1001 replies to this topic

[Crusader]

The Invisible Woman (1940)
[Invisible 3]

Richard Russell är en slösaktig Playboy men när pengarna tar slut så är festen slut. Hans ända hopp är nu hans hyresgäst Professor Gibbs som arbetar på en maskin som kan göra folk osynliga.
Den äventyrslystna modellen Kitty Carroll skriver genast upp sig som försöksperson. Samtidigt försöker 3 gangsters att få tag på Professorns maskin.

Galen komedi inspirerad av de tidigare filmerna men inte en del i serien som fortsätter tidigare storyline.
Väldigt rolig och underhållande. Butlern är klart roligaste.

8/10

Edited by Crusader, 29 November 2010 - 00:15.

[Sparks]

Harry Potter och Fången från Azkaban
Det jag mest tänkte när jag såg filmen var hur mycket jag tycker om boken och att jag måste läsa den igen.
Och "skriker verkligen Hermione så här mycket i boken?"
Jag kan tycka att de gör henne överdrivet rädd och liksom vek i filmerna ibland.

[XC]

Cargo

Den här skall jag också se någon gång. Europeisk genrefilm är per se alltid intressant.

Nikita / La Femme Nikita (1990)

Gillade den och tyckte det var onödigt (nähä) med en amerikansk remake som var avsevärt blekare. Sett den? Har du sett tv-serierna?

Nope, har inte sett remaken, bara några avsnitt av TV-serien (som jag minns som aningen blek).

[Synon]

Det tycker jag absolut du ska göra, XC.

TV-serien: förmodar du menar den med Peta Wilson? Klart blekare, men fungerade ok som underhållning för stunden. Den nya med Maggie är jag faktiskt, än så länge, mer tveksam till.

[XC]

Japp, jag menade den äldre serien som gick på TV3 för ett tag sedan. Nya serien har jag inte satt mig in i.

[Insert Username]

Stan Helsing (Trailer)
Extreme Movie (Trailer)
Disaster Movie (Trailer)

Same shit - different titles.

1/5 till samtliga.


I Love you, Man (Trailer)

Det här är en mycket bra komedi och jag rankar den tillsammans med Funny People som något av det bästa och roligaste inom humor (nya filmer som har kommit under året) som jag har sett i år. Filmen har så bra skådespelare i dom två ledande rollerna. Övriga skådespelare gör väldigt bra ifrån sig dom med, men det är Paul Rudd och Jason Segel som stjäl hela filmen. Vill man se en bra, ofta tänkvärd och väldigt rolig film så är det här ett mycket säkert kort att satsa på.

3/5


Observe and Report (Trailer)

Den här filmen har flera likheter med filmen "Snuten i Varuhuset" som jag också tycker om. Seth Rogen är som vanligt helt lysande och väldigt rolig. Det är han som är filmens ryggrad och övriga karaktärer samt skådespelare får ses som sidekick till honom. Något som dom dock gör på ett mycket bra sätt.

3/5


Forgetting Sarah Marshall (Trailer)

Det här är en väldigt rolig film där Jason Segel, Kristen Bell, Mila Kunis och Russell Brand är fenomenalt bra. I ett par biroller så återser vi bland andra Paul Rudd, Bill Hader och Jonah Hill. Det här är något av det bästa som man kan se när ett humorkollektiv går samman för att försöka göra en så bra, underhållande och rolig film som är möjligt. Slutresultatet är helt perfekt. Och vem skulle inte vilja se Jason Segels Dracula musikal?

Här framför Jason en scen när han gästade Craig Ferguson.

3/5


A Perfect Getaway (Trailer)

Det här är en väldigt spännande och välgjorde thriller med bland andra Steve Zahn, Timothy Olyphant, Milla Jovovich och Chris Hemsworth. Timothy Olyphant är verkligen bra och en stor del till att filmen är bättre än vad man är van vid när man ser en thriller. Men även övriga skådespelare hjälper till att lyfta filmen. Den är helt inspelad på Hawaii vilket gör att filmens omgivning är ögongodis. Handlingen bjuder på flera vändningar och när den börjar närma sig sitt slut så blir det en riktigt bra mix av spänning och oväntade händelser.

