46 replies to this topic

[Aztecface]

Då får man lära sig att vara en god insekt och börjar klättra uppför stegen igen.


Det jag däremot har svårt att få ihop är tanken att själar återföds. Hur funkar det egentligen när människorna på jorden bara blir fler och fler? Själdelning? Och visst är det märkligt att de som vittnar om att de levt tidigare liv nästan alla varit faraoniska prinsessor och liknande.

Jag genomgick hypnos en gång just för detta ändamål. Det visade sig att jag i ett tidigare liv varit Alexander den Stores Överste Eunuck.

[Mjolnir]

Bara för att avrunda diskussionen vill jag säga lite mer om entropi, dess fysikaliska motsats information och deras samband till livets uppkomst.

Den infraröda bakgrundsstrålningen som flödar genom universum är en rest från dess födelse och ger en bild av hur det såg ut då. Undersökningar av vågspektrat indikerar att universum var i ett tillstånd av termodynamisk jämvikt precis efter Big Bang. Men som ni kanske minns så innebar detta ett tillstånd av maximalt kaos/oordning. Världsalltet verkar alltså ha haft väldigt lite informationsinnehåll i början. Trots att entropin bara kan öka i ett slutet system så har det sedan dess tillkommit galaxer, stjärnor, planeter - och liv. Hur kommer det sig?

För att skenet bedrar. Svaret finns hos en av de fyra urkrafterna i universum - gravitation. När den verkar på tillräckligt mycket materia i rymden så klumpar denna ihop sig och skapar alla de himlakroppar vi känner till. Gravitationskraften utgör till synes en informationskälla eftersom den bildar alla dessa ordnade strukturer med mycket mer informationsinnehåll än de simpla gasmoln de kom ur - ändå så rör sig den termodynamiska gradienten i just denna riktning. Det sker spontant och trots att entropi och information är diametrala motsatser så bidrar denna entropiska process till att forma information. Exakt varför det ter sig så här är fortfarande en olöst gåta för fysikerna. Det är möjligt att ett gasmoln och den stjärna det kan bilda innehåller samma mängd inneboende information men att man få gå ner på kvantnivå för att lokalisera den.

I förlängningen hamnade denna information i biologiska system - oss. Vi kan sägas vara en produkt av gravitation och entropi. Detta ger dock inte hela svaret på frågan om hur livet uppstod. Det räcker inte med enbart information utan den måste organiseras på ett specifikt sätt för att bilda nåt meningsfullt. Det riktiga mysteriet är just vad som ligger till grund för detta semantiska förlopp. En del tror att det beror på oupptäckta komplexitetslagar som låter ett enkelt system utvecklas på egen hand till ett mer komplicerat. I alla fall på ytan är det vad som händer när en samling gasmoln blir till en galax. Om det finns ett samband även mellan denna princip och gravitationen så ligger det till hands att frågan om livets uppkomst är nära länkad till den om universums uppkomst. Och då får uttrycket att vi är stöpta ur stjärnstoft en ytterligare mening.

[Aztecface]

För att återgå till diskussionen jag började i en annan tråd.

En vän och jag diskuterade vid ett tillfälle godhet och ondska. Existerar det eller är det igentligen bara en ersättning för "snäll" och "dum"? Är människor som har utfört fruktansvärda dåd mot barn och andra människor psykiskt sjuka eller onda? Vid definition så måste då psykisk sjuka även innebära att det finns eller kan komma att finnas ett botemel mot det i form av medicin.

Jag är intresserad av era svar för att kunna besvara det jag påbörjade i den andra tråden.

[Mjolnir]

Jo, jag tror mer på den moralrelativistiska förklaringen. I naturen ter sig begreppen godhet eller ondska irrelevanta (även om djurföräldrar ibland uppenbarligen altruistiskt tar in och fostrar utsatta ungar av helt andra arter som sina egna), vilket stärker uppfattningen att det är mänskliga påfund. Mot psykiskt sjuka finns det kanske potentiella botemedel men frågan är om det finns det för de som bara saknar empati.

[Aztecface]

Jo, jag tror mer på den moralrelativistiska förklaringen. I naturen ter sig begreppen godhet eller ondska irrelevanta (även om djurföräldrar ibland uppenbarligen altruistiskt tar in och fostrar utsatta ungar av helt andra arter som sina egna), vilket stärker uppfattningen att det är mänskliga påfund. Mot psykiskt sjuka finns det kanske potentiella botemedel men frågan är om det finns det för de som bara saknar empati.

