133 replies to this topic

[Robert Jonsson]

Okej, efter att läst Schenströms post om ambitioner att klara X antal spel under ett år tyckte jag det kunde vara trevligt med en tråd där vi kan skriva vilka spel vi klarar under 2009 och sedan göra en kortare recension av vad vi tycker om dem. Jag kommer också ge betyg enligt följande skala: 1 = Kasst, 2 = Dåligt, 3 = Medel, 4 = Bra, 5 = Världsklass. Ni måste inte använda den men det vore trevligt om vi alla kunde ha samma riktlinje.

Jag börjar med ett spel

Fable 2

Jag gillade Fable, även om det inte lyckades infria Hypen. Tvåan lyckas inte heller infria hypen som utlovades från första spelet, men är trots det riktigt underbart spel. Jag är kär i möjligheterna med spelet. Eftersom jag spelade det hos min bror så körde jag det ganska nära storyn utan att försöka klara alla uppdrag och finna alla skatter. När jag skaffat en egen X-Box 360 kommer jag gladeligen att se till att spela igenom det mer noggrant. Det känns helt enkelt som lagom stort.

Saker jag gillar är det gyllene spåret och det enkla interfacet som gör att du inte behöver leta i flera timmar efter rätt ställe till questen. Tidssparande och valfritt om man inte gillar det. Även köpen av husen och att man kan få hyra är ett intressant tillägg. I alla fall har jag inget minne av det från första spelet. Att man sedan kan tjäna pengar genom att inte spela spelet, utan bara låta tiden gå är förstås också ett härligt inslag tycker jag.

Även valmöjligheten att skapa en kvinnlig äventyrare gillar jag. Det tillför en dimension som saknades i det första spelet.

Storyn i sig är rätt enkel och inte alltför avancerad. Den spinner vidare på ettan, men är betydligt bättre än den första. Där originalet var mer klcihéartad har man här skalt ned det till en nivå som luktar grisodling. Det är mycket positivt, eftersom det får det unika och storslagna att just kännas det.

Intressant med Teresa förresten. Jag anade hela tiden något sorts dold agenda, vilket inte visade sig vara sant. Såvida du inte räknar hennes avslutande del "Stick från MITT torn! Muhahaha!" som det. Kan det vara upplägget för spel nummer 3? Jag hoppas så.

Ett annat plus är att man kan fortsätta spela efter man klarat spelet. Jag gillar det!

Överlag ett mycket roligt spel som är lagom stort och erbjuder stora möjligheter att slå ihjäl tid. Möjligheterna att variera både sluten och karaktärsutveckling gör att det har stor möjlighet att vara länge.

Betyg: 4/5

[Robert Jonsson]

Mass Effect

Efter att ha klarat det i slutet av förra året körde jag igenom det igen men i stort sett rakt av, utan sidemissions. Det gick relativt enkelt (okej, jag spelar alltid på easy så det kanske inte är så svårt... ), utan att man egentligen behövde anstränga sig. Det tycker jag iofs. är skönt och är ett stort plus. Jag är inte den som behöver klara ett spel på svåraste svårighetsgraden för att käna mig okej. Tvärtom, jag är där för storyn.

Och story är något som Mass Effect har massor av. Och jag menar då massor. Troligen ett av de mest dramatiska spelen som jag någonsin spelat. Jag får klara Babylon 5-vibbar här nämligen och det kryper i mitt skinn av obehag när jag inser vad som försiggår där i bakgrunden. Storyn är riktigt episk och jag hoppas verkligen på att vi får en uppfölljare.

Genom designandet av karaktären (utseendemässigt, könsmässigt och yrkesmässigt) kan man skapa hyfsat olika attityd hos karaktären. Det enda egentliga klagomålet är fusket med dialogen. Vissa alternativ ger exakt samma dialog, vilket är lite synd. Det hade varit roligt med lite mer variation där. Trots det så maskeras det rätt väl och spelet fungerar ändå. Det finns gott om olika uppdrag att ta tillvara på, vilket gör spelet livskraftigt.

Slutet har troligen den absolut bästa videosekvenserna och avslutet som jag sett i ett spel någonsin. Starkt och dramatiskt, och ja det är till och med sorgligt en stund.

Jag rekommenderar Mass Effect med varmt hjärta för det är verkligen ett utmärkt spel som ingen bör missa. Faktum är att det är skäl nog för att köpa en konsol.

