1001 replies to this topic

[Synon]

In the Loop
Grymt bra film med rappa och härliga dialoger. Mycket bra skådespelare och manus. Sanslöst galet underhållande film - love it

4/5

[Crusader]

In the Loop

En inkompetent Engelsk Minister hamnar mitt i krigsförhandlingar med USA när han råkar på att utala sig om ett oundvikligt krig med Mellanöstern.

Galen komisk parodi filmad som en falsk dokumentär. Väldigt mycket i samma stil som The Office och väldigt rolig samtidigt som den tar upp viktiga punkter.
Väldigt underhållande. Men slutet är uselt.

7,5/10

[XC]

My Neighbor/Min Granne Totoro (1988)
Känslan känns igen. Animeringen är bra, musiken trevlig och det är liv i karaktärerna. Dock så tycker jag att det är en svagare story än i de två tidigare filmerna*. Den har f.ö. en lite mjukare rytm, detta utan att bli tråkig. Jag skulle og beskriva den som en varm feel-good film. -- OK+.

* = Jag ser dem kronologiskt efter release-år.

Edited by XC, 25 February 2010 - 21:25.

[Synon]

@XC: kul att du gillar HM

[XC]

Japp. Med tanke på att jag köpte 8 filmer på stående fot (och helt osedda med undantag av Spirited Away). så ser jag det som positivt. Hittills (Spirited Away inräknad som jag sett tidigare) så har det varit idelt gedigna hantverk, charmiga och intressanta detaljer och välskrivna storys. (Även om Totoro är aningen svagare på den punkten).

Hittils tror jag att jag rankar Nausicaä of the Valley of the Wind/Av Vindarnas Dal som den bästa.

Ändrade betyget f.ö.

Edited by XC, 25 February 2010 - 21:25.

[Crusader]

The Brothers Bloom

Bloom och hans bror Stephen är bedragare. Stephen skiver och planerar allt och Bloom spelar rollerna som lurar folk. Men Bloom är trött på att leva falska liv som hans bror har skrivit och bestämmer sig för att han vill ha något riktigt. Men hans bror vill inte släppa taget. Han erbjuder Bloom ett sista jobb, att lura den rika excentriska Penelope.

Hysteriskt rolig med humor i min smak. Mycket goda skratt. Tyvärr blir den lite väl mycket ibland och kronglar väldigt mycket mot slutet. Och jag retar mig på att det aldrig blev någon avslutning på att Diamond Dog hade Stephen mördad.
Men trots allt väldigt bra.

8/10

[Glima]

^ Om jag inte minns helt fel så är det väl ingen direkt dialog i filmen? Många kanske skulle rygga tillbaka inför det, men jag tycker att det är befriande med den typen av filmer ibland och det fungerar ypperligt till animerad film. Speciellt av den här kalibern.

Jag tycks minnas att det är en eller två meningar men annars helt fri från dialog och det tycker jag är modigt att ge sig på för det kan lätt misslyckas men här fungerar det lysande. Ett annat exempel är dom inledande 20 minuterna eller så av Wall-E som också är helt dialogfri och helt fantastiskt bra. Sen har den inte har så mycket dialog i resten av filmen heller. (Wall-EEEE, Eeeeeeva )Det är som du säger lättare att få det att funka i animerade filmer.

Det är mycket som kan gå fel. Visserligen finns det vanliga filmer där det förekommer långa sekvenser helt utan dialog och ibland även helt utan musik. Det beror helt på i vilket sammanhang som man presenterar en sådan sak. Ibland fungerar det, ibland inte. Men i animerad film tycker jag att det kommer mer till sin rätt. Wall-E är ett annat lysande exempel på hur bra det kan bli. Den första biten av den filmen är dessutom överlägset bäst i mitt tycke.

[Synon]

Den första biten av den filmen är dessutom överlägset bäst i mitt tycke.

Well, det var väl det som var bra i filmen, sen...

