999 replies to this topic

[Synon]

Rango (2011)

"No man can walk out of his own story"

4/5

Edited by Synon, 07 November 2011 - 21:25.

[Fiskrens]

Rango (2011)

http://www.scifinytt...go&fromsearch=1

Say No More!

Den här stunden ska jag sent glömma

A Cinderella Story: Once Upon a Song

Flygplansbio, någon som minns det fenomenet? Verkar som om inte flygbolagen själva bryr sig så speciellt mycket längre själva, när de visar den här, på båda resorna... Nåväl, jag kan lika gärna erkänna det med en gång: jag är en sucker för tonårs-rom-com, så jag såg den - båda gångerna! (Första gången utan ljud iofs, och det var faktiskt nästan roligare att gissa sig till vad de sa i filmen )

Filmen då? En skamlös pastisch på Askungen, där musikerfenomenet Katie är så begåvad att hon skriver hits med vänsterhanden medan hon städar, och dessutom har en supersångröst. Tyvärr bor hon hos Den Elaka Styvmodern, som i brist på en egen karriär gör allt för att göra sin tondöva egna dotter till en stjärna. Och vem, undrar ingen i publiken, ska stå för sånger och röst då? För att slutföra cirkeln finns även skolans stjärna Luke med, som blir kär i "den där perfekta rösten", men luras på vem den tillhör.

Förutom Askungen en hel del Cyrano de Bergerac alltså, och inte nog med det: man lyckas även proppa in Bollywood, skönsjungande soul-afroamerikaner, en lillebror som är ett tekniskt geni, samt en "indisk guru" som egentligen är en italiensk skådespelare. Katsching! Med lite lagom vassa repliker är storyn är komplett!

Som ni hör är detta knappast något manus av Abrams eller Gaiman, men det var heller aldrig meningen. Är man på rätt humör funkar faktiskt soppan till att döda 90 minuter: det är ju bra original som bakats samman och man behöver inte tänka en sekund medan man tittar.

Betyg: OK

[XC]

Jumanji (1995) [US]
Har sett den ett gäng gånger tidigare. Tycker att storyn är bra, fylls ut lagom mycket med special effekter (som håller måttet riktigt bra). Slutet är kanske lite för krystat, men en trevlig inflikning att spelet delvis bygger på "verkligheten". Skall man klaga på något så är det kanske att karaktärerna känns lite som plockat över disk från ett standardgalleri.

*

Zathura: Ett Rymdäventyr / A Space Adventure (2005) [US]
En på många sätt lyckad fortsättning på Jumanji som kom ut 10 år tidigare. Trots att man lämnar öppet för mer med just Jumanji så känns det rätt att byta spel och miljö. Storyn känns däremot lite lika välkomponerad som i Jumanji, känslan över att spela nästa drag så fort som möjligt för att lösa problemen förekom tidigare också men här i en liten för omfattande skala. Karaktärerna är aningen sämre här dessutom, det känns så platt med de båda bröderna som bråkar nästan hela filmen igenom och "Lisa" (Kirsten Stewart f.ö.) känns som en karaktär som inte fyller någon funktion alls mer än att rädda pappan från att framstå som fullständigt oansvarig. En helt OK film med snygga special effekter som kanske skulle ha varit lite vassare om man vågar svänga lite mer med pennan när man skrev

[dukeofnewyork]

The Ward (2010)

Bra för sin genre, blek för att vara Carpenter.

Rango (2011)

Sammanfattningsvis, det finns helt klart sämre sätt att spendera söndagkvällen än i sällskap med Rango.

[Synon]

Rango (2011)

http://www.scifinytt...38;fromsearch=1

Say No More!

Den här stunden ska jag sent glömma

Förstår inte vad du menar...

Edited by Synon, 07 November 2011 - 21:24.

[Crusader]

HON? Vad fan menar du med HON?
Seriöst, ger jag intrycket av att vara en tjej?

Been there, done that.
Du får ta det som en komplimang tycker jag.

