540 replies to this topic

[Synon]

Precis! Tycker det skulle vara lag på att jobba max 2 dagar i veckan - men med samma lön som nu...

[Rick Hunter]

Det var mycket snack men liten verkstad här just nu

Seven Pounds
Will Smith spelar en man som precis förlorat sin fru och redan i första scenen förstår man hur det ska sluta, han ska ta livet av sig. Men inte hur det kommer att ske och exakt varför. Han jobbar åt IRS (skatteverket) och han letar upp ett antal personer han tycker behöver mer hjälp än andra. Bl.a en blind man och en kvinna som misshandlats av sin pojkvän men även en dödssjuk kvinna som han blir förälskad i. Första halvan av filmen är rätt så seg och lite småtråkig men andra halvan är desto bättre och slutet är smått fantastiskt. Tänk ändå vad långt Will Smith gått som skådespelare sen man såg han första gången i Fresh Prince! Just Smith är mycket bra i huvudrollen! Och Rosario Dawson gör en ganska bra prestation som den dödssjuka kvinnan. Andra halvan av filmen drar upp betyget något
7/10

[XC]

Not Quite Hollywood (2008)
En dokumentär om filmexplosionen i Australien på 70-talet. Det är filmer (här klipp från filmer) som är överdrivet våldsamma och överdrivet nakna... både fysiskt och storymässigt ibland. Regissörer, producenter och skådespelare (tillsammans med Quenting Tarantino) ger sina minnes bilder från eran som skapade legendariska rullar som Mad Max, Turkey Shot och Howling III. Bjuder på en fascinerande resa igenom filmer som om några platsar in i skräpkulturens vidder. Underhållande och fascinerande och stundtals bjuder den på ett fniss eller två. Kul för alla som gillar b-film, och som inte nödvändigtvis måste ha den producerad i drömfabriken i Usa. -- BRA.

På filmens/dokumentärens officiella hemsida så återfinnas inte bara trailer för produktionen, utan även trailers för de filmer som figurerar i dokumentären. (De finns också med på dvdns extra skiva med extramaterial).

Edited by XC, 08 November 2009 - 18:44.

[Rick Hunter]

Drag me to Hell
Äckelskräck med förbannelser och demoner från helvetet. Inte riktigt min sorts film direkt men när Sam Raimi är inblandad är det alltid intressant! Och här skapar han en bra stämmning med en bra story med lyckade okända skådespelare. Även om det blev något förutsägbart på slutet då. Ändå en helt okej skräckfilm som i alla fall får en att hoppa till ett par tre gånger
7/10

Edited by Rick Hunter, 08 November 2009 - 20:18.

[Synon]

Det var mycket snack men liten verkstad här just nu

Vilken tur att du kom in och återställde ordningen

Drag me to Hell: precis beställt den så jag ska läsa vad du skrivit om den efter att jag sett den

[dukeofnewyork]

Star Trek (XI) (2009)

Så har man sett den nya Star trek-filmen efter många om och men. Lite som en upptakt såg jag om de av de tidigare filmerna som är sevärda (I, II, (III), VI och VIII) innan jag såg filmen. Det jag fick mig från det var nog mest att First Contact (VIII) inte riktigt var så bra som jag kom ihåg. Varför jag nämner det är att jag har en känsla att att Star Trek (XI) vid en omtitt eller med tiden kan råka ut för samma sak. Med det sagt, till filmen.

Wow, var min instinkitva känsla när eftertexterna började rulla. Först och främst, Star Trek har aldrig sett bättre ut, miljöer, skeppen, scenografi you name it. Så sabla snyggt. Tempot är snorhögt och historien rasar framåt understödd av det mest bombastiska soundtrack jag hört i Star Trek. En actionrökare av rang. Finns gott om bombastiska ögonblick med en förstörelsenivå av astronomiska mått. Lite som Die Hard 4.0 x 2 och i rymden. Men efter denna barnsliga förtjusning i ka-blammets höga nivå infinner sig en gnagande känsla av tveksamhet.

För lika stora hål som diverse vapen gör i denna film, nästan lika stora är hålen i manus. Historien är med förlov sagt tunn och epsiodisk och fylld med insprängda subintriger som förvirrar och drar fokus från den annars närmast banala huvudhistorien. Grundkonflikten presenteras på fem minuter, lösningen i princip lika kort och förlängs endast genom långa actionscener och en massa tvivelaktiga subintriger. Det allra värsta och sämst skrivna är den helt onödiga kärleksintrigen, som endast fyller en funktion, fylla ut tiden. Och som dyker upp som gubben i lådan. Flera gånger förstod jag inte riktigt vad som hände därför att jag förvirrats av subintrigier eller av det visuella bländverket eller inte sällan på grund av att bakgrunden bara skyndats över tidigare.