Edited by Synon, 26 February 2010 - 18:42.

[XC]

Kiki's Delivery Service/Expressbud (1989)
En väldigt varm och söt historia om 13åriga Kiki som skall påbörja sin 1 år långa häxpraktik. Man känner igen stilen, karaktärsteckningarna och färgpaletten från tidigare filmer. Gediget hantverk och extra kul att Stockholm/Visby varit bland de städer som stått modell för Kikis stad. (Bonusstjärna till mig som dessutom kände igen Stockholm i staden utan Wikipedias hjälp! ) Filmen tar i lite för mycket med peptalk-delen när Kiki förlorar sina krafter , men det är inget som stör nämnvärt. -- BRA.

[Wylie Times]

Den första biten av den filmen är dessutom överlägset bäst i mitt tycke.

Well, det var väl det som var bra i filmen, sen...

Sen vaddå? Jag tyckte den var helt fantastisk rakt igenom.

Däremot tycker jag att Kiki's Delivery Service är Miyazakis klart svagaste film.

Edited by Wylie Times, 26 February 2010 - 19:43.

[XC]

Håller med Wylie om Wall*E. Trots miljö och kroppspropagandan i andra halvan av filmen så är den bra rakt igenom. Däremot så tycker vi olika om Miyazaki, hittils så tycker jag Totoro har varit den svagare av filmerna. Den hade inte samma starka starka grepp om mig som de andra tre.

Just nu ifrågasätter jag beslutet att skjuta inköpet av Ponyo på framtiden. Lätt att vara efterklok.

[Wylie Times]

Nej Totoro är ju helt obeskrivligt charmig.

[Synon]

Jag vet. Jag är ganska ensam om att inte vara till mig i trasorna över Wall-E. Återkommer om det om ni är nyfikna?

[Wylie Times]

Ja gör gärna det.

[Synon]

Ok. I will. Men inte nu

[Georgia]

Ta det i Wall*E tråden då.

[Synon]

Nej Totoro är ju helt obeskrivligt charmig.

Precis. Hur söta är de inte?




Yes, Georgia. I will

Edited by Synon, 26 February 2010 - 23:39.

[Wylie Times]

teh cutest.


Bra att du håller ordning Georgia.

[Synon]

The Broken

Intressant upplägg. Dubbelgångare eller en spegelbild av det andra jaget? Eller bara hjärnspöken? Dikten av Edgar Allen Poe som handlar om dubbelgångare. Röntgenbilden som visar ett spegelvänt hjärta hos en patient. Ovanligt, men det förekommer. Sjukdomen Capgras Syndrom som läkarna tror att Gina lider av. Vilken förklaring väljer vi?

Tyvärr måste jag säga att det inte håller hela vägen. Om fokus behållits på Gina så kunde det gått vägen. Som det var nu, med halva släkten som upplevde samma sak, så blev det bara förvirrat och rörigt.
Jag har absolut inget emot filmer som lämnar delar eller allt öppet för fri tolkning, tvärtom. Men här kändes det som att de glömde skriva färdigt manus och bara körde på och hoppades att det skulle hålla ihop hela vägen. Har känslan av att de själva inte vet vad de vill säga med filmen.

Några obehagliga scener fanns det ska jag inte sticka under stol med. Särskilt badrumsscenen med Gina där hon står framför spegeln och ser sig själv. Tappar något på golvet och böjer sig ner. Fokus fortfarande på spegeln där hon står kvar... Snyggt gjort.

Skådespelarna gör sitt jobb, men jag saknar energin. Foto och ljussättning mestadels ok. Dock reserverar jag mig för det klassiska, och ack så föråldrade, knepet att med hjälp av högt ljud skrämma publiken.

1,5/5

Aha, är du här och smyger omkring, Wylie. Sett klart filmen än?

Edited by Synon, 27 February 2010 - 00:04.

