77 replies to this topic

[Robert Jonsson]

Buffy är inte pubertal och barnslig.

Amen.

[Illyria]

Det är svårt att säga en karaktär, ofta kan du alltid hitta någon karaktär i en serie du kan känna igen dig åtminstone lite i. Men sen finns det klart karaktärer som sticker ut mer och du kan identifiera dig med mer, för min del gäller det exempelvis Jaye (Wonderfalls) och Mal (Firefly).

[Forever Xena]

Buffy är inte pubertal och barnslig.

Tyckar inte jag heller

[Marie Morot]

Från början är hon nog det, men hon växer upp genom säsongerna.

[Freja42]

Är där nån tv serie karaktär du kan identifiera dig med ?

Jag är som en blandning av Daniel Jackson och Jack O'Neill från Stargate, blandat med Lorne från Angel och Kaylee från Firefly.
Faktiskt, dessa karaktärer hag jag lätt för att identifiera mig med.

Sen har vi outsiders, rebeller. Wolverine i X-men. Sawyer i Lost.

Man har väl olika sidor som man kan se i vissa karaktärer...

[Kermit]

Du låter farlig, du!

[Freja42]

Du låter farlig, du!

Vem jag? *ser oskyldig ut och gömmer klorna bakom ryggen*

[Kermit]

Ni kan nog alla gissa vilken tv-seriekaraktär jag identifierar mig mest med...

Och...hjääääälp!!!

[Freja42]

Ni kan nog alla gissa vilken tv-seriekaraktär jag identifierar mig mest med...

Och...hjääääälp!!!

Det är OK. Jag äter inte grodor.

[Kermit]

S...s...säkert...?

[Freja42]

S...s...säkert...?

Jajamensan! Jag svär vid allt som är heligt, till exempel Daniel Jackson.
Jag gillar kött iofs men grodor är mest ben...tror jag. Har aldrig provat.

[Kermit]

Jag är ju gjord av tyg också, ännu mer odelikat...

[Dreamdude]

Det här är en riktigt svår fråga. I regel identifierar jag mig aldrig helt med en karaktär från en Tv-serie. Men det beror på situationen, humöret och/eller livsfasen. Inte sällan känner jag igen olika drag från en del karaktärer.

[rino]

Välkommen Dreamdude Om du känner för det, får du gärna skriva lite om dig i Presentationstråden.

Inget tvång...

[Tom_Hell]

Från början är hon nog det, men hon växer upp genom säsongerna.

Hon må växa upp men serien har fortfarande ett extremt tonårs-perspektiv. Tittar man på senare avsnitt är den nästan totala avsaknaden av "riktiga" vuxna bara ett tydligt exempel på detta. Så pubertal får man nog kalla den...

[Robert Jonsson]

[Marie Morot]

Hon må växa upp men serien har fortfarande ett extremt tonårs-perspektiv. Tittar man på senare avsnitt är den nästan totala avsaknaden av "riktiga" vuxna bara ett tydligt exempel på detta. Så pubertal får man nog kalla den...

Serien innehåller som helhet inte många vuxna karaktärer som är "normala" (vad nu det ska betyda).

Och med all respekt: Nej, serien är väldigt långt ifrån att vara pubertal, det sker hela tiden en utveckling av karaktärerna, ett naturligt och oundvikligt framskridande mot mognad och ansvarstagande.

En serie som däremot är oföränderligt pubertal, om inte till och med pueril är South Park. Där kan vi tala om icke-utveckling. Bara som jämförelse.

[Dreamdude]

Välkommen Dreamdude Om du känner för det, får du gärna skriva lite om dig i Presentationstråden.

Inget tvång...

Tackar rino! Jag kommer nog att husa här en del, men jag kommer förmodligen inte att göra någon formell presentation.

"Experience has taught me that interest begets expectation, and expectation beget disappointment, so the key to avoiding disappointment is to avoid interest. A equals B equals C Equals A, or whatever."
Georgia Lass, Dead Like Me

[Aztecface]

Är där nån tv serie karaktär du kan identifiera dig med ?

Jag är som en blandning av Daniel Jackson och Jack O'Neill från Stargate, blandat med Lorne från Angel och Kaylee från Firefly.
Faktiskt, dessa karaktärer hag jag lätt för att identifiera mig med.

Sen har vi outsiders, rebeller. Wolverine i X-men. Sawyer i Lost.

