1001 replies to this topic

[Wylie Times]

Just det Magaly Solier är fantastisk i huvudrollen. Snacka om less is more och att göra mycket med sitt kroppspråk

la la la la *ignorerar poatisen.*

Glömde också nämna side storyn med giftermålet. Jag var lite kluven till den eftersom jag inte tycker att den tillförde så mycket även om den definitivt hade en funktion och det var intressant att se deras udda och ofta roliga bröllopstraditioner men det tog möjligen upp mer plats än det hade behövt.

[Synon]

Kan du inte berätta lite mer om regissören du nämner? Vad har han gjort för film som påminner om denna?

Pst. Ska nog påminna dig om potatisen om du blir alltför odräglig

Edited by Synon, 07 March 2010 - 04:35.

[Wylie Times]

Han har gjort Doften av grön papaya, När solen står som högst och Cyclo. Av dom har jag sett dom två första. Det är lite svårt att sätta fingret på exakt vad som påminner om dom. Det är mer en känsla av hur filmerna rör sig framåt och ja, känslan i dom helt enkelt. Det var som sagt länge sen jag såg hans filmer också.

[Synon]

Tackar. Det är filmer du rekommenderar att se?

Edited by Synon, 07 March 2010 - 04:42.

[Wylie Times]

Jadå. Framför allt När solen står som högst. Den andra kommer jag knappt ihåg.

[Fiskrens]

Jadå. Framför allt När solen står som högst. Den andra kommer jag knappt ihåg.

Underbar film, men hans filmer nästan kräver bioduk för att man ska kunna njuta av av bildspråket och tempot.

Och nu till "Mina" filmer:

Moon (2009)

Betyg: BRA+


1408 (2007)

Ungefär tre år efter "alla andra" ser jag till att se den. Har haft den liggande hur länge som helst, men ibland krävs det att en film visas på TV för att man ska få ändan ur vagnen. Hur som: den här typen av skräckfilm brukar vara min favorit: det oförklarliga onda som aldrig riktigt syns men som bara drabbar. Men den här gången blir det för effektdränkt för min smak; det här blir ett skräckexempel () på hur man förstäör stämning med ständiga "effektavbrott". Osäkerheten om det verkligen bara är illusioner lever i ungefär fem minuter. Men visst, John Cusack är alltid sevärd och Samuel L. Jackson gör en "Samuel L. Jackson".

Betyg: OK

[Kermit]

Luftslottet som sprängdes

Den avslutande filmen i Millenium-"trilogin" då. Tyckte den var lite seg på sina ställen, och vissa karaktärer hade egentligen inte så mycket att göra. Som Niedermann, var finns hans motivation? Han tar sig mest omkring och är lite allmänt nedrig mot kvinnor. Man kan väl i regel säga att det inte finns så mycket till gråskalor i någon av filmerna, de som är onda är verkligen genomonda. Fast, bra skådespel av Noomi Rapace, han som spelar den otäckte doktorn och Mikael Nykvist t. ex.

3+

[Synon]

The Cove

En Oscarsnominerad dokumentär som tar upp frågan om slakten på delfiner som årligen sker i Taiji, Japan. Fakta: 23 000 delfiner dödas varje år i Japan.

Taiji, Japan är den största försörjaren av delfiner till hela världen. $150,000 per delfin är förtjänsten. Money talks.
Från september till mars jagas delfiner. De tvingar in delfinerna in i en inhägnad bukt där de väljer ut de delfiner de vill ha levande, resten tvingar de in i en mindre bukt bakom klipporna där de slaktar de som blir över.
Teamet kämpar för att lyckas fånga vad som försiggår bakom klipporna men det är inte det lättaste då området (och även de) är under bevakning. Till slut lyckas de en natt placera ut dolda kameror som visar den brutala och grymma slakten. Ja, jag skriver brutal och grym för det är vad det är. Själv klarar jag inte av att se hur de långsamt, en efter en, har ihjäl delfinerna som i panik försöker komma undan. Vattnet blir klarrött av allt blod. Mikrofoner under vattnet förstärker känslan när vi hör hur de låter. Och hur de en efter en tystnar. Fruktansvärt. Riktigt plågsamt att se och höra. Men ändå ack så viktigt att öppna ögonen hos folk, göra alla medvetna om att detta är något som verkligen pågår i detta nu. Så känslosamt och jobbigt att se att jag fick ta en paus här och hämta andan och torka tårarna.

