44 replies to this topic

[Garm]

Den film som jag har sett flest gånger på bio. Någonsin. För den lilla statistikern inom dig;

Hobbit: En oväntad resa - 0 besök
Hobbit: Smaugs ödemark - 0 besök
Hobbit: Femhäraslaget - 0 besök
Sagan om Ringen - 6 besök
Sagan om de Två Tornen - 5 besök
Sagan om Konungens Återkomst - 3 besök

Mina biovanor har ändrats lite sedan början av 2000-talet.

Det enda som kan låta mätas och jämföras med alla biobesök för LotR-trilogin är Star Wars-filmerna. Jag såg Special Edition-versionen av originaltrilogin många gånger och även episod 1-3. Exakt hur många orkar jag inte ta reda på nu. Vet bara att det är jämförbart med LotR-trilogin.



Sagan om Ringen (2001)

Som att återse en gammal vän efter att i flera år ha varit ifrån varandra. Det är något speciellt med dom här filmerna, inte minst den första. Som XC så bra beskriver det så kändes det som att fantasyfilmen gjorde en storstilad återkomst i och med den här och dom två efterföljande filmerna. Vi fick även se Tokiens skapelse få liv på ett sätt som vi aldrig hade sett innan och många likt mig betvivlade att vi någonsin skulle få det. PJ visade oss också ett sätt att göra filmer på som inte direkt var beprövat, att spela in merparten av 3 filmer samtidigt.

Resultatet var och är fortfarande övertygande. Jag har många trevliga och alldeles speciella biominnen och det här är ett sådant. Det var närmast obeskrivligt att parkera sig på sin plats och besåda den här filmen första gången. Jag minns hur man hade byggt upp ett konstant sug under ett bra tag innan och nu fick det bära eller brista. Antingen skulle vi få fantasyfilmens rolls royce eller tidernas magplask. Det fanns inget mellanting. Det var så det kändes.

Min bekantskap med PJ hade börjat långt tidigare när jag gick på gymnasiet och såg hans störtsköna filmer "Braindead" och "Bad Taste" som nattbio på den lokala biografen. Jag minns att det var tack vare min dåvarande flickvän att jag över huvud taget såg filmerna. Jag var inte så sugen på dom, men hon insisterade. Efter det hade jag även stött på "Heavenly Creatures" samt "The Frighteners". PJ var en regissör som jag snabbt fattade tycke för och även om jag kunde se hur han kunde vara en passande regissör för dom här filmerna och att tack vare "Xena: Warrior Princess" visade att Nya Zeeland var det perfekta skådeplatsen för dessa filmer, så visst var man lite fundersam över om huruvida det verkligen skulle fungera och bli bra. Speciellt när man visste att det mesta skulle spelas in löpande.

Med facit i handen så vet vi att det både gick och blev bra och PJ är och kommer nog alltid att vara en regissör som fortsätter att bryta mark. Exakt vad och hur får framtiden utvisa, men jag tror inte att han är färdig med att förvåna eller övertyga oss.

Jag gillar det mesta med den här filmen. Det är är väl bara småsaker som jag inte direkt gillar. Och så Arwen såklart. Hon är ju inte direkt en småsak, men jag har aldrig fastnat för den karaktären vare sig i litteraturen eller filmerna. Småsakerna består av lite udda klippning i vissa scener där man har kapat en del transportsträckor, vilket jag inte säger något om, bara att det känns så klumpigt och abrupt gjort. "Ena sekunden är vi här, i den andra är vi där". Uhm, okej. Sedan så har jag alltid tyckt att ljudet på ringvålnaderna är rätt enerverande och överdrivet. Kanske att det också är meningen, men oavsett så gör gör det inte saken bättre för det. Sedan så kan jag känna att en del scener kunde ha gjorts annorlunda. Både hur dom skrevs men också filmades. T.ex. har man läst boken så vet man vad som händer med Gandalf i Moria. Det händer även i filmen, bara att man dröjer sig kvar lite för länge med fokus på Gandalf och därmed skapar illusionen om att han nog skulle kunnat hållit sig kvar och hävt sig över kanten till säkerhet, eller att alla dom andra hade hunnit att springa fram för att undsätta honom. Så i mitt huvud så känns hela "Run you fools!"-scenen något överdriven. Visst, det har med mina preferenser att göra osv osv. Men ibland när jag ser den här filmen så kan jag komma att tänka på det här och liknande scener och det kan påverka min upplevelse. Inte alltid, men ibland. Trots att det bara är film och inte förankrat i verkligheten. Men jag antar att jag bjuder på det.

