Knack, knack.
-Kom in!
Av att döma på rösten lät Mr. Jameson inte särskilt glad konstaterade Peter Parker när han gick in i kontoret.
-Parker? Vad fan gör du här? Röt Jameson
-Ähm, jo.. Jag undrar om du har något åt mig? Peter försökte låta trevlig
-Vad? Du vet att jag vill ha bilder på spindel-krypet, om du inte har några så ut från kontoret! Jameson slog en näve i bordet så koppen med pennor flög ner i golvet och pennor och suddigum studsade runt i rummet.
-Jaha, okej, tack iallafall Mr. Jameson.
-Eller vänta, sa Jameson
Peter vände sig om långsamt och tittade förvånat på Jameson.
-Har du inte hört nyheterna? Det har varit inbrott på Brooklyns forskningslabb, det var något som dendär Otto Octavius hade mekat ihop som blev stulet, åk dit och ta några bilder, Robbie vill ha dom.
-Okej Mr. Jameson, tack!
-Jadu, men vänta dig inte några stora summor din lilla myra, stäng dörren efter dig!
Peter backade långsamt ut och stängde försiktigt dörren.
-Vad har det tagit åt honom? Frågade Peter sig själv när han gick ut i hissen, han har varit sånhär de senaste tre dagarna nu. Peter gick ut från hissen i den stora receptionen till "Daily Bugle" och ut genom entrèn.
-Nej nu är det nog dags för Spider-Man att börja arbeta, tänkte Peter och gick genom folkvimlet in i en mörk gränd, snön började falla ordentligt.
Samtidigt på Citigroup Bank, Manhattan.
-Ert konto är låst Mrs. Miller, sa en lång bankman me glasögon i receptionen till en något irriterad kvinna med en stor päls och hatt.
-Vad i helvete.. Vad är det för fel?!
-Jo, det är så att.. Killen i receptionen hann inte avsluta sin förklaring för i nästa sekund sprang ett dussin maskerade män med automatvapen följda av en stor man i gul-röd-rutiga trikåer in genom ingången.
-Alla håller käften och lägger sig på golvet med händerna över huvudet så kommer ingen till skada, skrek trikå-snubben ut i hallen.
Det blev ganska tyst en lång stund, vissa människor var skräckslagna och hade redan satt armarna i vädret medan vissa bara stod och glodde, en liten kille med röd overall och napp i munnen drog i sin mamma och pekade. Sedan brast de två säkerhetsvakterna ut i skratt.
-Hahaha, vadfan, jag trodde Stålmannen bodde i Metropolis, skrattade den ene vakten, en svart kille med mustach, när han skrattade såg man de stora gula tänderna.
-Hey du, jag tror de har ett maskeradparty nere på Woolworths! Skrattade den andra som var liten och knubbig med rosenröda kinder till följd av det stränga vintervädret.
-Skyll er själva, mumlade "stålmannen", ett perfekt tillfälle att testa Octavius dräkt, han sträckte ut armarna framför kroppen och knöt händerna. Sedan började armarna skaka och sköt iväg en blå blixt som träffade den knubbige vakten så han flög som en projektil in genom skyddsglaset till bankauomaterna. Nu blev alla skräckslagna. Folk skrek och slängde sig ner bakom krukväkter, soffor och andra föremål och en del svimmade.
-Nu kör vi! Sa "stålmannen" till sina kamrater.
En av dom nickade till svar och hoppade över receptionen fram till bankdörren. Han drig fram ett litet fyrkantigt gult paket han hade i en bag och kletade fast den på dörren. BLAM! Den stora järndörren var öpnnad och helt inbucklad. Två av männen agerade blitsnabbt och tömde nästan alla facken i sina bagar på mindre än 2 minuter.
-Vi är klara här, sa den ena rånaren till killen i trikåerna.
-Bra, då sticker vi!
Riiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii. Larmet ljöd över hela banken, någon hade tryck på larmknappen. "stålmannen"s stora svaghet var hans humör.