Jo, den diskutionen följde jag... på en annan sajt innan jag blev aktiv medlem här. Faktiskt var det orsaken att jag sökte mig hit för jag ville veta vem den här XC var. Så jag har igentligen dig att tacka för att jag hittade hit till det här underbara forumet.

Jo, jag antar jag ska ta det som en komplimang. Ni tjejer är ju rätt fantastiska faktiskt.

Diskuterades den tråden på en annan site? Minns du var?
Kul att den tråden var den som fick dig att regga sig här, forumet vore inte densamma utan dig.

GTASajten, hette sidan. Tvivlar på att du någonsin varit där. Sidan består typ nästan bara av "tuffa" skitungar mellan 10-20år som gillar att snazcka tufft, vara otrevliga och oförskämda.
Jag vet själv inte varför jag brukar vara där. Troligen mäst en dålig vana som jag inte blivit av med, och jag känner inte till så många forum som har spel i grunden. Plus att några på sidan är rätt OK.
Jag brukar bara vara där när jag väntar på något stort spel och vill ha någon att diskutera det med.


The House on Sorority Row (1983)

Sju Sorority systrar ska utsätta sin stränga husmor Mrs. Slater, för ett elakt skämt men något går fruktansvärt fel.

Tjejerna är lite mer normala i den här och inte lika konstiga. Lite tråkiga dödscener i början.
Att mördaren var Mrs. Slater's son fattade jag direkt. Mycket för att de försökte förmycket att få en att tro att det var Mrs. Slater själv medans de aldrig visade mördaren och scenen i början var en bra hint..
Filmen hade ett par underliga twists och några plotholes men det jag ogillade mäst var att mördaren var ett monster som bode på vinden.
Men en helt OK film även om jag inte tyckte den var lika bra som de kult-fans som hyllar den till skyarna.

6,5/10

[XC]

@Cruzze: Hittar ingen tråd om mig.

*

Karl-Alfred / Popeye (1980) [US]
Så rätt Robin Williams känns i rollen som Karl-Alfred (aka Popeye), kanske fattar jag inte varför han pratar LolSpeak genom hela filmen men han fångar verkligen den Karl-Alfred jag uppskattade som barn på många sätt. Med sig har han ett helt gäng med bra skådespelare som backar upp.
Storymässigt är det en rätt ordinär feel-good plott som man använt sig av. Den är trevlig, passar in i sitt sammanhang men är inte helt utan brister. En av sakerna jag reagerade (aningen negativt) på var den nästan öppna mobbing som förekommer i början av filmen. Musiken är gullig men aningen enformig, dock så gillar jag Indiana Jones-stuket man lagt på den berömda signaturmelodin på slutet.
Det är väl inte mycket till special effekter - mest är det frågan om snygga klipp och annan trickfilmning. Den är väldigt snyggt koreograferad i några fysiska scener. Kanske kan jag tycka att "tecknad film"-känslan fångas in lite för bra; det blir stundtals lite för mycket faktiskt.
Jag hade aldrig sett den här filmen tidigare och jag tycker den är lika charmig som de franska Tintin filmerna. (Även om de är lite mer lyckade). Helt klart en film som det är väldigt kul att ha sett. Jag lämnar filmen med ett enormt sug att spela spelet Popeye på antingen min gamla Commodore eller mitt Nintendo.

[XC]

Darkroom, the (2006) [US]
Skräck, mysterie och thriller anges den här som på IMDb. Mycket skräck skulle jag inte vilja säga att det är - och mer mysterie än thriller och det hela har en impregnerad doft av drama. Storyn är hur som haver ganska intressant, man funderar faktiskt lite under filmen vad som pågår och hur det hela hänger ihop. Det skall dock sägas att storyn är aningen transparent på slutet - twisten på slutet är ungefär lika oväntad som hamburgare på McDonalds.
Lucy Lawless har en mindre roll i filmen - hon gör kanske inte en av sina bästa roller men det är avgjort intressant och se henne spela någon som inte lyckas lura döden (om och om och om igen).
OK special effekter - blodigt utan att det känns för mycket, väldigt lyckade ålders-masker man fått till på Bob och Cheryl på slutet.
En film som kanske aldrig kommer vinna priser, men som var bättre än jag väntade mig. Jag har ju dessutom en fördel av att se filmen första gången efter att Fritzl-fallet briserade i Österrike.