Betyg: 5/5.

[Rick Hunter]

Blir väldigt sugen på Mass Effect nu! Har haft spelet liggandes ett tag utan att ha installerat det, har haft annat att spela den senaste tiden...

Grand Theft Auto 4

Tog mig ca 2 veckor att köra igenom detta spel som många kallat för världens bästa spel. Okej att det är underhållande men jag vart nog ändå lite besviken. För det första kändes det nästan onödigt långt och i längden ganska enformigt. Variationen på de olika uppdrag Niko Bellic utför är alltför många alldeles för lika för att inte tala om personerna man utför uppdragen åt som ibland inte märks nån skillnad på dem. Bilkörandet kändes alltför jobbigt emellanåt och varenda bil i Liberty City verkar ha dåliga bromsar då man krockar i princip hela tiden oavsett hur fort eller sakta man kör. Kanske är det ett sätt att öka realismen med bilkörning? Vad vet jag som inte ens har körkort? Vapnen är något begränsade också, bara grundutbudet ungefär.

Nu till de positiva bitarna, storyn! Ja en riktigt bra handling får man genomleva i alla fall det är ett som är säkert! Grafik och detaljrikedom är ju helt enormt! Likaså ljud och röstskådespelare! Brucie och Little Jacob är klart underhållande att lyssna på Även Niko så klart är en riktig fullträff, att bara anlita okända (för mig) röstskådespelare var ett riktigt genidrag. Actionläget i spelet hur man slåss och skjuter är också mycket snyggt gjort och explosioner har väl knappast gjorts bättre i ett spel nångång tidigare skulle jag gissa. Mobiltelefonen är också ett genidrag så man kan vila upp sig emellan uppdragen och gå ut med sina vänner i spelet och supa sig full, bowla, spela biljard m.m.

PC-versionen lär också ha varit extremt buggig även om jag inte märkte av det nämnvärt. Installationen var dock bland de jobbigaste jag någonsin varit med om!

Betyg: 3,5/5

[Robert Jonsson]

Blir väldigt sugen på Mass Effect nu! Har haft spelet liggandes ett tag utan att ha installerat det, har haft annat att spela den senaste tiden...

Om det var för att du läste min recension ovan, så blir jag glad av det. Det är verkligen ett spel som förtjänas att spelas. Jag håller på att spela igenom det igen nu (för femte gången) och spelar främst för att låsa upp achievements. Trots det så stöter jag fortfarande på uppdrag och personer som jag inte sett förut och då har jag trots allt inte valt alla yrken eller alla bakgrunder. Spelet ger verkligen valuta för pengarna.

Lost

Jag älskar TV-serien så spelet kändes som ett självklart köp för mig. Men jag hade stora problem med det. Styrningen är inte helt intuitiv - att få fram var utrustningen var tog mig bra lång tid och huvudrollens sätt att ta sig fram? Tja, om vi säger att normal gångtakt borde vara detsamma som när han nu springer. Enda gången som personen rör sig riktigt smidigt är när han hamnar i vissa chasescenes i storyn. Då rör sig personen smidigt.

Voice acting... Ja, det är inte originalskådisarna och det märks. Vissa personer, i synnerhet Locke, låter helt annorlunda än sina förlagor. Det är verkligen synd att de inte fått in de riktiga skådisarna, för det här drar ned det hela. Tyvärr.

Hur är själva spelet då? Kort. Väldigt kort. Har man inga problem med de små strategiska och logiska pusslen bör det hela gå väldigt, väldigt fort. För mig som jagar achievements ska det ju ta lite extra tid, men endast två achievements missade jag under handlingens gång. De tog jag snabbt senare efteråt, eftersom man kan hoppa in mitt i en av episoderna. Plus för Lost dock som gav mig min första 100% avklarade achievements. Lost blir med andra ord, aldrig svårt.

Spelet är med andra ord väldigt kort, men det är å andra sidan väldigt "Lost". Det skapar samma känsla som finns i TV-serien och det är en mycket skön handling som avslöjas bit för bit. Jag gillar sättet de hanterar flashbacksen och hur man får spela fram sitt minne, istället för cutscenes. Den innovationen låg helt i linje med serien. Dessutom droppas en del information om saker kring serien som Hanso Foundation och liknande, vilket belönar de som söker mer information (åtminstone Lindeloff har ju varit inblandade i spelet och påverkat handlingen så den ligger i linje med Lost).