Man har väl olika sidor som man kan se i vissa karaktärer...

När folk berättar att dom är lika eller kan identifiera sig med karaktärer så måste jag fråga på vilket sätt(jag vet inte jag är bara sådan). Med Daniel Jackson menar du då att du är fruktansvärt duktig på språk och kan komma fram till okenventionella lösningar snabbt? I så fall måste jag fråga vad du jobbar med. Sen måste du ju vara frustrerad på dig själv konstant eftersom du identifierar dig med Jack också. Lorne vet jag inte ens vem det är. Kaylee förmodar jag att du menar att du är duktig på att laga maskiner och att du ofta har en skolflicke oskuldhet över dig?

Från början är hon nog det, men hon växer upp genom säsongerna.

Hon må växa upp men serien har fortfarande ett extremt tonårs-perspektiv. Tittar man på senare avsnitt är den nästan totala avsaknaden av "riktiga" vuxna bara ett tydligt exempel på detta. Så pubertal får man nog kalla den...

Jag märker då knappt att hon växer något vidare. Men det är kul att veta att det finns fler som tycker att den är pubertal.

Hon må växa upp men serien har fortfarande ett extremt tonårs-perspektiv. Tittar man på senare avsnitt är den nästan totala avsaknaden av "riktiga" vuxna bara ett tydligt exempel på detta. Så pubertal får man nog kalla den...

Serien innehåller som helhet inte många vuxna karaktärer som är "normala" (vad nu det ska betyda).

Och med all respekt: Nej, serien är väldigt långt ifrån att vara pubertal, det sker hela tiden en utveckling av karaktärerna, ett naturligt och oundvikligt framskridande mot mognad och ansvarstagande.

En serie som däremot är oföränderligt pubertal, om inte till och med pueril är South Park. Där kan vi tala om icke-utveckling. Bara som jämförelse.

Avsaknad av "normalitet" är inget jag stör mig på. Karaktärsutvecklingen är minimal.

Southpark rules. Vill man ha meningslösa barnslig humor så finns inte många bättre serier. I san Cartman anda så säger jag "I'm not fat, i'm bigboned"

[Freja42]

Från början är hon nog det, men hon växer upp genom säsongerna.

Hon må växa upp men serien har fortfarande ett extremt tonårs-perspektiv. Tittar man på senare avsnitt är den nästan totala avsaknaden av "riktiga" vuxna bara ett tydligt exempel på detta. Så pubertal får man nog kalla den...

Då kommer ju frågan: vad är egentligen "vuxen" och vad är "pubertal"?
Jag tycker nog att alla ungdomarna i serien är vuxna jämfört med många i 30-års åldern som jag träffat. De kan hantera känslor och kriser betydligt bättre. Vilket säger en hel del om många "vuxna" jag träffat!

Jag tycker inte att det är ett extremt tonårsperspektiv bara för att karaktärerna är unga. De beter sig mycket mognare än t.ex ungdomar i andra serier.

[Robert Jonsson]

Jag märker då knappt att hon växer något vidare. Men det är kul att veta att det finns fler som tycker att den är pubertal.

Jag är inte alls förvånad över att du inte ser den, men likväl så finns den där. Och en ganska tydlig sådan.

[Marie Morot]

Jag märker då knappt att hon växer något vidare. Men det är kul att veta att det finns fler som tycker att den är pubertal.

Det är alltid positivt och stärkande för självkänslan att hitta likasinnade.

Hon må växa upp men serien har fortfarande ett extremt tonårs-perspektiv. Tittar man på senare avsnitt är den nästan totala avsaknaden av "riktiga" vuxna bara ett tydligt exempel på detta. Så pubertal får man nog kalla den...

Serien innehåller som helhet inte många vuxna karaktärer som är "normala" (vad nu det ska betyda).

Och med all respekt: Nej, serien är väldigt långt ifrån att vara pubertal, det sker hela tiden en utveckling av karaktärerna, ett naturligt och oundvikligt framskridande mot mognad och ansvarstagande.

Avsaknad av "normalitet" är inget jag stör mig på. Karaktärsutvecklingen är minimal.

När du hävdar att karaktärsutvecklingen i Buffy är minimal visar det bara på att du inte sett tillräckligt mycket av serien. Vill du backa upp ditt påstående ser jag gärna att du kommer med exempel som du tycker visar på stor karaktärsutveckling. Jag är mycket nyfiken och intresserad på ditt perspektiv.