[Synon]

Hanna (2011)

Unga Hanna har växt upp i den finländska skogen ovanför polcirkeln där fadern har tränat henne sedan barnsben till att bli en mördarmaskin. Så kommer den dagen det är dags att göra upp med det förflutna och jakten på den som mördade hennes mamma börjar.

En film som överraskade positivt med sitt lite annorlunda sätt att göra en actionladdad film med avhoppade agenter som jagas av sina forna kollegor. Fokus ligger på karaktären Hanna som drillats hårt av sin far sedan barnsben till att bli en mördarmaskin. Saoirse Ronan övertygar i rollen och är den som bär filmen på sina smala axlar. Visst får hon viss uppbackning av övrig skådespelarensemblen, men deras karaktärer är alltför ofta undanknuffade i skymundan. Cate Blanchett, som är en stor favorit hos undertecknad, klarar tyvärr inte riktigt av rollen som boven i dramat vilket ger eko till hela filmen.

Om jag går tillbaka till min första mening så tänker jag främst på huvudkaraktären, hur filmen är uppbyggd runt henne, men även uppbackningen av ett härligt soundtrack från The Chemical Brothers som gör att filmen känns väldigt fräsch. Gillar även tystnaden som genomsyrade första delen av filmen som utspelade sig i den finska vildmarken. Perfekt. Och sedan när handlingen eskalerade så tog musiken över och hjälpte till att föra oss till en annan, mer tempofylld värld. För tempo saknades inte direkt. Skönt att vi fick lite pauser ibland när Hanna träffade familjen som var ute och reste. Även med detta så fick vi se en annan sida av Hanna, hur hon förundrat upptäckte den verkliga världen och andra människor. Men här fanns även några missar som hennes reaktion på t ex TV:n i hotellrummet. Hennes pappa hade ju trots allt förberett henne så att hon skulle klara sig ute i världen, så varför denna överdrivna reaktion? Och i nästa stund ser vi henne lugnt sitta och surfa på en dator. Hm… Och går vi tillbaka till hur det hela började tyckte jag det var lite väl överdrivet den invecklade proceduren för att väcka uppmärksamhet hos målet för deras hämnd…

Svagheten med filmen är manuset som gott kunde putsats till några vändor till. Visst gillar jag att de tar det lugnt med bakgrundshistorien och förklaringar till allt som sker, men lite mer kött på benen hade inte skadat. Premisserna fanns där, men de klarade inte riktigt av att fullfölja det de påbörjat.

3/5

[Synon]

Exorcismus (2010)

La Posesión de Emma Evans

1/5 (och det var på håret att den ens fick en etta)

[Synon]

Lebanon (2009)

Inuti en stridsvagn möter fyra unga soldater för första gången krigets brutala verklighet. Med endast ett sikte som kontakt med yttervärlden tvingas de både hjälplöst betrakta och aktivt delta i krigets hemskheter. Vad som till en början liknade ett enkelt rutinuppdrag, blir snabbt en klaustrofobisk dödsfälla, en levande mardröm där soldaterna får kämpa för att inte förlora sig själva i krigets kaos.

Baserat på regissörens egna upplevelser som ung soldat under kriget i Libanon 1982.

Naket och avskalat får vi ta del av kriget genom periskopet i en stridsvagn och männen som befinner sig där. Instängda i den skitiga och stinkande stridsvagnen ger sig klaustrofobin till känna. Ingenstans att fly när raketen riktas emot dem utan det är bara att blunda och hoppas på ett mirakel. Inga Rambos som befinner sig där heller utan helt vanliga människor som hanterar situationen på olika sätt. Obehagligt att se hur psyket påverkas när människan befinner sig i en sådan miljö. Och samtidigt rörande med scenen mellan soldaten och krigsfången som behöver pissa. Stark scen. En annan stark och gripande scen är när det famlar sig fram i mörkret på fiendemark och blir beskjutna. Paniken som bryter ut och man känner själv hur man bara vill ut därifrån.