3/5

Edited by Insert Username, 29 November 2010 - 18:44.

[Synon]

A Perfect Getaway (Trailer)

Olyphant är lysande i tv-serien Justified och även Hitman där han bär upp även den filmen. Så filmen du sett ska helt klart in på min lista med filmer-att-se. Tack för tipset! Har du sett Justified eller Hitman btw?

[Insert Username]

Jag har varken sett Justified eller Hitman. Men jag är inte främmande för att göra det vid något tillfälle då jag har hört mycket gott om tv serien och även en hel del bra om Timothy Olyphants roll i filmen. Tack för tipsen.


Wanted

I'm finding it hard to care about anything these days. In fact, the only thing I do care about is the fact that I can't care about anything. Seriously, it worries me.

3/5

[XC]

Mutant (2008) @MovieZine.
Steampunk och tjejer med svärd? Behövs mer än så?


--
Final Fantasy VII: Advent Children (2005)
Bygger på spelet med samma namn. Jag gillar ju postapocalypsism och det här är inget undantag - gillar hur det är uppbyggt och själva bildspråket; ljussättningen är väldigt trevlig. Visuellt är det en fest och cgin är verkligen tipptop. Fightingscenerna är snygga - inte helt realistiska - och funkar väldigt bra. Gillar scenen där Cloud kastas upp längs en stålkonstruktion av sina vänner. Riktigt snyggt. Musiken växlar med tonen i scenerna - det gillar jag också. Musiken är dessutom bra nästan rakt igenom. Enda smolket i bägaren som jag ser det är att trots relativt bra inledande förklaring så gör de många flashback-scenerna att jag ibland i vissa scener känner att det pågår något som jag missat. Inget som stör väldigt mycket, antar att det var därför det fanns med en sammanfattning av storyn i spelet bland extra materialet på DVDn. Man kanske borde sett den innan. Avslutningsvis så kan jag säg att jag inte kan påstå att jag är förtjust i den där överdimensionerade svärden de springer runt med. Sorry. De gör sitt jobb, ser bra designade ut proportionerna gör att jag inte kan uppskatta dem.

Edited by XC, 01 December 2010 - 13:32.

[Insert Username]

Jag har sett både Final Fantasy: the Spirits Within och Final Fantasy: Advent Children. Båda har sina för respektive nackdelar. Ska jag välja en av dom så föredrar jag nog the Spirits Within. Men det är några år sedan som jag såg den så jag kanske ska låta det vara osagt.

Jag har spelat Final Fantasy VII som filmen Advent Children verkar utgå från men trots det så kan även jag känna att jag har svårt att följa med i handlingen. Där har dom inte riktigt lyckats om dom vill nå ut till den stora massan. Men dom kanske mer ville göra en film främst för alla fans.

[XC]

Håller med där. Spirits Within är lättare att ta till sig i handlingen. Annars så känns Advent Children lite mer som Science Fantasy och det i sig är något som jag gillar.

[Crusader]

Charlie and the Chocolate Factory (2005)

Ingen har sett Willy Wonka på 15 år när plötsligt en inbjudan till hans hemliga Chocklad fabrik skickas via 5 Chockladkakor. Den som hittar den gyllende biljetten får en rundtur på fabriken, visad av Willy Wonka själv, och så mycket Chocklafd de kan någonsin äta. Dessutom får en av dem ett otroligt överasknings pris.
Charlie är en av de lyckliga som får en biljett och tillsammans med 4 egoistiska barn får gå in i fabriken.
Men väl inne i fabriken så råkar barnen ut för hemska olyckor och försvinner, en efter en. Men frågan är, är det verkligen olyckshändelser eller är det hela planerat?

