61 replies to this topic

[MidwinterSolstice]

"Övrigt" för min del:
Singel, barn och råttor!

[Jazzdevil]

Haschtomtar

Märker att min poll har en del luckor. Får väl återkomma med en mer fullständig version i en inte alltför avlägsen framtid. Men i ett tidigt stadie kan man i alla fall konstatera att det inte är så många som bor hemma hos mamma (som bla kanal 5:s program supernördarna ville få en att tro).

[Tom_Hell]

Men i ett tidigt stadie kan man i alla fall konstatera att det inte är så många som bor hemma hos mamma (som bla kanal 5:s program supernördarna ville få en att tro).

Men dokusåpor har väl aldrig varit bra på att spegla verkligheten?

[Darth Wiggy]

Jag är särbo med egen haschodling, höll jag på att skriva, men jag har ingen haschodling... :-)

synd , annars hade jag kommet och hälsad på dig

Om jag var singel eller hade en haschodling?

[Chrille]

Bor hemma med farsan just nu. Det är mitt sista år på gymnasiet nu så jag blir väl utslängd framåt sommarn. Ser redan fram emot det...

[Freja42]

Singel sedan några år tillbaka. Sambo med min hund.
Har provat att dejta på SprayDate men jag är nog för nördig för de killarna. *asgarv*

KOnstigt nog verkar det finnas många tjejer som kan stå ut med nördiga killar men killar som står ut med nördiga tjejer är det ont om.

[Kermit]

Du får väl börja leta bland nördar i så fall. Diverse mässor och så.

[Freja42]

Du får väl börja leta bland nördar i så fall. Diverse mässor och så.

Ahh, man kunde tro att det är logiskt. Men tyvärr så gillar de flesta nördkillar tjejer som ser ut som fotomodeller.
Visst, jag har haft pojkvänner och jag har många killkompisar som INTE dömer folk efter utseendet utan är intresserade av intelligens och personlighet...men tyvärr så är nördar inte bättre människor än folk i allmänhet. Och många vill ha något som de inte kan få, något som ger dem högre status - snygghet och utseende är hög status i dagens samhälle.
Inte alla, men väldigt väldigt många fungerar på detta sätt.

Cynisk, jag? Nääää...varför tror du det?

[Kermit]

Du får väl börja leta bland nördar i så fall. Diverse mässor och så.

Ahh, man kunde tro att det är logiskt. Men tyvärr så gillar de flesta nördkillar tjejer som ser ut som fotomodeller.
Visst, jag har haft pojkvänner och jag har många killkompisar som INTE dömer folk efter utseendet utan är intresserade av intelligens och personlighet...men tyvärr så är nördar inte bättre människor än folk i allmänhet. Och många vill ha något som de inte kan få, något som ger dem högre status - snygghet och utseende är hög status i dagens samhälle.
Inte alla, men väldigt väldigt många fungerar på detta sätt.

Cynisk, jag? Nääää...varför tror du det?

Du har en hel del poänger där. Det verkar vara lite lättare som nördig kille, även om det inte är utan problem heller. Brukar inte vara så värst bra att vara blyg t. ex.

Svårt att säga emot din cynism här, tyvärr. Vill inte det, men jag skriver ändå under på det mesta där.

[Freja42]

Du har en hel del poänger där. Det verkar vara lite lättare som nördig kille, även om det inte är utan problem heller. Brukar inte vara så värst bra att vara blyg t. ex.

Svårt att säga emot din cynism här, tyvärr. Vill inte det, men jag skriver ändå under på det mesta där.

Nej, att vara blyg är nog inte lätt. Jag var blyg och rädd av mig tills jag började på universitetet. Där upptäckte jag att ingen brydde sig iallafall.

[Kermit]

Just i andra tillfällen är jag inte särskilt blyg. Läser på universitetet, och brukar inte ha problem med att prata med folk. Det är kanske just dejtinggrejen som är värre. Och där har vi ju en del könsroller, killen "ska" vara den som tar initiativ.

[Freja42]

Just i andra tillfällen är jag inte särskilt blyg. Läser på universitetet, och brukar inte ha problem med att prata med folk. Det är kanske just dejtinggrejen som är värre. Och där har vi ju en del könsroller, killen "ska" vara den som tar initiativ.

Fast är det verkligen så nuförtiden? Jag tror att det har försvunnit/håller på att försvinna bort.
Inga killar jag har träffat har haft problem eller ens nämnt att jag föreslagit fika osv.