Överlag, ett spel för den som är fanatisk för TV-serien. För andra? Spela om ni kan låna det, men lägg inte ut dyra pengar på det.

Betyg: 3/5

[Rick Hunter]

Om det var för att du läste min recension ovan, så blir jag glad av det.

Delvis i alla fall, jag blev ju inte mindre sugen på det av din recension om man säger så

[Crusader]

F.E.A.R.

Nu har jag äntligen klarat spelet. Och det är väldigt uppenbart att de har blivit starkt inspirerade av vissa Japanska skräckfilmer.
Man spelar en soldat i ett team kallat F.E.A.R (First Encounter Assault Recon) som sänds in när där är problem av den mer paranormala kalibern som vanliga soldater inte kan hantera.
En man, med mystiska krafter där han kan kontrollera soldater, rymmer och tar kontroll över en armé klonsoldater. F.E.A.R skickas in men strax efter så blir större delen av teamet slaktat av en mystisk liten flicka med otroliga krafter.

Kontroll funkade smärtfritt. Grafiken är helt OK. Snygg ibland men känns gammal ibland.
Mycket skjutande och det gäller taktik att besegra fienderna och använda en typ av Bullet Time.

Så vad tycker jag slutligen om spelet. Ett kul FPS med skräckinslag som är kul att spela. Intresant story men berättas riktigt dåligt.
Spelet består av 11 Kapitel men de första 8 känns det som att inget händer. Det är som att de skrivit en story och sedan försökt hitta orsaker för spelaren att kunna skjuta en massa som ibland känns riktigt dåliga och får en att tröttna ibland.
T ex säg att man har i uppdrag att ta sig till taket, när man väl kommer där så råkar man rammla ned i en air-duct och hamnar på botten av byggnaden igen och måste ta sig upp igen fast via en annan väg.
Det, tillsammans med återanvändande av samma fördröjningsknep (jag har tappat räkningen på hur många helikoptrar som skjutits ned när de skulle hämta mig) gör spelet rätt segt när det gäller storyn.
Och storyn berättas nästan bara via radiosamtal, lyssnande på telefonsvarare, läsande av E-post osv. Ett väldigt tråkigt sätt att föra en story IMO. (dessutom så hör man ofta inte vad som sägs)
Som tur är så höjs växlen mot slutet där storyn sätter igång mer kraftfullt och banorna när man möter Alma hjälper att hålla intresset. Men jag önskar att Alma faktiskt var ett hot för när man väl upptäcker att det bara är skrämsel och att man nästan aldrig blir skadad av henne så försvinner lite.

Men som sagt, ett kul skräck FPS typ orginal Half-Life. Gillar man den typen av spel och storyberättande så njuter man nog mer än jag gjorde. Men trots allt en spelupplevelse jag njöt av.

Betyg: 2,5/5

Edited by Crusader, 10 February 2009 - 19:44.

[Robert Jonsson]

Jag har hört att spelet ska likna Condemned i upplägg (styrning och story), stämmer det? Vad är det för skillnader?

[Crusader]

Jag har inte spelat Condemned mer än demot så jag kan inte riktigt utala mig om det. Men det lila jag spelat så stämmer det nog. Men jag skulle nog mer gemföra med Half-Life.

[Robert Jonsson]

Okej, jag har bara spelat lite Condemned men inget Half-Life så, därav frågan.

[Wylie Times]

Lite mer utvecklat från vad jag postade i Vad spelar du nu tråden:

Condemned: Criminal Orgins

Så här i efterhand tycker jag att det var ett bra spel men med klara brister också. Storyn var inte så engagerande och slutet var konstigt, antagligen set up för C2 som jag nog inte kommer att spela.

Däremot är spelet ganska så creepy i början när man hamnar i ett mörket övergivet hus med endast en ficklampa och diverse tillhyggen som järnrör och brädor med spikar i som vapen. Dessa återfinns lite över allt i banorna men man hittar sällan skjutvapen och aldrig någon extra ammo. Så man får duktigt med panik när dom första galningarna i spelet kommer ut ur mörkret och vevar med ett järnrör mot dig. Striderna är riktigt brutala också, väldigt in your face och man får drämma till motståndaren upprepade gånger innan han faller och efteråt är ditt järnrör helrött med blod. Efter ett tag vänjer man sig dock vid närstiden och lär sig blocka och undvika motståndarens slag. Det är lite av ett måste för dom senare banorna eftersom man aldrig kan räkna med att det finns skjutvapen vilket också för mig in på en annan dålig sak med spelet. Man kan bara ha ett vapen åt gången. Jag är helt för realismen i spel som Halo där man bara kan ha två vapen åt gången. Det är inte rimligt att man ska kunna släpa omkring 10 tunga skjutvapen och fortfarande kunna röra på sig. Men ett vapen??? Det är inte heller realistiskt. Man måste åtminstone kunna ha två vapen. Detta medför att om du plockar upp en pistol så måste du göra dig av med ditt närstridsvapen och när ammunitionen tar slut måste du använda pistolkolven som är helt värdelös i närstrid.