Annars gillar jag det mesta som sagt. Allt ser nästan prefekt ut. Nya Zeeland är som hämtat från hur Tolkien beskrev dom olika platserna i böckerna. Jag tycker att man har fått till det mesta rent visuellt sett. Man har även hittat kompetent personal som hjälper till med att skapa alla visuella aspekter av filmen. Specialeffekterna är bra, men jag gillar verkligen det som är skapat för hand eller som återfinns i verkligheten. Här används specialeffekter som det är tänkt, för att förstärka något som redan är bra från början.

Skådespelarna är bra utvalda. Lite nyfiken är jag på hur Stuart Townsend hade varit i rollen som Aragorn, men det känns svårt att överträffa Viggo Mortensen nu när man har sett hur bra och passande som han är. Men som sagt, det hade varit intressant att ha kunnat jämföra lite. Dom flesta andra känns lika klockrena som valet av Viggo. När jag ser om filmen nu så slås jag över hur unga en del är och ser ut. Ganska givet, men det blev ändå lite av en "woah-upplevelse när man såg Elijah Wood. Visst, han har alltid sett ung ut, men väldigt mycket så här. Det kändes även lite så när man t.ex. såg Sean Bean. Extra bra tycker jag att Sean Astin är i rollen som Sam. Min favoritkaraktär både i böcker och filmer. En riktig vän så som man vill att dom ska vara och en likadan vän som man själv skulle vilja vara tillbaka. Sean känns väldigt bra i sin roll och är en fröjd att se som Sam. Jag gillar även Billy Boyd som Pippin, även om karaktären i sig är bättre i Konungens Återkomst. Ian McKellen är Gandalf. Ian Holm känns som en bra åldrande Bilbo och Cate Blanchett är lika mycket Galadriel. Alla andra som inte omnämns är bra, mer eller mindre så. Jag minns att jag verkligen fstnade för John Rhys-Davies som Gimli i början när jag såg filmerna, men nu har jag svårt att se varför jag blev smått besatt av den rollprestationen. Det är inte dåligt, bara att det inte är så bra som jag tyckte då.

Jag har inga direkta favoritscener utan jag gillar det jag ser, mer eller mindre rakt av.

Jag uppskattar, oftast, humorn i filmen.

Manuset är bra. Visst har man tagit sig friheter ifråga om källmaterialet och både tagit bort, lagt till, ändrat och stuvat om. Men det är i grund och botten ett bra manus. Det märks att dom som skrev det verkligen känner till och tycker om det material som dom utgick ifrån. Regin är bra. PJ hanterade det hela med bravur och det är svårt att som nu, i efterhand, se hur någon annan hade passat och kunnat prestera bättre.

Musiken är verkligen på topp i den här filmen. Det har den för övrigt varit i samtliga Hobbit och LotR-filmer. Howard Shore är väldigt skicklig på att ge scenerna i filmen liv och en extra dimension. Jag gillar musiken rakt av och har inte direkt någon favorit. Men om någon frågar så slår jag lite extra för musik och sång som kommer när dom tror att Gandalf har störtat mot en säker död och hur dom flyr ut ur Moria och sedan ses utanför, konfronterad med sina känslor över det som precis har hänt. Ledmotivet "May It Be" av Enya är riktigt vasst och en given klassiker i dag. Personligen så tycker jag att Annie Lennox framförande av "Into the West" till Konungens Återkomst är bäst och mest passande. Tätt följt av "The Last Goodbye" av Billy Boyd till Femhäraslaget.

Tror att jag ger mig och avrundar här. Jag har nog fått allt som jag ville säga, sagt. Annars så får jag väl fylla i.

Betyg: 4 av 5.

Jag var lockad att dra till med bästa tänkbara, men det kändes inte riktigt så när jag såg om filmen.

[XC]

Lustigt att du reagerade på Gimli: det gjorde jag med. Undrar om det är så agt Rhys-Davies kommer lite i skuggan av Richard Armitage och resten av Hobbit-dvärgarna när man ser filmerna i bok-kronologisk ordning?

