1. Det är snarare Tollaner själva som är primitiva som trampar ner dom som tar till med hot för
att det är vanligt i de sammanhang man befinner sig
2. Hur ligger det till bakom Tollanernas historia? Har dom aldrig tagit till med strid för länge sedan?
3. Hur vet Tollaner att dom kommer till en tillräcklig behaglig planet utan att blir dödade?
4. Vad var det för ljussken han skickade iväg? Var det en initial vilken policy dom har
och därför blev välkomna.
5. Hej Marie Morot
Ingen Atlantis-prat. Nejdu. Det var bara en generell fråga. Skulle jag postat i Atlantistråden så
skulle du säkert sagt ( Ingen Stargate SG-prat.) Var skulle en generell fråga platsa i sådan fall?
1. Fast tittar man på det de berättade så kan man ju förstå sin rädsla att göra samma misstag igen. Jag menar de gav ju teknologi till en planet som förstörde sig själv pga den och använde det till krig. Vi snackar om att ha folkmord på sitt samvete för att de försökte hjälpa. Dessutom så blev deras planet skadad också när den andra planeten exploderade. Inte konstigt att de var rädda att samma sak skulle hända om de försökte hjälpa någon annan.
Sen var det ju inte Tollerna i sig så mycket som deras ledare.
2. Jo det har de. Om du mins så berättade de att de hade utrotat alla sina djurarter och förstört mycket av sin planet innan de blev fredliga. Rätt mycket som Jorden i Star Trek tycker jag.
3. Antagligen på samma sätt som SG. Shickar en probe.
4. Det var ett medelande som berättade vad som hade hänt och vilka de var och bad om uppehålltillstånd skulle jag tro.
5. Marie Morot sa det där till mig när jag var orolig att folk skulle prata om Atlantis här och spoila mig eftersom jag tänker vänta med den serien.
FAII: Jag vet väl vad en blooper är. Jag skmrev det bara för det var det enklaste sättet att beskriva det.
Varför tycker alla att de självklart borde ha fattat att de var i Antarktis? Hur många fattade det när de såg avsnittet för första gången, innan de i serien kom på det? För jag visste det inte.
Edited by Crusader, 28 February 2007 - 17:05.
Although my heart may be weak, it's not alone. It's grown with each new experience. And it's found a home with all the friends I've made. I've become a part of their heart, just as they've become a part of mine.
And if they think of me now and then, if they don't forget me, then our hearts will be one. I don't need a weapon. My friends are my power!
-Sora, Kingdom Hearts