Panik stämningen i spelet håller i sig ett bra tag även om det såklart avtar med att man blir van att hantera de diverse tillhyggen som finns och därmed känner sig säkrare. Men ibland ibland återkommer det när man hör ljud runt omkring sig och febrilt vänder sig om för att möta någon men det dyker aldrig upp någon. Förrän man tror att det inte var nåt och går vidare. Smack så får man ett slag i bakhuvudet.

Miljöerna är bra och ganska varierande, framför allt ser dom väldigt otrevliga ut. Dock har allt i spelet fått samma nedgångna design utan någon vettig anledning. Man går t.ex. igenom bilioteket som ser ut att ha varit övergivet i åratal trots att det fortfarande används.

Storyn går ut på att hitta en seriemördare som har satt dit en själv för mord på två poilser. (Händer alldeles i början av spelet) Det kombinerat med att man hela tiden får flash visioner om mördaren gör att spelet påminner en del om Fahrenheit. För att spåra mördaren undersöker man olika platser i spelet med "CSI prylar" vilket är en ganska kul grej.

3/5

Jag har hört att spelet ska likna Condemned i upplägg (styrning och story), stämmer det? Vad är det för skillnader?

Jag har bara snabbtestat FEAR så jag vet inte nåt om story men styrningen i FEAR är mer snabb klassisk FPS. Båda är vissrligen first person view men Condemend är långsammare. Man springer i stort sett aldrig, annat än om man glömt nåt längre bak. Annars är det bara dumt. Som Crusader säger så är FEAR mer i stil med Half-Life och Condemned mer som, hm, Resident Evil 4 fast (för det mesta) utan skjutvapen och som sagt i first person.

Edited by Wylie Times, 21 February 2009 - 22:53.

[Robert Jonsson]

Jag har bara klarat av de två första banorna och har just nu spelet utlånat till en kompis mot Fable 2. Jag har inte direkt fastnat ännu, vilket kanske mest beror på att jagspelat det osammanhängande vid korta stunder. Det verkar helt okej i alla fall.

Tack Wylie för klargörandet i skillnaden mellan Condemned och FEAR.

[PredaBot]

Mitt första lilla bidrag:

Har just klarat Mirror's Edge! Ett spel som jag nu ser både det bra och dåliga med. Det dåliga är nog att det är lite för kort i jämförelse med priset, och att det är lite VÄL svårt ibland...

I början går det undan, och man avverkar flera kapitel, sen börjar det dyka upp enstaka sektioner som kräver knivskarp precision, inte ett enda misstag, för då blir det att köra om och om igen...

Konceptet, konstinriktningen på designen är klockren, och huvudpersonen är grym dock. Jag hoppas verkligen att det blir en uppföljare, att det sålt nog, och att EA tror på konceptet. Saker dom skulle kunna förbättra i nästa spel är framförallt ett bättre närstrids kampsystem ( ofta blir man stoppad mitt i stegen av en kula mellan ögonen. Fler sparkar och moves behövs), och en smartare design på vissa banor, för att få bort diverse flaskhalsar som man kan fastna lite väl länge på.

[Rick Hunter]

The Orange Box

Så för sjätte gången på mindre än ett år har jag spelat mig igenom dessa briljanta spel i den oranga lådan igen! Och det håller väldigt hög klass fortfarande. Half-Life 2 är den bästa fps jag någonsin spelat utan tvekan! Så härlig story med spännande och utmanande action! Birollerna i spelet är ju dessutom briljant utförda, speciellt Alyx som man nästan är lite småkär i

Half-Life 2: Episode I är en visserligen ett väldigt kort spel men fan så intensivt speciellt när man ska ta sig igenom sjukhuset och givetvis slutet när man kämpar mot en "Strider"

Episode II är nog den bästa delen i Half-Life sagan skulle jag vilja säga, även då jag kan sakna city 17 lite så bjuder
Episode II på allt man kan tänka sig, action, story, nya roliga karaktärer (som t.ex Dr Magnusson ) biljakt, pussel, och ett först råintensivt slut när man kämpar mot ett dussin Striders och dubbelt så många Hunters. Magusson-bomberna och gravitationsvapnet är ju helkul! Sen ett mycket sorgligt och känsligomässigt slut

Det lilla extra spelet Portal är ju en riktig trevlig liten bonus!

