1001 replies to this topic

[Wylie Times]

Hamlet 2

7/10

Åh den har jag velat se länge nu. Måste prata med min sponsor om att se den.

Edited by Wylie Times, 16 March 2010 - 20:44.

[Crusader]

Return to House on Haunted Hill

Ett par år efter att Sara Wolfe överlevde mardrömsnatten i huset på Haunted Hill, hittas hon skjuten till döds.
Hennes syster, Ariel, börjar forska i vad som hänt hennes syster och det hela leder tillbaka till det där huset på kullen.

Jag testade den Interaktiva versionen av filmen på Blu-ray.
Ambisiöst gjord med 96 olika val alternativ. De flesta valen ger bara mer djup i storyn eller lägger till extra sidospår i storyn med att lägga till en extrascen eller 2 utan att ha någon större effekt men vissa ändrar slutet på rätt smarta sätt.
Själv fick jag under min genomspelning de absolut sämsta sluten så det kan väl rätt mycket klassas som ett stort fett misslyckande. Men jag gick bara igenom ett dussin valmöjligheter så där borde finnas mer.
Jag blev förvånad över hur lite plotholes det blev trots ens beslut. Men jag hade hoppats på att valen skulle ha större effekter och att man skulle välja oftare än man får.
Men deffinitivt det mäst ambisiösa försöket hitils att göra en film interaktiv och en cool upplevelse.
Jag sätter inget betyg eftersom besluten jag tog ändrade filmens slut rätt ordentligt.

Edited by Crusader, 17 March 2010 - 01:42.

[Synon]

Hamlet 2

7/10

Åh den har jag velat se länge nu. Måste prata med min sponsor om att se den.

Förstod väl att det var nåt för dig Vad säger sponsorn då?

Jag sätter inget betyg eftersom besluten jag tog ändrade filmens slut rätt ordentligt.

Men du kanske kan betygssätta själva interaktiviteten?

[Robert Jonsson]

Det har han gjort. Här.

[Synon]

Aha, tack för länken! Crusader, kan inte du lägga till en länk nästa gång? Lite svårt att veta om det annars

[Crusader]

Sorry. Missade det.

[Wylie Times]

Hamlet 2

7/10

Åh den har jag velat se länge nu. Måste prata med min sponsor om att se den.

Förstod väl att det var nåt för dig Vad säger sponsorn då?

Det lät faktiskt positivt där så det blir nog att se den inom en snar framtid.

[Robert Jonsson]

Sponsorn? Det låter som AA. Du har en sponsor som måste ge dig godkänt för att få se filmer så du inte faller tillbaka i missbruket.

[Wylie Times]

Jag lider av svårt filmmissbruk.

[Kizmiaz]

S.k. movieholic...

[Wylie Times]

Exakt.

[Synon]

Män som hatar kvinnor

Jag ska erkänna att jag har en aning svårt för svenska filmer som jag generellt tycker har grått, platt foto och ett teatraliskt skådespeleri där rädslan för en scen utan dialog är extrem. Inte att förglömma bristen på variation på skådespelare... Ok, jag kanske är lite kritisk men erkänner att på senare år har det sakta börjat ta sig med svensk film och jag försöker bortse från mina fördomar och se några i alla fall

Jag blev en aning överraskad när jag satte igång filmen och direkt kunde konstatera att här har man faktiskt lagt ner tid och kärlek på foto och scenografi. Härligt, har det äntligen skett något inom svensk film? Ska påpeka med en gång att jag såg den på blu-ray och tyvärr var det inte bra. Bilden är alldeles för skarp och krispig där varje liten skavank i skådespelarens ansikte framhävs och i synnerhet pormaskarna som syns på ett onaturligt sätt.

Tillbaka till filmen: inget fel på handlingen dock tycker jag tempot och rytmen i filmen är lite för segt. Och alldeles för lång. 153 min... Michael Nyqvist spelar övertygande, Noomi Rapace gör även hon ett bra jobb, vilket jag inte tyckte först för jag tyckte hon var överdrivet kall och släppte inte in oss i karaktären. Men snart förstod jag att det var ju meningen. Precis så är ju hennes karaktär: en känslokall och stark kvinna som sakta börjar tina upp då hon träffar Blomqvist.


3/5

Pst. De använder ju Mac så egentligen borde jag ge dem MVG för det

[Crusader]

Day of the Dead (2008)

En mystisk sjukdom härjar i staden. Soldaten Sara Bowman har som uppdrag att se till att vägspärren in till hennes hemstad inte bryts. Men livet i staden blir snart ett helvete när de sjuka börjar muteras till ondskefulla människoätande varelser.