Med detta kan jag då tro att du inte tror på varken koncepten eller begreppen god och ond? Bristen på empati förutsätter inte att en människa utför omoraliska dåd. Nästa fråga är då om du även tror att en människa med en psykisk sjukdom får begå vilka brott som helst utan att behöva stå för konsekvenserna(eftersom dom utfördes av en "sjuk" människa) så länge som dom får medicinsk behandling för det?

[Mjolnir]

Jag avfärdar inte koncepten rakt av. De är inte universella principer utan mänskliga påfund men det gör dem inte irrelevanta i ett mänsligt samhälle. Och angående de psykiskt sjuka så beror det på vilka konsekvenserna är. Att de ska hållas inspärrade är jag helt med på.

[Aztecface]

Jag avfärdar inte koncepten rakt av. De är inte universella principer utan mänskliga påfund men det gör dem inte irrelevanta i ett mänsligt samhälle. Och angående de psykiskt sjuka så beror det på vilka konsekvenserna är. Att de ska hållas inspärrade är jag helt med på.

Ok. Då är vi överrens om att du inte har en bestämd åsikt om dessa koncept och fakta. Då kommer nästa fråga. Tror du att någon eller några former av tidsresor är möjliga eller kommer att vara möjliga?

[Mjolnir]

Är det frågestund som gäller?
Jag svarar gärna.

Resor till det förflutna är en konsekvens av överljushastighet. Detta baseras på att information inte kan färdas snabbare än så och därför skulle en resenär lura universum när han är, eftersom han skulle färdas snabbare än informationen om detta. Detta får dock betraktas som omöjligt, av teoretiska skäl - en organism består ju av information - och inte minst av praktiska - pga. tidsdilatation skulle den resande få oändlig massa, vilket kräver oändlig acceleration att förflytta, vilket i sin tur kräver oändlig energi. Så det går bort.
En alternativ metod som iaf är teoretisk möjlig är konstruktionen av artificiella krökningar i rymdväven, s.k. maskhål. Dessa skulle utnyttja snabba rörelsers retarderande effekt på sin lokala tid för att skapa portar till det förgångna men även detta medför en massa praktiska svårigheter, som de ofantliga energimängder nödvändiga. Tidsresor bakåt brottas också med olika välkända paradoxer men dessa kan möjligen undvikas ifall teorierna om parallella universa stämmer.

Resor till framtiden är en annan sak, teoretiskt och eventuellt praktiskt genomförbara. En effekt som tidsdilatation har på en resenär vid höga hastigheter är att tiden saktar ner för honom, i förhållande till andra men för honom går den lika fort som alltid. Astronauter i omlopp kring jorden har genomfört väldigt små skutt i tiden av sån här typ (på några millisekunder). Om en farkost accelereras till extrem hastighet så färdas den alltså in i framtiden, ur de resandes synpunkt.

Kommer något av det här bli verklighet? Vi är vana att se tiden som något konstant som rör sig från "då" genom "nu" till "sen" men dessa begrepp växlar beroende på vilket perspektiv man har. Ett fyrdimensionellt omfång av rumtid som genomsyrar universum är nog närmare verkligheten än den traditionella föreställningen av "tidens pil". Tiden är lika relativ som allt annat och det går inte att peka ut ett visst ögonblick som universellt representerar "nu". Den kan tänkas vara öppen för manipulation, kanske med metoder som vi inte kan föreställa oss men det låter sig inte göras lätt. Blir det möjligt - vem vet?

[Aztecface]

Är det frågestund som gäller?
Jag svarar gärna.

Resor till det förflutna är en konsekvens av överljushastighet. Detta baseras på att information inte kan färdas snabbare än så och därför skulle en resenär lura universum när han är, eftersom han skulle färdas snabbare än informationen om detta. Detta får dock betraktas som omöjligt, av teoretiska skäl - en organism består ju av information - och inte minst av praktiska - pga. tidsdilatation skulle den resande få oändlig massa, vilket kräver oändlig acceleration att förflytta, vilket i sin tur kräver oändlig energi. Så det går bort.
En alternativ metod som iaf är teoretisk möjlig är konstruktionen av artificiella krökningar i rymdväven, s.k. maskhål. Dessa skulle utnyttja snabba rörelsers retarderande effekt på sin lokala tid för att skapa portar till det förgångna men även detta medför en massa praktiska svårigheter, som de ofantliga energimängder nödvändiga. Tidsresor bakåt brottas också med olika välkända paradoxer men dessa kan möjligen undvikas ifall teorierna om parallella universa stämmer.