Portal 2 och Half-Life 2: Episode III är jag extremt sugen på! Tyvärr lär man väl få vänta minst ett år till

Betyg: 5/5

[Crusader]

F.E.A.R. Files: Extraction Point.

Utspelar sig direkt efter där orginalet slutar. Alma är fri och med henne slipper helvetet lös i staden.
De 3 överlevande F.E.A.R. medlemmarna måste nu ta sig genom staden till sjukhuset för att där invänta en ny helikopter på deras förutsatta Extraction Point.
Men Alma vill inte släppa dem och när dessutom en gammal fiende åter igen ger sig in i leken kan allt bara gå fel.

Kul och bra spel. Fungerar som, och ser ut som, orginalet men en klar förbättring av orginalet. Roligare att spela, bättre variation på banornas utseende och fiender och dessutom kusligare än orginalet var.
Mycket till story var där inte. En massa underliga händelser som att fiender ena stunden hjälper en och räddar ens liv och i nästa dödar en. Likaså ger sig Alma på Klonkrigarna som hennes son styr vilket också var underligt.
Några svar på frågor fick man inte alls. Men som sagt, riktigt kul. Jag sträckspelade igår och idag.

Det är rätt klart att den ända orsaken att de som gjorde F.E.A.R. 1 & 2 (men inte gjorde den här expansionen) valde att göra så att den här expansionen inte längre var canon bara är av ilvilja för att någon annan utvecklat på deras "barn" och för att de hade så svårt att få tillbaka licensen på sin egen skapelse. Det finns inget i spelet som jag kan se skulle skapa någon konflikt i F.E.A.R. 2.
Att F.E.A.R. 2 teamet valde att släppa en online serietidning vars enda uppgift var att visa hur alla huvudroller dog direkt efter F.E.A.R. 1's slut var uppenbartt bara för att sätta käppa i hjulet för den här expantionen eftersom de karaktärerna var viktiga i den här expantionen.
Det enda jag igentligen kan se som negativt, utöver återigen total brist på story och svar, är slutet. Ett skräckspel MÅSTE inte tvunget sluta negativt. Vad hade det gjort om Point Man hade lyckats komma ombord på helikoptern och fly?

Gillar man F.E.A.R. så ska man spela det här.

Betyg: 3/5 (Sänkte betyget på F.E.A.R. efter att ha spelat det här fick jag lite perspektiv på det hela)

Edited by Crusader, 10 February 2009 - 19:47.

[Robert Jonsson]

Gjorde som du: Sänkte betyget men då på Fable 2.

Recensionen av F.E.A.R. expansionen får mig sugen på spelet i alla fall.

[Crusader]

F.E.A.R. Files: Perseus Mandate

Utspelar sig under, och efter, slutet av orginal F.E.A.R. där ett andra F.E.A.R. team skickas in för att ta reda på vad som pågår, varför de lokala säkerhetsvakterna anfaller F.E.A.R. samt att sammla allt info ang. Project Perseus (det som gör att en person kontrollerar Klon-krigarna med viljan) oventandes om att en maktgirig Senator skickat in ett eget team med legosoldater.

Mer storydriven än förra expansionen. Rätt intensivt spel då det känns som att det är gjort för F.E.A.R. veteraner. Man hamnar mitt i smeten rätt snabt. medans orginalet börjar lugnt med ett par fiender åt gånger så står man här rätt snabbt mot ett dussin fiender och snabbt presenteras en nu tuffare fiende. Riktig kul att spela.
Och jag gillade slutet bättre än de förra spelen. För en gångs skull slutar det lyckligt. Man lyckas fly, en annan från ens team överlever och man lyckades stoppa skurkarna att få Almas DNA. (eller iallafall tills efter sluttexterna då man får se att Senatorn får DNA ändå.)
Åter igen finns där ingen orsak för de som gör F.E.A.R. 2 att göra att Expansionerna inte längre räknas. Finns inget vad jag kan se som motsäger något eller avslöjar något större nytt. Och att döda huvudrollerna från första Expansionen i en onlineserietidning som utspelar sig direkt efter F.E.A.R. 1 var bara onödigt och elakt.