[Wylie Times]

The Broken

Eller Attack of the Mirror People som jag valde att kalla den medan jag såg filmen i ett försök att göra den roligare. Det funkade lite sådär. Första halvan av filmen är fruktansvärt seg och i ett försök att hålla intresset upp har regissören valt att använda musiken för att låta oss veta att nåt är spännande när ingenting till synes spännande egentligen händer. En del av det är förstås ledtrådar till slutet men jag kunde inte kopplade dit för jag satt bara och störde mig på att musiken. Sen är det precis som Synon säger ett sååå tröttsamt med tvärhöga ljud för att skrämma publiken, helst när det inte egentligen händer nåt alls.

Sen kommer varianten på Invasion of the body snatchers (eller attack of the mirror people, kom igen, medge att det är catchy) som inte heller riktigt funkar. Dels för att dom bara är hjärndöda versioner av personerna dom dödar sen får man ingen riktigt förklaring heller till varför det händer just den familjen. Eller händer det i hela världen? Grannen till Lena Headys brorsa verkade ju också ha tagits över. Precis som du säger Synon så fungerar det inte riktigt när det händer folk till höger och vänster utan någon riktig logik bakom, bara konstigt. I Invasion filmerna hade dom ju en plan (precis som Cylons) ta över planeten.

Richard Jenkins känns verkligen bortslösad i filmen. Lena Heady är ok men hon verkar gå på autopilot genom större delen. Twisten på slutet var iofs lite cool men väldigt konstig också. Så hon kom inte ihåg att hon var ond utan trodde att hon var den riktiga personen men sen kom hon ihåg att hon var ond och gick tillbaka till att vara det. Uuh.. va? Håller med om att spegelscenen var bra också. Man förstod givetvis att nåt skulle hända där men jag hade inte väntat mig att spegelbilden skulle attackera. (Om filmen å andra sidan hade hetat Attack of... ok I'll shut up now) Sen måste jag ge en alldeles särskild känga till scenen då Heady tappar fotot på rälsen. Jag ska låna en smiley från TVL för att illustrera vad jag tyckte om det:

1,5/5

Edited by Wylie Times, 07 April 2010 - 15:44.

[Synon]

Underbart. Love it.

[Wylie Times]

The Young Victoria

Härligt mustigt kostymdrama om Drottning Victorias kröning och tidiga liv som regent samt en kärlekshistoria mellan henne och prins Albert. Det är rysligt snyggt och det är knappast förvånande att filmen blivit nominerad i dom kosmetiska kategorierna för en Oscar (smink, kostym och scenografi) Själva körningen är en fröjd att beskåda. Framför allt borde filmen plocka en Oscar för kostym. Det är ju trots allt ett kostymdrama haha, fast det kallas ju det av en anledning också. Jag hade nog inte protesterat om Emily Blunt blivit nominerad också. Jean-Marc Vallée har lyckats filma det på ett lite intressantare sätt än vad kostymdramer brukar. Det kändes lite mer modernt än den vanligtvis återhållsamma regin i såna här filmer och det gillades. Sen återfinns många bra skådespelare i biroller som Miranda Richardson, Paul Bettany och en lysande Jim Broadbent som den döende kung George. Ska man klaga på nåt och det ska man ju så är det att storyn är precis som The Blind Side helt befriad från problem och överraskningar i handlingen. Allt flyter på i en gemytlig takt och är ärligt talat lite för romantisk feel good för den här sortens film. Jag borde egentligen inte klaga men det blir lite tråkigt.

3,5/5

Edited by Wylie Times, 07 April 2010 - 15:45.