[Freja42]

Jag är som en blandning av Daniel Jackson och Jack O'Neill från Stargate, blandat med Lorne från Angel och Kaylee från Firefly.
Faktiskt, dessa karaktärer hag jag lätt för att identifiera mig med.

Sen har vi outsiders, rebeller. Wolverine i X-men. Sawyer i Lost.

Man har väl olika sidor som man kan se i vissa karaktärer...

När folk berättar att dom är lika eller kan identifiera sig med karaktärer så måste jag fråga på vilket sätt(jag vet inte jag är bara sådan). Med Daniel Jackson menar du då att du är fruktansvärt duktig på språk och kan komma fram till okenventionella lösningar snabbt? I så fall måste jag fråga vad du jobbar med. Sen måste du ju vara frustrerad på dig själv konstant eftersom du identifierar dig med Jack också. Lorne vet jag inte ens vem det är. Kaylee förmodar jag att du menar att du är duktig på att laga maskiner och att du ofta har en skolflicke oskuldhet över dig?

Tjadu, den analysen är väl inte den lättaste att göra...men eftersom jag borde göra annat som t.ex. studera så tänkte jag ändå slösa bort en stund med att skriva om mig själv.

Här tar jag upp vissa delar av karaktärer som jag tycker att jag ser hos mig själv, både negativ och positiva.

Daniel Jackson: Jag älskar språk, ingen tvekan om det, men Daniel är så mycket mer än bara språknörd. han drivs av en kraft att vilja förstå folk och kulturer och att kunna kommunicera med alla, utan undantag.
Han vill förstå människor och hur allt hänger ihop. En riktig sökare och drömmare.
Jag har hittills läst/studerat 15 språk (och nej, det betyder inte att jag kan dem särskilt bra men jag har studerat dem!) men om jag är bra på språk vet jag inte...jag tycker bara att det är hysteriskt kul med språk.

Jack O'Neill: temperament. Jajamensan! Lite cynisk, bitter kanske. Lätt att bli irriterad, dåligt tålamod. Konstig humor.
Men i de flesta fall då konflikten är mellan Daniel och Jack så förstår jag alltid hur Daniel tänker och varför han har rätt.

Lorne (är en demon i Angel. Han läser folks öden genom att de sjunger för honom.): Han gillar inte konflikter och vill nog helst att alla ska vara sams. Han älskar musik och är rätt så annorlunda jämfört med andra demoner, även de i hans egen familj.

Kaylee: Vet inte exakt vad det är hos Kaylee som jag känner igen mig med. Den eviga optimisten? Alltid glad. Alltid trånande efter en man som inte ser en?

[Aztecface]

Jag märker då knappt att hon växer något vidare. Men det är kul att veta att det finns fler som tycker att den är pubertal.

Det är alltid positivt och stärkande för självkänslan att hitta likasinnade.

Hon må växa upp men serien har fortfarande ett extremt tonårs-perspektiv. Tittar man på senare avsnitt är den nästan totala avsaknaden av "riktiga" vuxna bara ett tydligt exempel på detta. Så pubertal får man nog kalla den...

Serien innehåller som helhet inte många vuxna karaktärer som är "normala" (vad nu det ska betyda).

Och med all respekt: Nej, serien är väldigt långt ifrån att vara pubertal, det sker hela tiden en utveckling av karaktärerna, ett naturligt och oundvikligt framskridande mot mognad och ansvarstagande.

Avsaknad av "normalitet" är inget jag stör mig på. Karaktärsutvecklingen är minimal.

När du hävdar att karaktärsutvecklingen i Buffy är minimal visar det bara på att du inte sett tillräckligt mycket av serien. Vill du backa upp ditt påstående ser jag gärna att du kommer med exempel som du tycker visar på stor karaktärsutveckling. Jag är mycket nyfiken och intresserad på ditt perspektiv.

Hahaha


Jag har ju inte sett så mycket. Bara för att det finns karaktärsutveckling behöver det inte betyda att det finns mognadsutveckling. Någon sådan har jag inte sett det minsta av. Karaktärerna är nästa lika omogna den sista säsongen som dom var i den första. Sen om jag kan ge några "direkta" exempel vet jag inte. Menar du avsnittsnummer och något dom gör eller diskuterar i det fallet?