Riktigt kul FPS spel. Hade svårt att sluta spela det. Ser fram mot att köpa 2:an på Onsdag.

Betyg: 3,25/10

[Rick Hunter]

Mass Effect

Jag tyckte det var en aning segt i början men det var nog mest jag som bara inte var van vid sådana spel. Mass Effect var ju faktiskt riktigt jävla roligt! Storyn var episkt bra! Actionsekvenser var perfekta! Bra vapen och kul att ständigt modifiera dem. Dialogen bra nog till en film och bra karaktärer genomgående. Ståpälsscenerna avlöste varandra och jag ville helt enkelt inte sluta spela! Det sällan jag spelar spel som har så mycket frihet och möjligheter som Mass Effect, skitkul helt enkelt Bästa nya spelet jag spelat i år, året är ganska ungt men ändå

Betyg: 5/5

Edited by Rick Hunter, 17 February 2009 - 22:30.

[Robert Jonsson]

Roligt att du också blev hooked på spelet! Som du skriver, det finns flera ståpälsscener och jag satt och rös, skrek och grät i slutet. Spelet berörde mig verkligen och som du skriver, mycket möjlighet att påverka saker och ting.

Jag antar att du är en av oss som väntar på uppföljaren nu?

[PredaBot]

SÅ! Då har man äntligen klarat ut Super Punch-out!. Gick i rasande fart när man väl hade en faq, så man kunde klura ut hur man ska slå dom olika nidingarna.

Men Special League var verkligen svår ändå...! Bruiser-familjen som dyker upp i dom sista matcherna, är närmast omöjliga att slå! Såvida man inte har Save/Load state förstås.

Men detta är definitivt en pärla, som jag kan reka till alla. Perfekt uppvärmning till våren, då Punch-Out Wii med Motion+ kommer ut. Ska bli riktigt kul faktiskt tror jag. Dock lär man väl vara helt slut när man väl har spelat just den versionen...

Sitter och funderar om man ska ta sig an originalet, Mike Tyson's PunchOut!, eller om man ska idas traggla på med Terranigma. Nåväl, vi får se.

[Robert Jonsson]

GUN

Det här gamla spelet blev jag fäst till på GameCube tiden, vilket visar på hur pass gammalt spelet är. Det rör mig dock inte i ryggen för jag tycker fortfarande det håller nu när jag kört igenom det på 360-krysslådan. Grafiken mellan krysslådan och GameCuben är ingenting som jag direkt la någon stor skillnad mellan, men det är inte därför som jag finner spelet förföriskt. Egentligen är det inte ett spel som jag bör gilla för jag har ingen stor förkärlek till Western-eran, vilket är ytterligare ett skäl att det finns något genuint i GUN. Det fångar en som inte är fascinerad av myten och lyckas förmedla det väl.

Storyn är faktiskt riktigt trevlig och stegras i bra tempo. Från ganska små meningslösa uppdrag (lär dig jaga varg) till dramatiska (storma ett hårt befäst fort) behåller man ändå balansen. Det finns en hel del sidouppdrag, även om de går väldigt fort att beta av. Vad som dock är störande när man söker efter att klara av alla achievements är att på vissa ställen är huvudstoryn så hårt styrd att du inte hinner ta sidouppdragen. Hade jag vetat att man fick fortsätta spela efter att man klarat av slutstriden hade allt blivit mycket lättare. Så jag säger det till er nu: stort plus till spelet för att man får fortsätta efteråt. Men har du gjort allt lär du inte ha någonting att göra efteråt, för det är nämligen inget Fable 2 där intressanta nya saker tillkommer.

Röstskådespelarna är av god kvalité, men är inte heller förvånande med tanke på vilka som är med: Thomas Jane, Kris Kristofferson och Lance Henriksen för att nämna några. Intressant att se Henriksen ähr med tanke på att han även förekom i mitt favoritspel Mass Effect som jag tog upp närmare ovan.

Spelkontrollen är enkel och lätt att styra, så inga klagomål från mig på den punkten. Så vad är skillnaden mellan den här krysslådans verion och GameCubens? Inte särskilt stor. Den enda skillnaden är att jag faktiskt klarade spelet på min 360.