Själv tror jag att det är bäst att mötas i mitten. Man snackar lite, kollar in läget. Kanske en fika, bio mm.
Hör inte killen av sig alls så tar jag för givet att han inte är intresserad. Om han är det men inte hör av sig, så är det ju synd om honom...men å andra sidan tror jag inte blyga killar gillar mig. Jag är alldeles för pratglad och flamsig!

[Kermit]

Pratgladhet och flamsighet är bra. Det är jag också, och det borde fasen alla uppskatta. Hellre det än pinsamma tystnader. Det är inte det som är problemet för mig, det är mest att jag alltid verkar hamna i "vännerträsket" nu. Inte för att det är fel att ha vänner, absolut inte, det är viktigare än att ha en flickvän, men jag kan svamla på ganska rejält utan att för den sakens skull våga göra närmanden, visa intresse och så vidare.

[Freja42]

Pratgladhet och flamsighet är bra. Det är jag också, och det borde fasen alla uppskatta. Hellre det än pinsamma tystnader. Det är inte det som är problemet för mig, det är mest att jag alltid verkar hamna i "vännerträsket" nu. Inte för att det är fel att ha vänner, absolut inte, det är viktigare än att ha en flickvän, men jag kan svamla på ganska rejält utan att för den sakens skull våga göra närmanden, visa intresse och så vidare.

OK, fast om du är intresserad av något mer, varför visar du inte det? Om det är en bra vän så kommer hon att förstå, även om hon inte är intresserad.

Å andra sidan...har man en kompis som är attraherad av en och man själv inte är det, så kan det vara svårt.

Jag tror att man ska leta efter vänner. Sen om det blir nåt mer, det får framtiden utvisa. Kanske därför jag har massor av vänner men ingen pojkvän!
Nej, men helt ärligt, det beror på vad man vill med personen. Sex, vänskap eller nåt annat?
Jag vill inte ha en relation med en person jag inte kan vara vän med. Då kommer det aldrig att funka. För mig iallafall, andra kanske är annorlunda.

[Kermit]

Varför jag inte visar det? Tja, det är ju det som är så knepigt. Jag vågar inte riktigt, är rädd för att ha missuppfattat någon signal eller förlora henne som vän också.

Och visst är det en knepig sits, jag har varit i den också. Det skapar jobbiga spänningar.

Jag är också inne på ditt tankesätt, jag tänker mest utifrån vänskap. Det vore inte särskilt kul alls att ha ett förhållande med någon man inte kom överrens med, delade humor, vissa intressen, eller åtminstone gillar att lyssna på varandra osv.

[MidwinterSolstice]

Tänker man dessutom på ett förhållande i långsiktiga termer, så KAN det ju vara bra att man gillar att prata med varandra (och har några gemensamma intressen) den dagen man blir för gammal (98-årsåldern eller så...) för sex.

[jophan]

Tänker man dessutom på ett förhållande i långsiktiga termer, så KAN det ju vara bra att man gillar att prata med varandra (och har några gemensamma intressen) den dagen man blir för gammal (98-årsåldern eller så...) för sex.

Nja, det handlar väl snarare om att sex (i alla fall efter första året eller så) bara står för nån enstaka procent av all tid man tillbringar tillsammans (får jag skriva "tillbringar", eller har det ordet helt utmönstrats av angliscismen "spenderar" numera?), så om bra sex är det enda man har gemensamt får man det trist.

För gamla för sex blir de flesta aldrig.

[MidwinterSolstice]

Jophan: du har givetvis helt rätt, men ibland har överjaget inte full kontroll - vilket yppar sig i märklig (men inte illasinnad) humor från min sida.

Allvarligt talat skulle jag föredra en kompatibel lekkamrat före ett enbart fysiskt tilltalande exemplar av det motsatta könet. (Och: Nej, det betyder INTE heller att jag har homo-fobi!)

[Freja42]

Tänker man dessutom på ett förhållande i långsiktiga termer, så KAN det ju vara bra att man gillar att prata med varandra (och har några gemensamma intressen) den dagen man blir för gammal (98-årsåldern eller så...) för sex.

Nja, det handlar väl snarare om att sex (i alla fall efter första året eller så) bara står för nån enstaka procent av all tid man tillbringar tillsammans (får jag skriva "tillbringar", eller har det ordet helt utmönstrats av angliscismen "spenderar" numera?), så om bra sex är det enda man har gemensamt får man det trist.

För gamla för sex blir de flesta aldrig.