Skådespelarna är överlag bra och sköter sig, även om varken Spock eller Kirk aldrig riktigt lyckas fylla sina roller utan fastnar i maner, vilket delvis även drabbade deras företrädare i början. Det är inte till Zachary Quintos fördel an Leonard Nimoy är med, då den senare helt överskuggar den förra och skoningslöst avslöjar hur blek Quintos tolkning är. Enda scenerna Quinto lyser till är scenerna med sin mor, som spelas med bravur av Winona Ryder, men de är korta och få. . Men Chekov och till viss del Sulu sköter sig bra, Chekov är faktiskt riktigt bra och en av de allra bästa i hela filmen. Uhura är väsentligen helt meningslös i denna film, både som karaktär och skådespelarens insats i sig. Ingen annan sticker ut skådespelarmässigt även om ingen heller egentligen gör bort sig. Det stora problemet är att många fått så dåligt skrivna roller att spela att de nog inte kan göra mycket mer än de gjort av det.

Jag är ingen purist och inget rabiat Spockfan, så jag har inget emot att man försöker omdefiniera både Trek och Spock (och Kirk). För mig får de göra vad sjutton de vill, så länge de gör det bra. Men det är på det senare det faller, det är helt enkelt inte särskilt bra. Visst, det är underhållning galore och en visuell fest, men ett Star Trek för framtiden, nej. De tidigare filmerna och även serierna har sina brister, inte minst i karaktärskrivningen, de med. Men de lyckades för det mesta fångan känslan, essensen av Star Trek även om det ibland blev väl corny. Den här filmen fångar egentligen ingenting förutom ögat för stunden, vilket den med förlov sagt gör med bravur. Jag upprepar: Star Trek har aldrig sett bättre ut. Visuellt är det lysande.

En av årets bästa actionfilmer? Definitivt. Är det bra Star Trek? Knappast.

Det jag saknar mest är ju just känslan av Star Trek och även känslan av rymd som ofta är närvarande i Star Trek. Den här filmen hade kunnat utspela sig i princip var som helst, rymden i bästa fall en snygg bakgrund. Känslan av rymden som "the final frontier", vandringen bland stjärnorna, upptäckandet, det stora okända. Allt det saknas i den här filmen. Aldrig har rymden varit så liten i Star Trek och i princip utbytbart mot valfritt slagfält.

Nu låter jag kanske supernegativ och det är jag nu inte, det mesta är en reaktion från det att jag kände mig lurad av filmen. Jag föll för ytan, som blänkte som få andra filmer, men efter en stund när ytan tappat glans ser man att grunden, strukturen är mycket svag. Manus är rent beklämmande dåligt (vilket iofs inte är något helt ovanligt i Star Trek ). Men det är fortfarande underhållande och en sevärd film, synd bara att den heter Star Trek av vilket den har försvinnande lite och i det mesta endast i utanpåverket.

Edited by dukeofnewyork, 08 November 2009 - 22:18.

[Rick Hunter]

Håller med i det mesta du skriver duke, ett förbannat snyggt yttre men ett mindre bra innehåll. Jag hoppas och tror ändock att den här filmen är bra på sikt för varumärket Star Trek

Zombieland
Zombiefilm när den är som bäst, en massa blod och gore! Och ändå så är det inte om zombies i sig det handlar om. Utan mer om fyra trasiga människor som hittar varandra i efterdyningarna till en tragedi. Storyn berättas av huvudpersonen Columbus spelad av Jesse Eisenburg (alla fyra karaktärer har namn efter städer) som har överlevt genom att ha strikta regler som han levt efter. Regel nr 1 t.ex "Cardio" This one comes up in Zombieland and clearly makes alot of sense. How many fat people do you see at the end of the world when its zombies doing the ending? vilket lätt översatt är att feta männsikor överlever inte då zombies kan springa ikapp dem. Det är ju givetvis den nya generationens zombies det handlar om, de som kan springa jäkligt fort! Flera andra skruvade men också förnuftiga regler räknas upp genom filmen som ger flera roliga scener Columbus träffar på sina raka motsats Tallahassee (Woody Harrelson) som älskar att döda zombies och lever efter inga regler alls men det har sina förklaringar. De träffar på systrarna Wichita och Little Rock som har svårt att lita på folk men som trots allt följer med på deras resa genom ett sönderslaget USA. Humor, drama och vänskap i en välspelad film med zombieslaktande som bakgrund. Och Bill Murray dyker upp i en liten roll som sig själv! Mycket bra!
9/10

[Synon]

@dukeofnewyork

Tack, du fick ner precis det jag kände när jag såg den, både på bio och igår på blu-ray. När jag såg om den igår var jag lite nyfiken på om det skulle kännas annorlunda, men lite besviken kunde jag konstatera att det gjorde det inte.

[Cartman]

Vem Satte Dit Roger Rabbit? / Who Framed Roger Rabbit?
I särklass den bästa film som någonsin försökt kombinera live action med animering.
/.../
Extra kul att man dessutom lyckats få rättigheter till andra klassiska figurer (som barndomsfavoriten Droopy). -- BRA.
/.../
Det är inte många (äldre) filmer som jag hejar på en uppföljare till - men det är är en av dem.