Även om det kanske inte är lika bra som Fable 2 är storyn betydligt mer fyllig än den i Lost, för att jämföra med de spel som nämnts tidigare. Smpåtrevligt och definitivt värd de 100 kronor jag la ut på spelet. Rekommenderas särskilt för western-älskaren.

Betyg: 4 av 5.

[Crusader]

GUN
Så vad är skillnaden mellan den här krysslådans verion och GameCubens? Inte särskilt stor. Den enda skillnaden är att jag faktiskt klarade spelet på min 360.

Nja, en helt ny fysikmoter tycker jag var en stor skillnad. Faktum är att det är stor skillnad på fysiken, jag är förvånad att du inte upptäkte det. Fast även då grafiken är mer putsad så är det inte så stor skillnad där.

[Robert Jonsson]

Som sagt var, jag la inte märke till någon större skillnad alls. Det ska dock påpekas att jag spelade GUN på GameCube för mer än 1 år sen, men när jag startade på krysslådan var det direkt som att plocka upp där man sist var. Flöt på enkelt och naturligt och alla gamla moves kom tillbaka till mig snabbt. Så jag upplevde det inte som någon direkt skillnad.

[Crusader]

Condemned: Criminal Origins

Spelet handlar om en FBI agent och seriemördar-specialist vid namn Thomas som i jakt på en seriemördare blir ditsatt för mord på 2 kollegor. Nu måste Thomas ensam jaga polismördaren genom en stad där många oförklarligt blivit galna mordiska psyckopater

Ibörjan är spelet lite av en besvikelse då jag känner att jag skulle velat ha mer av detektivsdelen där man letar bevis och jagar en seriemördare. Istället blev det ett brutalt melee spel där man slår ned hundratals galningar medans man springer efter en seriemördare. Men som tur är så var jag nu berädd på detta (efter att ha spelat ett demo för ett par år sedan.)

Kontrollen är väldigt stel och svår där man trycker på 1 knapp för att slå och en annan för att blockera (väldigt tråkiga IMO) och att timea det är svårt (speciellt blockera). Men sedan har jag aldrig gillat Melee spel heller.
Att slå på fienderna känns inte heller allt för snyggt eller kul då det mäst är som gummidockor där det syns lite blodfläckar på men inga sår eller lemförluster vilket är konstigt när spelet annars är så grafikt blodigt. Men troligen kunde de inte göra det snyggt och struntade i det. Spelet är trotts alls några år gammalt och förmågan att göra snygga karaktärer som kan dö blodigt är rätt nytt. Hoppas 2:an lyckas bättre där.
En sak som jag finner starkt irriterande är att man inte kan plocka upp ammo till sina vapen. Har du en pistol med 3 skott kvar och hittar en med 4 så kan du inte plocka upp ammo utan måste byta vapen. Lika så kan inte bära mer än 1 vapen. Och man kan inte ta med sig några items heller.

Fienderna har rätt bra AI (men inte överdrivet bra) och har förmåga att smyga sig på en. Strider blir också ofta häktiska.
Storyn är en aning svag i början men blir riktigt intresant senare i mitten. Men den övernaturliga delen känns onödig och IMO försämmrar spelet. Jag har inget mot att en cult använder någon maskin för att göra folk galna men att dessutom kunna göra dem galna med ljud från sina munnar, svart olja ur kroppar, folk som går upp i aska och rök, att cultmedlemmarna ser ut som demonerna från Hellraiser och använder magi blir förmycket. Jag har inget mot övernaturligt men just det här spelet hade blivit så mycket bättre utan det.
Och sista banan känns väldigt framkrystat. Hela spelet handlar om att jaga en seriemördare och plötsligt i sista banan ska man ge sig efter en Pinhead-liknande snubbe som ligger bakom allt våld (får man veta förbigående). Men slutboss striden var iallafall rätt intresant.

Fast till spelets försvar så var det från början tänkt att vara övernaturligt. När spelet i tidigt stadie hette "The Dark" så använde huvudkaraktären tillochmed magi och träffade på övernaturligt redan i första banan. Sedan dess tog de bort magin (en FBI-agent som använder magi ) och flyttade första banan till bana 8 istället vilket leder till att man igentligen inte får det övernaturliga bekräftat fören då och orsakar att det känns fel IMO.
Men det kändes rätt löjligt med FBI's totalt overkliga tools för att hitta bevis. Leta bevis med en lampa som lyser upp allt som är bevis? Plocka DNA med en lampa? Ärligt?

