1027 replies to this topic

[Crusader]

No Country for Old Men
Nog en av de roligaste filmer jag har sett med helt underbara och komiska karaktärer, underbara konfliktscener och härliga repliker och mycket bra skådespel.
Tyvärr så håller manuset och storyn i sig inte samma nevå och slutet ger jag inte mycket för.
Underbar dramakomedi som inte lever upp till hypen riktig och inte riktigt förkändade alla Oscars. Men mycket underhållande.
8/10

[dukeofnewyork]

No Country for Old Men

När eftertexterna började rulla satt var min reaktion mest jaha? Och det jag reagerat på mest var denna ständiga söderndialekt som skådespelarna med olika framgång hängav sig åt. Och att Tommy Lee Jones faktiskt inte riktigt höll.

Filmen är litterär både till form och språk, vilket inte är konstigt med tanke på att förlagan är litterär. Men denna stil med olika små intima "kammarspel" mot olika fonder som Coen-bröderna gjort tidigare, Big Lebowski, Fargo, är de bra på. Här är det draget till sin spets och historien berättas subtilare än i tidigare filmer. En mycket suggestiv stil faktiskt, som drar in en i berättelsen och dess många lager, utan att övergöra det utan fokuserar på att berätta.

För dagarna efter (var en dryg vecka sedan jag såg den) fortsatte den att vara med mig och jag kan inte riktigt släppa den. Och sakta fördjupas upplevelsen av den. För det som på ytan är enkelt rymmer så mycket mer. Och det är få filmer som har haft den effekten på mig och det är i min bok ett stort plus med den här filmen. En av de få filmer som haft den effekten tidigare är dock Coen-brödernas Big Lebowski som jag formligen älskar, så jag är kanske extra mottaglig för Coen-brödernas berättarstil och små tricks.

Till skillnad från Big Lebowski är detta dock allt annat än en komedi, i den mån genrer nu är viktiga. Visst finns där en underfundig humor och komiska inslag, men den här filmen är ett rent klassiskt drama, med en befriande avsaknad av sentimentalitet. Och ytterst få kvinnor. Det är en smutsig, ful och våldsam manlig värld men som även även gamla män har svårt att hantera (hint).

Våldet, ja. Det är ett rakt, brutalt våld i bästa Coen-stil (Fargo) som beskrivs rakt och utan spekulation och sentimentalitet. Ja, det är rent av ett kallt våld, men det inte blodigt i klassisk mening utan det är just den rakhet och kyla som präglar våldet som kan vara magstarkt för den känslige. Det är raka motsatsen till det Tarantinska filmvåldet, om det kan ge en vägledning. Jag bör inflika att jag är ett fan av Tarantino så det ligger ingen värdering i att jämföra med honom. Det är bara ett sätt att beskriva våldet i No Country for Old Men.

Historien är ganska rak historia om en man som är fel man på fel plats vid rätt tillfälle och hittar något som kan vara en väg ut ur en trist tillvaro men där allt istället går år helvete. Men just historiens bedrägliga enkelhet och dess totala avsaknad av alla ansatser till förklaring och försoning är dess styrka.

Sammanfattningsvis, se den. Snarast.

Plus: Det osentimentala sentimentet och den bedrägliga enkelheten.
Minus: Tommy Lee Jones och den ständiga söderndialekten som tyvärr lägger sig lite i vägen för berättelsen.

(Det var Crusaders post som gjorde att jag kände att jag var tvungen att skriva en "recension", trots att det var ett tag sedan jag såg den, då jag har en helt diametral uppfattning om filmen. Vi verkar ha sett två helt olika filmer, och jag måste tillstå att jag har svårt att smälta att Crusader kallar filmen en dramakomedi och att han verkar fastnat i utanpåverket. Men alla får ju tycka vad de vill och ingen har ju "rätt" eller "fel". Jag ville bara bibringa min upplevelse av filmen.)

Edited by dukeofnewyork, 18 April 2008 - 15:44.