 

*

 

Sagan om de Två Tornen / Lord of the Rings: The Two Towers (2002) [#02] [Extended] [NZ/US]
¡Oi! Spoilers rakt föröver!
Om jag inte minns fel fann jag slaget vid Helms Klyfta som rätt tråkigt redan i biostolen (om inte ens redan i läsestolen), segt och utdraget (det senare säkerligen än mer i filmens utökade version). Det intressanta sker främst i närbeten av Merryn och Pippin och deras äventyr i Fangorn-skogen och hur de tll slut visar för Enterna att kriget inte bara står för dörren: i deras fall har det redan sågat sig in i farstun. Christopher Lee kanske inte var överlycklig att Sauruman ströks från den 3e filmen, men det känns helt rätt att han får sitt avslut här och inte senare.
Med distans till filmerna slår det mig att det här på många vis är lite av en brygga mellan de andra två intressantare filmerna. Därmed inte sagt att den är tråkig, slutstriden till trots är det här en film som fortfarande avser i första hand berätta en historia och inte visa upp en odyssé i tjusiga actionsekvenser. Humorn är – precis som i ettan – snyggt infällt i filmen och tar aldrig överhanden. Sedan måste jag erkänna att jag aldrig riktigt fattat grejen med Aragorn+Arwen-intrigen, men jag antar att alla stora mytologier behöver en omöjlig kärlekshistoria?
Produktionen är lika gedigen som första filmen, och se små orenheterna i special effekterna inget att hänga upp sig på. Faktum är att jag imponeras av arbetet med Gollum som står sig övrtygande fortfarande 13 år efter release; både framför och bakom kameran har man gjort ett storartat arbete med karaktären.
BETYG? 3 snabbtalande Enter av 5 möjliga.

[Garm]

Det kan mycket väl vara så att man tycker att Gimli inte är en lika intressant karaktär efter att, framförallt, precis ha bevittnat Richard Armitage och dennes tolkning av Torin. Det fanns ett par till av dvärgarna i Hobbit-filmerna som var vassa. Balin och Kili. Just i SoR så framstår Gimli som lite lätt ointressant jämförelsevis med trion dvärgar som jag precis räknade upp. Gimli får mer att göra i dom två andra filmerna så det ska bli intressant att se vad man tycker om karaktären efter det.

Så du har alltid upplevt De Två Tornen som den svagaste av LotR-filmerna. Och även redan i bokform. Själv så minns jag inte riktigt vad jag tyckte om filmen. Men som jag skrev i ett tidigare omdöme så tycker jag att alla slag i PJs Hobbit/LotR-filmer är överdrivet långa. Jag skulle gissa på att jag upplever samma sak nu när jag ser om den.

Så det är till den sista filmen som Saruman ströks? Hade för mig att det var den här (bioversionen) och att han dör i den förlängda. Minns inte. Minns dock att jag blev besviken på hans sorti då den inte alls överensstämmer med hur det är i böckerna. Men som sagt, artistisk frihet och allt det där.

Arwen<3Aragorn har jag aldrig riktigt fastnat för. Tycker att det tillåts ta upp på tok för mycket plats i filmerna. Arwen gör ju inte mycket av värde egentligen. Hon trånar mest efter Aragorn känns det som.

Håller med om att det tar lite fart för Merry och Pippin som karaktärer i den här filmen. Även om det fortfarande är rätt mycket comic relief över dom båda. Vilket i och för sig ofta blir rätt roligt.

[Garm]

Sagan om de Två Tornen (2002)
 
Bra film. Gillar det mesta rakt av. Till och med slaget vid Helms Klyfta som inte kändes så utdraget som jag innan befarade att det skulle göra. Men det är överdrivet storslaget. PJ kan sina actionscener, men det blir lite för mycket av det goda efter ett tag.
 
Bästa delarna i filmen är scenerna i Fangorn. Pippin och Merry går från att mest vara roliga till att utföra viktiga saker. Enterna är intressanta, även om jag alltid har tyckt att dom är för smala. Vet inte varför, men jag fick en annan uppfattning om det visuella när jag har läst om dom. Men rent visuellt, bortsett från storleken då, så ser dom bra ut.
 
Allt med Gollum är bra. Svårt att peka ut enskilda scener som är bättre än andra, det mesta håller samma jämna kvalité rakt igenom. Andy Serkis är bra på det som han gör och alla andra som har skapat Gollum har gjort ett jättebra jobb. Gillar rösten som Serkis fick till. Briljant! Jag gillar även att det skiljer sig åt från hur Gollum presenteras rent visuellt i Hobbit-filmerna till i LotR. Det är ju många år som har gått mellan båda trilogierna så det är bara passande att han känns och ser mera tilltufsad ut här. Det känns som att man tänkte på det här när dom skapade Gollum i Hobbit-filmerna.
 
Minns att jag var lika besatt av Éowyn som jag var av Gimli. Även här har jag lite svårt att förstå varför. Heh. Jag tycker dock att hon har ett par bra scener i nästa film. Men här gör hon inte mycket väsen av sig och det hela känns rätt blekt.