Filmatisering av boken "Charlie and the Chocolate Factory" samt delar av uppföljaren "Charlie and the Great Glass Elevator".
Rätt trogen boken men jag gillade den inte riktigt för någon anledning. Jag fann den rätt sadistisk och grym. Jag har aldrig gillat filmer som handlar om att straffa folk på extrema sätt och jag fann inte logiken i sätten det gjordes på heller. Och när Willy Wonka blir besviken när barnen överlever så blir det lite väl mycket.
Men det är en väldigt snygg film där allt är färgglatt och människorna ser nästan datoranimerade ut. Johnny Depp är som vanligt mycket bra och även AnnaSophia Robb som den tuggummi tuggande tävlingsflickan.
Jag är glad att jag har sett filmen för det är lite av en upplevelse men handlingen är förmycket för mig och för en gångs skull så känner jag mig lite förgammal för att riktigt uppskatta filmen. Men den är mycket välgjord vilket är orsaken att den får så bra betyg.

6/10

[Synon]

Red Riding: In the Year of Our Lord 1980

Tar vid efter filmen Red Riding: In the Year of Our Lord 1974. (Wylie och jag har skrivit om den här i tråden.)
Korruption inom polisen krockar med utredningen av en seriemördare som härjar i Yorkshire.

Maktens spel och intriger fortsätter även i denna film: vem kan man lita på? Jag känner en stor hopplöshet ju längre in i filmen jag kommer. De är för många och de finns överallt. Även där du minst anar det. De skyldiga. Vem kan egentligen stoppa dem?

Finstämd musik som förstärker känslorna och stämningen i filmen. Välskrivet manus och karaktärer som spelas övertygande av samtliga skådespelare. Jag gillar hur berättelsen framförs i avskalat, behagligt tempo utan större sensationer á la Hollywood. När det väl händer något så blir det en explosion som kontrast. Inget att anmärka på kameraarbetet som sköts väl och miljöerna känns passande gråa och tråkiga.

Trots att det är olika regissörer, med olika bildspråk och teknik, så finns den röda tråden. Det gillar jag.

4/5

Edited by Synon, 05 December 2010 - 01:20.

[Wylie Times]

Red Riding: In the year of our Lord 1980

Det fortsätter väldigt bra. Sex år senare har morden fortsatt trots att John Dawson var mördaren, eller så tolkade iaf jag det. Så antingen har han som dom tog fast fortsatt gör det eller så ljög Dawson för Eddie . Lite förvirrande och inte det enda. Flashback scenerna till Karachi club utredningen kommer utan någon som helst visual cue och Hunter ser likadan ut så det var aningen förvirrande också. I övrigt var det dock snyggt berättat och kopplat till förra filmen även om den inte riktigt har samma nerv. Dock har den här filmen Paddy Considine och det väger upp ganska mycket.

Lite udda förresten att se Robert Sheehan från Misfits i en sån här seriös roll.

Visuellt är det väldigt grått och kallt. Fotot skiljer sig från den förra filmen genom att här var filmat i 35mm förutom en liten snutt när Hunter och hans fru är på en fest vilket förvirrade mig rätt mycket. Med tanke på hur det var filmat antog jag att det var en flashback eller någon som tittade på en hemmagjord film men icke. Hur som helst är det väldigt snyggt.

Det ska blir spännande att se avslutningen nu.

4/5

Edited by Wylie Times, 05 December 2010 - 01:28.

[Synon]

Håller med om att det fanns vissa scener som var smått förvirrande och svåra att hänga med i. Som den du nämner med festen Hunter och frugan är på. Även jag tolkade det som en flashback och blev snopen när så ej var fallet. Och de som var flashbacks, som du nämner, hade jag också svårt att få grepp om: flashbacks eller inte? Vi fick som ingen bra hint om det. Men då filmen för övrigt håller så pass hög kvalitet kan jag förlåta dem för dessa bitar.

Paddy är en ny (trevlig) bekantskap för mig: var har du sett honom tidigare?

Edited by Synon, 05 December 2010 - 01:34.

[Wylie Times]

Ja precis, jag känner mig också förlåtande på dom punkterna.