Instämmer helt. Det har ju gjorts en hel del sådana försök tidigare men det är inte i många av fallen som det verkligen blir bra. Faktum är att den här filmen är den enda som jag kan komma att tänka på när det gäller att göra det bra så att säga.

Kul att få veta att Droopy var din barndomsfavorit.

Jag håller med dig. Hoppas att en uppföljare blir av och att man står fast i att inte göra dom tecknade karaktärerna i 3D utan behåller den tradionella stilen på animeringen. 3D kan man ju använda sig av till annat, som bakgrunder osv om det skulle behövas. Känns ju spännande att en uppföljare iaf verkar bli av.

Drag me to Hell

Det ska bli intressant att se den framöver. Det var länge sedan en film kändes så självklar att se för mig, än den här.

Not Quite Hollywood (2008)

Ska helt klart ses. Gillar ju exploitationfilmer och gör mer än gärna en djupdykning i ozploitation som den här dokumentären tar upp.

Zombieland

Känns intressant. Iofs tycker jag det verkar vara rät mycket humor i filmen och jag vet inte riktigt om jag pallar med en till Zomcom. Men ska ge den en chans om jag får tillfälle till det.

Star Trek (XI) (2009)

Intressant recension. Mycket av det du tar upp är sådant som jag själv har farhågor över. Nu har jag ju inte sett filmen än, men det ska bli intressant att göra det framöver. Själv är jag mycket tveksam till filmen men hoppas trots allt att jag ska tycka om filmen eller iaf bitar av den.

Edited by Cartman, 09 November 2009 - 17:04.

[Fiskrens]

Extra kul att man dessutom lyckats få rättigheter till andra klassiska figurer (som barndomsfavoriten Droopy). -- BRA.

Kul att få veta att Droopy var din barndomsfavorit.

Det var min med!

[Rick Hunter]

Zombieland

Känns intressant. Iofs tycker jag det verkar vara rät mycket humor i filmen och jag vet inte riktigt om jag pallar med en till Zomcom. Men ska ge den en chans om jag får tillfälle till det.

Mmm men nån typisk zombiekomedi ala Shaun of the Dead skulle jag inte placera den som även då den är har väldigt kul och bitvis rå humor. Det som jag föll för framförallt var kemin mellan karaktärerna och värmen som de utstrålade

[Cartman]

Nikita (1990)

Under ett rån skjuter den aggresiva och drogade Nikita en polisman, men istället för att dömas till döden får hon träda in i den franska statens tjänst. Hon förvandlas från avtrubbad brottsling till sofistikerad yrkesmördare. Efter tre års stenhård utbildning slussas hon ut till ett vanligt liv med ny identitet, men när statsfiender ska röjas ur vägen blir hon uppringd av regeringen. Nikita förälskar sig i en man som inte vet något om hennes förflutna och när hon försöker förena sin cyniska verksamhet med kärleken hamnar hon i livsfara.

En bra film. Hade för mig att den var ännu bättre än vad den var nu när jag såg om den, men jag kanske minns filmen dåligt alternativt att den har åldrats mindre väl. Grunden är i alla fall bra. En intressant handling och en stark och intressant kvinnlig karaktär i huvudrollen. Egentligen är hela filmen uppbyggd kring tre karaktärer och det känns rätt unikt. Givetvis tillkommer det flera andra karaktärer i filmen, men dom är mest utfyllnad.

Anne Parillaud är helt perfekt och utmärkt i rollen som Nikita. Tycker att hon är den som på egen hand lyfter den här filmen och gör så att den blir bra.

Luc Besson lyckas återigen att skriva ett riktigt bra manus. Något jag tycker att han nästan alltid lyckas med. Även hans regi är riktigt bra i den här filmen så vitt jag kan se. På sätt och vis kan man ju nästan se den här filmen som en liten övning inför vad som komma skulle i och med filmen Léon, då båda filmerna har ett liknande tema.

Jag gillar handlingen riktigt mycket. Tycker om hur avhumaniserad man lyckas att göra Nikita under hennes träning. Hur man känner att hon går från att vara en ömtålig flicka på glid till att bli en tuff kvinna som kan klara av det mesta. Trots det fortsätter ju Nikita att vara en person full av känslor. En rätt svår balansgång om man tänker efter. Dels när Luc skrev sitt manus men även för Anne när hon måste hitta och ta fram just den biten av karaktären i sitt skådespel. Jag tycker att både Anne och Luc lyckas bra med den här biten.

Filmen har även, som så många andra av Luc Bessons filmer, ett riktigt bra soundtrack av Eric Serra. Han och Luc brukar ju samarbeta ofta och det är jag glad över, då dom passar varandra riktigt bra.

1993 gjordes det en amerikansk remake av den här filmen. Point of No Return, här i sverige mer känd som "Kodnamn: Nina". Jag har aldrig sett den men jag har svårt att tänka mig att den skulle vara bättre än denna film eller ens tillföra något nytt/intressant som inte den här filmen redan har. Även en tv-serie har gjorts med utgång från filmen. Inget som jag kan dra mig till minnes att jag varken har hört talas om eller ens sett. Känns dock som att det kan kvitta om jag ska vara ärlig.