Ytterligare en jobbig scen som visas: Gripande och extremt känslosamt när de visar en dödligt sårad delfin som lyckas ta sig ut från slaktområdet och snabbt försöker simma mot dem, med blodet forsande, tills den till slut inte orkar mer, ger upp och sjunker. Det är mer än jag klarar av och tårarna rinner i sorg och frustration. Var faktiskt tvungen att ta en paus även här.

Fiskarna erbjuds pengar av teamet för att inte fånga delfinerna, men får till svar att det inte handlar om pengar. Det handlar om 'pest control'. Regeringen säger att delfinerna äter upp all fisk så beståndet måste hållas nere...

Ric Barry jobbade på SeaWorld och var den som tränade delfinen Flipper, som alla säkert hört talas om? Efter att filmkarriären var slut flyttades Flipper till en liten bassäng. En produkt som inte längre behövdes. Ric säger att vändningen kom när Flipper dog. Bara gav upp som Ric säger. Efter det bestämde han sig för att ägna sitt liv åt för att alla delfiner skulle få leva kvar i det fria. Som han själv säger: han ägnade 30 år att bygga upp det här och nu ägnar han 30 år att riva det. Säger själv att han var alldeles för naiv som inte förstod hur delfiner i fångenskap har det. T ex får delfinerna medicin då de får magsår pga stress. Känsliga för ljud och i fångenskap som på Sea World är de omgivna av en högljudd publik vilket ökar stressen.

5/5

Ja, som ni alla förstår så är det här en känslostark film. Och en pärs att se för någon som mig som inte klarar av att se djur fara illa. I synnerhet dessa fantastiska och intelligenta djur som säkert är medvetna om vad som sker. Samtidigt så vill jag inte blunda för vad som verkligen sker ute i världen så jag tvingade mig själv att se den. Och faktum är att den är ganska lugn att se till en början då de mest ger oss bakgrund och fakta. Sen när de väl kommer in på själva slakten...Well, då börjar det riktigt jobbiga. Och som jag skrev så klarade jag inte riktigt av att se allt utan fick vända bort blicken.
Något annat jag även har svårt är att se vilda djur i fångenskap, därav anledningen till att jag aldrig går till en djurpark. Blir alldeles för ledsen att se alla dessa vackra djur instängda på en sådan liten yta. Deras naturliga beteende nedtryckt. Usch ja.

Nu är jag i starkt behov av en kaffepaus för jag är känslomässigt helt utmattad ärligt talat.

Edited by Synon, 07 March 2010 - 15:26.

[XC]

Contact (1997)
En numera klassisk SF-film med Jodie Foster i huvudrollen som jag lyckats missa fram till nu. Bra story, även om det blir lite mycket drama här och där, som kanske har en lite för lång startsträcka. Trevlig musik, men kanske inget som sticker ut. Bra prestationer framför och bakom kameran och överlag special effekter som klarat tidens tand riktigt bra - så här långt iaf. -- OK+

Nu blev jag vansinnigt sugen att se om Stargate (dvs filmen) igen... varför har jag inte införskaffat den på DVD ännu?

Edited by XC, 07 March 2010 - 17:02.

[Wylie Times]

Invictus

Out of the night that covers me,
Black as the pit from pole to pole,
I thank whatever gods may be
For my unconquerable soul.