-Vem fan slog på larmet?! Skrek han genom dånet v larmet.
-Boss, vi måste verkligen dra nu! Skrek en rånare
-Käften, jag vill veta vem som vågar förstöra för USA's värsta bankrånare!Men det hann han aldrig få nys om för han fick en hård spark över kinden så han flög en lång bit över hallen.
-Nu är det slut på leken, förresten, het dräkt. Hördes en röst
Trikå-killen ställde sig upp på svajande ben och såg honom i egen hög person.
-Jaså, Spider-Man! Fick han ur sig
-Ajemen, nu när du fattat allvaret så kan du säga åt dina killar att släppa sina puffror och ge sig.
-Haha, någon annan gång kanske, sayonara! Ziiiiiiiiipp! Han sköt iväg en till våg som nästan vibrerade sönder Spideys öron men han vejade undan så vågen flög rakt in i ett stort fönster med texten "Citigroup Bank" på så det krackelerade.
Nu när tinitusgubben såg sig om märkte han att alla i gisslan redan hade kutat ut.
-Åhh, ditt lilla kryp, jag ska krossa dig!
Och detta hade inte Spidey tänkt sig för han fick ett hårt knytnävsslag över ansiktet och flög till det hårda marmorgolvet med en duns.
-"Grupp 1" tar Mercan, jag och "grupp 2" tar lastbilen på parkeringen, utgå! Skrek han till resten av rånarna och tog sin egen bunt och rusade ut genom brandvägen.
I en polisbil på 57'de gatan, Manhattan.
-Centralen till bil 224, vi har ett larm på Citigroup Bank, Wall Street 254, jag upprepar, ett larm på Citigroup Bank, Wall Street 254.
En polis med rufsigt hår och svarta solglasögon tog mikrofonen i ena handen och munken i andra.
-Bil 224 till Centralen, vi tar det.
-Centralen till bil 224, bra, förstärkning redan på väg, klart slut.
Polisen satte tillbaks mikrofonen och sa:
-Fan också, här får man en kafepaus på en gång och så händer detta, skurkar har då ingen empati.
-Haha, håller med dig Mikey, men ett jobb är ett jobb, spiken i botten nu! Sa den andra polisen som hade bakåtkammat hår och sneda ögon, troligen asiat.
-Jaja.
Mikey slog på sirenerna och gjorde en skarp sväng ut från parkeringen och drog iväg mot banken, som redan skymtade. Vid en svart Mercedes som stod parkerad framför banken stod John Anderson, föredetta marinsoldat och Vietnam-veteran som nu sysslade med lite mer vågade operationer, vad som helst för pengarna. Han hade redan hört sirerenerna och var på väg med sina 3 kamrater att hoppa in i bilen när han såg den blå-vita Plymouth Fury'n med blåa och röda lus på taket komma mot dom på den inte fullt så trafikerade vägen.
-Peppra sönder grisarna! Skrek John som redan hade börjat skjuta med sin AK mot bilen.
-Fan, de skjuter, ducka Jimmy! Skrek Mikey som körde polisbilen, båda duckade men Mikey hade fortfarande händerna på ratten.
Krash! Polisbilen svängde av vägen och körde rakt in i en parkerad pickup, det blev en sån kraftig krock att alla rutor flög ut och bilen skulle trolige börja brinna när som helst.
-Haha, vi fick dom! Skrek en annan rånare i gruppen.
Men då kom en annan polisbil från andra hållet, och i de satt konstapel Henry Morrison och hans partner Lloyd Cage. De hade ögone spända på den andra polisbilen och han inte reagera när kulregnet smattrande in genom rutorna och sköt sönder dom båda. Polisbilen hade ingen kontroll utan förare på den hala asfalten och flög runt och lade sig uppochner uppe på trottoaren.
-Nu drar vi, sa John och lade sin AK mot axeln.
Men den buckliga dörren på passagerarsidan till den första polisbilen öpnnade sig långsamt och ut steg James Wung, Mikeys partner. Han blödde kraftigt från pannan och drog sin revolver och började sin mening:
-New York-polisen, släpp vapn.. TAMTAMTAMTAM!