Måste säga att kameraarbetet är lyckat på sådan begränsad yta och hur de lyckas flytta in oss åskådare in i denna stridsvagn. Gillar även att de låter oss få ta del av det som försiggår utanför stridsvagnen genom periskopet. Något som imponerar stort på mig är ljudet. Ljudet är helt fantastiskt i HD och förstärker hela upplevelsen: gnisslandet och knarrandet från stridsvagnen, helikoptern ovanför dem, flygplanen som dånar förbi, kulorna som viner… Makalöst!

3/5

[XC]

Reckoning, the (2003) [UK/ES]
Ibland är det inte upplösningen som är det intressanta utan just själva resan. Det som lyfter filmen är just crime-konceptet i kombination med den historiska fonden och det lite udda valet av brott. För den petnoge kan själva undersöknings och "bevis" processen vara lite magstark, men Paul Bettany och Willem Defoe väger upp skavankerna med stabila insatser. Snygg produktionsmässigt såväl kläder, rekvisita och fonder är helt godtagbara.

Edited by XC, 14 November 2011 - 18:19.

[XC]

Warriors of the Apocalypse (2009) [US]
Vi snackar billig filmproduktion här. Cgin är långt i från sömlös och explosionerna lite för digitaliserade. Men premissen för storyn är rät kul: Efter 3e Världskriget försöker en liten grupp kvinnor överleva i det ödelagda Amerika. Storyn innefattar också mutanter/zombies (tror de hamnar någonstans mitt emellan) och funkar helt OK, trots lite halvdan dialog och luckor på detaljnivå. Slutet är väl lite halvlöjligt, men rimmar väl med resten av storyn.
Skådespelarna är inga prisvinnare men de gör alla stabila insatser, speciellt fightscenerna gillar jag. Här har vi något annat än Hollywoods väloljade martial arts-maskiner, på något vis så känns klumpigheten realistisk och även om det syns att de håller tillbaka i slagen så funkar slagsmålen utmärkt.
Filmen lider mest av sin ljudmix - där ljudet inte känns helt synkat (ljudet ligger lite före tror jag) samt ljussättningen som på sina håll blir för mörk för att vara "mitt på ljusan dag". Den här filmen spelar i en division som är mitt emellan "amatör film" och "b-film" (precis som Jesus Chist Vampire Killer). Inget illa i det - man skall se en och annan sådan film ibland också.

Edited by XC, 15 November 2011 - 21:13.

[Kizmiaz]

Hollywoods väloljade material arts-maskiner,

Madonna goes kung-fu?

[XC]

En felskrivning som Word inte fångade upp. Just den felskrivningen gör jag ofta har jag märkt. :ändrar:

Men en ninja version på videon till Madonnas gamla slagdänga skulle kanske inte vara fel?

[XC]

Hopp / Hop (2011) [US]
Charmig coming-of-age film som känns som en klassisk julfilm fast med påsk. Hela gänget finns här från högsta hönset Tomten till arbetsmyrorna Nissarna. Fast här är det Påskharen och kycklingar, leksaker blir till godis och hela världen skall fortfarande avhandlas på en natt. Det är väldigt snyggt gjort och trots att storyns grundpremisser känns som något vi sett förut så är den underhållande rakt igenom. Bra skådespelare rakt av på både liveaction- och röst sidan. David Hasselhoff gör ett genuint trevligt gästspel som talang-domaren med samma namn, och gör en väldigt snygg och passande referens till genombrottsrollen Knight Rider.
Visuellt är det väldigt snyggt och där Tomten håller till på Nordpolen så håller Påskharen (givetvis) till på Påskön. CGIn är snygg och har realistiska texturer och flyter på det hela taget bra in i de verkliga miljöerna.
Som sagt: visst känns det som vi sett den här förut, men den är charmig, riktigt rolig och det är trevligt att Påsken får lite uppmärksamhet som storhelgs-film.