Kommer från dikten som titeln på filmen tagit sitt namn ifrån och är något som Nelson Mandela använde som inspiration för att klara sin fängelsevistelse och sedan förde vidare på kaptenen för det sydafrikanska rugbylaget. Det är lätt att dra paralleller till Remember the Titans som också använder ett sportlags framgångar för att ena en plats fylld av rasmotsättningar. Det är alltid lätt att ryckas med i såna filmer. Man vet hur det kommer att gå men det är ändå spännande och trots delar som som är väldigt överdrivna och cheesy (vit och svart hand på bucklan i slutet någon?) Det funkar ändå och Mogge som är nominerad för sin gestaltning av Neslon Mandels ser ut som han aldrig gjort annat. Jag kom på mig själv att bli förvånad när jag såg en bild på Mandela efteråt. Han ser ju inte alls ut som Morgan Freeman. Han måste vara en bedragare. Jag tror det är till viss del tack vare Eastwood också som får ett så bra framförande av Freeman.

Problemet med filmen är att den är låååååååååååååååååååång. Dom hade utan problem kunnat klippa bort en halvtimme med en bättre film som resultat. Delar av den första halvan är ärligt talat riktigt sega. Men den tar sig oundvikligen på slutet. Ett annat problem är att Eastwood framställer allt i lite väl positiv dager. Jag tycker som kunde ha gjort mer för att belysa problemen i Sydafrika istället för att göra en feel good film av det vilket det till stor del är.

3/5

Jadå. Framför allt När solen står som högst. Den andra kommer jag knappt ihåg.

Underbar film, men hans filmer nästan kräver bioduk för att man ska kunna njuta av av bildspråket och tempot.

Visst är det så. Jag såg dom faktiskt på duk både två när det begav sig.

@Synon: Bra skrivet. Låter som en film som jag borde semen inte vill se. Djurplågeri är alltid jobbigt att se.

Edited by Wylie Times, 07 April 2010 - 15:38.

[Synon]

Kan inte påstå att jag tyckte den var lika bra som du. Där satte du fingret på felet med filmen: för mycket feelgood, skulle varit mer fokus på problemen i Sydafrika. Vad tyckte du förresten om Matt Damons roll i det hela?

Haha, så här skrev jag själv:

Filmen slutar med att segerpokalen lyfts upp i luften av vita och svarta händer. Kommentar överflödig.

[Wylie Times]

Där ser man.

Ja för lång och för feel good men ändå helt ok tycker jag. Och jag gillade Freeman mer än dig såg jag. Matt Damon var ok tyckte jag. Jag trodde jag skulle störa mig på hans accent men jag tyckte han klarade det bra. Men jag är inte lika stor Damon hatare som du är.

[Synon]

Nej då, ingen hatare här...Men han är fruktansvärt tråkig

[Synon]

Bright Star

Jane Campion står både för manus och regi i denna film om kärleken mellan poeten John Keats och Fanny Brawne som utspelar sig i 1800-talets England. Bright Star är en dikt han skrev för henne.

En film för poesi älskare? Mycket uppläsande av dikter i tid och otid. Inget fel i det kan tyckas, men jag känner ingen gnista där och ibland passar det helt enkelt inte in. Passionen mellan kärleksparet lyser med sin frånvaro. Tråkigt foto, modern känsla både i karaktärer, skådespelare och vissa miljöer (som t ex Italien). När jag ser skådespelaren som gestaltar Keats kan jag inte låta bli att tänka på bröderna Gallagher från Oasis Bäst i filmen får jag nog lov säga är Keats vän, Brown, som när han gör entré bidrar med viss energi till en i övrigt oengagerande film. Kan påpeka att det generösa betyget kommer sig av att det i alla fall började lite intressant...


2/5

[Wylie Times]

Bright Star

Väldigt tragisk kärlekshistoria mellan poeten John Keats och Fanny Brawn. Han får tueberkulos och dör sakta bort under andra halvan av filmen så det är väldigt gråtmilt. Jane Campion har också gjort en väldigt fin film. Fotot är stillsamt och vackert. Ben Whishaw från Perfume spelar Keats och gör det ganska ok. Men det var Abbie Cornish som imponerade på mig. Tyvärr är filmen något utdragen med tanke på att man vet vad som ska hända. Det går inte att ta miste på även om man inte vet vad som hände Keats.

