Har just avslutat S.1, och första intrycket... Jag kan sympatisera med dom som inte tog sig igenom första halvan av säsongen. Upp till DNA Mad Scientist handlar det fortfarande mycket om att etablera karaktärerna på bekostnad av själva historien. Men så plötsligt dyker scenen upp då de hugger av Pilots arm, och jag är helt såld - inte pga någon sorts morbid fascination, utan för att de vågar svina ner det hela och göra det lite osympatiskt. Inget gullande med besättningen: de är själviska idioter, och beter sig helt ärligt. De behöver armen (tentakeln?) för att få det dom vill ha, och gör det som behövs, inga ursäkter. Inte ofta man stöter på i en genre där det mesta brukar vara ganska tillrättalagt och "säkert".
Några mellanavsnitt sedan fram till Durka Returns då Rygel och hans tid i fångenskap hamnar i fokus. Första gången jag köper honom som... något annat än bara en mupp. Underbart arbete av Jim Henson Company som håller i trådarna, bokstavligen.
A Bug's Life och de fyra sista avsnitten: Nu är det igång på allvar känns det som. Bra att de skippade Crais som seriens huvudbadguy och lade till Scorpius istället - så mycket mer intressant.
Swooosh till S.2...
Edited by Thinice, 15 February 2007 - 01:54.