[Crusader]

The Reaping (2007)

Katherine var djupt troende tills hon förlorade allt. Efter det har hon vigt sitt liv att att investigera mirakel och bevisa dem falska. När en gammal vän, prästen Mickael, ringer och berättar att Gud vill att han varnar henne så tror hon att det bara är ett påhitt. Men samma dag blir hon anställd av en läreare vid namn Doug för att undersöka varför vattnet i hans hemby, Haven, plötsligt har blivit rött, något hans grannar skyller på 12 åriga Loren som hittade sin bror död i floden under samma dag.
Det hela låter som en enkel uppgift, tycker Katherine men så börjar det regna grodor, färsk mat blir full med larver och flugor, och boskapen börjar bli sjuka.

Fick ta en liten paus från att döda drakare i Skyrim och se en film istället.
En bra och spännande film med en mycket bra twist. Slut-twisten var intresant även om det är uppenbart att vi aldrig kommer få en upplösning på det hela vilket är synd. Fast jag tycker att det hade varit bättre om vi inte hade fåtyt veta att det hela var övernaturligt fören i slutet iställetr för att vi tittare fick se det redan från början.
Mycket bra skådespelare med bla. Hilary Swank och AnnaSophia Robb i spetsen.
De hade total otur för mitt under inspelningen så slog stormen Katrina till med resultatet att 80% av fteamet förlorade sina hem (när de gör den här typen av filmer så reser de oftast med minimalt manskap och anställer från lokalbefolkningen istället) så filmen höll på att skrotas. Den ända orsaken de gjorde klart den var för att stadens befolkning bad dem stanna kvar pga att de behövde pengarna de känade på att göra filmen klar. Det märks lite också för mot slutet så ser man mindre och mindre av staden och mer utspelar sig ute i träsket.
Gillar man apokalyps-filmer så ska man se den här.

8/10

[dukeofnewyork]

Fuhrerns elit (2004)

En tysk elitskola på ett (annekterat) tjeckiskt slott mitt under brinnande världskrig när Tredje Riket var som mest fyllt av högmod före sin oundvikliga och totala kollaps. Kan man ha en mer tacksam miljö för en film? Nazism, pennalism, små människor som svänger sig med stora, men ack så tomma ord. Vulgärt är ordet som präglar den värld som denna film rör sig i.

Det är en välkomponerad, tekniskt kompetent film. Befriande osentimental men samtidigt är den dessvärre ofokuserad och fillmens protagonist blir mest en åskådare. Det gör också att jag som publik distansieras från såväl honom som filmen i sig. Visst är det bra, stundtals mer än så, men något saknas. Något som griper an och tag i en på djupet. Karaktärerna är väl stereotypa och det är nog lite så att de mer är narrativa funktioner än karaktärer som gestaltar något.

Men det är ändå en godkänd film och det finns sidohistorier som ger oss några riktigt bra scener. Men med tanke på filmens längd och ja, grundmaterial är det väl lite signal kontra brus. Antagligen blev filmmakarna överväldigade av sin research av det historiska materialet och de berättelser som härrör ur de verkliga skolor denna film baserat sig på. Jag kan förstå det och inte är det dåligt, men inte så bra som det kunde vara. Ett vassare manus hade behövts. Å andra sidan, vad göra med ett så rikhaltigt historiskt material utan att göra antingen skolredovisning (hehe) eller anekdoter en masse av det?

Det grundläggande problemet är dock att man som tittare verkligen blir åskådare, då filmens protagonist är åsåkådare, varför vi aldrig får chansen att känna med eller för någon karaktär (med ett undantag). Vi har en enorm potential, en miljö sprängfylld med drama, men det blir i bästa fall ett par tomtebloss av det. Mycket ska berättas, men i slutändan berättas nästan inget då bristen på fokus gör att det blir anekdotiskt och i många fall stereotypt. Och även om livet självt verkligen kan vara eller i alla fall stereotypt så måste det inte gestaltas så.


