Som XC säger - det var en strid på liv och död, och Teal'c hade inte vunnit någonting på att strida "ärligt". Man gör vad man behöver för att överleva.
Mitt intryck efter att ha sett nästan hela serien (jag har inte sett säsong 2 än) är att denna goauld/unas var den näst farligaste typen av individuella motståndare SG-1 stött på. Bara
de semi- eller nära upphöjda goualderna
från mitten/slutet av serien var farligare (dött lopp mellan goauld/unas och
kullkrigarna
på andraplatsen). Lägg därtill hur Teal'c endast kände till varelsen från någon slags spökhistorier - han förnekade först dess existens och var tydligt
rädd för den, på samma sätt som vi hade varit om vi plötsligt konfronterats med någon av våra skräckhistoriers mest skrämmande väsen. Hade Teal'c försökt strida "ärligt" så hade han aldrig lyckats vinna, och då hade inte bara han utan även O'Neill dött.
Vad innebär det förresten att strida "ärligt"? Det där snacket är bara blaj som vi fått oss nedtryckta i halsen i åratal nu, i scifi-serie efter scifi-serie ända från Star Treks dagar. Idén om den nobla krigarrasen har blivit en av scifi-genrens värsta återkommande floskler. Finns det någon serie där man
inte har några tröttsamma klingonkopior med?
Det var förresten väldigt kul att få se serien från början nu när TV6 startade om. Jag såg bara enstaka episoder när
Stargate: SG-1 gick på TV3 en gång i tiden, och på TV6 upptäckte jag den inte förrän man redan var framme i tredje säsongen eller nåt sånt. (Nu har jag faktiskt redan hunnit se klart första säsongen; jag köpte hem DVD-boxen i fredags, och tittade igenom de sista 14 episoderna i ett "DVD-maraton" i helgen).
Det var lite av en chock att se hur de första episoderna såg ut. Jag skulle vilja dela in första säsongen i tre delar. De två första episoderna (som jag faktiskt sett förut, men inte hade något starkt minne från) utspelade sig mycket som en film, både vad gäller ambitioner, tempo och jargong. Jag reagerade inte så starkt på nakenscenen med Sha're (även om den förstås var överraskande den med), men desto mer på Sams snack om könsorgan på insidan av kroppen istället för utanpå. Det kändes så... icke-Stargate. Den jargongen och den typen av utbrott hör inte hemma i den här serien.
Sen kom en räcka episoder som var väldigt Star Trek-aktiga i stilen, från bedrövliga
Emancipation (jag noterar med munterhet att det var flera här som gjorde jämförelser med TNG:s
Code of Honor. Det var min instinktiva reaktion med.) fram till
The Nox (ja, förutom
Cold Lazarus som var mer Starman). Man verkade inte riktigt veta vad man skulle göra med Stargate: SG-1 här, så man trampade vatten ett tag.
Egentligen trampade man fortfarande vatten när man gjorde
Brief Candle (vid det här laget började O'Neill framstå som en Kirk-kopia - det var väldigt mycket fokus på honom i början av säsong 1) och
Thor's Hammer (med facit i hand så ser vi att man ännu inte hade några egentliga planer för asarna här; det finns en del inkonsistenser), men det var ändå här som serien äntligen började finna sin rätta form, och man lägger grunden för flera viktiga element: vi får bl.a. se prov på goauldernas experiment på människor, man introducerar nanotekniken, och man börjar utforska hur goaulden och människan samexisterar i värdkroppen.
Härifrån är resten av säsongen klassisk, välbekant
Stargate: SG-1. Det återstår en eller ett par svagare episoder, men annars så börjar kontinuiteten byggas upp redan här. Det är åtskilliga element framöver som kommer att återbesökas igen och igen under kommande säsonger.
Kul är det också att gå tillbaka och titta på de kommentarer som fälldes här på forumet för tio månader sedan. Det är en del av expertkommentarerna som jag önskar jag hade haft tillfälle att kommentera själv, då jag har andra synpunkter. Men det får kanske bli lite senare - två av episoderna jag tänker på har inte visats än i den här reprisomgången.
Jag kan dock göra en kommentar på
The Nox. Mjolnir menade att Daniels fråga om noxerns ålder är meningslös, då denne "saknade en referensram för vår planets omloppscykler", "Och då kan 432 år vara hur kort eller lång tid som helst".
Ja och nej, skulle jag säga. Jag betvivlar att Daniel skulle vara medveten om den här saken, men det är inte sant att 432 år skulle kunna vara hur kort eller lång tid som helst. Även om variansen är stor så finns det en praktisk övre och undre gräns.
1) En planets omloppscykel beror på dess sols storlek och avståndet till den samma. Ju närmre planeten befinner sig, desto snabbare måste den röra sig för att inte fångas av solens dragningskraft.
2) Planeter som är beboeliga av människor kan bara finnas inom solens
beboeliga zon, och biozonens storlek och placering avgörs av solens storlek och ljusstyrka. För vårt solsystem sträcker sig zonen från ca 0,95 till 1,37 astronomiska enheter utåt från solen. Mars med sin omloppstid på 686 dagar ligger för långt ut, och Venus med sin omloppstid på 225 dagar ligger för långt in.
3) Olika stora stjärnor har olika biozoner, men det är en rimlig observation/antagande att de allra flesta planeterna i Stargate-serien där människokolonierna placerats ut roterar kring stjärnor av G-typ, d.v.s. gula stjärnor (nu är noxernas planet inte en av kolonivärldarna, men den är ändå helt klart en jordliknande planet). Någon gång tror jag de konstaterat att en stjärna varit ljussvagare (orange K-typ?), men jag har inget minne av att de besökt ljusstarkare stjärnor. Det är inte heller så överraskande: ljusstarkare stjärnor är mindre vanliga än de ljussvagare, och strålningen från dem skulle inte vara nyttig för mänskligt liv. Låt oss därför anta att alla stjärnor i Stargate SG-1 är av G- eller K-typ.
4) Ska vi tro på
Wikipedia så har en typisk G-stjärna en ljusstyrka som är 1,2 gånger vår egen sols. En typisk K-stjärna har en ljusstyrka som är 0,4 gånger vår sols. Detta ger den typiska G-stjärnan en beboelig zon med ett centrum vid ca 1,1 AE (astroniska enheter), och K-stjärnan en beboelig zon med ett centrum vid ca 0,63 AE. Variansen är alltså inte särskilt stor.
Jag orkar inte leta rätt på formeln för att beräkna omloppstider nu, men säg att årens längd i Stargate-universum kan variera från 200 dagar för planeter vid inre gränsen för K-stjärnor till 700 dagar för planeter vid yttre gränsen för G-stjärnor, så tror jag att vi fångat de allra flesta fall. Noxern är alltså någonstans mellan 236 och 828 år gammal, räknat i jordår.
SwedishSuperhero kommenterade
Brief Candle: "Jag har svårt att komma över att Jack hade sex med någon som bara var en månad gammal".
Jag förstår inte det tänkandet. Det går ju inte att jämföra åldrar på det sättet när två raser har olika livslängd. Vad spelar det för roll att hon inte ens var en månad gammal när hon kroppsligt och psykiskt är fullvuxen? Säg att SG-1 stöter på en ras som lever i 1000 år, och det tar dem 180 år att uppnå vuxen ålder. Skulle det vara okej att ha sex med någon som är 100 år, trots att hon ser ut och beter sig som en tioåring?