 

Faramir är jag lite kluven till. Jag uppfattade honom inte alls som jag minns att han är i böckerna. Lite av en besvikelsen. Däremot så är det fortfarande en rätt intressant karaktär och jag gillar framförallt David Wenhams insats som nog blåser lite extra liv i karaktären. Ungefär detsamma kan jag säga om Karl Urbans insats som Éomer. Jag minns inte riktigt hur karaktären är i litteraturen, men här i filmen så är karaktären rätt intressant och får lite extra vind i seglen tack vare skådespelaren. Bernard Hill är riktigt bra som Théoden måste jag säga. Han har flertalet scener som är minnesvärda och bra. Det mesta med Saruman och Gríma är OK.

 

Rent visuellt så ser allt bra ut. Gollum har jag redan nämnt. Likaså Enterna. Fangorn i sig är snygg och stämningsfull. Jag gillar hur man presenterar andra platser som t.ex. Rohan, Edoras, Helms Klyfta, Osgiliath, osv. Specialeffekterna sitter där dom ska. Manus, regi och musik är bra.

 

Efter att jag hade sett klart filmen så fik jag en känsla av att jag nog tyckte att den här filmen var bättre än vad jag tycker nu. Kanske att det är den svagare av filmer i trilogin, kanske rent av båda två sett till helheten. Men det är fortfarande på en sådan nivå att jag, utan att skämmas, kan sätta ett högt betyg.
 
Betyg: 4 av 5

[XC]

Det är lite lustigt, när jag läste böckerna vill jag minnas att jag stundtals tyckte att för mycket tid ägnades åt Merryn och Pippin...

 

Skall man gå efter Éowyns roll i den här filmen (hade PJ gjort filmerna idag hade han kanske gjort saker lite annorlunda) så gör hon som Arwen: trånar mest efter Aragorn.

 

Och visst är det helt OK att Gollum är mer sliten här än i Hobbiten: han har ju dels tvingats ut från sin trygga grotta och dels blivit torterad. Sådant sätter sina spår och kan dölja om det finns skillnader i karaktären som uppkommer pga en vassare teknik i Hobbit-filmerna.

[Garm]

Det kanske är ett större parti i boken som ägnas åt Merry och Pippin. Minns böckerna väldigt dåligt. Extra mycket så nu när man ser om filmerna. Man borde som sagt ta och läsa om böckerna. Sedan så skiljer det väl sig åt mellan filmversionerna. Dom kanske har lite fler/färre scener beroende på vilken som man ser.
 
Mmm. PJ hade säkert gjort en hel del annorlunda om han hade fått chansen att göra LotR-trilogin idag. Kanske scenerna med Éowyn som du nämner. Det hade ju gått att göra mer än att karaktären mest går omkring och trånar efter någon av det motsatta könet. Ofta verkar PJ dock nöjd med dom versioner av filmerna som han gör. Det är väl någon mer film (The Frighteners) som han har gjort en förlängd/utökad version av. Minns inga fler i skrivande stund. Han lär dock inte vara lika angelägen att pilla med sina filmer som George Lucas var med sina Star Wars-filmer. Heheh.
 
Absolut, mycket har ju hänt med karaktären i handlingen så det vore ju lustigt om det inte hade återspeglats på karaktärens utseende. Tycker det är bra att man tänkte på den biten när man skapade honom i Hobbit-filmerna. Det är också intressant att se hur han har utvecklats rent filmtekniskt mellan dom olika trilogierna. Och det bästa av allt är att det inte handlar om rent effektsökeri utan att karaktären känns lika levande och riktig som alla andra medverkande.

Edited by Garm, 15 May 2015 - 16:35.

[XC]

Jag minns inte heller böckerna så väl som jag önskar att jag gjorde...
 
Absolut, jag uppskattar att Jackson inte lägger till saker i efterhand bara för att han kan, och Eowyn får ju lite mer matigt att jobba med i Konungens Återkomst.
 
