Vad gäller Starbucks avslutning var det väl en blandning av sorg för att man måste skiljas från karaktären och att man ville att hon skulle på något sätt finna sin plats och när hon då plötsligt försvinner upp i tomma intet blev det lite snopet och brådstörtat.
Jag vet inte riktigt om jag håller med om att Starbuck var katalysatorn som stoppade "kriget", det hon gjorde var ju bara att lyfta bort det ena parten från spelplanen. Återigen deus ex machina, ett enkelt sätt att avsluta genom att helt enkelt ändra spelplanen.
(Slutet på kriget, eller snarare slaget, kriget är ju evigt, kom nog snarare när Galen dödade Tory och omöjliggjorde återfödelse och därigenom gjorde cylonerna "mortal" (varpå Cavil begår självmord antagligen för att få komma till Gud och stoppa sitt "lidande" eller nåt).)
Sen, nota bene, Starbuck förde dem inte till Jorden utan till Nya Jorden, eller Jorden II om man så vill då den första Jorden var förstörd. Det är lite antropocentriskt att förutsätta att våran Jorden är den första, alltså Jorden med stort J. Eller Guds Jorden om man så vill...
Våran Jorden är ju bara en i lång rad av Jordar, där det ständiga kriget utspelas, allt orkestrerat av Jahve himself. Tills vi lärt oss läxan och blir amish hela bunten. Eller så är det bara en evig rundgång, tills universum självt kollapsar och Jahve får börja om från början. Jag tror inte blodspillan upphör, som hintas i finalen kommer kriget fortsätta. Jag gillar iofs lite den fatalistiska, deterministiska rundgången och tanken på hur människan ständigt skapar sin egen undergång och "återföds" för att göra samma misstag igen. Problemet är väl bara att det blir lite trångt i himlen efter ett tag.
Edited by dukeofnewyork, 25 April 2009 - 16:02.