BRA

Bug (2006)

Agnes är på flykt från sin våldsamma ex-man. Hennes nya pojkvän är också på flykt - från svärmen av insekter som han påstår försöker ta över hans kropp. Tillsammans gömmer de sig på ett slitet motell långt från bebyggelsen. Nu börjar även Agnes märka av insekterna. Långsamt tar paranoian och ångesten över och börjar bryta ner dem både fysiskt och psykist.

Filmen är baserad på en pjäs med samma namn och som är skriven av Tracy Letts. Han skrev även filmens manus. Filmen är regisserad av William Friedkin som väl är mest känd för att ha regisserat filmer som t.ex. "The French Connection" och "Exorcisten" tidigare.

Det ska sägas direkt att den här filmen är riktigt bra. En av dom bättre filmerna inom genren psykologisk skräck/rysare som sett dagens ljus under 2000-talet. Jag tror att mycket beror på handlingen i filmen, men även på lika stora delar som att man har lyckats hitta riktigt bra och duktiga skådespelare, att författaren till pjäsen även skrev filmens manus, att man hittade en mycket lämplig regissör som vet vad han ville göra.

Ashley Judd spelar Agnes. En trött och sliten servitris på ett nedslitet och skitigt hak längs med en trafikerad väg någonstans i USA. Hon lever ett ganska anspråkslöst liv, utan några större planer än dom som hon har för dagen. Hon har lämnat ett stormigt och destruktivt förhållande bakom sig. Den dåvarande pojkvännen Jerry (utmärkt spelad av Harry Connick Jr.) verkar vara ute ur bilden för gott. Agnes har även ett barn visar det sig, men barnet kom bort för många år sedan då hon var på en stormarknad och hon vet inte om sonen är vid liv längre eller ej.

In vandrar Peter i hennes liv och vänder om det totalt. Först börjar det lite trevande, Peter verkar blyg och lite osmart. Men det är inget som Agnes tycker är en nackdel, snarare en fördel då hon inte orkar med fler machokillar. Peter verkar vara en snäll och omtänksam kille helt enkelt. Eftersom han inte har någonstans att bo, så erbjuder Agnes honom en sovplats på sin soffa. Efter ett tag börjar dock Peter att bete sig underligt, deras förhållande börjar att svaja och Peter överväger att lämna henne. Men innan han tänkt göra det avslöjar han att han varit med i armén, hur han blev sjuk och att en massa läkare experimenterade på honom. För som han säger, armén måste ju ha någon att testa alla sina biologiska stridsvapen på.

Agnes visar förståelse för det, även om man kan se att hon inte tror helt på Peters berättelse. Den natten blir starten på vad som kan liknas ett inferno. Peter säger sig ha blivit biten av insekter. Insekter som finns i sängen, ja överallt. Han börjar att föra att krig mot dessa insekter. Olika bekämpningsmedel köps hem och flugtejp sätts upp överallt. Han köper hem ett mikroskop och börjar ta egna blodprover på sig själv. Han upptäcker att han är källan till alla insekter, dom bor inom honom, som ett resultat av dom militära experimenten. Problemet är att Agnes varken kan se insekterna i motellrummet eller dom som sägs finnas i Peters blod. Men eftersom Peter är märkbart sjuk med stora utslag på kroppen och han är ju trots allt en av dom bättre killarna hon haft i sitt liv, så vill hon ju så gärna tro på det som Peter säger.

Sakta men säkert spårar situationen ur. Peter och Agnes isolerar sig helt, klär in hela motellrummet i aluminiumfolie. Försök görs för att Agnes ska förstå att Peter inte är mentalt frisk, att det inte finns några insekter vare sig i motellrummet eller i deras blod. Men Agnes är helt förblindad och litar nu helt på att det som Peter säger är helt korrekt.

Slutet av filmen är precis som helheten, riktigt bra.

En mycket intressant handling och med ett härligt krypande obehag som sätter stämningen direkt. Värt att notera är att Michael Shannon som spelar Peter, även gjorde det i pjäsen. Jag tror att det är en stor bidragande orsak till att just den karaktären är så bra. Skådespelaren har ju haft gott om tid att bekanta sig med karaktären innan filmen kom till och Peter känns som en riktigt obehaglig karaktär som inte är bra för någon, inte ens för han själv.

Det är inte så att övriga roller är sämre, inte alls. Men dom får stå lite i skuggan av den enorma prestation som Michael gör med sin karaktär Peter. En annan sak som är bra är att man inte har förlitat sig på en massa specialeffekter, utan allt känns obehagligt avskalat. Man har använt sig av en liten inspelningsplats, för att få till den där klaustrofobiska känslan, filmen har inte mycket mer än fem karaktärer vilket också bara känns bra.

Det här är helt klart en film som jag kan rekommendera.

