(Nåja, jag har ju varit hemma i en vecka, men har inte hunnit skriva nåt i forumet förrän nu.)
Fyra matcher hann jag se, och jag blev verkligen glatt överraskad över Luleås spel!
Öppningsmatchen mot Linköping (2-3) missade jag, men jag var på plats när LHF förlorade med uddamålet mot Färjestad (3-4), en match som Luleå mycket väl hade kunnat vinna om det inte varit för några mycket tveksamma domslut ... eller icke-domslut.
Å andra sidan vann ju Luleå returen i Karlstad efter ett par tveksamma situationer, så jag antar att det jämnar ut sig.
Nyförvärvet Lubos Bartecko gjorde genast stort intryck på mig, och det var väldigt kul att se Mikael Renberg gå för fullt igen, till synes utan känning av fjolårets skada.
En mindre trevlig sak (?) var att jag satt precis bakom Färjestads bänk (bakom gamle LHF:aren Per Ledin, faktiskt), och det enda kaffe jag kunde värma mig med på läktaren serverades i en lila mugg ...
Kändes lite sådär.
Heder åt Ledin dock som var på väg att köra sin gamla målgest framför LHF-klacken men avbröt i sista stund och gjorde en Henke Larsson i stället:
"Jag vill ju komma tillbaka hit en dag" var motiveringen.
Nästa match var mot Leksand (3-1).
En ganska tråkig tillställning där Luleå var det klart bättre laget utan att briljera.
Bartecko var återigen ett utropstecken, men mest imponerad blev jag över hans kedjekamrat Karl Fabricius som verkligen har tagit ett kliv framåt i år.
"Fabbe" hockeyfostrad i Avan, på andra sidan Luleälven från mitt föräldrahem i Sunderbyn, och det värmer naturligtvis lite extra när det går bra för en "hemmason".
En annan som imponerade var juniormålvakten David Rautio, som i Tero Leinonens frånvaro dessutom hade den ännu yngre Mattias Modig som backup.
Måste säga att det var ganska speciellt att se dessa två egna produkter, födda 1985 och 1987, ute på isen under uppvärmningen.
Har ett Elitserielag någonsin haft en yngre målvaktsduo?
Sedan var det dags för utskåpning (6-2) mot Mora.
En seger som mycket väl hade kunnat bli större än så.
Luleå hade dock vissa problem efter 1-0-målet i mitten av första perioden ... men då tog nye coachen Slavomir Lener timeout, varpå "Fabbe" gjorde ett riktigt konstmål bara sekunder senare!
Lener har varit riktigt intressant att följa i båset.
Till skillnad från de senaste årens LHF-tränare vågar han agera när något inte stämmer, och han gör det snabbt.
Hans osvenska formering av laget (två producerande kedjor, en checkingline och en ren juniorkedja) har ju höjt en del ögonbryn, men i den här matchen fungerade det mesta.
Roligast av allt var naturligtvis att juniorkedjan (Lindqvist/Isaksson/Harju) tackade för förtroendet och producerade två mål (Lindqvists och Harjus första i Elitserien).
Två juniorassists av Viktor Lindgren och en annars blek Johan Fransson gladde också.
Om Luleå bara får behålla sina ynglingar så kan de mycket utgöra stommen i det lag som enligt föreningens målsättning ska ta SM-guld senast 2008.
Den sista matchen jag såg i Coop Arena var mot Brynäs (2-0).
En riktig bra hockeymatch som präglades av kamp och lysande försvarsspel.
Tero Leinonen storspelade i sin första match för säsongen och Korhonen var också han bra i Brynäskassen.
Noterbart beträffande målvakterna:
19.58 in i första perioden, vid ställningen 0-0 och nedsläpp i Luleås anfallszon, tog Lener ut Leinonen ur kassen för att försöka pressa in 1-0 i spel sex mot fem.
Nu blev det inget mål, men vad hände?
Jo, hockeyförbundets statistiker hävade att Leinonen inte hållit nollan för att han inte spelat hela matchen!
Två sekunder på bänken innebar alltså att han inte höll nollan enligt statistiken, trots att han inte släppte in något mål!
Märkligt.
Fast inte lika märkligt som att Johan Holmqvist utsågs till Brynäs bästa spelare, trots att det var Korhonen som vaktade Brynäs bur.
Nåväl, för att summera mina intryck av Luleå i de matcher jag såg i Coop Arena:
Bartecko är en underbar lirare.
Fabricius imponerar stort och kan mycket väl spela sig in i landslaget framöver (åtminstone i någon av skitturneringarna i Euro Hockey Tour).
Renberg håller!
Juniorerna (inte minst Rautio) bådar gott för framtiden.
På minussidan ... jättetalangen Johan Fransson har långt kvar till NHL och Machulda som spottade in mål under försäsongen har inte alls kommit igång.
Väl hemma i Stockholm igen bestämde jag mig för att ta en tur till Södertälje för att se Luleå förlänga sin vinstsvit mot SSK.
Nu blev det inte så.
Nordquist insjuknade i feber strax före matchen och de nya kedjeformationerna fungerade inte riktigt.
Luleå spelade inte alls särskilt dåligt och hade mycket väl kunnat lämna ett halvfärdigt AXA Sports Center med tre poäng, men det var något som saknades.
Sedan såg jag Fölunda-Luleå på PPV, och maken till utskåpning har jag sällan sett.
Frölunda var otäckt bra samtidigt som Luleå underpresterade å det grövsta.
Renberg kämpade sin vana trogen, men han var otroligt ensam.
Juniorerna gjorde också några okej byten, men de fick å andra sidan väldigt mycket speltid eftersom de andra formationerna inte lyckades med någonting.
Det enda jag kan trösta mig med är att Luleå gjorde en riktig plattmatch ... om de hade krigat och ändå förlorat med 2-8 så hade jag blivit riktigt orolig, men jag efter att ha sett de tidigare matcherna vet jag att de ät mycket bättre än så.
Men Frölunda spelade fantastiskt, det kan inte förnekas.
Ikväll väntar Djurgården, efter ännu en storförlust mot HV, och nu vill jag se (eller höra, tack vare sr.se) ett kämpande Luleå.
Årets Djurgården ska inte ha något att sätta emot Luleå på bortaplan i Coop Arena.
Inte när Nordquist är tillbaka och LHF:s första- och andrakedja är intakta igen.
OM Luleå ändå skulle förlora ikväll så hoppas jag innerligt att föreningen kan presentera ett nyförvärv innan transferfönstret stänger imorgon.
Ja, det hoppas jag nog även om vi vinner.