Slutet var det där vanliga löjliga skräckfilms slutet där det bara plötsligt händer något ologiskt "shockerande" i slutet. Hade det inte varit för att det finns en 2:a som förklarar att det var en mardröm så hade jag blivit rätt sur men nu suckar jag istället. Efter att ha spelat F.E.A.R. så vet jag att utvecklarna gillar den här typen av slut.

Bra och underhållande spel som kunde ha varit mycket mer.

Betyg: 2,5/5

Edited by Crusader, 22 February 2009 - 17:59.

[Robert Jonsson]

Håller på att spela igenom det nu, så jag ska läsa din recension senare. Ser fram emot det!

[Wylie Times]

Gears of War

Ett av dom stora succéerna på 360n och det är inte svårt att se varför. Det här om någonting är äntligen en shooter som utmanar Halo på allvar. Trots 3rd person perspektivet funkar det väldigt bra. Speciellt med att ta skydd och göra taktiska manövrar som inte brukar funka lika bra i first person. En nackdel är att knappen för att slänga sig på marken och rulla är samma knapp som man tar skydd på vilket kan vara störande. Speciellt i sista boss fighten.

Precis som i Halo har man begränsat antal vapen som man faktiskt kan se på huvudkaraktären Marcus Fenix. Det ryms jävlar i mig inte en bössa till där. Hur mycket man än skulle vilja det. Vilket leder till en del intressanta prioriteringar vad gäller vilka vapen man ska ta med sig. Är man inomhus vill jag ha shotgun och är jag utomhus på öppna platser vill jag ha sniper geväret och helst vill man alltid ha Lancern (standard maskingeväret) som alltid är praktiskt. En nackdel med det är att den grymma motorsågen som sitter som en bajonett på den är något svårhanterlig. Det tar för lång tid att få igång den och det är knepigt att slåss mot flera personer med den.

Granaterna ser coola ut men det är svårt att sikta med dom och jag saknar det smidiga knapptrycket från Halo.

GoW är ett väldigt snyggt spel. Allt från miljöer, karaktärer och texturer ser riktigt bra ut. Storyn är också rätt så engagerande och Fenix är en jävligt hård huvudkaraktär. Lite för hård nästan.

Genom spelet har man alltid med sig minst en karaktär som hjälper till och den aspekten gör att man blir ruskigt sugen på att spela spelet i co-op med en kompis. Som det är ger AIn inte mycket mer än lite understödseld. Som tur är behöver man inte hålla dom vid liv för att klara sig vidare.

Jag ser med spänning fram emot del 2.

4/5


Guitar Hero II

Det känns egentligen lite konstigt att säga att man klarat av ett sånt här spel. Det är lite som att klara av ett fighting spel i story mode men jag tar upp det ändå. Jag har klarat det på både easy och medium och har låst upp alla låtar så det är inte så mycket kvar att göra nu annat än att börja spela på hard vilket jag inte känner mig riktigt mogen för än. Men det är anmärkningsvärt hur man sakta men säkert blir bättre på det trots att det aldrig känns så förrän man går tillbaka och spelar låtarna i början som man knappt klarade då men nu får fem stjärnor på.

Jag trodde verkligen inte att GH var ett spel för mig. Nej, jag var säker på att det inte var det. Jag är säkert inte ensam om det. Första gången jag provade var på en fest och jag var fruktansvärt dålig t.o.m. på easy. Så det bekräftade bara mina misstankar. Men så skulle jag vakta syrrans katter för några veckor sedan och dom hade nyligen skaffat GHIII. Så jag tänkte att jag iaf skulle öva mig lite på det eftersom det garanterat skulle bli mer spel hos dom i framtiden. Och ett, tu, tre så var jag fast. Efter den helgen kunde jag inte släppa tanken på det och fort om skaffade jag det här spelet. Nu ska jag börja spela trean. Sen måste jag skaffa World Tour också. Och Metallica när det kommer....

4/5

Förresten, en liten nackdel med GHII är att man inte låser upp saker gemensamt för alla band som i trean. Det och att man inte får pengar på easy (som man också får i trean) gör att det blir väldigt svårt att låsa upp allt.

Edited by Wylie Times, 22 February 2009 - 02:32.