[Fiskrens]

Southland Tales
Trots allt jag hört om den här filmen var det ingen tvekan om att se den när jag nu fick chansen. Intresset har verkligen gått i vågor för den det senaste året ("Oo, regissören till Donnie Darko's nya film", "Värst vad lång tid det tar", "Ooops! Den blev brutalsågad!", "Ny, omklippt version!?"). Men när det väl kom till det var det bara att ge sig in i den, med något stukade förväntningar.

Handlingen är nog helt enkelt för komplicerad för att sammanfattas här, nöjer mig med att säga att det rör sig om ett USA idag vridet några snäpp till, med ultrakonservativa och -liberarer som kämpar mot varandra, totalitär informationsövervakning och kritik mot konsumtionssamhället. Plus en galen vetenskapsman och en musikalscen med Justin Timberlake - som faktiskt är bra! .

Och kanske var det för att förväntningarna dragits ned som jag faktiskt gillade filmen riktigt mycket. Den håller inte hela vägen, men är i mångt och mycket en Richard Kelly-film, man känner igen en hel del från DD: visuellt snygg, bra musik, suggestiv, tom. vissa specialeffekter känns "Kelly"-ska. Och givetvis den svartsynta humorn där man av och till ler åt allt det sorgliga. Kelly måste även vara en bra personregissör, för han får i princip alla inklusive The Rock att spela bra (det finns en scen i extramaterialet där Jon Lovitz ger uttryck för detta också).

Jag tror alla som gillade DD borde gilla även denna, även om den inte får samma nerv.

Betyg: 7/10.

Men när, när ska de i Hollywood inse att repliken "Is this the only copy?" (om nåt band med viktigt innehåll) är fossil och borde totalförbjudas?

[Robert Jonsson]

Såg nyss Tomb Raider (första filmen) igen och den var betydligt bättre än vad jag mindes. Helt okej actionfilm och en rätt okej övernaturliga grunka på slutet. Ger den 3/5.

(BTW - Crusader och dukeofnewyork har med sina vitt skilda recensioner täckt in de flesta vinklarna varför man inte bör se filmen No Country for Old Man.... )

[Spidde]

No disrespect Sentinel, men ska inte du föreställa någon slags filmvetare? Då borde du ju åtminstone ha något intresse för "kvalitetsfilm" men ändå rapporterar du bara in massa beiga skitfilmer. Och dessa ger du förhållandevis bra omdömen. Gillar du bara "skräpkultur" eller vadå?

Och jag skulle verkligen inte klassa "No country..." som komedi.

[Robert Jonsson]

Jupp, jag är filmvetare, men det betyder att jag inte måste sitta fast i Bergman- och Fellini-träsket. Den delen täcktes rätt bra upp i utbildningen.

Jag har snarare ett intresse för skräpkulturen, inte bara för den säger mer om samhället vi lever än den prettokanon som etablerats av en filmvetenskaplig elit, utan också för dess fyra komponeter (mise-en-scene, kinematografi, klipp och ljud) kombineras på ett sätt som tilltalar mig mer. Jag säger inte den film som jag ser är kvalitetsmäsigt (den är sällan det), utan den tiltalar min smak mer och då min tid är tillräckligt upptagen som det är så ser jag hellre något som är skräp kvalitetsmässigt som jag gillar, än något som är kvalitetsmässigt men som jag tycker är segt och tråkigt.

Som jag sagt tidigare bra kvalitet innebär inte automatiskt att den blir för olika personers smak.

[dukeofnewyork]

(BTW - Crusader och dukeofnewyork har med sina vitt skilda recensioner täckt in de flesta vinklarna varför man inte bör se filmen No Country for Old Man.... )

Kan du utveckla det? Please. Alltid intressant att veta varför folk inte gillar något man själv gillar.