Out of the blue (2006)

En lågmäld, finstämd och därigenom så mycket brutalare skildring av Nya Zeelands största massmord. Ett närmast dokumentärt, men likväl förhöjt, berättande om dagen på ett sömnigt kustsamhälle drabbas av enorm tragedi, då en av dess innevånare skjuter och dödar 13 personer, män, kvinnor som barn. Under två dagar håller han samhället i skräck och det är dessa två dagar som filmen handlar om. Det är lågmält, det är lågt tempo men likväl är det vansinnigt intensivt och kontrasten mellan samhällets lugn och gärningsmannens vansinne är bärande i filmen. Nu är det är ju en speciell film i det att den dramatiserar något som hänt, vilket är svårt. Att dramatisera och gestalta en sådan enorm tragedi utan att bli spekulativ eller sentimental eller för den delen alldeles för redovisande är inte lätt.

Här lyckas de, ungefär på samma sätt som Gus van Sant i Elephant, att genom att våga låta skeendet stå för sig självt och låta perspektivet vara inifrån låta oss få delta i det hemska utan att bli pådyvlade vare sig tolkningar eller förklaringar. Det som hände är hemskt nog och genom att berätta det som det hände, så som de som var ögonvittnen och överlevde upplevde det så skapas en intenistet och en närvaro som är svårslagen. Perspektivet är från början till slut helt ögonvittnenas och det de inte såg, ser inte vi. Det skapar en nerv och förmedlar den känsla av vanmakt som var oundviklig de där två dagarna.

En mycket bra film är det och en av de bästa dramatiseringar av verkliga händelser jag sett. Det saknar kanske Elephants finess rent filmiskt, fotot här är mer funktionellt, men det är marginalanteckningar. Det här är en bortglömd pärla helt klart och en film som förtjänar mer uppmärksamhet och fler tittare. Dramat fanns naturligtvis där redan i form av den oerhörda tragedin, men att de lyckas så väl med filmatiseringen ska de ha heder och ära för. Hollywood, se och lär!

[Synon]

Kan bara hålla med dig om båda filmerna. Den första kan jag tillägga tycker jag inbjöd till massor med diskussioner där filmen vändes ut och in vilket är positivt för en film - vare sig det man behandlar är negativt eller positivt. Mycket bra betyg för en film!

"Out of the Blue" hoppas jag att fler upptäcker den för sevärd är den helt klart!

Här kommer mina reflektioner över filmerna:


Führerns elit (2004)

Något fattas i filmen. Här har vi ett ‘tacksamt’ upplägg med massor av bakgrundshistorik som kunde resulterat i en kanonfilm, men något tappades på vägen. Fokus. Huvudpersonen blir mer ett verktyg för att kunna berätta om människor och händelser runt hans person. Med skiftande resultat ska tilläggas. Vissa scener sitter klockrent, men överlag så saknar jag det lilla extra, den biten som gör att man blir berörd, engagerad i filmen. Jag ville det så gärna med tanke på ämnet. Men jag saknar känslan av hur det måste ha varit på en sådan skola, disciplinen, hjärntvätten och brutaliteten. Jag saknar närvaron av det grymma kriget, av nazismen. De gav oss kortare glimtar av det, men borde fullföljt det eller använt saxen. Det senare tänker jag främst på den korta informationen vi fick om att Friedrch pappa som var anti-nazist och Gestapo fick nys om hans åsikter efter att sonen börjat på elitskolan (?!) och beordrade honom till dubbla pass på jobbet. Här saknar jag biten hur det egentligen borde ha påverkat Friedrich med den uppväxten eller att de helt hade strukit den delen för nu blev det mest ett frågetecken. Med tanke på att Friedrich baserades på regissörens farfar så borde vi fått lite mer substans i den karaktären. Och på skolan fick vi en glimt av pennalism, men även här fullföljde de det inte utan lät det rinna ut i sanden. Kan vara så att materialet var så digert att det helt enkelt blev för mycket för de inblandade att förvalta?

Det märkliga är att, trots ovanstående, så är det en helt ok film. Fotot, kostymerna, frisyrerna och miljöerna förflyttar oss tillbaka i tiden. Skådespelarna gör sitt. Berättelsen i sig är mycket intressant (framförallt själva ifrågasättandet), men filmen når inte riktigt fram.