Mycket bättre än jag trodde. Jag väntade mig värdens skit men blev mycket possitivt överaskad.
Som med de flesta saker så handlar det om hur man ser på saken.
Som remake av George A. Romero's klassiker Day of the Dead så är den en skamlig katastrof och känns mer som att den hintar till orginalet än är en remake. Ett par karaktärer med samman namn som i orginalet, en "zombie" som lyder order och en bunker som liknar den i orginalet räcker inte för att bli en remake. Snarare reimagine eller inspirerad av.
Dessutom så är varelserna i filmen inga Zombies. Det ända de har gemensamt med zombies är att de äter människor. De här varelserna muterar till en grotesk form, de förvandlas till aska när de utsatts för eld, de klättrar på väggar och tak, de använder skjutvapen, kör bilar, klätrar på stegar och låter som Godzilla.
Så jag gjorde så att jag struntade i kopplingen som "remake" till orginalet och sdåg varelserna som mutanter istället för zombies och fick därför ut mnycket nöje av filmen.
Som remake av Day of the Dead och zombiefilm så är den här filmen skandalöst dålig men som en egen fristående film med eget mytos så är den faktiskt helt OK.

6,5/10

[Synon]

Det lät faktiskt positivt där så det blir nog att se den inom en snar framtid.

Snäll sponsor du har

Day of the Dead (2008)

Måste erkänna att jag är ganska förtjust i de moderna zombisarna som det är lite mer fart på

[dukeofnewyork]

De snabba rage-zombierna har defintivt sin plats, men samtidigt förändrar de själva förutsättningen för genren, själva premissen. Med zombies är det mängden, gruppen, kollektivet som är hotet (och tjusningen) inte den enskilde. Det är en långsam, lågintensiv fara som sakta förvandlas till ett månghövdat ostoppbart monster som förtär allt i sin väg. En zombie är inget hot, men tjugo börjar bli ett problem och till slut är de så många att inget kan stoppa dem.

Med det sagt, det ena utesluter inte det andra, men jag tycker de långsamma zombierna ofta har fler dimensioner som dramaturgiska "enheter". På ett sätt blir de också mer "mänskliga" och lättare att så att säga uppfatta. Levande döda borde ju också ha vissa rörelsehinder med tanke på rigor mortis...

Ofta är ju rage-zombier inte heller levande döda utan infekterade levande. Och ibland bara något som är argt, snabbt, farligt utan förklaring...

Zack Snyder gjorde det bästa av båda, imho.

Day of the Dead (2008) hade andra större problem än de fåniga combat-zombierna, Men visst finns det sämre filmer. Varför den överhuvudtaget hette Day of the Dead övergår dock mitt förstånd, då den inte har något med Dead-serien att göra. Falsk marknadsföring, minst sagt.

Edited by dukeofnewyork, 18 March 2010 - 14:11.

[Crusader]

Day of the Dead (2008) hade andra större problem än de fåniga combat-zombierna, Men visst finns det sämre filmer. Varför den överhuvudtaget hette Day of the Dead övergår dock mitt förstånd, då den inte har något med Dead-serien att göra. Falsk marknadsföring, minst sagt.

Fast huvudkaraktären samt ett par andra karaktärer hade samma namn som i orginalet likaså Bud the zombie. Så lite kopplingar finns det. Igentligen mer än Dawn of the Dead remaken som bara hade ett köpcenter gemensamt. Men som du säger, det räcker inte. Och Dawn of the Dead var iallafall i samma anda som orginalet.


Personligen föredrar jag de långsamma zombies. En sakta nalkande dom. De springande är lite förmycket och mycket tråkigare. Men jag kan stå ut med dem. Men i Day of the Dead remaken skulle jag inte ens kalla dem springande zombies. De var muterade människor. De hade för stor kontroll och dessutom så förvandlades de till sitt äkliga utseende, de rutnade inte till det.

[Synon]

Jag godkänner benämningen muterade människor. Spelar ingen roll för min del, tycker de är coola iaf. Men jag gillar ju även de klassiska zombisarna, men då de är så pass olika till sättet är det bästa kanske att hålla isär dem och inte jämföra dem

[Synon]

The Boat That Rocked

Underbar musik i filmen som på ett snyggt sätt används som stöd till storyn, men som även ökar tempot, glädjen och lekfullheten i filmen. Bra gjort av Richard Curtis som lyckas få ihop det med en salig blandning sköna karaktärer och skådespelare. Även parallell storyn med politikerna som vill sätta stopp för piratradion vävs in på ett smidigt sätt.

Många bra scener, men det finns två som jag speciellt fastnade för: först den där de sitter i soffan och doppar kakor i en kopp kaffe som de delar. Så söta de är. Andra scenen är den där den nyblivna bruden berättar för sin chockerade make anledningen till deras giftermål. Hon ger epitetet 'dum blondin' ett ansikte.

Fotot är ok, likaså scenografin. Dock finns det filmer som får till det bättre, men Curtis har i vanlig ordning fokuserat mer på karaktärerna och storyn. Samtliga skådespelare gör en strålande insats.

En kärleksfull hyllning till musiken räcker som sammanfattning av filmen tror jag.


4/5

Åh, så många härliga låtar i filmen som jag ska leta upp i Spotify som t ex A Whiter Shade of Pale, Sunny Afternoon, The Letter, So Long Marianne etc.