Sen är jag själv smått allergisk mot begreppet kvalitetsfilm då det egentligen inte betyder något annat än vad SoD beskriver, en kanon av filmer som grupper med inflytande i kulturvärlden anser är just kvalitetsfilmer. Det betyder inte att jag inte tycker mycket om Fellini, Tati, Kubrick, Haneke, von Trier och andra regissörer som anses göra kvalitetsfilmer, tvärtom, men då på varje films egna meriter, jag är till exempel inte så förtjust i Breaking The Waves men tycker mycket om Idioterna och Dancer in the dark. Ofta används begreppet kvalitetsfilm som ett begrepp för att uttrycka ogillande av amerikanska så kallade blockbusters (Spielberg) och genrefilm (skräck/sci-fi) och sätts som dess motsats, vilket då implicerar att de senare saknar kvalité och därför inte kan vara lika bra som så kallad kvalitetsfilm. Och att ett gillande av dem beror på bristande kunskap eller kompetens att bedöma film. Men för mig är en bra film en bra film och jag ser lika gärna genrefilm som kvalitetsfilm och gillar båda två, och skulle aldrig få för mig att välja bort film för att den inte anses vara en kvalitetsfilm. En genrefilm kan vara en lika berörande och problematiserande upplevelse: Motorsågsmassakern, Assualt on Precint 13, The Thing, Dawn of The Dead har mycket att ge i form av "food for thought". Och ibland vill man bara bli underhållen och då fungerar det lika bra med Tati som med Resident Evil. Skillnaden är möjligen att Tati håller för att ses om ett gäng gånger.

Nåväl, vad jag far efter är att film är film, den kan vara bra eller dålig, men att fastna i ytligheter som huruvida filmen är amerikansk, genre eller av valfri kanoniserad filmmakare gör att man missar mången fin upplevelse och sätter onödiga begränsningar för sig själv.

Och smak är inte detsamma som kvalité, allt av kvalité gillar inte jag och allt jag gillar är inte av kvalité. Och jag skulle aldrig drömma om att jämställa kvalitén på Kubricks filmer med Resident Evil, men jag kan gilla båda två. Eller ja, jag är ett stort Kubrickfan men ljummen inför Resident Evil, men ändå. Jag förväntar mig dock inte samma sak av dem.

Edited by dukeofnewyork, 19 April 2008 - 11:47.

[dukeofnewyork]

The Eye

Den överhängande frågan efter att ha sett denna film är varför gjordes den? Svaret är naturligtvis pengar och dålig fantasi, men även den cyniska inställningen till filmmakande har producerat en och annan sevärd film. Till dem hör dock inte The Eye. Den är gjord efter formulär 1 A, utan fantasi, fyll av klichéer och så efter skolboken att jag kan räkna in chock-effekterna (1, 2, 3, BU!) och hela tiden vet exakt vad som kommer hända trots att jag inte sett originalet. Maken till övertydlig film har jag inte sett på länge. Musiken som är helt fantasilös är så övertydlig att det nästan bli komiskt. Och dialogen består närmast uteslutande av informationsrepliker. Inte ett gnutta lämnas åt publiken utan vi leds som en skock får genom filmen.

Tekniskt är filmen naturligtvis ok, effekterna håller och allt görs som det ska. Även om "spökena" är grymt trista och mest liknar dementorerna från Harry Potter. Nåväl, Jessica Alba då, ja, hon är snygg, men det är allt hon bidrar med, maken till platt skådespel har få presterat. Hon kan inte ens se rädd ut på ett trovärdigt sätt. Hon går som lite avmätt distanserad med något slags stimulantia-påverkat valputtryck genom hela filmen.

I korthet, nej, nej, nej, nej och åter nej.

Plus: Jessica Alba är snygg.
Minus: Allt annat. Inte minst klichéerna med barn och vrålande "spöken".

The Mist

Stephen King. Det är en bra sammanfattning av den här filmen som är en klassisk King-filmatisering. Ett gäng blir fångna i ett köpcentrum när en dimma som döljer varelser från utom denna världen. När dessa attackerar varuhuset brakar allt lös. Genast uppstår stridigheter mellan olika falanger, den bibliska, den rationella och den jordnära. Naturligtvis går allt åt helvete, men resan ner i skiten är faktiskt ganska intressant att följa. Skådespeleriet är adekvat, intensiteten är lagom. Med andra ord, en lagom film som inte når några högre höjder men inte heller några bottennapp. Det ska dock nämnas att Andre Braughner (Homicide: Life on the streets, Thief) gör filmens klart bästa insats och överglänser alla i de scener han är med.

I korthet, stabil King-skräck och klart sevärd.