3/5

Out of the Blue (2006)

Mycket bra film som får fram en otroligt realistisk bild av de tragiska händelserna som utspelade sig på Nya Zeeland med fotot, miljöerna och skådespelarna som känns som hämtade från en vardag vi alla kan relatera till. Men framförallt allt att vi får ta del av det genom de inblandades ögon. Ju längre in i filmen vi kommer desto mer uppenbart blir det att vi får ta del av det som hände just genom personerna som var på plats och kunde berätta om det sedan. Osäkerheten och rädslan om den som var i ens närhet hade klarat sig blev desto starkare då vi som åskådare inte heller fick reda på det förrän personen vars upplevelser vi följde fick klarhet i det.

Ingen action à la Hollywood med eldstrider, hjältar och tuffa kameravinklar. Inga spekulationer. Inga förklaringar. Inga förskönande drag. Utan en film om vanliga människor i en vanlig lugn liten stad som fick uppleva hur deras liv helt plötsligt vändes upp och ner utan förvarning.

När eftertexterna började rulla konstaterade jag förvånat att Karl Urban spelade rollen som polisen Nick (i vanlig ordning hade jag inte läst på desto mer om filmen). Han spelade otroligt bra och får mig att undra om det inte är hans bästa prestation so far?

En film som jag inte hört talas om tidigare (tack Discshop för att den ingick i blu-ray rean), men som bjöd på en härlig, positiv överraskning. Läste en intervju med regissören där han berättade att han ville göra en film som visade en bild av verkligheten, vad som utspelade sig då och sett ur de inblandades perspektiv. Han lyckades.

4/5

[XC]

Three Musketeers, the (1993) [AT/UK/US]
Har inte sett den här tidigare, trots att den har beståndsdelar jag i princip alltid uppskattat. Den är snygg rent visuellt med övertygande fonder och rekvisita; kanske hade jag uppskattat lite mer patina på kläder osv. men det är en mindre detalj. Storyn är väl relativt solid, men känns också som ett standardutkast till en film om de tre musketörerna. Sett till de filmer i ämnet jag sett så tillför inte den här något riktigt eget, svärdsfighterna känns lite småtrista till och med. Karaktärerna är densamma som vi lärt oss att tycka om, Charlie Sheen passar till och med i sin roll måste jag säga. Jag ser det som en stor brist att huvudrollen D'Artagnan är så pass platt och oengagerade - det är nästan så man håller tummarna för Richelieu (spelad av en ojämn men ändock bra Tim Curry). Den är inte dålig - inte alls - men heller inte så bra som den skulle kunnat vara. Sevärd, men kanske inte mitt förstaval att rekommendera.

[Crusader]

The Abominable Snowman of the Himalayas (1957)

Bergsbestigaren Dr. John Rollason och hans fru är i Tibet för att lära sig om lokala växter. Men i hemlighet har han bestämt möte med den skumme kaxiga Amerikanen Tom Friend som ska leda en 5-mans expedition på jakt efter den legendariske varelse kallad Yeti, Snömannen.

En av Hammer's första skräckfilmer i sin kosta men lysande karriär innom skräckfilms historien. Filmen som gjorde namnet "The Abominable Snowman" känt över hela världen.
5 personer på jakt efter den legendariske snömannen. En Engelsk doktor som har skrivit böcker om varelsen. En Amerikansk föredetta smugglare som vill bli världskändis genom att föra en livs levande Yeti till allmänheten. En jägare som är mästare på att bygga fällor. En okvalificerad äventyrare som är besatt vid tanken på att få se varelsen vars fotavtryck han såg för ett par år sedan. Och deras skumma lokala guide som påstår sig ha sett en Yeti med egna ögon.
Det är en rätt välgjord film och det märks att de har tagit sig tid att kolla upp legenden ordentligt. T ex så är den väldigt intelligent (och har mentala krafter) och så tror lokalbefolkningen även här att om man ser eller hör en Yeti så är man dödsdömd.
Lite Lovecraft över det hela också då de som ser en Yeti blir galna och hamnar i trans.
En annan sak är också att Yetin igentligen är fredlig och faktiskt inte dödar någon i filmen utan alla som dör, de dör av olyckshändelser och liknande. Yeti vill bara skrämma bort dem med en psykologisk krigsföring eftersom de ser människorna som en pest över världen och har gömt sig i väntat på att mänskligheten ska utrota sig själv så att de kan återvända, lite av en antydan på att kanske mäniskorna har jagat dem till utrotning vilket är orsaken de gömmer sig. Eller så kanske de kan se in i framtiden.
Men en sak jag blir besviken över är att man får inte se någon Yeti fören i slutet trotts att huivudkaraktärerna träffar på dem flera gånger offscreen. Slutet var lite tråkigt med att han blev hjärntvättad. Men det tyder också på att de inte ville skada någon utan bara se till att ingen visste att de existerade.
Med Forrest Tucker och Peter Cushing i huvudrollerna.