Det kändes för övrigt konstigt att se Paul Schneider i en sån här film efter att ha sett honom i Parks & Recreation.

Det tar inte många minuter av den här filmen innan man förstår vad den är oscarsnominerad för om man inte visste det innan. Men så är det en kostymfilm också. Jag är inte heller den som brukar reagera på sånt med här sticker verkligen kläderna ut i färg och stil.

3/5

Edited by Wylie Times, 07 April 2010 - 15:39.

[XC]

Angel (1984 film) [DuckDuckGo]
Vet inte hur många år sedan jag såg den här sist, var inte på den här sidan av millennieskiftet iaf. När jag såg att Studio S hade släppt en svensk utgåva av en av min ungdoms favoritfilmer var jag ju bara tvungen att slå till. Storyn är faktiskt lika bra som då tror jag, även om jag avgjort reflekterar mer över den än då. Donna Wilkes (då 25) gör dubbelrollen som 15 åriga Molly och Angel riktigt bra, inte helt övertygande i scenerna som Molly - lite påklistrad - men å andra sidan så har ju Molly en hel del och dölja så kanske är tolkningen rätt passande ändå. Finns fler bra scener, och några som är riktigt creepy. Bra bredd på karaktärerna och jag skall erkänna att jag inte mindes den bitvis väldigt roliga dialogen. Bilden är kanske inte tipp topp, men det kan jag leva med. Alltid lika kul att återbesöka gamla favoriter och se att de håller måttet fortfarande (även om kvalitén i produktionen inte är uppe på vår standard idag). -- BRA.

Edited by XC, 09 March 2010 - 18:35.

[XC]

Spirited Away (2001)
Den enda av HM-filmerna jag köpte som jag sett tidigare. Gillar fortfarande storyn och jag tror att den hittils (jag ser dem ju i kronlogisk ordning som ni kanske minns) så tror jag den här filmen känns mest komplett. Bra animering (som vanligt) och den mjuka välbalanserade färgpaletten vi lärt känna från tidigare filmer. Överlag roliga karaktärer. Slutet med bilen är verkligen bra. -- BRA.

[Synon]

Kul att du tar dig tid att se hans filmer, XC, men du verkar inte vara helt bedårad av dem. Har jag tolkat det rätt?

[Crusader]

The Wolfman (2010)

Re-Imagine av orginalet från 1941. (Länk till min recension av den)
Året är 1891. Lawrence Talbot återvänder hem till Talbot Hall för att vara där för sin familj när hans bror försvinner. Men under ett försök att undersöka sin brors öde blir han anfallen av en Varulv och biten i nacken.

Jag blev grymt besviken över den här filmen. I början kändes allt bra med mycket hyllningar till orginalet och sättet de gjorde skräckfilm på 40-talet men sedan blir det hela en blodig rörig smörja där det ända den har gemensamt med orginalet är karaktärsnamnen och Wolf Man's utseende.
Mycket hyllningar till orginalet som t ex en ny version av orginalets kända main theme, Lawrence silverkäpp, Gwen Conliffe's antikaffär, Talbot Hall osv. Men handlingen har inget med orginalet att göra och är skräp.
Anthony Hopkins spelar Sir John Talbot som samma typ av karaktär han har gjort hundratals gånger innan vilket gör det hela rätt ointresant. Benicio Del Toro gör en bra Lawrence Talbot men jag saknar den lättsamma Larry Talbot och humorn från orginalet.
Jag kan förstå att filmen som ska vara en hyllning till orginalet för de som är fans av orginalet, måste avika sig en del för att göra det hela nytt och intresant men i det här fallet blev det en helt ny historia bara med samma karaktärer. Och inte så värst bra.
Hyllningarna till orginalet höjer betyget för mig lite men det här är inte en film jag vill se igen.

