg]

Spider-Man som serie ska ha en avslappnad, nästan ironisk berättarröst även om situationerna är dramatiska/mörka för optimal effekt. Kolla in Stan Lee's original. Det är en serie som inte skäms för att det är en "bara" en serie.

Jag gillade JMS och Dematteis när det kom ut, men i efterhand känns det lite för tungsint. Spider-Man ska vara fri. Peter Parker tyngd. Istället blev det lite som att Parker fick lättnad, genom Mary Jane, och Spider-Man blev fången i mörker.

Min åsikt, i varje fall.

[Kermit]

Ja, och skillnaden mellan Peter och Spider-Man raderades ju helt ut när JMS skrev. Till slut avslöjades ju hans hemliga identitet också. Då kan man inte få den kontrasten som Johan Åberg beskrev så bra.
Visst, än så länge har inte jag heller känt att det varit modernt klassiska serier, men det är trevliga, underhållande serier om Spider-Man som han ska vara, och jag får i alla fall lust att läsa nästa och nästa nummer. JMS Spider-Man var "klassisk" så till vida att han totalt antingen missförstod eller sket i Peter/Spider-Man som serier och karaktär, utan fritt ändrade så att man undrade om det ens var samma serie längre.