Plus: Andre Braughner.
Minus: Det tänder aldrig riktigt till, i alla fall inte för mig.

Edited by dukeofnewyork, 19 April 2008 - 13:51.

[Crusader]

Bridge to Terabithia (Bron till Terabitia)
Mycket vacker och lika bra den här gången. Och väldigt tragiskt som verkligen får en att gråta.
9/10


Ang. No Country for Old Men så förstår jag verkligen inte hur man inte kan gilla filmen och dess otroliga karaktärsgalleri och humor. Jag tror att jag aldrig har skrattat då mycket och haft så kul att se en film förut och hela biosalongen skrattade så det ekade. En underbar DramaKomedi, verkligen. Mycket underhållande. Också en väldigt djup film men det djupa tyckte jag inte var så värst bra alltid.
Jag måste säga att jag verkligen är förvånad att Sentinel of Dreams inte gillade den.

Edited by Crusader, 19 April 2008 - 17:44.

[dukeofnewyork]

Jag måste säga att jag verkligen är förvånad att Sentinel of Dreams inte gillade den.

I second that!

Trots att vi inte var överens om NCFOM, gillade vi den i alla fall båda två. Och jag kan förstå din vinkel på filmen även om jag inte håller med om den. För mig vore det lite som att köpa Picasso för att det matchar min soffa.

[dukeofnewyork]

[REC]

Det är svårt att undvika Blair Witch Project när man ska skriva om [REC]. Likheten finns där i den handhållna skakiga kameran och springandet men där "fienden" förblir dold i BWP får vi den bokstavligen i ansiktet i [REC]. Historien är enkel och redan känd så den tänker jag inte gå in på mer än: ett antal olika människor, ett avspärrat hus och en hotande infektion a la rage-vrius. Inget nytt på den fronten. Men med användandet av den handhållna kameran kastas vi som publik rätt in i händelserna och det blir extra effektivt då de infekterade indirekt attackerar oss genom kameran. Närvarokänslan går nästan att ta på och i takt med filmens ökade frenesi rivs alla murar ner mellan publik och filmen. Det går het enkelt inte att hålla emot. Filmens sista minutrar var även för en lätt blaserad skräck-aficiniado som jag själv svårt att värja sig emot och anspänningen nästan fysisk.

När jag såg BWP första gången blev jag ordentligt tagen och har egentligen inte blivit det igen förrän nu. Det var inte samma totalupplevelse med [REC] då "fienden" var så påtaglig här men skrämd blev jag. Men filmen stannar inte kvar på samma sätt utan är mer direkt på och för stunden. Historien är helt enkelt för enkel för något annat.

En sak som lyfter spanska [REC] från många av dess amerikanska motsvarigheter är att den inte innehåller stereotypa karaktärer utan faktiskt porträtterar vanliga människor som går att känna igen sig i och relatera till. Och vars öde jag faktiskt bryr mig om.

Detta är en film som i sig inte innehåller något nytt men som utnyttjar skräckgenrens kända element på ett fräscht och bra sätt. Tät, intensiv och skrämmande.

Den är ingen banbrytande, originell film, men vinner på ren knockout. Där andra går vilse, springer den här bara på.

I korthet, se den. Nu.

Plus: Intensiteten och att den handhållna kameran gör att publiken placeras mitt i händelserna. Och ljudet och "musiken" som är oerhört bra och verkligen förhöjer filmen.
Minus: Bristen på originalitet.

[Georgia]

The Flood

Typisk katastrof film, men här händer det i Storbritannien och London istället för en storstad i USA.
Händelserna i filmen känner man också igen. En professor i 'väder' som har varnat om katastrof om dom byggde barriären på Themsen där den står i dag (i alla fall i filmen) och inte längre bort. Han blir såklart inte trodd och blir utfryst. Sonen anklagar honom för besatthet men jobbar inom liknande område fast som civilingenjör? Hans ex-fru är chef på barriären.
Stormen kommer och medför en massiv flodvåg som flödar in i Themsen och dränker London och självklart är det far, son och ex-fru som räddar dagen innan nästa flodvåg kommer.
Sen har vi det typiska militära som inte går att undgå. Spräng allt! men som sagt, självklart avbryter dom i sista stund.
Känns det igen? Är ju så typiskt filmer i katastrofgenren.