Resor till framtiden är en annan sak, teoretiskt och eventuellt praktiskt genomförbara. En effekt som tidsdilatation har på en resenär vid höga hastigheter är att tiden saktar ner för honom, i förhållande till andra men för honom går den lika fort som alltid. Astronauter i omlopp kring jorden har genomfört väldigt små skutt i tiden av sån här typ (på några millisekunder). Om en farkost accelereras till extrem hastighet så färdas den alltså in i framtiden, ur de resandes synpunkt.

Kommer något av det här bli verklighet? Vi är vana att se tiden som något konstant som rör sig från "då" genom "nu" till "sen" men dessa begrepp växlar beroende på vilket perspektiv man har. Ett fyrdimensionellt omfång av rumtid som genomsyrar universum är nog närmare verkligheten än den traditionella föreställningen av "tidens pil". Tiden är lika relativ som allt annat och det går inte att peka ut ett visst ögonblick som universellt representerar "nu". Den kan tänkas vara öppen för manipulation, kanske med metoder som vi inte kan föreställa oss men det låter sig inte göras lätt. Blir det möjligt - vem vet?

Om teorierna om paralella universum stämmer så innebär det att det finns en oändlig mängd paralella universum. Hur kan man veta vilket som är rätt? Men jag håller med det finns en hel del paradoxer. Det är en av paradoxerna jag vill komma till. Får se bara om du kan stämma in på vilken väg jag går.

Teorin om resor till framtiden är intressanta men irrelevanta pga framtiden ännu icke är "skriven". Det går att teorisera om det i oändlighet. En av variablerna är fri vilja.

Fyrdimensionellt måste stämma. Vi rör ju oss i dom fyra dimensionerna konstant. Vilket leder mig till att tro att vi inte kan hoppa över våran egna existens i den fjärde dimensionen fysiskt.

Kan du hålla med eller någorlunda förstå min tankegång?

[Mjolnir]

Om det verkligen finns parallella universa tror jag inte att man kan anse något av dem vara mer "rätt" än något annat. Det skulle i så fall vara "ur-universumet" från vilket alla andra uppstod genom avknoppning. Men skulle det verkligen finnas ett sådant?

Framtiden är inte skriven ur vår synpunkt eftersom vi uppfattar tiden linjärt men dess egentliga natur är ett mysterium för oss. Som jag sa så behöver inte tiden vara en pil som går från dåtid till framtid - det råkar endast vara just så vi upplever den. Vi kanske inte ens är förmögna att begripa tidens sanna natur pga. våra mänskliga begränsningar. Som Alan Moore sa: "Because our entire universe is made up of consciousness, we never really experience the universe directly. We just experience our consciousness of the universe, our perception of it, so right, our only universe is perception". Jag minns att jag behandlade detta mer utförligt i en post i "Fredag den 13:e"-tråden.

Och framtidresor så som jag beskrev dem innebär inte att man "hoppar över tid" genom att försvinna ur den fjärde dimensionen. Det innebär bara att tiden går långsammare för dig än för alla andra, trots att du inte upplever det. Så om du gör en resa som tar några månader för dig har det kanske gått många år för resten av universum. Detta är ett tema i den Nebula- och Hugobelönade romanen "The Forever War" som handlar om ett intergalaktiskt krig som utspelar sig under hundratals år pga. tidsdilatationens effekter.

[Aztecface]

Om det verkligen finns parallella universa tror jag inte att man kan anse något av dem vara mer "rätt" än något annat. Det skulle i så fall vara "ur-universumet" från vilket alla andra uppstod genom avknoppning. Men skulle det verkligen finnas ett sådant?

Framtiden är inte skriven ur vår synpunkt eftersom vi uppfattar tiden linjärt men dess egentliga natur är ett mysterium för oss. Som jag sa så behöver inte tiden vara en pil som går från dåtid till framtid - det råkar endast vara just så vi upplever den. Vi kanske inte ens är förmögna att begripa tidens sanna natur pga. våra mänskliga begränsningar. Som Alan Moore sa: "Because our entire universe is made up of consciousness, we never really experience the universe directly. We just experience our consciousness of the universe, our perception of it, so right, our only universe is perception". Jag minns att jag behandlade detta mer utförligt i en post i "Fredag den 13:e"-tråden.

