85 replies to this topic

[Kermit]

Var det inte 1984 som Satellitförlaget tog över? Typ Spindelmannen 1/84 ska vara det första numret i "Marvelklubben".
Det bästa med Satellitförlaget var väl att de publicerade äventyren i kronologisk ordning, om jag har förstått rätt?

Okej, Marvels universum hade kanske inte kommit än...
Hur var det med DC-tidningarna? Fanns mer/mindre än Gigant och Stålmannen?

[Peak]

Mycket möjligt att det var -84 ja... Var inte säker som sagt...

Läderlappen/Batman har väl kommit ut i diverse omgångar.

[Kermit]

Hmmm, det kan stämma...jag var osäker på om Batman fanns just då faktiskt. Så jag vågade inte riktigt påstå det.
Sen fanns väl "Månadens äventyr" som var lite Star Wars och annat?

[Peak]

Star Wars och Indiana Jones... *ungdomsminnen*...

Sedan fanns det ju mycket bra DC i Magnum också. Dessutom min stora favorit bland superhjälteserier, Cat Claw. Nån som vet ifall skaparen fortfarande håller på? Nu är det väl relativt lugnt där nere i f.d. Jugoslavien, vad jag vet...

[Kermit]

Cat Claw minns jag också. Sen fanns det någon galen "bondage-serie", Blondinen?
Jag läste för övrigt väldigt mycket MAD och senare Don Martins egna tidning.

[Robert Jonsson]

Mycket möjligt att det var -84 ja... Var inte säker som sagt...

Läderlappen/Batman har väl kommit ut i diverse omgångar.

Jo, det var -84 som de tog över. Mina fina Spidde-tidningar börjar därifrån

*säker*

[Kermit]

Spindelmannen 1986 var verkligen suveränt. Hobgoblin. Säger bara det. Saknar honom!

[Lamia]

Kom på en till serie som jag brukade läsa - Goliat. Med de där små vita fluffiga sakerna ... Den serien gick ju även på TV (Hajk).

[Robert Jonsson]

Nja, då tyckte jag klonhärvan på nittiotalet (kanske t.o.m. tjughundratal?) var bättre

[Kermit]

Det är du nog rätt ensam om. Många slutade med Spidde då.
Jag tyckte den var rätt bra, till att börja med. Spårade ut rätt rejält mot slutet. Sen lade jag av ett tag när John Byrne och Howard Mackie skrev. T. ex då Mary Jane "dog".

[TFels]

Jag skulle bli så hiskligt nöjd om de gjorde nåt åt Mary Jane och såg till att PP fick kärleksbekymmer med fler kvinnor istället. Detta att MJ är ensam "herre på täppan" i kampen om Peters hjärta har gjort serien klart tråkigare.

[Kermit]

Jag vet inte riktigt. Tycker om MJ, och det blir lite fel att bryta upp äktenskapet. Hade de velat det hade de haft chansen innan klonsagan tycker jag. När MJ stack iväg ett tag.
Sen tror jag inte att Peter skulle snegla på andra tjejer.

[Robert Jonsson]

Det är du nog rätt ensam om. Många slutade med Spidde då.
Jag tyckte den var rätt bra, till att börja med. Spårade ut rätt rejält mot slutet. Sen lade jag av ett tag när John Byrne och Howard Mackie skrev. T. ex då Mary Jane "dog".

Jo, jag vet att jag är rätt ensam om det. Men hela röran med Scarlet Spider var någonting som tilltalade mig och gjorde ett djupt intryck. Och Judas Traveller och Scrier - härliga karaktärer!

Jag läste en bit av MJ dog storyn, men jag slutade där innan den hann ut. Främst av ekonomiska ankledningar dock, inte storymässiga.

[Kermit]

Tyckte också om Scarlet Spider, men Judas Traveller och Scrier(s) kändes lite onödiga. För kraftfulla i Spiddes universum t. ex.

MJ dog egentligen inte, men jag lade ner det mycket för pengar också. Eller vi kan säga att jag kom på bättre saker att lägga de få kulor jag hade på. Men när Strazcynski började på Spidde var jag snabbt på. T. om lite innan.

[Peak]

Fortfarande sur över att Aunt May överlevde klonsagan.

Hennes "hädanfärd" var perfekt. Sorglig och stämningsfull.

Men det verkar som om ju mer de ändrar, desto mer förblir allt detsamma. Status Quo är tråkigt, dock, tycker jag. Utvecklande av karaktärer. Låt döda förbli döda utan att bli återupplivade stup i kvarten.

[Kermit]

Jo, håller med. Marvel har försökt mer att "döda är döda" numera. T. ex Colossus och Psylocke i X-Men. Faster May gjorde mig rätt sur där också. Det var ett väldigt fint nummer när hon dog. Nu skrivs hon dock bra av JMS och Jenkins, så jag brukar "låtsas att hon aldrig dog".
Om preview:en av storyn "sins past" kommer att vara det den antyder på ett omslag kommer jag bli mäkta förgrymmad och kanske t. om överväga att lägga ner Spindelmannen, min stora favoritserie genom alla år.

[HugoStrange]

Jag tänker nu vara fräck och gå tillbaka till ursprungsfrågan
Jag läste nästan uteslutande Kalle Anka och Musse Pigg, och en massa olika seriealbum från biblioteket, tex Yakari, Lucky Luke, Asterix, Tintin och Buddy Longway. Sedan blev det mer Fantomen och slutligen superhjältar (främst DC).