James låg lutat mot polisebilens nu blodiga och sönderskjutna dörr.
Mercedes'en rivstartade och körde snabbt därifrån. Nu hördes ännu mer sirener eka bland höghusen.
Inne i den stora hallen låg Spidey utslagen på golvet. Nu började han vakna till och ställde sig upp.
-Vad hände? Frågade han sig själv
-Kolla, Spider-Man! Skrek en polis som stod utanför banken när han såg Spidey genom det krossade glaset.
-Oj, bäst att sticka!
Spidey sprang och slängde sig ut genom fönstret, sköt iväg en nätstråle och svingade sig iväg. Han såg de två krashade polisbilarna. Polisen hade nu spärrat av hela vägen, det fanns två ambulanser på plats med och nyfiket folk stod och försökte ta sig över spärrningarna. Han svingade sig genom Wall Street, svängde av vid 46'e gatan och fortsatte upp mot sin lägenhet. Han bytte om på taket och tog dräkten som ett paket under armen och gick in takvägen.
-Fan vad pinsamt.. Tänkte Peter.
Han slog på TV'n. Klockan var snart tolv och CNN skulle börja när som helst. Först kom det en reklam för Coca Cola. Sedan en annan för Volvo. Nu så, nu började trudelutten till CNN.
-Hej, detta är CNN's nyhetssändning och jag heter Jamie Farnham.
En ung kvinna med brunt axellångt hår och grå dress stod och blickade ner då och då och hade en öronsnäcka och mikrofon som hon knappade på ibland.
-Ett flygplan krashade idag klockan 08.57 uppger Miami News, i en förort till Miami, det var under en flyguppvisning som piloten tappade kontrollen och planet slog ner nära infarten till Miami, brandchefen Adam Earl uppger att 12 människor hittils har hittats döda, piloten hann skjuta sig ut ur planet och landade med fallskärm en bit ifrån nerslagplatsen.
Peter satt och väntade oroligt på om det skulle komma något om bankrånet.
-Nu över till New York City, en av Citigroups banker på Wall Street blev idag brutalt rånad, det var lite innan lunchtid som maskerade och tungt beväpnade män sprang in på banken och tog närmare 500 000 dollar, tre poliser dödades, och en polis samt säkerhetsvakt ligger på Memorial Hospital på Manhattan för svåra skador efter att rånarna hade öppnat eld mot två polisbilar, vi har Alex Johnson på plats utanför Citigroup Bank.
Nu byttes bilden till en smal, snaggad svart kille med svart kostym som stod jämte en polisbil.
-Ja, jag befinner mig precis utanför Citigroup Bank som för knappt en halvtimme sen blev rånad, här jämte mig har jag Harry Walch som var med inne på banken.
En annan kille kom fram i bilden som hade Yankees-keps och jeansjacka.
-Jag skulle ta ut pengar från en av bankaumaterna då dehär snubbarna stormade, vi trodde ju det var ett skämt först eftersom den ene snubben som verkade vara ledaren hade på sig någon jävla, öhh, får man säga så? strunt samma, någon jävla tajt trikå, men det var helsjukt för snubben sköt iväg något konstigt mot en av vakterna som flög minst 4 meter över hela hallen.
Men då kom en annan medelåldersman fram i skärmen som hade skottväst och en keps med texten "NYPD SWAT" på. Nere i hörnet stod det Jake Griswold, SWAT-chef.
-Detta är en fruktansvärd tragedi, men tack vare att rusningstrafiken inte hade satt igång än så kunde sjukvårdare snabbt vara på plats och..
Jake blev avbruten för nu kom det fullt med reportrar som ville ha intervjuer direkt med vittnet Harry Walch, kameran snurrade och hela Harrys ansikte blev pressat av mikrofoner.