Förutom det då, så var det faktiskt en helt okej film. Specialeffekterna när vågorna slår in på fastlandet i början och när London blir översvämmat såg bra ut.
Sen var det kul att se en brittisk film som handlar om det ämnet, annars brukar ju sånt bara ske i USA där presidenten ger ett patriotiskt tal i slutet. Här var det inga patriotiska tal alls på slutet från premiärministern, han var knappt med, utan här var det vice premiärminister (han som spelar Poirot) som fick hålla låda men i mitten av filmen för att lugna befolkningen.

Filmen får 2.5 katastrofer av 5 från mig

Edited by Georgia, 22 April 2008 - 19:03.

[Georgia]

Gabriel
Har haft den liggandes ett tag. Kom mig äntligen för och se den. Synopsis. Mellan Himmel och Helvete finns staden Purgatory. Där samlas de själar som avväntar sin dom. Här utspelar sig en evig kamp mellan ljusets ärkeänglar och de som fallit till mörkret. Intressant story med en välkänt mytologi som förlaga. Lite förutsägar upplösning men det är väl bara naturligt i det här sammanhanget. Special Effekter som smälter samman med filmen - kanske ingen wow-känsla men man stör sig inte på dem heller. Ganska trevlig musik, även om den inte sticker ut. Inga direkt kända ansikten (iaf inte för mig). Kanke lite för lång (1:54) men jag kan inte peka ut någon del i historien som kändes direkt överflödig. -- OK.

Då har även jag sett Gabriel.
Bra film, men jag gillar sådana här filmer som handlar om ärkeänglar odyl.
Väldigt mörkt, blött och skitigt hela filmen igenom, men det gav stämning.
Fast det kan inte vara kul att spela in en film där det regnar i var och varannan scen.

[Darth Sidious]

En riktigt fin pärla från 1980-talet då film var som allra bäst.

Class of 1984

Regi står Mark L. Lester som även gett oss klassiker som t.ex. Showdown in Little Tokyo och Commando.

Filmen kretsar kring ett gäng med unga killar och tjejer i en skola i USA. Peter Stegman är gängets ledare och kommer ganska snabbt på kollisionskurs med läraren Andrew Norris (perfekt spelad av Perry King). Det som gör filmen så bra enligt mig är skådespelarnas insatser i filmen samt både handling och dess miljöer som filmen utseplar sig i. En riktig favorit som jag kan rekommendera till alla som delar min uppfattning om att film (ofta) var bättre förr och då speciellt under 1980-talet.

Edited by Darth Sidious, 23 April 2008 - 12:59.

[Robert Jonsson]

Kan du utveckla det? Please. Alltid intressant att veta varför folk inte gillar något man själv gillar.

Flertal nyckelord kan jag ge dig i alla fall: "söderndialekt", "Coen", "kammarspel", "ytterst få kvinnor", "smutsig, ful och våldsam manlig värld", "Tommy Lee Jones". Överlag verkar innehållet inte tilltala mig och då har jag inget behov av att se den.

Jag måste säga att jag verkligen är förvånad att Sentinel of Dreams inte gillade den.

Jag har inte sett den så jag kan inte säga att jag hatar filmen. Vad jag sa att beskrivningarna inte fick mig att nappa på filmen.

[Wylie Times]

Jag är inte alls förvånad att NCFOM inte faller Cappy i smaken. Det brukar vara precis såna här filmer som vi skiljer oss åt i smak.

Cloverfield
Vad får man om man blandar Skyskrapan brinner och Godzilla med The Blair Witch Project? Kanske nåt i den här stilen och det är faktiskt en väldigt intressant tagning på monsterfilm genren där monstret aldrig stå i fokus ungefär som i koreanska The Host fast ännu mer fokus på människorna och staden. Här handlar det om några ungdomar, eller ja i 20-årsåldern, som försöker fly från Manhattan när ett jättemonster löper amok i New York. Det påminner också en del om nyinspelningen av War of the Worlds på det sättet.