4/10

[XC]

re:Synon:
Jodå, jag sitter alldeles begeistrad av hantverket från Studio Gibli. Och med undantag från Totoro (som även om den inte sög tag i mig ordentligt är riktigt charmig; skall ha denna i bakhuvudet nästa gång brorsonen eller kusinynglen är hemma här och vill se film) och Whisper of the Heart (aningen för mycket drama tror jag) så har det varit storys som verkligen sugit tag i mig. Och jag gillar verkligen paletten med färger som används. Väldigt skickligt komponerade karaktärer (genomgående i alla filmer f.ö.) som lyfter filmerna och nästan korsar gränsen mellan animerat och liveaction i närvaro. Utöver det så finns det ett galleri med fantasiforster - speciellt i Spirited Away, som är lekfulla utan att snubbla in på barnsligt-arenan (oftast iaf).

Fyller det ut luckorna en aning?

Jag har en tendens att vara lite sval och fåordig ibland när jag skall skriva om filmer som jag nyss sett och "gilla" snarare är "tycka om". Jag försöker undvika fenomenet, men ibland är det svårt att helt enkelt finna ord. Och här är det extra svårt eftersom jag tycker om filmerna av ungefär samma anledningar men vill undvika tjata om samma saker. Sedan är jag naturligt tillbaka hållen med superlativen och skyr ä-ordet som pesten...

Får du ihop någon logik av det där?

Edited by XC, 10 March 2010 - 21:48.

[Synon]

Tack, XC, då är jag med. Trodde ju att du skulle gilla dem, men blev trots allt lite osäker.

[XC]

Jodå. Jag gillar dem ... mycket. Fick ju till och med utöka min betygsstege bara för att Totoro skulle få ett mer passande betyg.

Edited by XC, 10 March 2010 - 21:55.

[Synon]

[Wylie Times]

Død snø

Splatterfilm med zombie nazister! Hur misslyckas man med det? Fråga Tommy Wirkola, han vet. Han har nämligen skrivit och regisserat det här spektaklet. Jag har inget emot lågbudget zombie splatter så länge man gör nåt kul med det och det här var, ja iofs bitvis kul, men Wirkola får aldrig riktigt till det. Humorn faller platt för det mesta för att man sett allt i massor av andra filmer förut som dessutom gjort det mycket bättre. Det enda i hela filmen som jag faktiskt gillade och som var snyggt gjort var när gubben i tältet dör. Där funkade det. Men resten är bara trötta försök till vad jag antar ska föreställa vara nåt sorts hommage till en rad andra skräckfilmer. Det funkar ändå att kolla på om man har en vän att se med så att man kan skratta åt eländet. Annars hade det blivit ett lägre betyg.

1/5

Edited by Wylie Times, 07 April 2010 - 15:39.

[Synon]

Død snø

Blod, inälvor (i synnerhet tarmar), amputering, motorsåg, grenar... allt ackompanjerat till klatschig musik.

Måste säga det med en gång: riktigt underhållande dålig film Jag väljer att tolka det som att de gjort filmen med glimten i ögat. Sedan hjälpte det till att jag hade en vän som jag kunde skratta åt eländet med.

Två snygga scener fanns det dock: inledningen som jag gillade hur den var filmad med ljuset och kontrasterna. Sedan scenen med karln i tältet som hör något och går ut. Riktigt läckert gjort med ljuset och längst bort ser man en figur. Förstärker den otäcka känslan på ett snyggt sätt.

Resten då? Well... Många utomhusscener där det var uppenbart att de använt alldeles för starkt ljus vilket resulterade i studiokänsla. Smyckeskrinet som de öppnar och ljuset från den som lyser upp deras ansikten... What? Föga upphetsande handling som följde regelboken vad gäller skräckfilm. Bl a du ska inte ha sex för då dör du och stå ALDRIG vid ett fönster.... Emellanåt uselt skådespel, framförallt från han med skotern. Minns inte hans namn nu. Jo sen störde jag mig ganska mycket från ljuden som nazi zombisarna gav ifrån sig.

2/5