Ta er gärna en titt på filmens trailer på YouTube.

VÄLDIGT BRA

Edited by Cartman, 11 November 2009 - 16:20.

[tntclr]

Star Trek (2009)

Första Star Trek-filmen för mig, och därtill första gången jag ser något som har med TOS att göra. På grund av att det så ofta refereras till TOS i annan populärkultur känns det ändå som att jag har någon sorts relation till de här karaktärerna, hur förvrängd den än må vara. Blir därför en smula förvånad när Abrams & Co. väljer att bygga Kirk på en parodi som jag är ganska bekant med (genom t.ex. Futurama): Kirk som självupptagen kvinnokarl som måste kasta sig som ett brunstigt djur efter varje kvinna med ett ”HEY LADIES!”. Ska detta vara kul? Det är hursomhelst inte ett dugg kul i det här sammanhanget, inte första eller hundrade gången. Är Kirk en sådan här pajas i TOS också?
Visuellt är filmen bländande, bokstavligen, då man har överdoserat på lens flare-effekter, men bortsett från det så är det fin CGI. Romulanernas skepp, the Narada, har en imponerande design (utvändigt) som för tankarna till både Gigers biomekaniska estetik och någon lovecraftiansk old one. Detta är det bästa med filmen, tätt följt av en sublim scen med Kirks pappa. Annars bjuds det på en lövtunn story, förutsägbar action, repetitiv humor och en väldigt dåligt underbyggd subplot om Kirk och Spocks vänskap, samt den senares känsloliv.


Pandorum

Två besättningsmän på rymdskeppet Elysium, på resa mot en ny planet att kolonisera, vaknar upp ur sin hypersleep och märker att saker och ting inte står rätt till. Skeppet är i dåligt skick och någon/något har ihjäl skeppets passagerare. Filmens titel syftar på ett (i filmen) mentalt tillstånd som kan uppstå efter alltför lång tid i hypersömn, och som är som en blandning av lappsjuka och megalomani kryddat med suicidala inslag. Detta bidrar inte till att göra den här filmen mindre förutsägbar. Standard sci-fi-skräck som inte kan göra någon glad, eller rädd.


Zombieland

Komedi som utspelar sig i ett postapokalyptisk USA där galna ko-sjukan muterat och gjort zombies av de flesta. En roadmovie, där karaktärerna ska ta sig från östkusten till västkusten i sökandet efter en fristad. Inte speciellt intrikat story, men ambitionerna är att göra lättsam underhållning och humor av det omaka paret nervös och nördig collegestudent (Jesse Eisenberg) och macho cowboy (Woody Harrelson), vilket man också lyckas ganska bra med. Stark kandidat till att vara världens mysigaste zombiefilm, och perfekt i bakrus.

[dukeofnewyork]

Är Kirk en sådan här pajas i TOS också?

Well, pajas vet jag inte, helt klart är att hans rykte som kvinnokarl inte är överdrivet. Han limmar på det mesta. Även om det generellt sett är väldigt oskyldigt i TOS jämfört med den frustande sexmaskin han framställs som i ST XI.

ST XI:s Kirk är dock i någon mån en karikatyr av Kirk, i serien och övriga filmer får han ju en chans att även visa andra sidor.

[Synon]

Zombieland
Zombiefilm när den är som bäst, en massa blod och gore! Och ändå så är det inte om zombies i sig det handlar om. Utan mer om fyra trasiga människor som hittar varandra i efterdyningarna till en tragedi. Storyn berättas av huvudpersonen Columbus spelad av Jesse Eisenburg (alla fyra karaktärer har namn efter städer) som har överlevt genom att ha strikta regler som han levt efter. Regel nr 1 t.ex "Cardio" This one comes up in Zombieland and clearly makes alot of sense. How many fat people do you see at the end of the world when its zombies doing the ending? vilket lätt översatt är att feta männsikor överlever inte då zombies kan springa ikapp dem. Det är ju givetvis den nya generationens zombies det handlar om, de som kan springa jäkligt fort! Flera andra skruvade men också förnuftiga regler räknas upp genom filmen som ger flera roliga scener Columbus träffar på sina raka motsats Tallahassee (Woody Harrelson) som älskar att döda zombies och lever efter inga regler alls men det har sina förklaringar. De träffar på systrarna Wichita och Little Rock som har svårt att lita på folk men som trots allt följer med på deras resa genom ett sönderslaget USA. Humor, drama och vänskap i en välspelad film med zombieslaktande som bakgrund. Och Bill Murray dyker upp i en liten roll som sig själv! Mycket bra!
9/10

Några kollegor öste beröm över den idag och det slutade med att jag ska få låna den nästa vecka. Ska bli kul att se den (hoppas jag )

[XC]

Uppföljning på posterna om Heavely Creatures och Studio S. ( ).

Studio S meddelar tyvärr om att även om de skulle vilja ta in den, så går det inte eftersom Miramax har avtal redan med två andra bolag i Sverige. Bla SF. De tipsar dock om att filmen finns i import på StudioS systersida SubDVD.