*
 
Sagan om Konungens Återkomst / Lord of the Rings: The Return of the King (2003) [#03] [US/NZ]
¡Oi! Spoilers rakt föröver!
Nån har haft den här filmen ståendes på hyllan i dess fulla utökade version helt osprättad; jag har haft lite dåligt samvete över det men den 4h långa speltiden har inte uppmuntrat mig. Men nu är det gjort iaf och det slår mig hur galet lite jag minns av inte bara boken utan filmen. Allt förutom slaget vid Minas Tirith känns nästan helt nytt för mig. Kusligt, jag brukar ha bättre minne än så.
Precis som de andra två filmerna så finns det gott om tid för gameldags berättande, även om utrymmet för actionscener avgjort ökar för varje film. Alverna lämnar Midgård, Gimli måtte vara den siste av sin sort och mänskligheten får tummen ur och samlas under ett baner för att möta ondskan. Samtidigt på en plats långt borta strävar två hober mot domedagsbergets eldar för att förgöra Saurons makt...
Man lyckas väva in både den växande vanmakten och äventyret med Frodos allt snabbare förfall, och lika mycket som man vill strypa Minas Tiriths rikshovmästare licka mycket vill man skrika åt Frodo att tycka synd om sig själv. På det hela taget så är det lika storslaget framför och bakom kameran som det är både på den vita och silvriga duken.
Därmed inte sagt att allt är prefekt: hur mycket man än älskar Gandalf som karaktär så skulle det varit trevligt med en förklaring av varför han så uppenbarligen inte använder magi under striderna...
Det är inte alltid man sätter sig ned och slukar en 4-timmars film, men det gör man med den här; välbalanserad i sitt berättande konkurrerar den ut både mobiltelefon och surfplatta (vilket inte alla av dagens filmer lyckas med, mind you).
Som en fotnot kan det nämnas att Harry Potters nemesis Lord Voldermort (uppenbarligen) lärde sig en viktig sak av Sauron: man skall inte knyta hela sin makt och härlighet till endast ett ting...
BETYG? 5 spökarméer av 5 möjliga.

[Garm]

Hehe. Du är inte den enda som har inplastade och oanvända filmer i sitt filmotek.

Härligt att du nu har gjort slag i saken och sett den förlängda versionen. Och som en bonus, mer eller mindre, sett en helt ny film. Rätt kul när det blir så, även om jag kan förstå att man undrar varför man minns vissa filmer sämre än andra. Här kanske det är för att du inte har sett den (oavsett version) så många gånger?

Jag har också tänkt på det där med Gandalf. Det är ju lite lustigt att han inte använder sina krafter mer än vad han gör i filmer och litteratur. Det skulle vara intressant att veta om det förklaras mer ingående någonstans. Lika bra som det är att han bara använder magi där det är absolut nödvändigt och sedan inte ger mer väsen ifrån sig, lika mycket tycker man att saker hade kunnat klaras av bättre och mer framgångsrikt om han hade använt magi där han inte gör det.

Edited by Garm, 16 May 2015 - 20:49.

[Garm]

Sagan om Konungens Återkomst (2003)

 

En storslagen film på alla sätt och vis. Som filmatisering av en litterär förlaga, som den sista delen i en filmtrilogin, som en fantasyfilm, som en film oavsett genre, som en milstolpe i någons karriär.

 

Jag gillar allt med filmen, det finns nog ingenting som jag kommer på i skrivande stund som jag känner att jag vill anmärka negativt på. Det är även ruskigt svårt att sätta ord på en storartad filmupplevelse så nära inpå att man har avslutat den.

 

Handlingen är riktigt bra. Cirkeln sluts på ett magnifikt sätt.

 

Jag gillar att filmen börjar med Sméagol och Déagol. Av ungefär samma anledning som jag gillar prologen i FotR. Det är ett bra sätt att berätta om utvalda delar av den övergripande handlingen som annars inte skulle bli av då det inte riktigt finns utrymme att ge det någon längre tid enskilt i filmerna. Och det är kännbart att se hur Sméagol sakta men säkert bryts ner av ringen och blir den varelse  mer känd som Gollum. Och Gollum är mer bedräglig än någonsin i den här filmen. Riktigt utstuderat elak.

 

Frodo gör en uppoffring utan dess like. Mer än vad någon hade kunnat begära av honom. Flera andra följer hans exempel. Sam som hans ständiga följeslagare och vän. Sam får spela ut hela känsloregistret i den här filmen och har några av dom mest starka scenerna. Även Pippin och Merry drar sitt strå till stacken och bidrar till helheten. En scen som jag vekligen gillar med Pippin är när han sjunger för Denethor medans denne äter. Lyssnar man på texten så säger den allt. Éowyn får äntligen några intressanta och direkt avgörande scener i handlingen. Alla bidrar ju till något, mer att man inte bryr sig om alla karaktärer lika mycket utan hittar sina favoriter.

 

Det finns en hel del mäktiga scener av episk proportion i den här filmen. Ingenting som får ta överhanden, men som är så skickligt utfört att man ryser av välbehag när man ser filmen.

