Oj äntligen har debatten börjat igen. Trodde nästan att istiden hade kommit över den 
Jaså är det en tradition att inte folk i serien ska avslöja Clark? Vad bygger du det
resonemanget på i så fall?
67 års skildringar i tidningar, tv och på film. Hemlighållandet av identiteten är en av grundstenarna i Superman/Stålmannen. Särskilt under 1950- och 60-talet, då det
kryllande av berättelser där Lois Lane eller Lana Lang försökte lura in Stålmannen eller Clark i situationer där han skulle få svårt att bevaka hemligheten.
Jag minns t.ex. en äldre serie där några maffiaskurkar fejkade en prisutdelning för att lura på Stålmannen ett stort halsband (stort som axelvaddarna hos en amerikansk fotbollsspelare) försett med en radiosändare - kom Stålmannen i närheten av skurkarna medan de utförde sina brott, så skulle radiosändaren detonera en massa sprängämnen i tätbefolkade områden. Inte heller kunde han plocka av sig det, för det skulle också detonera sprängladdningarna.
Som om inte detta vore ett tillräckligt stort problem, så beslöt sig Lois Lane för att det här var ett utmärkt tillfälle att bevisa att Clark och Stålmannen var samma person - eftersom han inte kunde ta av sig det axelvaddsstora halsbandet så skulle han omöjligen kunna förklä sig till Clark utan att halsbandet syntes. Så via telefon skickade hon ut honom på reporteruppdrag efter reporteruppdrag till olika ställen där de hade kameror utställda, för att
tvinga honom att visa sig som Clark...
Och det här är alltså bara ett exempel på hur de gamla 60-talsserierna kunde se ut. Det fanns hundratals andra äventyr i samma stil.
Clark är överallt där märkliga saker sker samt också har en relation
där han inte kan öppnas sig inför Lana. Så dyker folk upp som sniffat något
men det förgås som inget speciellt har hänt och serien fortsätter.
Avsnittet som gick idag. Om den gär reporten inte hade haft alkoholproblem
vad skulle man skylt på då? Här väljer man att bakbinda handlingen så
den inte ska präckas.
Den kritiken håller jag faktiskt med om. Manusförfattarnas idéer för att skydda Stålmannens hemliga identitet i serietidningarna var inte alltid så trovärdiga, men de
försökte i alla fall. Det kan man inte säga om manusförfattarna i Smallville - där är det ofta bara tack vare rollfigurernas osannolika naivitet som de misslyckas med att genomskåda Clark. Det är rent löjligt att inte Chloe, Lana eller Lois inser att någonting är märkligt när Clark kan försvinna medan de vänder bort blicken en halv sekund.
Har aldrig sett sista avsnittet. Lana borde väl blir riktigt ledsen över
att Clark hålt nåt sådan för sig på så lång tid dom känt varandra.
Medan andra med specialkrafter har berättat öppet för Lana.
Sista avsnittet har inte gått än. Man har nyligen förlängt serien med en femte säsong, som kommer visas i höst. När och hur serien slutar är det ingen som vet, troligen inte ens manusförfattarna själva.
I serien Lois & Clark kunde ju fungera bra fast Clark hade avslöjat sig
för Lois
Vad skulle vara skillnaden om serien skulle fortsätta med några
säsonger medan Lana känner till Clarks krafter?
Lyssnar du på Lois & Clark-fansen på Internet, så tycker en väldigt stor del av dem att kvaliteten på episoderna gick ned efter att Clark avslöjade sig.
Jag håller inte nödvändigtvis med, men det är sant att åtminstone ett dramatiskt element försvann. Och fokus i serien styrdes över ännu mer på Lois & Clark än under de första säsongerna. Jimmy Olsen och Perry White sjönk tillbaka från biroller till statister med repliker.
Kärleken är starkare bortom all besvikelse. I serien Lois&Clark
kom ju Lois över det. Kärleken är som intakt oförstörbar.
<{POST_SNAPBACK}>
Men var finns spänningen? Clark behöver ju inte längre oroa sig lika mycket för att bli avslöjad. Han har en person mindre att oroa sig för ska upptäcka sanningen, och en person mer som hjälper honom komma upp med alibin och ursäkter.
Det sista är nästan värre än att Lois känner till sanningen. I de gamla serietidningarna tvingades Clark ständigt finna på ihåliga ursäkter på stört innan han rusade iväg ("Åh, jag har ont i magen!" "Oj, jag kom just på att jag måste ringa mina föräldrar/min skräddare/en informatör!" "Jag bröt av min penna, dröj medan jag hämtar en ny i förrådet"); i Lois & Clark blev alltid Lois kvar, med gott om tid för att hitta på en mer trovärdig ursäkt om någon undrade över Clarks snabba försvinnande. Det är lite för bekvämt, tycker jag. Man får inte längre känslan av att det är på håret att hans identitet avslöjas.