Satellitförlaget tog väl egentligen inte över nån utgivning, det var väl bara Semic som beslutade för att ge superhjältetidningarna en egen nischettikett. Dvs så som alla amerikanska förlag gjort de senaste 10 åren. Semic var före sin tid....

[Robert Jonsson]

Tyckte också om Scarlet Spider, men Judas Traveller och Scrier(s) kändes lite onödiga. För kraftfulla i Spiddes universum t. ex.

Tyckte om dem just för de var så kraftfulla. Det var inte riktigt något som gick att lsåss mot. Tvärtom - de var där för en moralisk/filosofisk tankeställning. Och de hade en mystik runt sig som jag gillade

[Kermit]

Moral, filosofi och mystik har jag inget emot, absolut inte. Men jag tycker klonsagan borde ha varit kortare och fokuserat mer på just det det skulle handla om. Vem som var klon och vem som inte var det.

Annars är det rätt mycket mystik i Spindelmannen numera. Dr. Strange och hela köret.

[Confined Earth]

Var det inte Semic som tog över 1984?

[TFels]

Jo. Semic tog över 1984. Sedan (minns ej när) började Semics Marvel-red att kallas för Satellitförlaget. Tror de flyttade till egna lokaler. Som en satellit runt sin planet.

[Johannes NA]

Min favritserie var nog Masters of the Universe (och samlingsserien Gigant). Har ett flertal nummer hemma

[GaterGirl]

Kalle Anka, Musse Pigg och Bamse läste jag.

[wookiee]

Jag läste en mängd serietidningar när jag var liten.
Ibland brukade jag och mina kompisar slå upp ett tält på gården, fylla det med tidningar och övernatta där ... sen låg vi och läste serier hela natten med hjälp av ficklampor.

Mina favoriter var HULKEN (ingen sliter upp asfalt som en grön jätte), SPINDELMANNEN (gillade hans skämtsamma sida), FANTASTISKA FYRAN (älskade Big Ben), STÅLMANNEN (superhjälten nummer ett), TARZAN och KORAK (djungeläventyr med far och son), JOHN CARTER - MÄNNISKA PÅ MARS (med de coola, gröna och sexiga rymdkvinnorna), FANTOMEN (med den första Achilles Wiggen-serien), RYMDENS HJÄLTAR (namnet säger allt), STJÄRNORNAS KRIG (nuff said), GIGANT (Jägaren var sååå cool!), BAMSE (missade aldrig ett nummer), BOBO (gillade hans kikare), GOLIAT (jag grät om jag missade Hajk, så självklart läste jag serien) ...

Och sen läste jag naturligtvis en hel del album också, som t.ex. SMURFARNA (hade en komplett samling av både album och figurer), JOHAN OCH PELLEVIN (smurf-crossovern var en särskild favorit), TINTIN (såklart), ASTERIX (serien som lärde mig vad en bautasten är), LUCKY LUKE (hur fan blir man snabbare än sin egen skugga?), SIBYLLINA (hade bara albumet med "svartslipsarna", men det läste jag om och om igen).

Att välja ut en enda favorit bland barndomens serier är som ni förstår ganska svårt, men om jag måste välja så blir det nog Stålmannen.
Inte för att det var den serie jag läste mest, men den satte onekligen prägel på min barndom.

När jag var sex, sju år gammal var jag nämligen på Kanarieöarna med familjen för att fira jul.
Jag fick någon tråkig sångbok i julklapp som jag absolut inte ville ha, så efter lite gnäll gick mor och far med på att jag skulle få välja en egen julklapp under mellandagarna ...
Vi gick in i en butik, och där såg jag den ...
... en alldeles äkta Stålmannendräkt!

På den här tiden var det nästan bara Bamse och Smurfarna som gällde för mig, men jag hade även några Stålistidningar som jag gillade, och den första Stålisfilmen hade inte undgått mitt medvetande ...
... och det här var en officiell Stålisdräkt med stövlar (i filttyg), spänne och hela köret!
Kartongen hade en framsida av genomskinlig plast, bakom vilken man kunde se dräkten som låg placerad ovanpå ett muskulöst "lösbröst" i hårdplast, och längs sidorna på kartongen löpte filmremsor med bilder på Christopher Reeve i heroiska poser.

När jag kom hem använde jag dräkten så ofta som möjligt ... ofta med "lösbröstet" instoppat under tröjan (det gjorde visserligen ont som fan, men vill man vara fin så får man lida pin).
Faktum är att jag t.o.m. gick på min storebrors skolavslutning iklädd dräkten!
Hans gamla lärare kallar mig fortfarande Stålmannen.

Något år senare började jag läsa även andra superhjälteserier, och när Hulken kom som TV-serie tog han även över förstaplatsen på min serietidningslista ... men som sagt, Stålis kommer alltid att vara superhjälten nummer ett för mig.

[Peak]

Det finns inga bilder någostans på en ung, väldigt hårig varelse i Stålmannendräkt, tro...

Hulken börjar i morgon på femman.. Whee... Hoppas de inte gör som fyran gjorde sist och hoppar över pilotavsnittet bara..