-Vad sa du? Hade han en dräkt som kunde ådstakomma ljudvågor? Hördes en kvinnoröst
-Säg om det du just sa! Hördes en annan
-Tja, öhh, det var helsjukt som sagt, han bara stod där med händerna framför sig och sköt något som ljöd i öronen på oss, men dendär Spindel-snubben räddade oss, öhh, vi som var i gisslan alltså.
-Var Spider-Man där?
-Räddade han er?
-Ljudvågs-dräkt? Kan det ha samband med inbrottet på labbet på Brooklyn?
-Otto Octavius experiment?
Nu var det panik, folk sprang runt och ringde, ville ha dit forskare och Otto Octavius själv. De ville ha mer intervjuer, frågor om Spider-Man, om att det finns en ny superskurk, teorier om att Spider-Man rent av var i maskopi med skurken och att det var Spider-Man som dödade poliserna.
Nu riktades kameran mot en grå Ford som körde in vid polisbilarna, och ut steg självaste William Green, New Yorks polismästare. Folk och reportrar sprang över poliserna och spärrningarna och fram till polismästaren.
-Kan detta vara ett hot mot staden New York?
-Finns det några tips om vilka rånarna är eller var dom finns?
Fullt med frågor och nu blev kamermannen omsprungen och ramlade ner i den tjocka snön. Allt avbröts och en bild kom fram på en ruta där det stod "Tillfälligt avbrott". Peter slog av TV'n och satte sig ner igen.
-Jag var där.. Men dom dog? Han kunde inte få ut det ur huvudet.
-Spider-Man är en mördare, ringde det om och om igen i huvudet på Peter.
-Jag.. lät dom dö, Peter var nu helt knäckt.
Nästan inge hade brytt sig om de döda och skadade poliserna i TV, bara om skurkarna, Spider-Man och om Octavius experiment. Peter gick och lade sig. Han vaknade senare på kvällen och kom på vad han skulle göra, han drog på sig dräkten och begav sig mot polishuset.
Polishuset vid Battery Point, Manhattan.
Peter visste vilket fönster som var till William Green's kontor. Han klibbade fast sig på väggen och knackade på fönstret. William satt och fifflade med sin 44 kalibers Magnum-revolver och visste genast vem det var när han hörde knacknignarna. Han öpnnade fönsret och Peter hoppade in.
-Spider-Man, sa Green
-William Green, sa Spider-Man
-Vad har du på hjärtat då? Frågade Green och satte sig vid sitt skrivbord igen.
-Jag skulle vilja ställa några frågor, hoppas jag inte förstör din date, Spidey sneglade mot Green's revolver som låg på skrivbordet.
-Samme gamle skämtare, William ställde sig upp igen och gick bort mot fönsret, fråga på du.
-Vill veta allt om hur långt ni har kommit i utredningen om bankrånet, vittnen med mera.
-Jo, det är rätt häpnadsväckande att vi fått fram såhär mycket på så kort tid, de döda poliserna kunde vi identifiera på en gång, en av dom var faktiskt en vän till mig, Green tittade ut över solnedgången som förvandlade alla höghus och skyskrapor till svarta skuggor och Hudson-floden blev orange.
-Jag beklagar verkligen Green, det gör jag, jag kunde förhindrat det men var inte där, Peter böjde huvudet och kände dendär känslan komma tillbaks igen.
Polischef William Green var en tuff man. Han hade också tjänstgjort i Vietnam-kriget och fått flera tapperhetsmedaljer och utmärkelser, han hade jobbat vid mordroteln i New Jersey innan han blev förflyttad till en högre post i en stad med högre krav, han vände sig från fönsret och öppnade munnen:
-Alla vittnen säger olika, någon sa att hon sett rånarna köra iväg mot Newark-hållet i en röd tippbil, andra säger att de sett rånarna köra från platsen i en svart sedan, troligen Ford eller Mercedes.
Green tog en paus. Nu var han inte nedstämd längre utan arg och hade stort allvar i rösten.