Vad man får försöka svälja (det alltid så populära "supend disbelief") är att killen med kameran aldrig slutar filma trots att det upprepade gånger sätter han liv i ännu större fara. Eller att han lyckas filma så stadigt när han springer. (prova själva får ni se hur enkelt det är) Eller varför han zoomar in och filmar nyhetssändningar på TV. Här borde man kanske ha byggt mer på hans roll för att ge lite mer motivering till varför han prompt ska dokumentera allt. Men som sagt kan man bortse från det (vilket jag bitvis fann väldigt svårt) är det faktiskt en bra och annorlunda film. Den är snyggt gjord för att ha anpassat allt till det format man valt.

6/10

Edited by Wylie Times, 23 April 2008 - 18:00.

[Robert Jonsson]

Jag är inte alls förvånad att NCFOM inte faller Cappy i smaken. Det brukar vara precis såna här filmer som vi skiljer oss åt i smak.

Wylie är en av mina bästa måttstockar för filmer. Han har rätt bra koll på vad jag gillar och inte gillar har jag lärt mig.

[Spidde]

Darth Sidious, jag tycker också Class of 1984 är en lustig film men lika lyrisk som du är jag nog inte Känns som en blandning av The Warriors och Clockwork orange, tycker jag. Roligaste med filmen är ju att få se Michael J Fox i en av sina första stora roller.

Själv är jag nyss hemkommen från bion där jag såg Be kind rewind. Handling och min kommentar, båda hämtat från Filmtipset.

Om Be Kind Rewind:
Jerry jobbar på ett skrotupplag och försöker sabotera kraftstationen som han misstänker orsakar hans huvudvärk. Men olyckligtvis blir hans hjärna magnetiserad, vilket i sin tur leder till att alla filmer i hans väns videobutik blir förstörda. I ett försök att behålla butikens enda trogna och dementa kund börjar vännerna att återskapa alla dessa förstörda filmer.

Jag var väldigt skeptisk innan jag såg filmen, men det här är ett biobesök jag verkligen inte ångrar. Den är skön, rolig, lekfull, mysig och galen. Jag misstänker att större delen av Gondrys publik är lite "smygpretto" och de kanske inte kommer uppskatta den här filmen. För att vara Gondry är det nämligen väldigt opretentiöst. Mos Def och Jack Black är ett schysst par, och det genomgående jazztemat är kul. Det är ingen djup film men helt klart en mysig historia som man blir glad av som når upp till en (visserligen ganska svag) fyra. Helt klart sevärd med andra ord!

[Darth Sidious]

Darth Sidious, jag tycker också Class of 1984 är en lustig film men lika lyrisk som du är jag nog inte Känns som en blandning av The Warriors och Clockwork orange, tycker jag. Roligaste med filmen är ju att få se Michael J Fox i en av sina första stora roller.

Själv är jag nyss hemkommen från bion där jag såg Be kind rewind. Handling och min kommentar, båda hämtat från Filmtipset.

Jag håller med dig om att Class of 1984 känns som att den hämtat inspiration från både The Warriors och A Clockwork Orange.

Är lite sugen på att se Be Kind Rewind. Jag gillar det mesta som Michel Gondry har gjort (undantaget hans kortfilmer). Men jag vet inte om det är en film som jag känner för att gå och se på bio (går bara på bio om det är något speciellt som jag bara måste se) eller om man lika gärna kan väntan på dvdn.

Igår såg jag på Zodiac av David Fincher. En rätt speciell film måste jag säga. Bra är den och jag tyckte att tiden bara försvann utan att man egentligen vet var. Handlingen är filmens starka kort. Väldigt intressant och spännande och den håller överraskande från början till slut (inte många filmer som lyckas med det).

Jag blir sugen på att läsa Robert Graysmiths böcker i ämnet.

Edited by Darth Sidious, 24 April 2008 - 13:18.

[XC]

Spider-man III
Bra insatser från de inblandade överlag, även om jag inte kan säga att jag är överdrivet imponerad. Storyn känns aningen konstruerad -- som om vissa element skapas för att få en konflikt och uppstå. Gillar slutstriden, men i övrigt så käns det som om filmen år på tomgåg fram till dess att MJ kidnappas. --OK.