Jag är som en blandning av Daniel Jackson och Jack O'Neill från Stargate, blandat med Lorne från Angel och Kaylee från Firefly.
Faktiskt, dessa karaktärer hag jag lätt för att identifiera mig med.

Sen har vi outsiders, rebeller. Wolverine i X-men. Sawyer i Lost.

Man har väl olika sidor som man kan se i vissa karaktärer...

När folk berättar att dom är lika eller kan identifiera sig med karaktärer så måste jag fråga på vilket sätt(jag vet inte jag är bara sådan). Med Daniel Jackson menar du då att du är fruktansvärt duktig på språk och kan komma fram till okenventionella lösningar snabbt? I så fall måste jag fråga vad du jobbar med. Sen måste du ju vara frustrerad på dig själv konstant eftersom du identifierar dig med Jack också. Lorne vet jag inte ens vem det är. Kaylee förmodar jag att du menar att du är duktig på att laga maskiner och att du ofta har en skolflicke oskuldhet över dig?

Tjadu, den analysen är väl inte den lättaste att göra...men eftersom jag borde göra annat som t.ex. studera så tänkte jag ändå slösa bort en stund med att skriva om mig själv.

Här tar jag upp vissa delar av karaktärer som jag tycker att jag ser hos mig själv, både negativ och positiva.

Daniel Jackson: Jag älskar språk, ingen tvekan om det, men Daniel är så mycket mer än bara språknörd. han drivs av en kraft att vilja förstå folk och kulturer och att kunna kommunicera med alla, utan undantag.
Han vill förstå människor och hur allt hänger ihop. En riktig sökare och drömmare.
Jag har hittills läst/studerat 15 språk (och nej, det betyder inte att jag kan dem särskilt bra men jag har studerat dem!) men om jag är bra på språk vet jag inte...jag tycker bara att det är hysteriskt kul med språk.

Jack O'Neill: temperament. Jajamensan! Lite cynisk, bitter kanske. Lätt att bli irriterad, dåligt tålamod. Konstig humor.
Men i de flesta fall då konflikten är mellan Daniel och Jack så förstår jag alltid hur Daniel tänker och varför han har rätt.

Lorne (är en demon i Angel. Han läser folks öden genom att de sjunger för honom.): Han gillar inte konflikter och vill nog helst att alla ska vara sams. Han älskar musik och är rätt så annorlunda jämfört med andra demoner, även de i hans egen familj.

Kaylee: Vet inte exakt vad det är hos Kaylee som jag känner igen mig med. Den eviga optimisten? Alltid glad. Alltid trånande efter en man som inte ser en?

Mycket intressant och jag är väldigt tacksam att du tar dig tiden att skriva om dig.

15 språk får ju mina nackhår att resa sig. Personligen har jag studerat 3 språk och kan tala 9. Så jag ligger lite i lä. Och det har du helt rätt i att bara för att man har studerat ett språk betyder inte att man kan det. Jag älskar ju att förstå mig på människor vilket gör att jag trivs så bra med mitt arbete för tillfället.

Berätta gärna mer om dig själv.... det här blir bara mer och mer intressant. Vilka språk har du studerat? Det känns nästan som om vi borde ta detta i en annan tråd men jag tror nog att alla är intresserade.

[Marie Morot]

Jag har ju inte sett så mycket. Bara för att det finns karaktärsutveckling behöver det inte betyda att det finns mognadsutveckling. Någon sådan har jag inte sett det minsta av. Karaktärerna är nästa lika omogna den sista säsongen som dom var i den första. Sen om jag kan ge några "direkta" exempel vet jag inte. Menar du avsnittsnummer och något dom gör eller diskuterar i det fallet?

Det märks att du inte sett särskilt mycket av serien. För det där med att de skulle vara lika omogna efter sju säsonger stämmer inte. De går från att vara vanliga high school kids till unga vuxna med stor mognad och sans, utan att för den skull tappa sin lust att roa sig och skämta om det mesta i livet.

Sorry att jag var otydlig med hur jag uttryckte mig. Jag skulle gärna vilja höra exempel på andra serier som du anser är starka vad gäller karaktärsutveckling. Jag har sett Buffy en gång och du knappast alls. Någon analys av enskilda avsnitt eller repliker lär inte ge så mycket oss emellan.