[Synon]

The Young Victoria

Ok, Wylie har redan skrivit om den och varför upprepa som en papegoja? Instämmer till fullo. Jim Broadbent är en favorit hos mig, gillar honom skarpt. Det Wylie skriver om att allt flyter på i en gemytlig takt stämmer och tyvärr innebär det att det emellanåt blir en aning sövande. Gillar samspelet mellan Emily Blunt (tycker oxå hon spelade jäkligt bra) och Rupert Friend. Undrar om de var lika gulliga i verkligheten? Jag höjde faktiskt lite förvånat på ögonbrynet över den moderna känslan i filmen, hör ju inte till vanligheterna direkt i dylika filmer.Uppfriskande faktiskt. Fast jag tror han noterade även det. Well, en Oscar för kostym känns ganska givet.

3,5/5

[Synon]

Julie & Julia

Baserad på två verkliga historier. En feelgood film om den snart 30-åriga Julie som bestämmer sig för att, på 365 dagar, laga 524 recept från Julia Childs kokbok och blogga om det. Två kvinnor som vill göra något mer i livet och där båda finner passionen i att laga mat. Vi får följa bådas liv, den ena från Paris 1949 och den andra New York 2002.

Julie spelas av den charmerande Amy Adams som på ett underhållande sätt berättar om sin tillvaro och det som händer. Julia, som spelas av Meryl Streep, är en livfull och högljutt pratsam kvinna som fullkomligt älskar mat och njuter för fullt på de franska restaurangerna. Kommer dock på mig själv att jag börjar finna Meryls skådespeleri en aning tröttsamt halvvägs i filmen. Sättet hon pratar på börjar kännas ansträngt och överdrivet. Personligen tycker jag inte att hon förtjänar en Oscar för denna roll som hon är nominerad för, men vad vet jag? Det är ju trots allt Meryl Streep. Någon gång ska väl även hon få komma hem med en statyett i sin hand. Eller?

Musiken är bra och föga förvånande är det den numera gamle bekantingen Alexandre Desplat som ligger bakom den. Har han gjort musiken till alla filmer från 2009? Börjar ju nästan undra.

För övrigt bra manus där de båda parallell historierna flyter på bra. Snyggt jobbat med 40-50 tals miljöerna. Stanley Tucci gör ett bra jobb som Julias mer lågmälde man. Ljusår från hans karaktär i The Lovely Bones

Som vegetarian måste jag dock påpeka att vissa scener var en aning... oaptitliga...

3/5

[Wylie Times]

Julie & Julia

En härligt feel good film om mat och skrivkamp. Se Synons recension för handling. Ha - nu fick jag hänvisa.

Meryl Streep är för det första helt underbar i huvudrollen. Lite over the top kan man kanske tyck men jag tycker det fungerar strålande. Hennes entusiasm och inlevelse gör många scener hysteriskt roliga. En favorit är när hon berättar hur hon entusiastiskt kliver upp kl. 6:30 varje morgon varpå man får se henne kliva upp och utbrista "I'm up!" Jag småskrattar fortfarande när jag tänker på det. Jag kommer ärligt talat bli sur när Bullock vinner Oscarstatyetten.

Precis som Synon skriver så är 50-tals miljöerna riktigt snygga och jag gillar verkligen idén med parallellhistorierna men det funkar inte riktigt för det blir ändå som två separata filmer som korsklipps och Streeps historia väger helt klart tyngre eller var imo mer intressant. Dessutom gör det att längden på filmen blir lite mer än vad jag hade önskat. Amy Adams är dock strålande som vanligt. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, Amy Adams är Hollywoods framtid, nästa stora namn. (jag vet, hon är redan ett stort namn) Nästa Meryl Streep. Det är synd att dom inte har några scener tillsammans i den här filmen men det hade dom ju i förra årets Doubt. Stanley Tucci som ofta gör väldigt mycket med väldigt lite gör en imponerande insats även här som Julias man.

4/5

Det är ju trots allt Meryl Streep. Någon gång ska väl även hon få komma hem med en statyett i sin hand. Eller?

Pst, hon har redan två stycken. (av totalt 16 nomineringar)

Edited by Wylie Times, 07 April 2010 - 15:45.