Edited by XC, 26 April 2008 - 07:43.

[Wylie Times]

Flood
Jag gillar katastroffilmer. Trots att handlingen oftast är absurd och överdrivet känslosam kan jag inte låta bli att ryckas med. Helst ska man förstås se dom på bio men det funkar oftast på dumburken också. Det är iaf inte det som är problemet med den här filmen. Här har man dessutom lyckas få med Robert Carlyle i huvudrollen. Nej, problemet är att efter sedvanlig uppbyggnad och utbrott av katastrof (en jätte flodvåg översvämmar centrala London) dör det ut lika snabbt fast det ändå är kvar ett sorts klimax. Kort och gott, filmen tappar momentum och jag hade svårt att orka bry mig mot slutet. Sen kan man förstås gnälla på budget som bör vara högre för en katastroffilm men det är ändå inte huvudproblemet.
4/10

Childstar
Don Mckellars andra film som han regisserat. Jag impulsköpte den efter att ha gillat hand första film Last Night och så gillar jag Mckellar som skådis också. Den här filmen handlar om en odräglig barnskådis som åker till Kanada för att spela in film men efter problem rymmer från inspelningen. Många bra skådisar, förutom Mckellar, Jennifer Jason Leigh, Dave Foley, Mark Rendall, Eric Stoltz. Bra, fast ganska ojämn historia.
6/10

Jag är inte alls förvånad att NCFOM inte faller Cappy i smaken. Det brukar vara precis såna här filmer som vi skiljer oss åt i smak.

Wylie är en av mina bästa måttstockar för filmer. Han har rätt bra koll på vad jag gillar och inte gillar har jag lärt mig.

Edited by Wylie Times, 01 May 2008 - 00:58.

[Fiskrens]

Iron Man
Sammanfattning är väl onödig här, går direkt på bedömning. Väldigt skön superhjältefilm, där man helt klart hittat rätta tonen och skådespelarna. Downey Jr är (som många redan sagt) som gjord för rollen som Tony Stark, och övriga biroller (Paltrow, Bridges, mm.) säter också känslan perfekt. Var lite orolig för anti-mellanöstern-tendenser, men även dessa är balanserade. En svag krydda av kritik mot vapenexport gör inte saken sämre. I vanliga fall kan ju den första filmen om en superhjälte bli rätt seg eftersom det är så mycket som måste sättas på plats, men här njuter man snarare bara av det. Det enda som drar ned betyget är väl att slutmonstret är lite väl förutsägbart och så även striden. Men helt klart 2 timmars skön underhållning!

Betyg: 8/10

[dukeofnewyork]

Flertal nyckelord kan jag ge dig i alla fall: "söderndialekt", "Coen", "kammarspel", "ytterst få kvinnor", "smutsig, ful och våldsam manlig värld", "Tommy Lee Jones". Överlag verkar innehållet inte tilltala mig och då har jag inget behov av att se den.

Jag förstår dina invändingar även om just "Coen", "kammarspel", "ytterst få kvinnor", "smutsig, ful och våldsam manlig värld" var det som jag verkligen gillade med filmen och det som gjorde den så bra. Tommy Lee Jones lämnar dock en del övrigt att önska.

[Wylie Times]

The Golden Compass
Grymt snygg men väldigt stressad filmatisering av Philip Pullmans bok. Hade mått bra av en extended cut eller kanske helst att delat upp boken på två filmer.

Jag har skrivit mer om vad jag tyckte i Guldkompassen tråden.

5/10

Edited by Wylie Times, 02 May 2008 - 01:05.

[Crusader]

Iron Man
Riktigt jäkla bra. En av de absolut bästa Superhjältefilmer jag sett.
Uppbyggnaden påminde mycket om förra Hulk-filmen och ger mycket grund.
Bra skådespelar insatser, kul hintar mot fortsättning och Spin-Off, t ex Nick Fury som snackar Avengers, terroristorginisationen "The Ten Rings", vilket är Mandarins gäng, kidnappar Tony Stark osv.
Ser verkligen fram mot Iron Man 2 och 3. För att inte tala om Avengers och Nick Fury .
10/10