 

John Noble är helt outstanding som Denethor. Har alltid gillat hans tolkning av den karaktären. En karaktär som trots sin galenskap är riktigt intressant.

 

Shelob är ruskigt äcklig. Ogillar starkt spindlar i verkliga livet och att se dom på det här sättet i en film hjälper knappast till. Även om jag måste säga att spindlarna i Hobbit-filmen var snäppet värre. Ryser av obehag.

 

Slutet är tårdrypande. Riktigt starkt och bra. Minns hur jag reagerade första gången som jag läste boken och hur jag njöt när jag såg det i filmen. Och som kronan på verket den helt fenomenala låten "Into the West" framförd av Annie Lennox till eftertexterna.

 

PJ förtjänar alla framgångar som dom här filmerna rönte, inte minst den här. Det är även nu, över 10 år senare, smått svårt att förstå att någon har lyckats att föra över Tolkiens böcker till film. Och PJ lyckades med bedriften att göra det 6 gånger om. Det är bara att tacka för den bedriften.

 

Det är med visst vemod som man inser att det nog inte kommer att göras något mera Tolkien-relaterat på film den närmsta framtiden.

 

Betyg: 5 av 5.

 

_____

 

 

Jag tänkte förlänga mitt besök i Midgård genom att se följande filmer. Dom tre första är tecknade filmer och dom tre sista är fanfilmer. Jag har inte satt någon tidsram utan avlägger ett omdöme efter att jag har sett filmerna.

 

The Hobbit (1977)

Sagan om Ringen (1978)

Sagan om Konungens Återkomst (1980)

 

The Hunt for Gollum (2009)

Born of Hope (2009)

Halifirien (2009)

Edited by Garm, 17 May 2015 - 01:29.

[XC]

Jag såg SoKÅ på bio och sedan när jag köpte den på dvd; de här filmerna är de enda som jag köpt i två versioner f.ö. Och det är bara den här vill jag minnas som jag inte sett i förlängd version.

 

Själv känner jag mig aningen mätt på Midgård just nu, och laddar nog hellre för att försöka läsa om böckerna.

 

Jag gillade också prologen med Smeagol/Gollum; eftersom han har en sådan central roll i den här filmen så känns det helt rätt att se honom innan Ringen fick grepp om honom.

 

Jag tror jag läste på IMDbs trivia för den här filmen att PJ själv har/hade spindelskräck och utgick från det.

 

Slutet är nästan lite för tårdrypande, men jag gillar hur man lyckas visa hur missanpassad Frodo känner sig innan han följer med det sista alvskeppet. Jag har f.ö. för mig att det förklarar närmare i boken om varför Bilbo och Frodo fick en inbjudan att följa med.

[Garm]

Jag var lite "rädd" för vad jag skulle tycka om LotR-trilogin då det på förhand kändes lite som att jag har försett mig på dom filmerna genom åren. Men det var inget problem. En viss mättnadskänsla har infunnit sig, men inte till den grad utan att jag gärna fortsätter att se lite fler av dom filmerna som finns att ta del av.

Jag valde bioversionerna då jag inte sett dessa på bra länge. Inte sedan jag köpte dom på DVD.

Jag har även dom förlängda versionerna i separata utgåvor samt den där utgåvan som samlar både bioversion samt förlängd version på en och samma skiva genom sk "Seamless branching". I det här fallet ingen etikett på själva skivan, man får vända den efter ungefär halva filmen. Köpte dock mest den utgåvan av filmerna för att få extramaterialet som Costa Botes regisserade. Jag kan dock erkänna att jag inte ser på så mycket extramaterial till filmer eller tv-serier längre. Har även LotR-trilogin på VHS i bioversion och förlängd version. Fortfarande inplastade. Är man notorisk samlare så är man. Hehe. Tur att jag vant mig av det här beteendet något med åren. Hehe.

Jag ska försöka att ge mig på att läsa om någon av böckerna. Kom på att jag läste Ringens Brödraskap för något år eller två sedan. Kanske att jag fortsätter med nästa eller om man ska hugga tag i Hobbiten först. Vi får se. Det finns ju så mycket annan läsning som också pockar på ens uppmärksamhet.

Tårdrypande saker går för sig när man upplever dom själv. På bio så är det bara att hålla tillbaka. Hehe. Det snyftades en del i biosalongen kan jag lova. För att inte tala om när jag såg Titanic på bio. Holy Moley!