6/10

[XC]

Jag gillar att du håller fanan högt för gamla klassiska monsterfilmer Cruz.

*
Season of the Witch (2011) [US]
Helt OK storymässigt, gillar hur olika kända historiska detaljer mixas samman till en helhet. Man bygger på bra ända fram till slutet där jag tycker man tappar lite genom att välja den mest logiska början på slutet. Snyggt designad med trovärdiga fonder (även om det syns ibland att man använt cgi). Nick Cage gör en roll som Nick Cage brukar - och det är rätt uppfriskande egentligen att korsriddare inte alltid är karismatiska uppmärksamhetsnarkomaner. Ron Perlman fungerar utmärkt som hans vapendragare och är lika okarismatisk han som Cage.

*
Shrek (2001) [US]
Snyggt designad och med smakfulla små cameos ur bröderna Grimms katalog. Trevlig historia med en del väntade kast. Sötast är kanske drakens lilla crush på Åsnan. Enda smolket i bägaren är kanske att jag hela tiden påmindes om Boog & Elliot (från filmen med samma namn) - märks tydligt att Sony plankade en del härifrån när man skapade de karaktärerna. Åsnan är lika enerverande som Elliot. Helt OK och välgjord svensk dubb, men den känns lite platt. Bra musikval filmen igenom.

Edited by XC, 25 November 2011 - 18:27.

[Crusader]

Jo, jag älskar gammla klassiska monster- och skräckfilmer.


Horror of Dracula (1958)

Jonathan Harker tar jobb som bibliotikarie hos den mystiske greve Dracula. Men igentligen är han en kollega till Dr. Van Helsing och är i hemlighet där för att förgöra Dracula. För Dracula är odöd, en Nosferatu, en nattens varelse, ...en vampyr.

En personlig favorit med min absoluta favorit Dracula gestaltad av Christopher Lee! Och givetvis en fantastisk Peter Cushing som Van Helsing. Och ett storslaget soundtrack som för mig är hur en Dracula film ska låta.
Dr. Van Helsing's forskning och kamp för att hitta och förgöra Dracula har aldrig varit bättre.

9,5/10

[Den Gröne Hämnaren]

Den har jag sett, om jag inte tar fel. Lite oväntat att Jonathan dör i början av filmen .

[dukeofnewyork]

Strigoi

Nej, det bidde en tumme. Ner. Efter 45 minuter tänkte jag för mig själv, när farao börjar filmen egentligen? Ett ofokuserat manus, styltigt skådespeleri på bruten engelska, en tröttsam protagonist och detta i nästan två timmar! En film bör ju vara ett försök att gestalta någon slags historia, men här får vi gimmicks plockade ur folktro som russin ur en kaka och sedan utkastade i en inkoherent händelsekedja utan driv och rörelse. Det saknas salt, det saknas liv. Tråkigt är ordet och på det ointressant, ja, rent av meningslöst.

Den brutna engelskan är ett stort minus (låt rumäner vara rumäner), då den omöjliggör all vettig gestaltning, men manusets brister och bristen på regi hade inte kunnat döljas ändå. Men kanske hade vi fått glimtar av något slags något i den här filmen då. Nu blir det bara tråkigt.

Edited by dukeofnewyork, 26 November 2011 - 21:29.