Jag håller med er båda, för ni menar nog samma sak egentligen.
Att det är viktigare att kunna samtala, ha gemensamma intressen osv. i längden.
Som jag upptäckte rätt nyligen: attraktion och gemensamma intressen räckte inte. Kommunikationen fanns inte där alls och det funkade bara ett år. Jag insåg detta första gången då vi satt på en restaurang och vi hade INGENTING att tala om! Har aldrig hänt mig förut med någon och så händer det med en kille jag är ihop med. *suck* Snacka om att jag fick en uppenbarelse! Men jag lät det gå ett tag bara för att se om det blev bättre, till slut blev det slut.
Jag har insett att kommunikation är otroligt viktigt för mig. Att känna en själslig och känslomässig samhörighet med någon är viktigt!

[Marie Morot]

Det där med gemensamma intressen är överskattat imho. Att man har likartade värderingar, att man strävar åt samma håll s a s anser jag vara viktigare än att man gör så mycket tillsammans hela tiden. Det är ju inte fel att ta del av varandras intressen, men att låtsas att man delar dem bara för att man ska göra allting tillsammans är inte någon bra lösning heller.

Att lämna utrymme för den andre att följa sina intressen utan att kräva att denne ska följa dina är minst lika viktigt som någonting annat. Att ge utrymme helt enkelt. Det där att hela tiden göra samma saker och att göra dem tillsammans blir i längden enahanda och kvävande. Tycker jag och lever jag.

Kommunikation är primärt dock, som ni säger. Att lyssna i första hand, men också att tala. Det går inte att lösa en konflikt genom att tiga eller fly.

[Kermit]

Absolut, gemensamma intressen behöver man inte alltid ha. Men det är viktigt att som Marie säger kunna kommunicera, att man respekterar varandra och personligen tycker jag humorn är extremt viktig också. Interna skämt eller någon gemensam nämnare i smak på humor kommer man långt med. Tror jag.

[Lady Dragonheart]

Hemma hos Mamma & Pappa, jag är myndig men Mamma lagar mat och men tvättar inte mina kläder. Det är för att spara pengar med jag studerar

[Jazzdevil]

Håller med ovanstående angående gemensamma intressen. Jag och min kära har väldigt olika synpunkter när det gäller olika kulturella ämnen. Dvs musik, film, böcker och serier. Vi kommer aldrig överens om TV-program, filmer etc. Men kan man kommunicera och ha kul så spelar det inte så stor roll. Sedan måste man ju givetvis ha en viss respekt för varandras intresse även om det kan vara väldigt svårt ibland. Skulle man däremot ha olika värderingar när det gäller politik, ekonomi, miljo, religion osv då blir det genast värre (troligen inte omöjligt dock). Men jag har tex svårt att tro att jag skulle kunna leva tillsammans med någon som är konservativ kristdemokrat eller någon som inte bryr sig ett skvatt om miljön.

[Marie Morot]

Respekt måste absolut vara en av grundstenarna i ett förhållande. Respekt för integriteten, åsikterna, känslorna etc. Och bara för att jag inte delar min mans intressen betyder ju inte att jag ser ned på dem eller honom för att han gillar att hålla på med vad det nu är, bara att jag gärna slipper.

Det där med skilda intressen om filmer etc är en klassiker här hemma. Vi skulle gå på bio (detta är mååånga år sedan, när vi inte varit tillsammans så länge). Jag ville se en film, han en annan och ingen av oss ville se den andres val. Då beslutade vi att se något helt annat, vad som helst - som ingen av oss visste något om. Vi hamnade på Alien... Han älskade den och jag hade svårt att sova den natten. Jag har inte sett någon av uppföljarna och har inte sett om filmen heller. Men jag köpte boxen med alla filmerna till min man i julklapp när den kom.

[Darth Wiggy]

JA, det där med respekt är viktigt. Min förra sambo (The Hungarian Bitch From Romania), må hon steka sina opererade bröst i helvetets eldar, hade definitivt ingen respekt för nån annan än sig själv. Hon hotade med att bränna upp min Star Warssamling, avliva hunden, kastade flera av min avlidna mormors handmålade tomtar i backen. Det var liknande saker varje månad. Dessutom så ansåg hon ha sin fulla rätt att vara otrogen medans jag inte ens fick chatta med min kusin på nätet.

Aztecface vet hur hon var...

Min nya flickvän är totalt annorlunda. Hon anser att min hobby är kul och uppmuntrar den, men hon är inte särskilt intresserad av SW. Samtidigt har hon intressen som kanske inte jag har. Men man måste ju ha rätt till ett eget liv, även om man är tillsammans. Annars kvävs förhållandet snabbt.

Edited by Darth Wiggy, 07 December 2006 - 15:56.