Hur menar du "grundlöst förstå-sig-på-ande"?
Låt mig börja med att citera dig:
Ännu en gång vill jag poängtera att man inte kan sitta på arbetsförmedlingen och förvänta sig mirakel. Det gäller att man engagerar sig, frågar runt och ringer runt. Uppvisat intresse är till en mycket stor fördel. 
Det där är exakt vad jag menar. Det där är en fördom som finns hos sådana som inte har en aning om vad det är att vara arbetslös. Ett grundlöst tro som inte har basis i verkligheten. Folk som säger det där borde bli av med sina jobb och prova på att gå arbetslösa. Det är faktiskt inte bara att engagera sig för att man ska få jobb och de flesta sitter inte och rynkar näsan åt jobb som de inte gillar (tvärtom, de flesta kastar gladeligen på sig jobb som kanske inte alls är drömjobb). Trots det möts de av misstro från sådana som du, vilket skapar en otroligt farlig spiral nedåt. De får inga jobb, vilket gör att folk som du misstror att de vill ha jobb, vilket underminerar deras självfrötroende. Det blir värre och värre, vilket leder in till både stress och nervkollapser och i längre utsträckning utbrändhet och förtidspensioneringar (eftersom de klassas som att de inte kan jobba). Det var därför som jag nämnde det.
Att du säger att du aldrig varit arbetslös visar bara på att jag hade rätt - det är en grundlös åsikt, utan någon som helst rot i den riktiga världen. Återkom när du varit arbetslös och träffat flertalet arbetslösa som "kollega" så får du se att din bild av verkligheten är ytterst skev. För mig är ditt ethos i stort sett noll, för det enda du kommer med är samma vanliga (felaktiga) fördomar som gör folk mer stressad och illamående, istället för att faktiskt ta itu med ett av de verkliga problemen, nämligen attityder. Det finns inget värre som arbetslös att höra man är en lat odugling som aldrig gör någonting, när de flesta sliter arslet av sig för att finna jobb.
(Edit: Not. till läsare , jag är förkyld och inte helt klar i knoppen så jag ber om ursäkt om det låter hårdare än vad jag egentligen tänkt.)