Edited by XC, 17 November 2009 - 12:29.

[Cartman]

Trist. Då kan man ju undra varför en utgåva dröjer och när en framtida sådan kan tänkas dyka upp. Det är ju inte alla som vill göra som mig/andra och köpa en importutgåva. Filmen är ju för bra för att försvinna under radarn i det svenska dvd-utbudet.

[Synon]

Antichrist (2009)

Han och hon förlorar sin lille son, vilket leder till att hon drabbas av fruktansvärd panikångest. Hennes make är terapeut och trots riktlinjer om att aldrig behandla sina nära och kära, försöker de tillsammans att brottas med hennes våndor, på platsen där hennes ångest upplevs som starkast: Eden, en övergiven stuga mitt i skogen.

Otroligt vacker öppningsscen, prologen, där vi får se olyckshändelsen med lilla sonen som ramlar ut genom fönstret medan föräldrarna älskar i tvättstugan. Underbart genomfört visuellt och musiken förstärker känslan över den tragiska händelsen.

Filmen byggs sedan upp genom att vi får följa hennes sorg och hans arbete med att hjälpa henne igenom den. Iskallt tar hans professionella sida över och varje händelse noteras i anteckningsblocket. Otroligt skådespel av Gainsbourgh där vi verkligen får känna hennes smärta.

Von Trier har till viss del skalat bort de personliga, mänskliga dragen hos huvudpersonerna genom att göra dem namnlösa, de kallas enbart han och hon. Ute i skogen låter han naturen sakta ta över: de mänskliga dragen suddas ut och de primitiva kommer fram i stället. Paradoxalt nog så känns karaktärerna ändå väldigt levande och mänskliga. Till stor del beror det på skådespelarnas fantastiska insats, men även Von Trier får ta del av äran.

Så vackert filmat de drömlika scenerna. Suveränt skådespel av båda, Dafoe och Gainsbourgh, som verkligen ger hela sin själ här. Tyvärr så vacklar filmen mot slutet då våldet totalt tar över och filmen förvandlas mer till en renodlad skräckfilm med groteska scener. Inget ont i det bara det att det sticker ut så från hur filmen fram tills dess förs fram.

Sedan kan man ju diskutera det här med den uttjatade uppfattningen om kvinnan, modern, Eva, synden som får mannen på fall. Kvinnan som är i maskopi med Satan. Här är det ju uppenbart att det är kvinnan, som genom att hon syndar med mannen, har skuld i att hennes barn omkommer. Framhävs när det senare avslöjas att det är hon som orsaken till skadan på barnets vrister. Det är hon, kvinnan, som förvandlas ute i skogen (Eden, så passande) till ondskan och ger sig på mannen. Mannen som får försvara sig och naturligtvis går segrande ur striden. Slutscenen där han står som segrare omgiven av ansiktslösa kvinnor förstärker enbart detta.

8/10

Edited by Synon, 17 November 2009 - 23:29.

[Crusader]

2012 (2009)

2009. Dr. Adrian Helmsley kommer fram till att Jorden kommer att gå under 21 November, 2012. Precis det datum då Maya-Indianernas urgammla kallender slutar. 2010. Med USA i spetsen så beslutas planer på hur männskligheten ska överleva samt vilka som får överleva. 2011. Planerna sätts igång på alvar. 2012. Kraftiga Jordskalv börjar och Jackson Curtis, med sin familj, flyr för sina liv.

Mycket bra och spännande från början till slut. Visst håller jag lite mot kritiken om att det är lite väl mycket komma undan i absolut sista stund, men det ger också en kick när man ser filmen på bio. Möjligen finner man det mer irriterande om man ser den på TV istället.
Verkligen en total katastroffilm av dess like som nog troligen inte har gjorts förut. Tyvärr så lider den av samma problem som de flesta katastroffilmerna, rädslan för att gå hela vägen. Ständigt så sätter de in lyckliga slut som visar att det hela var inte så farligt som de trodde och givetvis gäller det även här. Istället för att lämna filmen med att de seglar en osäker framtid till mötes så visar det sig att Afrika har varit så gott som orört av katastroferna och blir mänsklighetens hem. Lite komiskt att i slutändan så hade jordens befolkning kunnat överlevt om de hade flyttats till Afrika istället för hela båtbyggandet och hemlighetsmakeriet.
Gillar man maffiga katastroffilmer med full fart, överdriven spänning och action så är det här en självklarhet. Ren underhållning.

9/10


V for Vendetta (2005)

En mörk framtid där USA är i mitten av ett blodigt inbördes krig och en dödlig sjukdom sprider sig över världen. England har blivit en stormakt med diktatorn Sutler i spetsen som styr med en hjärnhand. Bara en kristen religion är tillåten och allt som är annorlunda än hans moral kod, t ex homosexualitet, är strängt förbjudet med dödsstraff som följd.
Evey's liv förändras för alltid när hon, den 5:e November, träffar den maskerade terroristen V. Han meddelar Londonborna att han om exakt 1 år ska spränga Parlamentsbyggnaden och att det ska bli ett tecken på Londons nya frihet. Evey råkar vara på fel plats vid fel tillfälle och ofrivilligt blir hon indragen i V's planer för London.
Samtidigt så undersöker Inspector Finch V's bakgrund samt vad för mörka hemligheter Sutler's regering gömmer.