-Vi tror också att detta kan ha samband med inbrottet på forskingslabbet på Brooklyn men det kanske du redan har hört, det blev ett jävla rabarber när vi skulle prata med Otto Octavius och folk i hans forskningsteam, han började babbla på och förhöret förvandlades till en debatt om hans senaste projekt så där fick vi inte ut något, vissa högt uppsatta killar inom kåren tror också att det kan vara bankrånaren och massmördaren som rymde från San Quentin-fängelset i förrgår..
Peter avbröt Green.
-Han?!
Green blev tyst ett tag.
-Ja, han, jag ska ta fram papperna vi har fått ut om honom.
Green vände Peter ryggen och började rota igenom arkivskåp och byrålådor.
-Har ni inga datorer här? Frågade Peter.
-Kom igen Spidey, vi är bara in på 80-talet snart, hela poliskåren skulle rasa samman om vi köpte in sånt vet du.
Green verkade ha funnit det ha sökte efter för han for upp och vände blicken mot Peter igen.
-Här har vi det, han höll en tjock bunt med papper framför sig
Peter tog emot det och började läsa:
Längst upp i hörnet stod det San Quentin-fängelset, San Francisco, SFPD
Förnamn: Herman
Efternamn: Bytt ett otal gånger, inga uppgifter
Född: 17 mars, 1948
Längd: 2.05 cm
Vikt: 123 kg
Naturlig hårfärg: Svart
Ögonfärg: Blå
Levande släktingar: Inga
Födelsestad: St. Louis, Missouri
Medborgarskap: USA
Historia: Föddes i St. Louis den 17 mars 1952-inga mer uppgifter om varken föräldrar eller släktingar-Den 25 Juni 1974 rånade han Bank of America-skrapan i San Francisco, han dödade alla 12 i gisslan, 3 civila som passerade utanför banken samt 7 poliser. Han greps därefter och dömdes till elektriska stolen för grovt rån, mord, vållande till annans död, dråp, stöld och ett antal andra punkter. Han fördes till San Quentin-fängelset i väntan på straffet och den 14 oktober 1976 lyckades han och två andra fångar rymma, Herman högg ner en vakt som skulle förse honom med mat med en penna, på den andra vakten stack han ut ögonen på och sköt dom båda med sina egna tjänstevapen. Han dödade ytterligare 6 vakter innan han var ute. Han och de två andra (Louis Roke, dömd för mord och mordbrand, Felix Setter, dömd för mord och misshandel) stal en av vaktbussarna och körde över Bay Bridge mot San Franciscos centrum, där lyckades en patrullbil ramma bussen , Felix Setter blev ihjälskuten av polisen men Herman och Louis Roke kördes tillbaka till San Quentin, Herman blev satt i isoleringscell under en månad, Louis blev en vecka efter rymningen avrättad i elektriska stolen. Den 12 januari 1978, för två dagar sedan, lyckades Herman rymma igen, denna gången genom att låtsas vara död, han slog ner vakterna och tog deras vapen, sköt ihjäl 3 vakter innan han kom ut, vittnen säger att dom sett Herman på väg mot östkusten men inget bekräftat.
Annat: Herman lider av allvarliga psykiska problem, han har svårt att kontrollera sin vrede, troligen något som hänt tidigare i hans liv. Han har visat sig vara väldigt intresserad av ljudvågor.
//Philip Long, fängelseläkare på San Quentin
Nu var papperena slut, Peter orkade inte läsa igenom resten som bara var teorier och namnen på alla som Herman dödat.
-Vad tycker du? Sa Green som satt gömd bakom dagens nummer av "Daily Bugle"
-Ett monster, Peter slängde pappersbunten på skrivbordet och backade mot fönstret.
Green såg upp från tidningen.
-Ja, och vi ska hitta honom, vi jobbar för fullt.
Både Peter och William visste att det var en lögn, både om arbetet och om att en av polismännen skulle vara Green’s vän. Peter hoppade ut genom det öppna fönstret in i vinterkvällen.
Edited by Bobbo Viking, 18 October 2005 - 20:16.