[Fiskrens]

Personligen föredrar jag de långsamma zombies. En sakta nalkande dom. De springande är lite förmycket och mycket tråkigare. Men jag kan stå ut med dem. Men i Day of the Dead remaken skulle jag inte ens kalla dem springande zombies. De var muterade människor. De hade för stor kontroll och dessutom så förvandlades de till sitt äkliga utseende, de rutnade inte till det.

Ursprungliga zombies kunde ju lika gärna vara levande personer som fråntagits sin själ, och på så sätt blivit "levande döda". Sen har vi Romero att tacka för den långsamma, döda varianten. Själv tycker jag att den här nya, snabba varianten är en klart frisk fläkt och precis vad genren behövde. De förde tillbaka vad som höll på att försvinna helt: skräckmomentet.

[Wylie Times]

Kan bara hålla med dig Synon. Skön musik, sköna karaktärer, skön film.

Jag gillade Kenneth Branaghs super uptighta politiker också.

[Synon]

Du har bra smak

Just ja, din favorit var ju med här! Ja han var bra.

[Synon]

Nora Inu

En film av Akira Kurosawa. A.k.a Stray Dogs som är den engelska titeln och Revolvern som är den svenska.

Börjar med en försvunnen pistol och sakta nystas garnhärvan upp.
Vi får följa polisen Murakami, vars pistol blev stulen, och hans jakt på den skyldige. Hur hans samvete och moral plågar honom och tvingar honom att leta vidare. Berättad i ett ganska långsamt tempo och med vissa utdragna scener som den när han följer efter kvinnan han misstänker ha stulit revolvern. Fotot är riktigt bra emellanåt med några snygga bildkompositioner, kameravinklar och närbilder som t ex den på pistolen i början.

3/5

Edited by Synon, 19 March 2010 - 01:59.

[Wylie Times]

Nora inu (Revolvern)

En egentligen ganska typisk kriminalfilm men med Kurosawas mästerliga öga för för foto och regi.

Kurosawas ständige medarbetare Toshiro Mifune spelar den nybakade polisen Murakami som blir avstulen sitt tjänstevapen på sin första dag. Han skäms oerhört och ger sig iväg på en desperat jakt efter det. Hans kollegor ber honom inte ta det på så stort allvar men när vapnet används i ett rån blir Murakami allt mer skuldtyngd.

Det här är den första Kurosawa filmen som jag sett som inte utspelat sig i feodala Japan (eller hans drömmar) men bildspråket känns helt klart igen. Det långsamma, estetiska och detaljrika. Tyvärr blir filmen rätt seg eftersom storyn inte riktigt håller för två timmar. Takashi Shimura som spelar Murakamis äldre partner Sato är dock riktigt bra.

Den svenska titeln är märklig då originalet kan översättas som "byrackan" och det har SVT mycket riktigt också gjort i slutet och det syftar till rånaren som tagit Murakamis pistol och det är det andra. Det är en pistol och inte en revolver som titeln antyder. Väldigt konstigt.

4/5

Edited by Wylie Times, 07 April 2010 - 15:37.

[Crusader]

Marley & Me (2008)

Filmatisering av journalisten John Grogan's första självbiografi Marley & Me: Life and Love with the World's Worst Dog.
John Grogan är lyckligt gift med Jenny när han skaffar henne en hundvalp för att hon ska ha något att ta hand om. Men vad han int vet är att hunden, som han döper till Marley, är världens värsta hund.

Var och underbar film med mytcket hjärta och humor samt en hel del alvarligt och sorg också.
Som sagt ovan, en filmatisering av John Grogan's verkliga liv med hans hund Marley. Alla namnen stämmer med verkligheten.
Men missförstå inte. Det här är inte strikt en hundfilm utan snarare en film om livet när man startar familj och dessutom har en livlig hund.
Slutet var plågsamt för mig som förlorade min älskade hund för 1,5 månader sedan. Jag storgrät så jag nästan fick pausa filmen (men gjorde det inte av rädsla att jag inte skulle kunna sätta igång den igen).
Underbar film. Jag fullkomligt älskar den. Lagom blandning av humor och drama utan att gå förlångt med komiken. Och det märks att de som gjort filmen var stora fans av boken för filmen är 2 timmar lång men har ändå en stor hög bortklippta scener på minst 30 min där många av dem kändes viktiga och riktigt bra.
Bra skådespelare (inklusive Clyde som spelade Marley och var minst lika vild som karaktären) och bra manus.
Jag kan starkt rekomendera den.

9,5/10

[Synon]

Wylie, visste väl att du skulle fylla i bitarna jag saknade. Tack Tyckte också den kändes lite seg ett tag. Det här är faktiskt första filmen jag sett av Kurosawa, jag vet skämmigt. Men jag har tänkt göra det länge, men det har bara inte blivit av... Ser fram emot att få utforska hans filmer och kanske snappa upp ett och annat på vägen.

Edited by Synon, 19 March 2010 - 02:04.