Bra och spännande. Intresant tolkning av David Lloyd's seriealbum.
Väldigt extrem och skruvad framtidsbild som både känns löjlig ibland men också får en att tänka och ger en intresant bakgrund.
Jag är inte riktigt nöjd hur allt kommer samman tillslut men jag tyckte bättre om filmen den här gången än första, även om jag gillade den även då.

8,5/10

[Synon]

Drag Me to Hell (2009)

Christine Brown (Alison Lohman) är en ambitiös bankrådgivare med en charmerande älskare och en lysande framtid. Men allt förändras då den mystiska Fru Ganush kommer till banken för att be om förlängning på sitt förfallna huslån. Borde Christine ge den gamla damen en hjälpande hand eller neka henne förlängningen för att imponera på sin chef för en möjlig befodran? Olyckligtvis väljer Christine det senare alternativet och den gamla damen lägger en förbannelse över henne och helvetet börjar…...

Måste bara skriva det med en gång: jag gillar verkligen musiken i filmen! Så bra och passar perfekt in här. Snyggt intro med förtexterna: illustrationerna, färgerna och den svarta röken som slingrar sig ondskefullt omkring…...
Direkt i öppningen får vi reda på vad som komma skall: föräldrarna tar med sin son till en kvinna för att driva ut den onda anden som är ute efter sonen. De misslyckas och sonen dras ner genom golvet, ner till helvetet….
Ca 30 år senare lär vi känna Christine som har oturen att möta den gamla damen som lägger en förbannelse över henne.

Alison Lohman är mycket bra och får fram alla känslor som krävs för att lyfta fram rollen: osäkerheten, beslutsamheten, dragkampen inombords över beslutet hon är tvungen att ta, tuffheten, hennes styrka som sakta växer fram, ja rubbet

Storyn flyter på bra filmen igenom, inga stopp på vägen. Skrämseleffekterna sitter där de ska – inklusive två oväntade som fick mig att hoppa till Lite småroliga scener emellanåt. Skrattade gott åt den där Christine sitter med Stu för att gå igenom en låneprocedur med honom då hon ser hans hand, som ser ut som den gamla damens, trumma med fingrarna på bordet. Mer och mer. Till slut ställer sig Christine upp och skriker: “…and...…get your filthy hands off my table!” Omgivningens reaktion, stumheten, tystnaden.. Strålande!
Sedan har vi även scenen när hon ligger och sover och en fluga tar sig in i rummet, surrar omkring för att sedan landa på kameralinsen. Överraskande och snyggt! Mycket flugor med, men det har vi ju lärt oss från Huset som Gud glömde vad det innebär…

Måste ju även ge ett plus åt scenen där Christine ringer sin pojkvän och vi får se hans telefon ringa i förgrunden. Inte vilken telefon som helst, utan en iPhone

Favoritscenen är dock den där hon står i graven, ställer sig upp och sträcker handen upp i luften och ropar segervisst: “Choke on this bitch!”. Snyggt filmat där vi ser upp mot henne, hon tornar upp sig och regnet öser ner, hon ser så stark ut och hon är stark, man känner verkligen det. Wow. Fanns det inte en liknande scen i Evil Dead eller minns jag fel?

Det jag saknar i filmen är spänningsuppbyggnaden som är ganska blek: i stället kör de på för fullt och missar den nervkittlande spänningen för det går undan så man hinner inte känna efter riktigt. Lite mer krut kunde de gott ha lagt på den onda onden som kändes så där. Ingav ej känslan av någon mäktig, skoningslös vålnad, vilket jag tycker är synd.


Edit: kanske skulle ha spoiler-markerat vissa delar... Sorry!

Edited by Synon, 22 November 2009 - 14:13.

[Synon]

2012 (2009)

2009. Dr. Adrian Helmsley kommer fram till att Jorden kommer att gå under 21 November, 2012. Precis det datum då Maya-Indianernas urgammla kallender slutar. 2010. Med USA i spetsen så beslutas planer på hur männskligheten ska överleva samt vilka som får överleva. 2011. Planerna sätts igång på alvar. 2012. Kraftiga Jordskalv börjar och Jackson Curtis, med sin familj, flyr för sina liv.