Jupp, jag vill också minnas att det förklaras varför våra hobbitar får följa med. Dessutom så tror jag att det nämns i appendixen i Konungens Återkomst vad som hände med alla som for iväg. När jag läste böckerna första gången så tyckte jag förvisso att det var ett passande slut, men jag ville veta vad som hände sedan och i appendixen står det lite om det. Minns dock inte i vilken omfattning. Och om jag inte minns helt galet så åker väl även Sam och Gimli iväg flera år senare.

Tack för sällskapet med att se/se om filmerna och dessa efterföljande diskussioner.

Edited by Garm, 17 May 2015 - 20:11.

[XC]

Tack själv.

 

Jag har heller inte sett bioversionen sedan jag köpte dem på dvd; övervägde att se dem först men den inplastade SoKÅ pockde på min uppmärksamhet.

 

Mmm. Jag minns bara appendixen helt vagt...

[Garm]

Helt rätt. Man ska använda det som man köper. Och speciellt filmer vill man ju egentligen inte ha liggandes osedda någon längre tid. Även om verkligheten är något helt annat.

[Garm]

Halifirien (2009)

"During the time of the War of the Ring a young boy will face his own quest, to light the last beacon and signal to Rohan that Gondor calls for aid. High on the mountain of Halifirien, overlooking the border between the two kingdoms, the wardens keep their watch for the ancient signal that will call the men of the west to unite against the threat of Mordor."

Fanfilm inspelad på Irland med frivilliga och med en omkostnad på bara några hundra euro.

Påminner om när jag själv spelade in film i slutet av 1990- början av 2000-talet. Hur kul det var. Och hur mycket arbete som man lade ner på allt. Även om jag, utan att skryta, tycker att våra filmer är bra mycket bättre än den här. Men det ligger väl i betraktarens öga att avgöra antar jag.

Handlingen i den här fanfilmen är på pappret intressant, men i slutänden rätt så outvecklad. Det blir mest en massa actionsekvenser och ärligt så känns hela kortfilmen som en enda lång sådan.

Personerna som medverkar i filmen har lite, om någon, erfarenhet av att agera och jag kan finna det vackra i det, även om jag hade hoppats på något mer gediget.

Kortfilmen har musik rakt igenom tror jag bestämt och det är rätt enerverande.

Vi har skakig handkamera, ryckiga scener, noll ljussättning i mörkerscener, pålagd burkig dialog som tillkommit i efterhand, noll inlevelse i framförandet av dialogen, dålig mixning av ljudet där man ena stunden knappt hör vad någon säger och i andra dränks allt av högljudd musik, osv osv.

Men vi har även vackra omgivningar som hämtade från Tolkiens Arda, väldigt bra kläder, rustningar, vapen och orchmasker, skaparglädjen finns där och lyser igenom, osv osv.

Det finns en del bra scener. Introt som kändes animerat men ändå inte. När en av huvudkaraktärerna ramlar när i ett hål och finner sig i någon form av underjordiskt utrymme där det finns en fin staty, en scen med vad jag tror ska vara ett troll.

Jag ger dom högsta betyg för tanken och välviljan att ge sig ut för att göra en fanfilm och att faktiskt slutföra den.

Jag ger dom ett lågt betyg för utförandet och slutresultatet som inte direkt slog mig med häpnad åt något håll. En kortfilm som jag inte lär se om och som jag troligtvis lär glömma bort rätt fort.

Betyg: 2 av 5.

Edited by Garm, 22 May 2015 - 04:05.

[XC]

Det är kanske en bedrift i sig att en kort film känns som en lång actionscen...

[Garm]

Borde få en egen kategori/benämning när kortfilm inte riktigt räcker till.

[Garm]

The Hobbit (1977)

En film som jag bara har hört talats om tidigare men inte bemödat mig att se förrän nu. Men bättre sent än aldrig.

Och jag gillar den skarpt. Underbart tecknad där arbetet tydligen utfördes av japanska Topcraft som efter en konkurs sedermera kom att bli Studio Ghibli om jag läste rätt. Det skulle kunna förklara varför Bilbo har så stora ögon. Annars så är stilen rätt långt ifrån anime. Jag tycker att det ser mycket snyggt ut, med vad jag skulle vilja kalla för en gammalmodig stil och som påminner om hur tavlor från förr gjordes. Lite luddig beskrivning kanske, men det är ungefär så som jag kände när jag såg filmen.

Mycket av handlingen känns trogen boken, det som jag kommer ihåg av den, och det är många scener som är slående lika det som PJ skapade i sina filmer. Men det tyckte jag redan efter att jag hade sett FotR på bio några gånger och sedan såg den animerade LotR. Inte så konstigt, PJ har väl sett dom animerade filmerna som så många andra och hämtade väl helt enkelt inspiration ifrån dessa. En del händelser ifrån boken utgår ur den här filmen, t.ex. ingen Beorn och Arkenstone nämns inte ens. Men det gjorde inte filmen sämre.