Jag håller f.ö. med dig om musiken och hopplösheten som förmedlas genom filmen och kulminerar i slutet.

Sen läste jag att den delen i kvartetten som dom inte filmat är 1977 som man också förstår är ett år som det hände mycket under.

Jag har sett Considine i ett par filmer men den jag främst skulle rekommendera är Dead Man's Shoes. Jag skrev om den här.

[Synon]

Jo, nog märker man att den saknade delen inte är med då det trots allt blir ett litet glapp från förra filmen som du nämner i din spoilermarkering. Eller jag tar för givet att den biten finns med på ett hörn i 1977?

Jag måste erkänna att jag inte bara kände en stor hopplöshet mot slutet, utan även en viss depression infann sig. Vilken film! Puh.

[Wylie Times]

Tanken till varför dom utelämnade ´77 helt istället för att trycka in det i dom andra filmerna var tydligen för möjligheten att kunna gå tillbaka och filma den senare om det skulle finnas pengar och intresse för det.

Dom här filmerna är verkligen nattsvarta. I love it.

[Synon]

Synd att de inte kunde hosta fram pengarna, men bra om de kan göra det vid ett senare (fast inte alltför sent) tillfälle.

Visst är de nattsvarta? Inte heller jag kan låta bli att älska det!

[Wylie Times]

Bah, läste just att Ridley Scott ska göra en amerikansk remake på Red Riding. Suck. Jag blir så less.

[Synon]

Suck här också. Jäkla jänkare! Kan de inte hitta på eget? Vad har de för ursäkt denna gång? Jag menar, nu är det ju iaf en engelskspråkig film... Ska de förlägga handlingen i Hollywood kanske?

[Wylie Times]

Nej i Pennsylvania tror jag det stod. Hur som helst lär det suga. Inte bara i jämförelse med dom här filmerna men också med Fincher's Zodiac. Japp jag har förutfattade meningar och med all ätt tycker jag. Så det så.

Edited by Wylie Times, 05 December 2010 - 02:01.

[Fiskrens]

Match Point (2005)

Lika bra den här gången. Klart en av Woody Allens bästa - kanske för att den inte alls känns som en "Wood Allen-film".

[Synon]

Charlie and the Chocolate Factory (2005)

Inte heller jag blev så värst bedårad av filmen: som du nämner så inget fel på utformandet av filmen, men storyn fångade inte mig plus att jag tycker det är hög tid för Burton och Depp att gå skilda vägar i några filmer framöver. Depp börjar kännas som en trött upprepning från alla andra färgstarka roller han gjort i Burtons filmer. Johnny Depp är en av mina favoriter, men lite variation skulle sitta fint.

RE: Match Point: tycker jag är överskattad. Jag är övertygad om att dess popularitet beror på att Woody Allen gjort den. Eller vad säger du, Fiskrens?

[Fiskrens]

RE: Match Point: tycker jag är överskattad. Jag är övertygad om att dess popularitet beror på att Woody Allen gjort den. Eller vad säger du, Fiskrens?

Inget lockar som ett utlagt bete så här på söndagen: "Come, Watson, come! The game is afoot."

Du kanske inte blir helt förvånad om jag säger att jag inte håller med dig om överskattning: tycker fortfarande den är ett tätt och välspelat kammar-/klassdrama med spänning. Snygg är den, och har välvald musik. Att Allen gjorde den gav den så klart mer uppmärksamhet än om nån okänd österrikare gjort den. Men det förringar ju inte filmen, och det blir väldigt pretto om man ska dissa filmer bara för att de är gjorda av kända regissörer.

Men den är ju som sagt en rätt otypisk film för att vara av honom. Inte en enda neurotisk amerikansk författare så långt man kan se . (Skulle vara Johanssons roll då, men den är inte heller så typisk Allen tycker jag). Tycker snarare bara att de små Allen-toucharna höjer filmen, som den finstilta humorn t ex när huvudpersonerna pratar om ett annat par (som inte är med i filmen) som är ett perfekt par för att "deras neuroser matchar varandra perfekt" .