Mycket bra och spännande från början till slut. Visst håller jag lite mot kritiken om att det är lite väl mycket komma undan i absolut sista stund, men det ger också en kick när man ser filmen på bio. Möjligen finner man det mer irriterande om man ser den på TV istället.
Verkligen en total katastroffilm av dess like som nog troligen inte har gjorts förut. Tyvärr så lider den av samma problem som de flesta katastroffilmerna, rädslan för att gå hela vägen. Ständigt så sätter de in lyckliga slut som visar att det hela var inte så farligt som de trodde och givetvis gäller det även här. Istället för att lämna filmen med att de seglar en osäker framtid till mötes så visar det sig att Afrika har varit så gott som orört av katastroferna och blir mänsklighetens hem. Lite komiskt att i slutändan så hade jordens befolkning kunnat överlevt om de hade flyttats till Afrika istället för hela båtbyggandet och hemlighetsmakeriet.
Gillar man maffiga katastroffilmer med full fart, överdriven spänning och action så är det här en självklarhet. Ren underhållning.

9/10

Åh, längtar till nästa helg då vi ska gå och se den!

Drag me to Hell
Äckelskräck med förbannelser och demoner från helvetet. Inte riktigt min sorts film direkt men när Sam Raimi är inblandad är det alltid intressant! Och här skapar han en bra stämmning med en bra story med lyckade okända skådespelare. Även om det blev något förutsägbart på slutet då. Ändå en helt okej skräckfilm som i alla fall får en att hoppa till ett par tre gånger
7/10

Nu har jag äntligen sett den! Tyckte den var bra. Mycket tack vare Alison Lohman som var alldeles strålande.
He he, ja jag hoppade också till två gånger

Edited by Synon, 22 November 2009 - 05:40.

[Kermit]

2012 (2009)



V for Vendetta (2005)

En mörk framtid där USA är i mitten av ett blodigt inbördes krig och en dödlig sjukdom sprider sig över världen. England har blivit en stormakt med diktatorn Sutler i spetsen som styr med en hjärnhand. Bara en kristen religion är tillåten och allt som är annorlunda än hans moral kod, t ex homosexualitet, är strängt förbjudet med dödsstraff som följd.
Evey's liv förändras för alltid när hon, den 5:e November, träffar den maskerade terroristen V. Han meddelar Londonborna att han om exakt 1 år ska spränga Parlamentsbyggnaden och att det ska bli ett tecken på Londons nya frihet. Evey råkar vara på fel plats vid fel tillfälle och ofrivilligt blir hon indragen i V's planer för London.
Samtidigt så undersöker Inspector Finch V's bakgrund samt vad för mörka hemligheter Sutler's regering gömmer.

Bra och spännande. Intresant tolkning av David Lloyd's seriealbum.
Väldigt extrem och skruvad framtidsbild som både känns löjlig ibland men också får en att tänka och ger en intresant bakgrund.
Jag är inte riktigt nöjd hur allt kommer samman tillslut men jag tyckte bättre om filmen den här gången än första, även om jag gillade den även då.

8,5/10

Bra recensioner av dig.
Ville bara tillägga att Alan Moore är mannen bakom V för Vendetta, men eftersom han inte vill ha något med Hollywood att göra, så nämns han sällan i samband med filmerna.

[dukeofnewyork]

Alison Lohman är mycket bra och får fram alla känslor som krävs för att lyfta fram rollen: osäkerheten, beslutsamheten, dragkampen inombords över beslutet hon är tvungen att ta, tuffheten, hennes styrka som sakta växer fram, ja rubbet

I couldn't agree more. Hon håller ihop och bär i princip hela filmen. Och lyckas hålla balansgången trots att utsätts för än det ena än det andra, och är lika övertygande i humoristiska bitarna, inte minst slapsticken, som i de dramatiska. Välskrivet och välspelat.

Edited by dukeofnewyork, 22 November 2009 - 12:48.

[Synon]

Alison Lohman är mycket bra och får fram alla känslor som krävs för att lyfta fram rollen: osäkerheten, beslutsamheten, dragkampen inombords över beslutet hon är tvungen att ta, tuffheten, hennes styrka som sakta växer fram, ja rubbet

I couldn't agree more. Hon håller ihop och bär i princip hela filmen. Och lyckas hålla balansgången trots att utsätts för än det ena än det andra, och är lika övertygande i humoristiska bitarna, inte minst slapsticken, som i de dramatiska. Välskrivet och välspelat.

Yes, utan henne hade det nog blivit platt fall för hela filmen faktiskt.

[XC]

Bläckhjärta/Inkheart
Fastnade för filmen redan när jag läste den för första gången. Brandan Fraiser som normalt gör lite smågapiga överentusiastiska roller var lite oroväckande - men synopsisen verkade bra och trailern lovande. Jag måste säga att av vad jag sett med herr Mumien-Rick så tror jag han gör en av sina bästa roller här. Storyn är - som synopsisen lovade - riktigt bra, "verklighet och saga flyter ihop"-konceptet är kanske inte direkt nyskapande men här känns det inte som någon gammal skåpmat heller. Slutet är kanske lite förutsägbart, men ändå tycker jag det funkar riktigt bra. Musiken är skriven av Javier Navarrete, geniet bakom musiken i Pans Labyrint, och skall givetvis kikas in lite närmare. -- BRA.