Röstskådespelarna är överlag riktigt bra. Jag gillade inlevelsen som Orson Bean (Bilbo) och John Huston (Gandalf) har. Bäst, utan tvekan, är Brother Theodore som Gollum. Så bra!

Musiken och sångerna är oerhört bra.Jag vill ha dessa i min samling nu! De flesta av texterna hämtas direkt ifrån boken och framförs av Glenn Yarbrough. Jag tror i alla fall att det är han som sjunger flera av dom. För musiken och kompositionerna står Maury Laws.

Filmen är runt 80 minuter och lyckas i stort sett med att göra boken rättvisa. Det som PJ behövde ha 3 stycken 120+ minuter på sig för att åstadkomma samma sak. Rätt kul kontraster måste jag säga. Regissörerna Jules Bass och Arthur Rankin Jr. gjorde även den tecknade RotK som jag också ska se. Dom samarbetade även på många andra tecknade filmer som jag blir nyfiken på att utforska. Däribland "The Last Unicorn" som jag har förstått ska vara en riktig bra kultfilm som man bör ha sett. Jag får ta tag i den och några av deras andra filmer vid ett lämpligt tillfälle.

En film som jag redan nu längtar efter att se om och jag måste försöka att införliva både den och musiken i mina film och musiksamlingar.

Betyg: 4 av 5.

[XC]

Jag har för mig att jag hade planer på att se den animerade Hobbit-filmen i samma veva som jag såg den animerade LotR-filmen; men då inte fick tag på den. Låter som en bra film och kanske skulle man göra ett nytt försök framöver.

[Garm]

Gör gärna det när du är på humör för lite tecknat med en hel del sång. Jag vill tro att du skulle uppskatta filmen om du bara är i rätt sinnesstämning.

[Garm]

The Hunt for Gollum (2009)

The script is adapted from elements of the appendices of The Lord of the Rings. The story follows the Heir of Isildur; the "greatest huntsman and traveller in Middle Earth" as he sets out to find the creature Gollum. The creature must be found to discover the truth about the Ring, and to protect the future Ringbearer.

Fanfilm inspelad av entusiaster med en budget på £3.000. Inspelad i Wales och andra delar av Storbritannien.

Jag såg en Redux-version av filmen som tydligen ska ha bättre bild och ljudkvalitet än originalet. Svårt att jämföra när jag inte har sett det. Men att det ser väldigt bra ut på det visuella planet kan jag skriva under på.

Även berättarmässigt sett så är det tipp-topp. Jag minns ärligt inte den här berättelsen ifrån appendixen, men det kändes bra och trovärdigt. Jag läste någon notis på nätet om att typ det mesta är korrekt återgivet sånär som på att Gollum fångas i en skog i denna fanfilm medans Tolkien skrev att han tillfångatogs i Dead Marshes, men att man nog valde borde det av kostnadsskäl då det nog krävs en del för att kunna återskapa det.

Skådespelarna är bra, även om det är svårt att ta till sig andra än dom skådespelare som PJ rollsatte till sin LotR-trilogi. Men det kunde ha varit ännu värre, i den här fanfilmen så är dom begåvade, det handlar mer om ens egna preferenser och oförmåga att se bortom det redan etablerade som gör att prestationerna blir lidandes.

Rent visuellt så ser det som sagt väldigt bra ut. Man filmade i HD och det är med kärlek som insats som man har finpolerat allt i efterarbetet. Det hjälper även att man hittade redan vackra inspelningsplatser och lyckades att göra all rekvisita så övertygande som den fsktiskt är. CG-Gollum är t.ex. riktigt vass och killen som röstskådespelar gör ett mycket bra jobb.

Musiken är ljuvlig och ligger inte som en matta över hela filmen utan skjuts in där den behövs. Allt är bra mixat när det gäller dialog, musik, ljudeffekter, osv.

Till skillnad från Halifirien som jag såg för ett tag sedan så har man här budgeten samt medarbetare runt om i världen som alla har bidragit till att den här filmen är det den är. Halifirien kändes som en kompisfilm som endast dom närmast sörjande kunde glädjas åt. Här har vi en film som har större ambitioner än så och som faktiskt också lyckas att införliva dom.

Det är imponerande hur bra en fanfilm på ca. 40 minuter faktiskt kan vara.

Betyg: 3 av 5.

Edited by Garm, 28 May 2015 - 05:10.