Och framtidresor så som jag beskrev dem innebär inte att man "hoppar över tid" genom att försvinna ur den fjärde dimensionen. Det innebär bara att tiden går långsammare för dig än för alla andra, trots att du inte upplever det. Så om du gör en resa som tar några månader för dig har det kanske gått många år för resten av universum. Detta är ett tema i den Nebula- och Hugobelönade romanen "The Forever War" som handlar om ett intergalaktiskt krig som utspelar sig under hundratals år pga. tidsdilatationens effekter.

Varför inte?!

Jag får ta en titt i den tråden vid tillfälle.

Vilket bekräftar att du delar mina tankar om fysisk färd genom tid. Då är den boken uppsatt i "to read hyllan". Jag hade den redan men har aldrig haft tillfälle att läsa den.

Vad gäller existensen som jag ser det av en Gud i vetenskaplig bemärkelse är tanken att man inte kan varken resa tillbaka eller fram i tiden under den tiden då ens egna liv existerar. Vilket återgår till en teori som bla behandlar tidsresor att två eller flera av samma person icke kan existera i samma tidsram. I min mening är det pga själen.

Vad tror du?

[Mjolnir]

Jag vet faktiskt inte. Jag har ett naturalistiskt synsätt, enligt vilket allting kan förklaras vetenskapligt. När man kommer in på andliga ting blir det svårt. Sådant är lättare i filosofiska sammanhang men här vet jag inte riktigt hur fakta och filosofi ska kombineras på det sättet.

[Aztecface]

Jag vet faktiskt inte. Jag har ett naturalistiskt synsätt, enligt vilket allting kan förklaras vetenskapligt. När man kommer in på andliga ting blir det svårt. Sådant är lättare i filosofiska sammanhang men här vet jag inte riktigt hur fakta och filosofi ska kombineras på det sättet.

Något säger mig att du säkerligen kan göra ett gott försök. Jag ser fram emot det.

[Mjolnir]

Tyvärr men jag saknar insikter i teologi och tror ärligt talat inte på själen som något annat än ett metaforiskt begrepp, så jag är inte rätt person att föra diskussionen dit. Carl Jung ansåg att själen i själva verket är ens personlighet och jag är nog inne på samma linje.

[Aztecface]

Tyvärr men jag saknar insikter i teologi och tror ärligt talat inte på själen som något annat än ett metaforiskt begrepp, så jag är inte rätt person att föra diskussionen dit. Carl Jung ansåg att själen i själva verket är ens personlighet och jag är nog inne på samma linje.

Själv anser jag att personligheten är en del av ens själ.

Ja, filosofi kan inte diskuteras med alla har jag lagt märke till. En god diskussion upphör oftast så snart man kommer in i ämnet.

Synd. Det var roligt att diskutera med dig.

[Mjolnir]

Filosofi i allmänhet har jag inga problem med - den kan erbjuda intressanta perspektiv när vetenskapen inte räcker till. Det är snarare religiöst präglad sådan jag har svårt för. Jag vet att själen inte behöver diskuteras ur religiös synvinkel men som sagt så tror jag inte på den heller. Det är svårt att bortse från kopplingar till vitalismen - ståndpunkten att liv har en mystisk livskraft inom sig - som diskrediterades inom vetenskapen för länge sen.
Det har förts fram att levande organismer tycks ha speciella, inneboende egenskaper med nästan magisk karaktär, t.ex. att de biljoner neuroner i en mänsklig hjärna som genom samverkan producerar tanke och medvetenhet tycks oförklarligt med tanke på att en neuron bara är en cell som leder en elektrisk spänning. På senare år har dock tecken visat på att denna tendens till bildning av självorganiserande mönster bara är en följd av komplexitet som kan förekomma även i icke-levande system, snarare än en egenskap unik för livet.

[Darth Wiggy]

Min farmor dog ikväll...

[Marie Morot]

Så sorgligt Darth Wiggy. Mina djupaste kondoleanser och sympatier.

[Rick Hunter]

Min farmor dog ikväll...

Vet hur det känns, min mormor dog i höstas

[Marie Morot]

Kondoleanser och sympatier till dig också Rick.

[Freja42]

Min farmor dog ikväll...

Beklagar sorgen. Konstigt att många brukar dö just i denna månad...undrar om det har med bristen av sol/ljus att göra.

[Aztecface]

Min farmor dog ikväll...

Jag beklagar. Jag ser till att ringa till dig och sedan dina föräldrar imorrgon.